Hotshotslistan

Hur ska man uttrycka sig för att inte bli idiotförklarad eller stämplad som nazist när man skriver om Zlatan? Jag anser att han har gjort bort sig alldeles för många gånger nu och har uppfört sig som en idiot i alla klubbar han representerat. Ödmjukheten? Förståndet? Eh? Om det händer en gång att det blir bråk så kan man väl köpa det, men gång på gång? Kan någon berätta för mig hur man tänker när man vill köpa Zlatan?

Jag fortsätter att avslöja hemligheter som gör toppkockar hispiga (inte du Ola) samt hardcorehemmafruar/män och kärnfamiljsknarkare som kräver husmanskost gjord från scratch till vrak. Egentligen behöver man inte vara särskilt smart (se på mig) eller direkt duktig för att göra vardagsmaten lite godare utan det krävs bara lite fantasi.

I förrgår gjorde jag toast med sallad och coleslaw. Enkelt och gott.

Idag blev det "färdigpytt" och i den kastade jag i kebabkött, hackad falukorv och rödlök. Istället för rödbetor och ägg så tog jag ajvar och tsatziki. Gott och lite annorlunda.



Råkade få med lite ketchup också...

Ibland ser, hör och läser man hur det ska flashas extra med konstig och svår mat och helst ska det vara något dyrt, men äckligt vin till som visas i extra stora glas för "publiken". Visst är det skoj att prova på något mer avancerat, men det går ju att med enkla knep få tradig mat mer rolig och mycket godare. Och: Man behöver inte ha konstiga viner eller liknande heller.


Bildtext: Bacontärningar och purjolök.

Idag hade jag potatisbullar från Felix och det är kanske inget man bjuder på om man ska ha middagsbjudning, men på en måndag funkar det kanon. Jag brukar bryna det gröna på purjolöken och blanda i stekta bacontärningar och göra en vitkålssallad med lingon, svartpeppar, salt och lite olja. Inget märkligt alls, men det blir jättegott trots att det egentligen är världens enklaste rätt som köps så gott som färdig.


Bildtext: Vitkål, salt, svartpeppar och olivolja...


Bildtext: Dynga i lite lingon...


Bildtext: Det ser knepigt ut - men det är hur gott som helst...

Men: Glöm inte potatisbullarna!

Ok: Idag blev det till. Stora muffins med äpple och kanel. Underbara! Jag ÄR verkligen en kärring som bakar, men det blev bra och då kan jag ta det att vara lite tjejig. Först körde jag lite med min assistent samtidigt som jag smälte RIKTIGT smör och grädde på spisen. Kollar ni noga så kokade jag ägg och mat till Wilma också. Vid sidan om spisen stod ett uppkokt "lag" för kräftor...








Sen blandade jag ihop allt och slängde in dem i ugnen.





 

Sedan tog jag ut dem och då såg de ut på detta vis...

Efter det att jag hade smakat dem så kunde jag bara säga: Wow!

Jag måste införskaffa ett nytt "flexikoppel" till Wilma för hon har dragit sönder sitt gamla - igen. Helt ärligt så kan jag bara hoppas att det finns med 10 mm vajer för nu är hon så stark att hon drar isönder allt i nylon, läder eller liknande material. Visst: Ungen lär nog passa sig i fortsättningen och ha reflex på både sig själv och sin cykel samt då vara så pass smart att INTE cykla på en trottoar, men det värsta är att nästa gång kan det ju vara en annan hund hon biter och skrämmer.

Vädret är som humöret på en "schizotyp", men jag lyckades glida emellan regndropparna och få min gräsmatta klippt. Inte blev det fint eller bra, men tanken var bara att få bort eller ner skiten så det inte blev ett gigantiskt problem som förr. Då har jag fått ta i med hårdhandskarna och tagit fram röjsågen och kört ner det så det sett ut som en Britney Spears-klippning... :-)

Nu är det gjort! Voila!



