Sätta ord på (mångas) tankar och våga vara självutlämnande...

"-  Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättriga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp."

Stal allt ovanstående från en otroligt läsvärd bok som satte ord på många av mina egna tankar som man inte säger högt eller än mindre skriver på sin blogg av rädsla för att visa sig svag eller bara bli utstött. Boken är skriven av Mia Skäringer (ena halvan av/i Mia & Klara) och är otroligt självutlämnande och visar upp verkligheten som den (i många fall) är. Vissa saker är så hemska att man inte vill veta mer och andra är otroligt varma, hjärtliga och roliga. Kanske är det för många en typisk "mammabok" men att begränsa den till det vore som att begränsa sig själv som individ.

Jag fann "Mia & Klara" sent och såg säsong 2 före "ettan". Humorn, den svarta och sorgsna, som serien genomsyras av tilltalade mig till den grad att jag sträcksett säsongerna under en dag och nu läste boken på mindre än ett dygn i olika etapper. I sängen, på toa, i soffan och till och med under ett parti nätpoker. Nu efter att läst ut boken så fattar jag serien mer och bättre samt att jag fick svar på frågor som inte har ett dugg om Mia Skäringer att göra. Tack!

Ibland önskar jag att jag skulle släppa alla masker samt sluta skämmas för saker man är, gör, gjort och hur man ser ut, men än är man inte där. Det är inte hela världen att inte ha städat, trädgården i perfekt ordning eller mest pengar. Det allt går ut på är att våga stå för att man gillar den värld man själv lever i och våga älska sig själv. Man får lov att vara korkad, svag, avundsjuk, ledsen, elak, dum, ond, svartsjuk,  egoistisk ibland om man bara kan visa motsvarigheterna - också.

Det sista är inte lätt, men gud (nej - jag tror inte på honom eller att han skulle finnas) och alla andra ska veta att man ibland försöker vara så bra i alla andras ögon att man tappar hela sin själ och sig själv i ett djup man inte trodde fanns. Jag tror att jag är mig själv så väldigt mycket mer än många andra. Ja: Mig själv. Inte bättre och inte så väldigt mycket sämre än någon av er andra heller.

Nu ska jag fundera (och gå och duscha innan jag ska sova) på om denna blogg äntligen gått i mål och uppfyllt sitt eller rättare sagt MITT syfte...

Björn

Ps. Köp boken för den är verkligen bra! Ds.


Tror ni att någon ska få be om ursäkt eller få problem?

Japp! Jag bryr mig oerhört mycket om min hund och jag skulle lätt offra...nej det skriver vi inte här och inte nu... Men: För att fatta mig kort: En dag ska jag våga berätta mer och mer ingående, men låt oss stanna vid att jag bryr mig mycket.



I alla fall: Jag och min syster var ute på zoo i Hyllinge som värsta apungarna och handlade lite samt hon skämdes över mig och frågar alltid rakt ut i luften:
- Vad blev det för fel på honom när jag (hon) blev normal?
Efter att rusat runt på Familia och köpt mat och godis till Wilma för lika mycket som de vansinniga mammorna på famljeliv.se eller andra communities (*host*) gör eller önskar de hade råd till - till sina avkommor så beger vi oss in på XXXX XXXXX för mer shopping. Till min stora irritation finner jag följande METALLMÄRKNING på det rökta grisörat och detta är som man hittat ett rakblad i barnmaten, ja eller nästan i alla fall.


Bildtext: Hade Wilma skadat sig eller rent av dött så, ja...Fan ta er! Installera en metalldetektor era kapitalistiska svin!

Nu ska vi bara se hur vi ska gå vidare med detta...


"grisen gal i granens topp"

Har funderat över mycket den senaste tiden och det blir nästan till ett grubbleri som får hjärnan att koka över. Man läser, ser och hör om hur kartlagda vi är i och med att vi använder internet så ivrigt som vi gör och det skrämmer skiten ur mig - ibland. Googlar man sitt eget namn så får man x-antal träffar och kan man sen matcha eller söka på användarnamn, ip-adress och allt annat så är det skrämmande vad man kan få reda på. Detta är ju kanske ändå sitt eget "fel" och det får man ta på sig, men sen vad internetleverantörer, arbetsgivare, skolor, mailadministratörer och andra sitter inne med är ännu värre: Det vet ju allt om oss! Nu ska jag ju inte framställa mig ännu konstigare/knäppare än vad jag är, men vår naivitet och brist på varsamhet om vår integritet är oerhörd.

