Hotshotslistan

- Fan, undrar om jag inte behöver en Iphone. Hrm? Jag ringer Isa och hör med henne.

- Klart du ska ha en Iphone. Du behöver en sådan och den är jättebra. Köp en sådan!

Sakta hade jag forcerat fram ett påhittat behov och eftersom jag bara har haft lite småinköp av tvättmaskin, torktumlare, varmvattenberedare, värmesystem, avgassystem till bilen, diesel (löpande sedan oktober/november för uppvärmning av huset pga Bedragar-Bengt aka Brännestaden i Perstorp) och en massa sur ved från en aspirant för överraskningssex med våldsamma inslag så kände jag att detta var ett ypperligt läge. Jag vankade av och an innan jag tog ut fingret från näsborren, med en riktig rejäl kråka på f ö, och bestämde mig för att köra ut till helvetet på jorden, Väla, för ett inköp av en dyr mobiltelefon och ett ännu dyrare abonnemang. Hela tiden så peppade jag mig själv och intalade mig att jag var tvungen att ha denna gudagåva och att jag snart inte skulle klara min vardag om jag inte snabbt fick tag i vad krävdes: Iphone 4S.

Med viga rörelser för en åttioåring eller autobahnfrontalkrockskadad så var jag i jeansen och snart också i bilen.

- Detta är rätt beslut Björn! Du gör helt rätt! Om du inte skaffar dig möjlighet till att vara "online" 24/7 - hur ska det gå då?, intalade jag mig själv och vred om tändningen och V40'n gled fram i den första riktiga förvårskvällen och Venus och Jupiters kärleksförklaring kunde skönjas på den skånska kvällshimlen.

Färden hade inte gått vidare långt innan mitt tvekande satte griller i min annars så förståndiga och bergsfasta sinne. "jag ville vara intellektuell, berest, belevad äckligt ung" sjöng Jocke Berg inne i min bilstereo, vars CD funkar vid vart tjugonde försök, och det spred sig givetvis ut i mina jättelika högtalare och modet och insikten om att mitt handlande inför inhandlandet av Iphone var rätt och riktigt. Bilen klöv den friska vårluften som en plogbil och igen var mina tankar tudelade. Jag behövde råd - igen.

Upp ur fickan kom min väldigt funktionella telefon som är full av knappar och mottagaren av samtalet var en släkting som fullkomligt pratade mig av vägen. Vid foten av Jägarebackens norra del tacklade min kusins ord mig in på kontrollplatsen och hans förmaningar var nästan lika snusförnuftiga som andra masters i de sociala mediernas sfär. Tack vare att hans förhållande till pengar är som en talibans till hans döttrar och favoritget - de ska hållas i jävligt och omoraliskt hårt - så fick jag vända bilen och köra hem till byn igen.

Väl innanför femtioskyltarna så hade jag bytt Iphone mot "kogekorv" som nästa inköpsmål. Kan ni då förstå min besvikelse över att den var slut? Ingen Iphone och ingen "kogekorv". Fan!

Jag borde verkligen skriva mer och dagligen känner jag hur mycket av mina kloka, härliga, roliga, smärtsamma och briljanta äventyr hålls instängda i mitt huvud. Givetvis borde jag dela med mig av guldäggen och inte girigt ligga och ruva som en missundsam tjäderhöna. Tyvärr så stavas anledningen till detta osäkerhet med en stor portion av förnuft då jag inte riktigt vågar dela med mig av mina innersta funderingar. Varken ni eller jag att redo för det jag vill och borde skriva.

När jag stegar ut på internet så besöker jag regelbundet flera olika bloggare/bloggerskor och det är både kända och mindre kända som jag hedrar med mina besök. Vissa dagar så får jag chockbyta sajt och titta på slovakisk bögporr med inslag av kiss bara för att komma tillbaka till verkligheten igen. Herreduminjäklagud! Pretentiöst snusförnuftighet kryddas med en öppenhet om privatlivet som får M/S Estonias bogvisir att kännas vattentätt. Lägger ni till all meningslöshet och rent vansinne så är vi snart lika nära hamn som M/S Costa Concordia är. Ärligt talat så sitter jag med en skräckblandad förtjusning varje gång jag läser bloggarna och undrar om jag ska hoppa på tåget jag också eller: Nja det är nog bra som det är.