Nu väntar nästa projekt...

När jag kom hem idag så var jag egentligen trött och gnällig (när är jag INTE det?) så soffan var väldigt lockande att inta, men jag tog mig i kragen och helstekte en fläskfilé i en stekgryta innan jag drämde ner lite olika löksorter (röd, gul och purjo) och in med jävlamöget i ugnen. Där fick den stå och skämmas i ett par timmar innan jag serverade klyftpotatis, "festlig" pepparsås och grönsaker till den. Ibland får jag en närmast religiös upplevelse när jag smakar min egenlagade mat. Jo det är sant: Det var så gott att Wilma inte ville ha sin Pedigree som var toppad med wienerkorv...



Ovan: Margarin, olivolja, svartpeppar, grillkrydda, medelhavskryddor och örtsalt...



Ovan: Filé i bryningsläge... Hrm?



Ovan: Nu tar det sig... :-)

Det är inte ofta som jag kan vara nöjd med att ha tagit helt rätt beslut, men just nu är jag det. Vissa gånger kan det vara att säga nej, andra gånger att säga ja och vad det nu än kan vara. Förra veckan var hemsk och jag var helt fucked up pga en massa saker och sällan har jag känt mig sämre och mindre värd än då. Mitt i detta svarta så försökte jag verkligen att vara konstruktiv och titta lite längre än vad min näsa räcker, men det är oerhört svårt. Väldigt svårt.

Man ändras inte som person över en dag och trots att man ljuger för sig själv och försöker tro på dessa lögner som man skapar för att i alla fall försöka må lite bättre så vet man innerst inne: Detta stämmer inte. Detta är helt fel. Dock: Denna gången så var det helt rätt och lögnen var ingen lögn utan som en gigantiskt bra gjord läxa som visserligen sved, men ibland behöver man en käftsmäll för att komma till sans.

Själv hatar jag kryptiska blogginlägg likt detta och refererar till dq's och det är troligen så att jag har rätt även här: Nu är jag en drama queen eller jag var kanske en förra veckan, men jag är väldigt glad att jag i alla fall fick ur mig en hel del och sen fick svar eller förklaring(ar). Det värsta jag vet är när folk är respektlösa och inte kan svara på direkta frågor för jag blir så osäker och sårbar. Det är bara att erkänna: Man (jag) är inte så tuff som man (jag) vill framhäva sig som.

Ibland så får man tacka sin lyckliga stjärna att man inte är så impulsiv som man egentligen vill vara just då, ja när allt händer. Det kan vara allt från att slå någon på käften, be någon dra åt helvete eller liknande. Det kan vara tvärtom också att man inte säger det man tror är rätt just då, skickar ett sms, ringer upp någon och säger hur bra denna är.

Är det åldern? Tror inte det för finnen är kvar...

...och innerst inne så förändras man inte så lätt. Inte du eller ni och absolut inte jag.

Idag valde jag mellan amerikansk eller lite mer vågat och "inne" typ roadkill till middag. Det var väldigt frestande att köra en grävlingfilé med spenatpasta och en god vit sås till detta, men tyvärr så är jag lite för "bushad" och gjorde en redig "WT-meal" (White Trash-mat) med friterade chicken nuggets och stripes. Dock stod min soja på stället jag brukar vara under dagarna så därför får dessa kinesiska köttpinnar följa med imorgon.

Frestande, men jag tvekade pga rötmånaden...
 

Jag har faktiskt sett med egna ögon hur en person vid minst två tillfällen tagit överkört vilt med sig hem för att göra en roadkillmiddag. Anledningen till att jag vet detta är att denna person var snålast i Ekeby och vi brukade kasta gamla femöringar och han tog upp dem utan att blinka eller skämmas. Sen var han en av de rikaste (enligt sägnen) i Ekeby också...

Inget för "Nils"...
 