Sen när jag läser att Israel har kommit med en officiell klagan om vad någon skrivit på en debattsida i/på Aftonbladet så undrar jag om allt inte börjar gå bakåt istället. Yttrandefriheten kvävs och regleras mer och mer och detta får mig att frukta att de ovanför våra huvuden börjat damma av stasimentaliteten och vi själv är angivarna med vår öppenhet. Sen är det så snävt att om man tycker synd om palestinierna så är man en antisemit och tycker man att judarna har haft ett helvete så är man arabhatare. Ärligt talat så är allt prat och eventuellt ställningstagande en fara för en själv och det verkar bara finnas svart eller vitt: Rasist eller inte.Detta tycker jag är hemskt.

Har man en åsikt om t ex Rosengårdsproblemen så får man problem. Tycker man att det är för jävligt att folk kastar sten på utryckningspersonal så har man ingen som helst förståelse för hur människorna har det där och ni kan ordet vad man kallas. Om man å andra sidan tycker att det är bra att man visar sitt missnöje så är man antingen en "sådan" som har utlänskt påbrå eller en uppviglare som älskar anarki. Snälla? Hur ska man vara och vad FÅR man tycka? Vi är så åsiktsregistrerade att vi skulle svimma om vi fick veta...

Helst av allt ska man vara en grå prick som inte tycker, tänker eller känner för då får man minst problem. Konstruktiviteten får inte visas genom engagemang för då kan det gå illa... Jag vill inte någon ska stämpla mig som rasist, antisemit, arabhatare, kärnfamiljstvivlare, kärnfamiljsknarkare (sorry Fotbollsfrun för den stölden), djuvän, djurplågare, arabälskare eller något annat. Jag vill vara mig själv och tycka det jag tycker, känna det jag känner och inte bry mig eller vara rädd att någon ska stämpla mig som något den tycker. Men: Det får man inte. Det kan man inte.

Jag har själv märkt av denna rädsla i mig själv. Det blir mest att man sväljer eller ignorerar och låter facebookstatusar om XXXXXXXXXXXXXX bara vara och ge sken av att betyda något. När man blir trött på sig själv för man blir upprörd över hur många gånger man läst hur XXXXXXXXXx är, var eller ska bli, ja då är man en tragisk person, men det är ändå tur att man upptäckt själv: Vilken j*vla sucker man är och har blivit...

(men vem har råd att tycka...?)


Olycka på gatan utanför mellan en häst och en buss

Låg och vilade och hör plötsligt ett jäkla liv utanför min tomt. En buss kör om en personbil som stannat bakom ett hästekipage precis vid ett farthinder och givetvis skenar hästen och börjar galoppera. Av rädsla sprakar hästen på bussen i den trånga passagen och slår upp ett sår på sitt högra bakben. Efter en stunds konversation mellan busschauffören och den rädda flickan på hästen så sticker busschauffören. Chauffören i personbilen stannar och hjälper till med hästen när flickan kollar hästens ben.


Bildtext: Flickan med den stackars hästen och killen i personbilen som stannade och hjälpte till.

Jag tar på mig kläder och plockar ett par äpple som jag tänker bjuda hästen på innan jag beger mig upp till olyckplatsen för att kolla hur det stod till med dem. Flickan är mest ledsen och förbannad över busschaufförens nonchalanta beteende och killen som gört bilen fattar inte vad busschauffören höll på med.
- Jag stannade innan farthindret så hästen skulle kunna komma en bit längre fram och inte skrämma den, men då gör bussen en omkörning av både mig och hästen, säger killen i bilen.


Bildtext: Olycksplatsen och alla inblandade...

Hästen verkar rätt ok men har slagit upp en gammal skada och haltar lite. Tror att mina äpplen gjorde susen! Nu har polisen också kommit till platsen och detta är platsen man ska vara på om man vill ha lite spänning i tillvaron...


Bildtext: Polisen!