För någon vecka sedan så diskuterade jag och en i min närhet (inte Wilma) en av bloggarna som jag precis hade läst. Eller: Jag pratade om min irritation över hur den är skriven och vad den innehåller. Om jag ska bli imponerad så måste jag känna något och det gjorde jag efter flera av besöken, men det var inte någon känsla som fick mig imponerad utan mer äcklad, ja på ett sätt som gör att jag undrar vilken självbild denna människa har.

- Varför läser du den bloggen då? Du skriver ju själv så folk blir så förbannade att de mordhotar dig.

- För att det är som en bilolycka. Man vill inte se, men måste ändå glo lite, sa jag och efter det så undviker jag bloggen helt.

Man får för mig skriva om exakt vad man vill, hur man vill och när man vill. Själv så vill jag skriva så folk berörs och helst kan känna något speciellt. Jag har lyckats ganska så bra många gånger och fått folk att både vilja döda och älska (med?) mig. Tyvärr så har jag en begränsning: Jag har svårt, nej inte svårt utan jag vägrar att skriva för personligt i en blogg för hur illa ställt den än är i huvudet på mig så finns det gränser även för en idiot. Men jag tror att jag löser det ganska bra: Jag ljuger eller ändrar sanningen så den passar i textform, min textform.

Den senaste tiden så har jag haft stora textblock i huvudet som troligen hade blivit bra läsning om jag hade satt mig ner och gjort noveller eller liknande av det. Gick igenom ett par gamla bortglömda mappar på datorn som innehåller krönikor (BoIS och annan fotboll) och andra texter som både är påhittade och väldigt verkliga. Hade man bara haft tid. Hade man bara vågat/velat lämna ut lite mer av sig själv. Hade jag gjort det så hade det kanske blivit riktigt bra. Ja så pass bra att folk hade velat sticka en kniv i mig eller ge mig en puss. Så bra är jag.

Ibland fastnar jag för länge i en tanke och det är väl det som andra kallar grubblerier och i dag hamnade jag i en djup politisk identitetskris. På vilken flank står jag? Vänster, höger eller mitt i? Jag vet fortfarande inte och när jag ser hur illa det ser ut för sossarna så känns det som om de har spelat ut sin roll och dåraktigt försöker att hålla fast vid något som alla skrattar åt. Blir jag nedstämd av detta? Inte mycket faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag är inte politiskt aktiv, men är ändå inte som dem som är helt rubbade och heller inte som dem som tror sig veta allt.

Vad söker jag efter politiskt? Helt ärligt så finns det inte ett parti som står för det jag känner är rätt för mig. Detta fick mig att grubbla ännu mer och ju mer jag försöker att komma på vad som saknas ju tydligare ser jag det: Det är så här det ser ut för nästan alla, men politikerna ser inte hur det ser ut på riktigt. Allt är en jäkla sörja och tar man sossarna som haft ett starkt grepp om arbetarna så är det helt fel ute och ägnar sig åt en form av självbedrägeri. Folk på golvet skiter i solidaritet. Folk på golvet vill ha pengar och i takt med att marknaden styr så dansar man efter kapitalets pipa.

En annan sak som sossarna verkar tro är att alla knegare är lika positiva som de välutbildade i "partiet" angående invandrare. Allvar? Frågar du folk som är "vanliga arbetare" så är rasismen eller tröttheten på en helt uppfuckad invandringspolitik väldigt stor. Man behöver bara öppna ögonen eller öronen så får man veta. Jag säger inte att det är rätt, men det är så här det ser ut i Sverige 2012. Folk vet varför det är som det är i Malmö och Landskrona. Tror man att uttalande från SSU som att "det är för många vita medelålders män" hjälper till? Kvotering? Man lever inte i verkligheten och jag tror att många vita svenskar snart börjar känna sig kränkta. Jag skiter i vilket så länge man inte kvoterar bort mig...