Första gången stod vi och väntade på skolbussen vid Statoil och ute i vägkanten hade en överkörd hare eller kanin legat ganska länge. Missminner jag mig inte så brukade vissa av oss skrämma tjejerna med den och bar den med pinnar och la den sidan om dem. Inte så moget, men väldigt roligt! I alla fall så kom denna personen med sin oerhört gamla och slitna damcykel och stannade precis vid den stelfrusna haren. Utan minsta tvekan så SPÄNDE han den på pakethållaren och cyklade hem. Vi visste inte vad vi skulle säga utan klev på skolbussen och var chockade.

Andra gången så var det vid "grusvägen" och det var alla gånger en självdöd fasan som åkte i grytan hos, ja vi kan kalla honom för Nils. Denna gång var man mer härdad och därför så brydde man sig inte. Eller så hade kanske chocken sedan första gången inte gått ur kroppen...

Ibland så önskar jag att jag var mer som "Nils" eller Wilma och vågade fälla mina egna måltidsbyten. Innan var jag av med "apan" och i och med att det är så kvavt så har jag öppet alla dörrar och fönster så jag blev lite orolig. *buff* *morr* och en massa andra hemska ljud hördes från baksidan och när jag tog fram min IKEA-ficklampa så fick jag syn på detta.

Troligtvis har hon hoppat över mitt väldigt primitiva staket och klippt antingen en ko eller någon stackars motionär på kvällsrundan. Hon skapar sina egna roadkill och skäms inte över det...

Är det tjejigt eller rent av lite bögigt att erkänna att jag under en längre tid har funderat på att baka muffins i min varmluftsugn? I alla fall så köpte jag formar innan idag och snart är det dags...



Så: Hit me med recepten nu!

Gråvita skyar - tandläkarväder... Idag känns det som Söndermarken fångat in mig och stulit allt hopp och glädje för det är verkligen dystert. Imorgon så börjar det där som man gör annars och, ja det lär bli ganska intressant och kanske rent av ett helvete. Men: Ett helvete för vem eller vilka? Jag känner att det är dags att sluta vika av och istället stå på mig hela vägen. Om det så blir att jag får trampa folk på tårna och berätta saker som är lika obekväma som mina kamouflagedesignade kalsonger med andningshål i ljumsken, ja då får det bli så.

Dagen har annars varit som en tandläkarbedövning i hjärnan och ryggen är som den är. Jag skulle gå upp tidigt för att bli trött ikväll och i och med att det var så klibbigt varmt inatt så somnade jag inte förrän vid tiden man kom hem förr när man var ute och festade. Snoozen blev till avstängning och det lär bli intressant ikväll och se hur det går att sova. Hrm...

Det bästa med dagen har varit att min syster gjort köttfärslimpa och nu lever den traditionen vidare i alla fall. Och: Hon kommer aldrig undan nu för nu måste hon bjuda på den en dag...

Det näst bästa med dagen var min "frunch" med två rostade mackor som jag förvandlade till räkmackor med svart stenbitsrom.


Bildtext: "Man skulle haft det som Ulrika W har det: Hon glider runt på en räkmacka hela tiden..."  :-)

Jag tror att några av Sveriges mest bortskämda igelkottar finns här hos mig för de har verkligen belastat mitt matkonto detta år. Förr har jag inte brytt mig så mycket om dem, men i år så har de fått ordentligt med käk och vatten (isvatten ibland) varje kväll. Jag tror att jag har hyfsad koll på vad som är deras favoritmat: Ägg, tonfisk i olja, grishjärta, kycklinghjärta, märg, grisfötter, gristunga, högrev, cheeseburgare från McDonalds och bröd indränkt i spadet som man kokt kött i.

Basen i deras föda hos mig är hund och kattmat. Både torr och blötfoder och sen blandar jag det med deras "favoritmat". Det är ett jäkla spring och en massa skålar att hålla reda på och nu när jag är mer orörlig än vanligt så har min mor fått hjälpa till och det är ju inte till det sämre, ja för igelkottarna. :-)







Tja...Så kass har de inte va?