Hoppas hästen repar sig som sagt och att man ser över trafiken på Södergatan. Just dessa farthinder ÄR skrämmande dåligt planerade och det kommer snart att smälla igen om man inte sväljer prestigen och gör om dessa. Sen hoppas jag att busschauffören får sitt också...

Fortsätter att leverera på poker: 2:a av 521 st

Det var egentligen inte tänkt att jag skulle lyckas så bra som jag gjorde igår för jag fick sitta uppe halva natten och spela poker. Resultatet är jag mäkta nöjd med: 2:a av 521 deltagare i turneringen. Flyt? Givetvis, men jag har blivit hyfsat "säker" på att placera mig så jag i alla fall får insatsen tillbaka. Dock håller jag mig till "billiga" turneringar och jag är nöjd med utdelningen på 22 satsade kronor: Knappt 1600:- för lite drygt tre timmars spel...

"Beviset" nedan:





Hoppar över "lir" idag och försöker att ta tillbaka lite missad sömn. ZZZZZZZZzzzzzzzzz

I valet och kvalet...

En biltur på drygt fem minuter eller en halvtimme? Hrm...? Ja det är vad jag funderar över. Antingen kör jag till Mölledammarna och får själv lite motion eller till Saxtorp så Wilma får simma ordentligt. Jag måste erkänna att min syster hade rätt när hon berättade hur fint och bra det är i Saxtorp med de fina dammarna (konstgjorda sjöar är nog ett bättre ord) med fräscht vatten som människor badar i och det också är tillåtet för hundar att bada. I fredags var jag med Wilma där och det var väldigt nära att jag själv hoppat i. Hade t o m tagit på mig badvänliga shorts och lagt ett badlakan i ryggsäcken, men jag fegade ur...





Jag kan verkligen rekomendera detta ställe för både barnfamiljer och hundägare för där är är jättebra att bada, gå, grilla och bara "mysa" som så många gillar att skriva. Såg att vissa fiskade också, men jag tror nog att man ska ha fiskekort då. Lite pinsamt att bli tagen för att man inte orkat eller varit för snål för att lösa ett sånt...



Jag får fundera ett tag till...

Nu är det slut på bra morgnar...

Om ett dygn är jag på väg hem från jobb och är troligen väldigt trött eftersom jag inte sovit ordentligt natten till imorgon. Egentligen har jag inte vänt dygnet så mycket utan det är mest att jag fått sova ordentligt. När det är "vanliga" veckor med jobb så går jag och lägger mig mellan 00:00-01:30 och sover till lite över 06:00 och när man väl är inne i det så är det inga problem. Nu har jag sovit i 8-10 timmar/natt och det tar ett tag att vänja sig av med den lyxen. Jag är så avundsjuk på alla som börjar jobba efter 08:30 för det hade varit en dröm för mig att ha det så.


Bildtext: "Alla tar en charter till solen utom Björn - Han håller sig hellre hemma och inomhus eller i skuggan som en fjäderlös, vingklippt och flygrädd örn."

Semestern då? Har jag gjort något kul? Tja... Jag har inte rest, badat, solat eller liknande, men jag har istället sysselsatt mig med att försöka bli "klar" i och med mitt hus. Det kan tyckas att jag har varit flitig emellanåt, men ändå sitter jag nu och har ångest för allt jag inte gjorde. Dock har jag överlagt med mig själv och kommit fram till att jag gjort det bästa FÖR MIG av min semester. Jag har kommit igång med att leva sundare och våga fixa med "byggprojekt" själv, ja utan hjälp, och det har varit givande. Sen har jag kommit bort ifrån en väldig massa telefonsamtal och en mejlomsättning på ca 250-500/veckan och bara det att inte behöva vara tillgänglig har gjort mig gott. Lägg till att jag kunnat sova ut så kan ni räkna ut att det är en Björn Jeppsson med nya krafter som stiger upp imorgon. Ja ganska morgontrött och troligen får jag vända på Jägarebacken och köra hem för att hämta datorn eller liknande. Jag har ju inte bytt personlighet(er)...

Pokerturneringar går ut på att man ska vinna dem...