Vad ska jag välja då? Just nu så finns det inga bra alternativ. Vänsterpartiet? Haha! Kommunism kan ha en fin tanke i grunden, men det funkar aldrig praktiskt. Sen är det något som jag verkligen tycker är vidrigt när de ständigt visar att demokrati är något som de inte respekterar. Miljöpartiet? Inte en chans. Socialdemokraterna? Jomenvisst. Moderaterna? Så länge du producerar duger du, men se ersätts du av billig(are) arbetskraft. Centern? Hon den där nya Lööf fattas det inga fel på va? Folkpartiet? Skjut mig! KD? Aborthatare. SD? Nejnejnej. Vad är kvar då? FI? Hahahahaha! Detta är nog lika unket som unika partiet och riktigt sjukt.

Nå? Just nu finns inget bra alternativ och med tanke på att jag på gränsen hatar vänstern, vill pissa på högern och har tappat allt förtroende för mitten så väljer jag att som många andra ställa mig utanför. Jag vill ta russinen ur kakan med bra lön, bättre skyddsnät vid arbetslöshet och ett uppstyrt land med ordning och reda. Hur gör man då? Allvar: Hur gör man då? Nu ska jag titta på ett avsnitt "Curb your enthusiasm" i alla fall...

Det har varit en väldigt händelserik vecka och hade man velat vara en vardaglig attetion whore så hade folk kunnat frossa i både det ena och det andra när det gäller mig på Facebook. Tyvärr eller dess bättre så håller jag inne på det mest privata för annars hade det varit läge för:

Björn Jeppssons status på Facebook: "Jävla idiot! Du ska nog få ditt eget lilla helvete, men på mitt vis..." Givetvis hade jag då fiskat efter följande: "Men guben (blir svårt att skriva *gumzan* till mig...) vad har hänt? Kramen om vennen? Du vet var jag finns om du vill ventilera. Fins förr daj. STYRCKE KRAMMAR TIL DEJ."

Jag hade naturligtvis skrivit följande: "Inget jag vill ta på Face book. Ni som är mina vener vett omm dett." Hehe.

Nej, det har varit en vecka som haft det mesta. Efterjobbettrött. Multimiddagslagning. Läkarebesök. Värmesystemsinköp till mitt hus. Källarröjning. Ryggont. Försovning. Gått upp FÖR tidigt någon dag. Nu sitter jag och skulle egentligen stå i köket och göra en chiligryta eller ÄNNU hellre sortera skit i källaren eller på min uppfart. Klart är att jag är trött, gnällig, har ont i min rygg och borde gjort så mycket annat, men: Här är jag chef...

En sak som har gjort att jag fått mig en hel del skrattkramper är historien med killen som fick gå hem eftersom hans far tyckte att han var oduglig på innebandyturneringen. Haha! Hela landet kokar och det pratas i radio, visas på TV, skrivs i tidningarna och bloggare rasar över händelsen. Låt mig bara säga en sak: Detta kunde ha varit jag. Ja både som den pissdåliga innebandygrabben och pappan. Hoppas att så många som möjligt missförstår mig nu för då blir detta ÄNNU roligare.

Jag tror att detta bara är en skröna (jag har inte fakta och orkar inte byta sökmotor nu när jag fått in den bästa för porr och våld) och att det är en rejäl tidningsanka. Troligtvis så har det stått en övergiven kille utanför ingången och en vuxen växlat några ord i farten och lite längre fram så har den vuxne fått frågan:

- Är det din grabb? och då har han svarat:

- Ja, men han får fan gå hem för han varit så jävla värdelös på planen! (så hade jag gjort)

Kanske grabben haft lite för mycket fantasi och för få kompisar och kört en "snyftis" när den snälla farbrorn frågade varför han stod där med sin lilla klubba? Sen har det bara gått snett. Troligtvis så har det varit en vuxen som blev vald sist som ung som velat göra upp med orättvisorna en gång för alla. Jag har skrattat gott åt detta i alla fall!

