Borderline eller byfåne?

Jag blir allvarligt talat ganska rädd när jag kollar in vad det är för filurer som finns på Facebook. En person som jag "ramlar" över lite då och då är så otroligt fascinerande att läsa eller: Det är ganska obehagligt, obegripligt och tragiskt. Ena timmen är allt toppen och nästa så är allt skit. Humörsvängningarna är kroniska och sen slängs lite dramaqueensinlägg in lite random och man blir helt tagen av läsningen.

Jag ska klargöra, som jag brukar göra, att jag är en lågutbildad kille ur arbetarklassen som inte är "Jimmy Dean" eller på något annat sätt förmer, men jag vet lite om mycket och för att fatta mig kort: Jag är väl hyfsat "med". Den här personen som jag brukar läsa hos eller om är säkert jättesnäll men denne har inte alla kaninerna i buren. Är det inte att de styrande i landet är helt inkompetenta så har de stulit från denne via skatt etc. Konstigt nog så har denne ett jobb, men denne smutskastar sin arbetsgivare och berättar hur jävla dumma i huvudet de är - konstant.

Jag kan köpa att man kritiserar regeringen eller oppositionen och även med mindre smickrande ord, men att skriva skit om sin arbetsgivare ÄR ganska korkat. Jag fattar inte hur dumma i huvudet folk kan vara som går ut och skriver hur jävla tradigt de har på jobb FRÅN jobb. Eller: Jag fattar inte hur KORKADE folk kan vara som skriver på Facebook på arbetstid. Jag kan garantera att många arbetsgivare kollar eller försöker kolla upp sina anställda. Själv har jag gjort en idiotgrej en gång och VET vad priset är och vad ska jag säga? Jag har lärt mig läxan.

Tillbaka till vi kan kalla personen Borderline. Borderline gör inga sociala misstag utan det är alltid andras fel. Big misstake! Läser man sedan (japp - jag snokar) mellan raderna och bland Bordelines "fiender" så ser man hur denna befinner sig på en mentalt störd femårings nivå. Det är både komiskt och tragiskt på samma gång.

Det roligaste är hur Borderline skriver om solidaritet och andra värderingar tagna ur ett gammalt DDR-manifest och sedan agerar tvärtom. Jag höll på att dö av skratt när Borderline först skrev om rättvisa och om den svenska avundsjukan och en timme senare sågade en arbetskamrat sönder och samman för denne fått en bättre tjänst med bättre villkor och lön.

Men: Det finns en hel del Borderlinefall runt mig och mina kontakter så man kan frossa hur mycket som helst!

...sen har man väl själv också en släng av Borderline i sig...hehe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0