Jag tycker det är kul med Texas Hold'em och spelar lite turneringar på Svenska Spel. Intresset går upp och ner så det är periodsvis man hänger därinne och jag spelar bara "billiga" turneringar som kostar upp till 55:-. Någon enstaka gång deltar jag i någon som kostar 110:-, men det är ytterst sällan. Igår spelade jag en turnering med över 100 deltagare (kommer inte ihåg exakt) och i och med att det var en "vanlig" så innebär detta att man är tio deltagare/bord och att mörknivåerna tar ganska lång tid. Jag satt inomhus nästan tre timmar och med det fina väder vi hade så kände man sig lite korkad. Dock utvecklades det till att bli ganska intressant...


Bildtext: "the_anders" är en fuling och spelar så otroligt smart, men...


Bildtext:...jag kan också vara lite "bright" och kall...

Man märker när det är bra spelare man har vid bordet för de "bettar" på ett visst sätt för de räknar på pottodds. Själv är jag inte så duktig på just pottodds och därför spelar jag mer på känsla. Vid detta finalbordet satt ett par riktigt duktiga spelare så i och med att jag blev "chipleader" (flest marker av alla på bordet) ganska fort så höll jag mig kall och lät de andra slåss om potterna. Ett par gånger foldade (la mig på pokerspråk) jag t o m AK, AQ och andra bra händer bara för att få ut fler spelare så jag skulle få mer pengar om jag åkte ut.


Bildtext: När de bluffar och tror att de är PP (pokerproffs) ska de jävlarna få...

Precis innan jag kom till finalbordet hade jag ett sagolikt flyt och slog själv ut 7 eller 8 st i rad. Ett par tyckte nästan det var "creepy", som dom skrev, och jag visade mina händer för att få dem att tro att jag själv var "ärlig" hela tiden. Detta hade jag igen sen för de trodde ju att jag bara spelade med "bra händer" och det smittade av sig på de andra. Jag höjde när jag satt på "stora mörken" och även på "lilla mörken" så jag slapp många gånger att bli bestulen på mina "blinds". Dock trodde ett par av mina bordskamrater att jag bluffade hela tiden och med en hel del tur så fick jag ut de "farligaste" före de andra mer mänskliga.


Bildtext: Detta gillar vi att se samt alla sura kommentarer i kommentarsfältet från utslagna och bittra "pellejönsar"

Så det blev bara att håva in vinstpengarna och det är alltid trevligt... "Ka-tjing"!!!

Ja denna bild får man se när man VUNNIT en turnering...Du vet vem jag syftar på...hehehehe

Expressen ljuger om Mats Olsson

Jag gillar Expressen och köper den alltid när Mats Olsson har skrivit sina krönikor. Dock så gillar jag inte att de vill påskina att hans söndagskrönikor publiceras varje vecka. Den senaste som var med i tidningen var i juni...


Att tvingas att utmana sig själv

Jag är livrädd för höjder och att klättra på stegar är inte min grej direkt. Som jag varit inne på tidigare så var mitt val till  gymnasiet helt idiotiskt då jag alltid varit höjdrädd och just min rädsla för höjder förföljer mig. I vanliga fall lyfter jag på luren (det gör man ju inte längre för man trycker ju i 99 % av fallen på en knapp) och ringer min kusin så klättrar han upp på taket åt mig, men idag har han rest till 08-land för en minisemester i skärgården så jag fick klara mig själv.

Redan i middags så tog jag fram stegen och mjukstartade med att rensa hängrännan fri från löv, kvistar och en gegga som inte luktade hallon. Det gick bra och sen fick jag pausa ett tag för det är en sak att stå på stegen och en annan att gå från stegen till taket. Hela jag skakar och jag ser mig själv ramla ner som i en film i mitt huvud så det krävs en hel del självpeppning innan jag tar steget. Sen att jag är så fruktansvärt ovig och osmidig gör ju inte saken bättre så det är nog en ganska fräck sak att se, ja mig klättra...

Som tur var så hade jag min far till hjälp att hålla stegen för precis i övergången mellan den vanliga stegen till stegen som är monterad på taket så känns det som jag ser ut som en korsning mellan en förlamad säl och en rullstolsbunden koala. Det är inget man vill att andra ska se precis...