Sen har vi den här tränaren som kört lite annorlunda taktik med lite pettingreferenser i en innebandyklubb. Herredujävlar vilken storm det blev i det vattenglaset då. Haha! Drevet går igen och man undrar om folk är medvetna om hur lagidrott funkar och bedrivs? Det är sex, sprit, mer sex, ännu mer sprit och ibland är det lite springande efter boll. Jag tycker bara det är löjligt att överreagera på detta sätt. Vill man vara petig och korrekt så låt ett par föräldrar och några representanter från klubben prata med tränaren EFTER det att man har pratat med ungarna. Sen kan man ta beslut om tillsägelse eller om man ska gå vidare utan något större väsen.

Ungdomsidrott är något bra och otroligt nyttigt för alla ungar. Man rör på sig samtidigt som man umgås med likasinnade och många får sina bästa kompisar genom idrotten. Som förälder så har man ett grymt ansvar, men som inte alla tar - tyvärr. Många tror att ungens träning är ett avlastningsställe, ja ett kvällsdagis man bara kan dumpa ungarna på för att få ett par timmars ledigt. Det är nästan alltid samma föräldrar som ställer upp och ofta är det ALDRIG de som klagar eller ställer till med väsen. Det är istället de andra, ja de frånvarande, som kommer dit tio minuter för att "ge tränaren" en uppsträckning för att lille Lucas-Gerald inte fått spela eller har blivit av med en pissig t-shirt. Här är till alla de som tror att deras ungars träning är dagis: Ta ert jävla ansvar och lär er lagidrottens koder!

Ofta är tränarna engagerade föräldrar eller eldsjälar som gör något som det tycker är roligt. De är INTE utbildade att ta hand om adhd-barn, damp-ungar eller andra som bara är störiga. Klubbarna på lägre nivåer har inte kompetens att ta hand om barn med speciella behov och hur skönt det är att få ett par tysta timmar hemma och slippa allt liv så kan man inte göra så - tyvärr. Jag vet inte hur många gånger man sett detta och man tycker så satans synd om alla. Lagkamraterna som får varje träning förstörd för tränaren får jaga ett par ungar som klättrar på ribbstolarna, slåss i omklädningsrummet, tar fram en plint när röda laget kontrar och när bägaren har runnit över så är träningen slut. Föräldrar till de jävligaste ungarna är aldrig där och ofta är de dessa ungar som står kvar utanför och vet inte om mamma eller hennes nye kille sedan i lördags kommer och hämtar...

En sak ska ni veta: Har ni en jävla otur så får era barn en "Viljo Nousiainen" som tränare och då hade en taktik som kallas "Petra" och innehåller ord som "hångla" varit att föredra - eller?

Folk önskar snö och jag bara skakar på huvudet åt dem för är det något som jag inte gillar så är det kall, vit, blaskig, gul och gnistrande snö. Snö är något uppfunnits för att straffa människor som mig och som bor i en form av limbo: Varken sommar eller vinter och våren är lika kall som en sen höst och hösten är inte längre som den var. Det enda roliga är när folk blir arga på mig när jag skriver eller säger att jag hoppas på en julafton med tio plusgrader, vinterlov med barmark och ett isfritt sportlov.

- Du unnar alltså inte barnen snö att leka i? Vad är du för en människa?

Nog för att jag kan känna mig jävligt utvald (utsatt ligger bättre i munnen) ibland, men att vuxna (?) människor som har ansvar för barn tror att mina önskningar styr eller ens påverkar vårt väder då undrar man om det verkligen är de som är de normala och jag som är konstig.