Jag är brutalt snabb (ibland) när det gäller att berätta om andras misstag här på bloggen, men jag är inte sen med att berätta om mina egna klantigheter heller. Som hela världen har fått höra så har jag problem med min rygg och detta har inneburit smärta och orörlighet. Stryk det där sista om orörlighet för det är som vanligt (så slipper ni påtala detta), men smärta och "vingabröden" då! Haha!

Jag har kurerat mig med olika saker och när det har varit dags för hundpromenad eller annan aktivitet som inte har innefattat internetsurfande, tv-tittande, bokläsning eller liknande så har jag "klent" tigerbalsam på det onda och detta har väl funkat ganska ok. Själv tror jag att det handlar om placeboeffekten och det är fullt möjligt att så är fallet.

Eftersom jag har hund så vill jag inte att hon ska få tigerbalsam på sig om jag klappar henne och givetvis för att inte drabbas av TPP (tigerbalsam på pungen) så har jag använt engångshandskar när jag har behandlat mig. Perfekt tänkt för en gång skull!

Så i tisdags när jag hade duschat för jag skulle lämna boet för att handla mat så skulle jag givetvis fixa till håret så jag tog fram mitt vax och smällde i detta. Sen skulle ju ryggen ha sitt också och då är det inte håret på den (jag är verkligen hårig - allvar) som jag menar utan det "onda". På med de rektala...eh...engångshandskarna och sen lite snabb massage. En snabb titt i spegeln och: Wow! Nä nu skojade jag givetvis... Jag var i alla fall klar för avfärd - trodde jag...

 

Bildtext: Det bästa av mig: Håret! :-)

När jag steg ut i min halvfärdiga hall så kändes allt hyfsat och en snabb blick i den spegeln som hänger där och... Nej jag skojar - igen...


Bildtext: Med vax i är det min själ fint som snus! :-)

Men: Jag tog av mig handskarna och kastade dem i "skrallespannen" (jag sopsorterar inte utan kastar ALLT i samma kass) och allt kändes fortfarande så bra det kunde med en bruten rygg och ett ansikte som skrämt skiten ur mig i spegeln, men något var annorlunda.

Först kunde jag inte sätta fingret på det, men när jag kände att det inte luktade skarpt från tigerbalsamet så drog jag med fingrarna över svanken (det hörs något va?) och det var halt, mycket halt och snart insåg jag att jag hade gjort en lightversion av det jag egentligen behöver - också: Jag hade vaxat ryggen, men med hårvax...

Bildtext: Ont i ryggen eller bara generande hårvax? Gör som Jeppsson, ja eller inte... ;-)
 

Så jag hade fortfarande "to" på ryggen och smärtan satt kvar utan lindring av tigerbalsam så det var ingen "win-win" precis... Det var bara att skrubba av vaxet och på med PM-handskarna....eh...engångshandskarna och börja om. Som så mycket annat i mitt liv så blir det ofta så här: Gör om - gör rätt...

Det finns en kategori här på bloggen som heter "Hotshotslistan" och i den försöker jag placera de roliga, sjuka, ofattbara och för att förklara det enkelt: Saker som man aldrig glömmer pga det finns inslag i dem som inte finns i alla människors personlighet, men i min och i sådana människor jag uppskattar. Vissa av de som har läst dessa inlägg har inte trott på dem, men jag kan lova er: Allt som står är sant och: Ni har inte fått läsa de sjukaste/roligaste än...

Eftersom jag är än mer statisk än vad jag brukar pga mitt ryggont (har fått STARKA piller idag och ska på BEHANDLING, ja för ryggen, imorgon) så har jag läst en hel del, spelat poker och surfat lite. När jag då får läsa detta så gör det mig rädd, road och besviken.