Men men...  Jag kom upp och mitt tak är både väldigt brant och valdigt gammalt och jag hann med att se att en eternitskiva hade blivit skadad innan jag nådde toppen och såg att infästningen till den takmonterade stegen inte heller är bra. Man är inte såååå tuff när man vet att man väger en hel del och står på en stege som troligen inte är särskilt säker och sitter monterad (ett par krökta spik) på en murken bräda. Dock känner man sig lite halvcool mitt i rädslan när man står där uppe och hejar och hälsar på grannar och andra som är som myror när man står där uppe.


Bildtext: Det ÄR högt här eller där uppe kan jag lova er och jag var ganska så jätterädd där jag stod...

Jag inspekterade skorstenen och fann att den är i starkt behov av fogning och helst ska den putsas också. Tror dock inte att jag ska ge mig på det för det är lite väl till att utmana ödet. Får se om jag kan be min kompis Conny om lite hjälp för han har haft villa innan och han gjorde allt själv. Tapetserade, målade och snickrade så det glödde i hans verktyg. Vi får se hur det blir med det. Väl uppe på taket så sotade jag skorstenen och det var mitt egentliga ärende halvvägs till himmelen. Nu har jag dock ett bra "rökrör" eftersom jag har fått ha hit en firma då det gamla havererade. Tur var det för enligt dem så borde jag varit död då röken hade gått "vid sidan om" och ibland är det bra, men dyrt, med haverier. Kan ju nämna att han som fixade det är sångerskan Christina Lindbergs man, ja, och: Styvbror... *hrm*


Bildtext: Det kostade mig alla mina besparingar, men det räddade troligen mitt liv, när jag fick anlita firma för att skorstenen havererat för två år sedan.

När jag var klar så kastade jag ner kulan och givetvis fastnade den i mitt japanska körsbärsträd. Visst har jag ett sagolikt flyt? Bara för att nämna ytterligare en incident så när jag stod och gjorde vid mig inför lördagens bröllop så tappade jag min Armaniparfym i golvet och skärvorna yrde kring min redan försenade kropp och stressade knopp. Så: Japp! Alltid händer något... Men men...

Jag kom säkert ner på fast mark igen och farsan höll reda på mina fötter när jag skulle från taket till stegen. Han skrattade gott för han tyckte att om jag nu var så rädd när jag var på taket så borde jag kanske inte stå och fotografera för bloggändamål. Men vad gör man inte för att förnedra sig själv inför alla andra tokar på internet? Så därför bjuder jag er på ännu en bild från foten av Pärleporten och visar hur det ser ut bakom mitt hus där de lägger ner den nya vattenledningen till Billesholm.


Bildtext: Riktigt kul när de kör med hjullastare utanför mitt öppna sovrumsfönster klockan 05:45 på morgonen när jag har semester. Dock ställer jag mig bara upp, visar röven för dem och skriker: "- Jag ska sova fyra timmar till era nollor!" Tja eller inte...

Sotningen blev bra till slut och det tog bara mig ett par timmar. Nu kan jag elda på igen och förgifta mina grannar och bättra på den globala uppvärmningen av vår jord.


Bildtext: Rökkanaler i en olja/vedpanna. Ja den till vänster är inte rensad när detta kortet togs...

Nu håller jag lite kväll om det är ok?


I och med att man inte får mörda eller dräpa

Telefonförsäljare? Vilka tomtar! Visst finns det gånger man skulle vilja skicka dem till fångläger i Nordkorea, bekanta dem med lite giftig gas eller bara låta dem umgås med en snara om halsen, men tyvärr får man inte ens ta och döda dem alls. Personligen så brukar jag driva dem till vansinne och ställa dumma frågor eller ge dem påstående som är helt sjuka.

Den senaste tiden har jag frågat direkt: "- Ska du sälja något?". Efter lite slingrande så brukar de erkänna och då säger jag bara: NEJ! Tyvärr finns det lögnhalsar och en av dessa ringer för VIASAT. Trots att han lovade att inte sälja så försökte han efter ett tag. Jag spelade med i ca en halvtimme innan han var helt vansinnig och skrek på mig innan HAN la på luren. Idioten sa att de hade all fotboll och det har de inte då Canal+ har Premier League. Han skulle försöka få mig att byta till dem och lockade med Ligacupen och FA-cupen och när han trodde att han hade övertalat mig så sa jag att om jag kunde se Premier League på någon av deras kanaler så skulle jag byta. Denna lilla äckliga människa trodde att han var någon "supersäljare" och blev nog rätt lack när han kastat bort så mycket tid till ingen nytta på mig.