Det är nog tur att mina önskningar sällan slår in för det brukar sluta i katastrofer. En gång såg jag ett stjärnfall och önskade eller tänkte att det hade varit trevligt om det skulle kunna bli något bra med en tjej som jag tyckte om. Jag fick tjejen samt kräksjukan samma dag. Sviterna från kräksjukan blev jag av med omgående och det andra fick jag brottas med länge. Nu blundar jag för stjärnfall och därför så har jag nog räddat många från att drabbas av tråkigheter som jag önskat dem.

Pratade med en gammal, men jäkligt bra kompis innan i dag och det är roligt att upptäcka att riktig vänskap inte är två statusuppdateringar, en jävla massa gillande, *gumman* och annat piss på Facebook. Vi pratade om allt möjligt och han är precis som han alltid har varit: Galen.

- Fan alltså. Han blåste mig.

- Du är för snäll ju, sa jag.

- Jag har lagt en slägga, en kofot och ett bollträ i bilen och jag ska ta honom.

Det värsta är att jag inte vet om han verkligen går till handling för han var ordentligt psykad. Jag kanske inte skulle sagt att han är för snäll?

Annars då? Man säger att det är jul och det är så mysigt, men jag känner ingenting. Jag har käkat en jultallrik och... Nej det är allt som jag har rört vid som kan förknippas med jul. Men jag har varit i Malmö och gått på restaurang i torsdags och i går var jag i Ängelholm på middag. Kanske inte så mysigt, men jag träffade lite (trevligt) folk. Det räcker för mig. Bara det inte börjar snöa...


Bildtext: Grönt gräs den tionde december. Mmm!

Vissa dagar så tar det emot att tvingas inse att man är vuxen och inte kan skita i saker utan att man får betala tillbaka det flera gånger om. Jag är en expert på att skjuta upp saker och ännu bättre på att skita i saker som man måste göra. Det är sällan jag betalar mina räkningar innan den siste i månaden och det där med att tvätta gör jag i batchar och samtidigt så får jag göra prioriteringar om vilka kläder som ska tvättas först och vilka som får vänta till nästa tvättbatch. Sen kommer vi till det där med att städa och där bör jag ligga riktigt dåligt till. Det är få som får komma in till mig när det ser som jävligast ut och det är min syster och "köttätaren" som är de enda som jag släpper så långt in på livet för jag tycker att det är väldigt personligt - faktiskt.

Andra dagar så kan man tycka att det är skönt att vara vuxen (äldre) för man lär sig att uppskatta små saker som man tycker är självklara när man är yngre. Denna veckan har varit en pissvecka för jag har haft stora problem med uppvärmningen av mitt hus och fick hålla på med oljefyllda element och värmefläktar. Man är helt knäckt när man inte har varmvatten och det känns som man bara vill försvinna eller flytta ner i en djungelhydda och leva på självdöda apor och bark. När jag i går fick värmen tillbaka så var det tack vare min kusin som är lika gammal som jag, men betydligt mer vuxen och ansvarstagande. Han kan det där med att fixa med pannor, brännare och klättra på tak och jag står bredvid tillsammans med hans påg som är i tioårsåldern och känner mig väldigt korkad, hjälplös men oerhört tacksam. Nu slipper jag och Wilma frysa - YES!

Nu ska jag vara vuxen och lägga på vinterdäcken och det är då jag börjar slingra mig och bekvämlighetsnerven börjar arbeta. Givetvis så vill jag inte gå ut i detta väder och helst så vill jag inte ligga under en bil alls för det där med bilar är något som jag hatar. Ett samtal bort så fanns det folk som gärna gör detta åt mig och jag betalar gärna för att slippa. Tyvärr så sitter jag fortfarande inne och bloggar istället för att fälla sätet i bilen och lasta in däcken. Hade jag bara kunnat ändra vädert och tvingat någon att lasta min bil så hade jag gjort det!

