Min lilla duva...

I veckan så satt en duva helt vettskrämd ute på min infart och Wilma slickade sig om munnen och hade tyckt att det hade smakat fågel med en duvunge. Själv så satt jag och var rädd att kvarterets katter skulle komma och ta den så jag beslutade att döpa duvan till Kattamad och sen gav jag mig ut på jakt. Mitt mål var att fånga den och lägga in den i boet igen och inte som en annan sa till mig att göra:
- Fånga den, nacka den och stek den. Ungduvor är ju skitgott!



Hela min släkt är eller tror att de är jägare och under hela uppväxten så har det stått vilt på menyn. Jag hatar det. Älg, rådjur, hjort, anka, fasan, hare, duva och jag tror t o m att jag har käkat kanin. Fy fan säger jag nu. Usch! Jag har inte det i mig att ta livet av ett djur och därför blir detta väldigt tudelat: När jag var på väg in till McDonalds i fredags så hade en gubbe kört på ett rådjur på den långa raksträckan innan Bårslöv om man kommer från Ekebyhållet. Jag stannade till och frågade hur det var med honom och om han behövde hjälp.
- Nej det är bra med mig. Vill du ha det, sa han och nickade mot det döda rådjuret och inälvorna låg på asfalten och jag kunde nästan känna hur det kom till att lukta dagen efter.
Jag tackade nej och mådde fruktansvärt dåligt för ett rådjur hade mist livet, men: Jag var på väg till McDonalds för att äta ko och kyckling. Det mådde jag inte dåligt över. Knepigt...


Jaja... Ett litet sidospår. Tillbaka till den där duvan. Jag försökte fånga den flera gånger men det ville sig inte. Den kunde inte flyga och jag är lam i ryggen så det måste ha sett ganska komiskt ut när jag försökte få tag i den. Till slut gav jag upp och gick in och väntade på att någon katt skulle få sig ett skrovmål. Jag tvättade mig och skulle gå upp och lägga mig när jag tittade ut och då var den försvunnen. Jag ryckte på axlarna och tryckte huvudet mot kudden, men: Sömnen uteblev. Till slut var jag tvungen att gå ut och kolla efter den och efter lite djungelliv så kom jag in i ett björnbärssnår...



Givetvis rev jag mig på benet och troligen fick jag en hel del fästingar också så borrelian är nära. Tyvärr så ville den inte komma fram och trots att jag t o m körde lockrop på hög nivå så: Nej. När jag kom hem efter jobb dagen efter så satt den kvar och efter det så har jag inte sett den.

I mitt huvud så har den lärt sig flyga och fått en hel del duvpolare som sitter och skiter ner balkonger, bilar och tak hos personer jag inte gillar. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0