Rädd för att detta har planerats och bollats med en hel del sjuka personer runt mig i ca 15 år. Någon måste ha varit inne i delar av min hjärna och stulit av mina hemligaste saker. Haha! Men: Har de varit så långt in så lär de ångra sig och dö en hemsk död... Mohohahahahahaha!

Road för någonting i mig säger att vi eller jag och tvärtom är för gamla för sådant nu. När jag läser det så ser jag inte det "hemska" utan bara det som är roligt. Jag satt och skrattade hysteriskt, nåja, åt hur han har cyklat som en dåre för att komma undan dessa apor. Kommentaren han ger till aftonbladet.se är ju klockren och berättar hur rädd och förvirrad han verkligen har varit:

"- De uppförde sig som gorillor och hojtade som gorillor, säger chauffören till Aftonbladet."

Besviken för att det inte var "vi" som gjorde det för då hade det blivit ordentligt gjort.

Hur vår plan eller planer såg ut? Den första var att vi skulle ha en eller två killar som var utklädda till gorillor och skulle gå längs 110:an (vägen mellan Ekeby och Billesholm). Det är skog på båda sidor av vägen och tanken var att vi skulle rigga att någon som vi kände skulle köra den sträckan och ha en av våra "mullvadar" med i bilen. Den som skulle bli blåst hade ju inte trott att han hade sett rätt och därför skulle det vara kul om han hade vågat säga något. "Mullvaden" skulle ju inte ha sett något och när de hade kört ett par kilometer så skulle nästa dyka upp och tänk att bara få vara med och höra hur killen som skulle blivit blåst hade reagerat.

Antingen hade han hållit käften i bilen och kanske berättat det när han hade kommit hem till sina föräldrar eller sambo, men vad skulle de tro? Efter det hade gått ett tag så skulle någon annan droppa en historia om att någon hade sett gorillor i skogen mellan Ekeby och Billesholm och då hade det kunnat bli hur kul som helst! Haha!

Plan två var att ställa sig bakom någon som skulle ta ut pengar vid "minuten" och se hur denna hade reagerat. Vi hade även lite planer på att låta någon se en gorilla i sin trädgård lite då och då. Detta hade också kunnat bli, ja: Hur kul som helst... Hahahahahaha!

Det finns som sagt en hel del "opublicerat" som troligen kommer att dyka upp här förr eller senare. Och: Hur osannolikt det än verkar så lovar jag: Det är sant och vid varje tillfällen så har vi varit flera som har varit med. Vissa saker är som sagt jätteroliga. Andra är ÄNNU roligare!

Folk säger att jag är för rädd om Wilma och att jag skämmer bort henne alldeles för mycket och till viss del så stämmer det nog. Hennes matkonto är groteskt och trots jag ljuger för mig själv och vägrar inse att hon får bättre och dyrare mat än mig själv så vet jag ju hur det ligger till. Lägg till att jag inte är den ende som betalar för Wilmas mat och när jag gör "köttbollar" (kramar ihop köttfärs till bollar och kokar dem med märgben, grönsaksbuljong, köttbuljong och ev någon grönsak) och vanlig torr pasta, så får hon frikadeller och FÄRSK pasta med morötter hos min mor.

Jag har inga barn själv eller syskonbarn så hon får fungera som barnbarn till i alla fall min mor och jag har svårt att se ett barn ta Wilmas plats i det fallet (jag skojar givetvis - nästan aldrig). Lägg till att den hon (Wilma) nog tycker bäst om på jorden är min syster så kanske ni kan se hur allt vävs samman till att hon blir behandlad som ett barn, barnbarn och som en prinsessa. Det sista är av mig...