Jag har så fruktansvärt svårt att förstå varför man ska ringa hem till folk för att sälja. Vettiga människor VET när de behöver något och fixar det själv. I fortsättningen ska jag driva ännu mer med de som typ "slinker" igenom och försöka få någon att gråta eller be mig om ursäkt.

Jaja... Här kommer telefonnumret till NIX och lite andra skydd mot packet:

http://www.vemringde.se/ (sida med tips)

020-27 70 00 (NIX)


Ingen av de större dagarna i mitt liv

Dagen har väl inte bjudit på något direkt kul och kanske ska man vara så pass ärlig och erkänna att man inte varit så aktiv själv precis. Jag gick upp ganska sent och räknade snabbt ut att jag nästan sovit elva timmar i sträck, ja om vi räknar bort mardrömspausen, och det är väl så jag ska spendera sista semester veckan hade jag tänkt: Sova länge och ladda batterierna inför nästa veckas jobb. Varken vågar eller vill tänka på hur min inkorg i jobbmejlen ser ut...

Tog i alla fall Wilma till skogen och gick en ganska rask promenad. Tyvärr stod några vuxna turister (de var inte här ifrån precis...) och fiskade vid wilmas badställen så det blev ingen direkt lång simtur för henne i alla fall. Dock var jag tvungen att sabotera för dessa "fiskare" (det är BARN som får lov att fiska i Mölledammarna puckon!) och släppte ner Wilma precis sidan om dem så hon fick skrämt bort de få fiskar där finns. Elakt? Nej det tycker jag inte.

Sen har jag rökfyllt min källare - igen - och nu är det nog på sin plats med en sotning. Såg att sotaren skulle komma nästa vecka och han är så välkommen så. Har ännu inte fått tummarna loss och bestämt om jag ska satsa på "luft-luft" eller "luft-vatten" för att värma upp mitt hus. Det är ju en ekonomisk fråga också...

Som vanligt sitter jag och väntar på att min kusin ska ringa mig och han är "bara" 2,5 timmar sen. Jag har gett upp hoppet och kommer inte att ringa honom heller. Så kass på att komma ihåg saker är man inte bara...

Japp: Bröllopet gick bra och båda sa ja!

Var på bröllop i lördags och det var väldigt trevligt. Allting gick jättebra och alla verkade ha haft en kanonkväll med fin mat och trevligt sällskap. Jag fick t o m beröm från köket (!) att jag hade gjort ett bra jobb som toastmaster och det var kul att höra! Nedan några bilder från dagen/kvällen/natten.














Steget jag borde tagit för länge sedan

Egentligen är det inget att skriva om, men jag gör det ändå för det är viktigt för mig. Jag la ett golv i min hall alldeles själv och det gick bra. Sneda lerstensväggar, ett väldigt ojämnt golv och en massa sågande för att få rätt vid element etc. men: Det blev klart och bra. Nu ska jag bara spika upp lister och lite foder sen får jag be någon om hjälp att tapetsera. Sen, ja då tar jag vardagsrummet!


Bildtext: Innan...


Bildtext: Inspektörskan...


Bildtext: Gamla hus innebär ojämnheter. Ojämnheter innebär extra sågande...


Bildtext: Såga gör man med cirkelsåg...


Bildtext:...eller sticksåg...


Bildtext: Nej! Jag har inte hyrt in Musse Pigg för hjälp med sågningen...


Bildtext:...jag är bara så tråkig och försiktig att jag använder hörselkåpor.


Bildtext: Spånplattorna på plats...


Bildtext: *hrm*? Vilken ska man välja...?


Bildtext: Piss med två mätskalor. Höll på att gå galet, men jag hann komma på rätt spår...


Bildtext: Det blev samma golv som ligger i köket och i matrummet.

Då har jag äntligen bevisat för mig själv att jag kan och jag kan göra det rätt OCH bra. Nu ska jag sova och försöka komma på det sista inför morgondagens bröllop som jag ska vara toastmaster på. ZZZZZzzzzzzzzzzzzz

RSS 2.0