I alla fall så skämmer jag bort henne med mat och hon äter fläskfilé, ratar oxfilé (detta är sant) och hon ska alltid bli bjuden på en liten bit INNAN hon äter och nu har det gått så långt att jag måste sätta skålen framför henne och inte i hennes matställning. Dock så måste jag lura i henne vanlig hundmat också så jag blandar allt i en skål och trots att hon försöker sortera så brukar hon äta upp allt. Duktig flicka!

Nu är det dock så att jag mosar och klipper ALL mat till henne samt att jag tar på mig plasthandskar för att se så det inte finns skärvor eller flisor i köttet jag kokar till henne. Detta har gjort att jag även klipper hundmaten som jag blandar i och det tackar jag min och Wilmas lyckliga stjärna för. Förra veckan så öppnade jag en Pedigree "korv" och den är så otroligt hård i konsistensen så jag tar alltid denna först. När jag stod och klippte denna så blev det helt stumt och när jag såg vad som satt mellan saxbladen så fick jag en chock.

Som ni ser ovan så är det en ståltrådsbit som sitter i maten och tänk om hon hade fått den i munnen, halsen eller ner i magen. Jag blev så rädd, förbannad och äcklad! Jag kastade denna maten, men behöll ståltrådsbiten och fotograferade allt för jag skulle ju gå vidare med detta. Tyvärr så fick man fylla i ett knepigt formulär inne på deras hemsida om man skulle reklamera något och de hade telefontid mellan 9-12. Nu är jag lite mer kreativ så jag lyckades få tag i en annan mejladress samt ett annat telefonnummer så nog kom jag i kontakt med dem...

- Mars Sverige AB, vad kan jag hjälpa till med, sa en kvinnoröst.

- Jo jag skulle vilja prata med någon som har hand om Pedigree, sa jag vänligt.

- De har telefontid mellan 9-12, sa receptionisten snabbt och kort.

- Nu är det så här att jag hittade en lång bit ståltråd i hundmat som de tillverkar så jag måste få tag i dem, sa jag fortfarande lika vänligt, men det smittade inte av sig utan ett exakt samma svar som tidigare med telefontid for in i mina öron och jag tror att "och det får du respektera och återkomma imorgon" var med.

- Ok (namnet på receptionisten). Ni har väl absolut inga problem med att jag tar detta via media istället? Jag har allt dokumenterat på foto samt vittne till händelsen. Vi säger så... Längre kom jag inte innan:

- Eh, ja, jo de sitter ju där uppe så vänta ett litet litet tag så, sa hon VÄNLIGT och jag fick den klassiska porrfilmsmusiken från 70-talet att lyssna på när jag väntade.

Det tog max en minut innan en tjej (hon hördes VÄLDIGT snygg) tog samtalet och presenterade sig med sitt namn och jag presenterade mig så här:

- Hej. Jaså? Det är du som vill ta livet av min hund?

- Eh, ja eller nej det vill jag inte, sa hon och hördes fortfarande snygg, men lite förvirrad.

- Nej jag bara skojar sa jag, och sen drog jag hela historien igen och jag var väldigt trevlig och sa att jag inte var ute efter något annat än att de såg till att de kollade upp batchen som Wilmas mat kom ifrån.

Så: Jag ska skicka ner stålbiten för analys till Pedigree och sen ska de återkomma. Visst är det märkligt hur snabbt en människa kan ändra sig och koppla ett samtal bara man nämner media? Undrar om inte hela landet går i en kronisk Janne Josefsson-rädsla? Men: Det är ganska bra tycker jag.

Idag får det bli kycklingfilé och "köttbollar", men jag hoppar Pedigree i väntan på svaret av analysen...

 

Hade detta varit i USA skulle det väl slutat med att Wilma hade fått ett hundslott och fri Pedigree resten av livet. Kanske hade jag fått bo i ett uthus till slottet och käkat med "piggarna" som äter det Wilma inte vill ha...



Rökt skinka, råa ägg, korv, ris, bröd, tonfisk och Royal Canin fick "piggarna" (igelkottarna) denna kväll...