Dom säger att det är extremväder på ingång och folket är förtvivlade över att det inte blir någon julskyltning. Det är sådant som göder min själ för jag tycker bara att det bevisar vilken kapacitet som finns i skallarna hos folk. Vad är en julskyltning? För mig är det spetsad glögg i brevduveklubbens tombola, nitlotter, dåliga gottepåsar med mjuka apelsiner som troligen har packats av andra ungar som tagit det bästa godiset själv och fått ordentligt ont i magen. Ålarna som hänger i taket i de andra tombolorna är redan vunna (men man låter alltid priserna hänga kvar så folk ska tro att de kan vinna) och alla dessa jävla ungar som skriker, kastar tomtebloss och beter sig som apungar på LSD. Med andra ord så ligger inte julskyltningar högt på min lista över roliga saker att göra utan det är mest för sådana som inte är som jag...

Jag skulle egentligen släppa det här med jul och julskyltningar men jag kan inte låta bli att fundera (i ord) över hur illa det är att ljuga för barn. Troligen så tillhör det föräldrarskapet att man tidigt ska varna sina barn för fula gubbar, främlingar och alla som luktar sprit. Hur tänker man då när man lurar sina ungar att tro på tomten? Den där figuren är ju allt ett barn ska passa sig för, men ändå ska man kasta in sina ungjävlar i en mörk grotta till en full, ful och främmande gubbe som inte bara luktar sprit utan ska ha barnet i knät också.

- Oj förlåt lilla Ludde vad var det som stack upp där i tomtens byxa? Ho-ho-ho (hä-hä-hä).

- Ta en god karamell nere i tomtens håriga säck, INTE DÄR, ummmmm... Var nu snäll så ska tomten komma redan innan jul...

Ni ser själv, eller? I ena meningen så varnar man för fula gubbar för i nästa säga att det är ok att vara snäll mot tomten. Lite som att säga att knark är jättefarligt, men prova gärna. Undrar hur många som sitter och retar upp sig på den idioten som sitter och skriver sådan här smörja, ja och på en av årets heligaste "mysdagar" - första advent - när det ska frossas i lussebullar (lussekatter heter det faktiskt), pepparkakor (gärna sådana skitäckliga som man gjort själv och som inte alls föreställer det som formarna visar) och skitäcklig saftglögg med alldeles för hårda russin och för grovt hackad mandel. Tja? Jag vågar vägra ljusstakar och stjärnor, men vet att en jul-Hitler smyger i faggorna och kommer att styra upp detta inom kort. Troligen får jag mig en ordentlig skrapa och då lär jag väl ångra mig lite.

Tyvärr så måste jag erkänna att det visst är lite julstämning hemma hos mig ändå. Nej det är inte makrilldoften från mina mjukisbyxor och det är inte någon julkalender för något välgörande ändamål som någon unge prackat på mig. Nej det är julgardinen som hänger i köket. Fin va?

Ska sanningen fram så har jag glömt att plocka ner den sedan ifjol och det är ganska så pinsamt. Jag fick gliringar redan i somras och efter att jag dammade av den lite så skulle jag montera upp nya fästen och köpa en ny gardin, men: Jag glömde det. Nu sitter jag och är ganska nöjd faktiskt för jag slipper att klabba med gardin i köket i år.

Så vad har vi lärt oss av detta? Jo, släng gärna in barnen till vilt främmande och småfulla män i små grangrottor för då lär sig ungarna att det är helt ok att "mysa" med tomten. Men: Skyll er själva om det slutar med tråkigheter. Hade jag haft ungar så skulle jag inte vilja ha det på min samvete att de litar blint på mamma och pappa och kliver godtroget in till lejonen. Jag kommer ihåg att redan när vi började lekskolan så visste jag sanningen om tomten, ja och en hel del annat också, och det störde en hel del av mina lekkamraters föräldrar. Det fanns ju dem som trodde på tomten när vi började skolan och då var det ju hur kul som helst att upplysa dessa om hur det verkligen låg till. Trots min låga ålder så kommer jag ihåg hur dessa kom tillbaka efter jullovet malliga som små grodor och sa:
- Tomten finns visst det! Min pappa sa att han finns och han kom på julafton.
- Jaså? Säger han att du kom med storken också eller är du född i farstun?
- Ja det är väl klart att jag kom med storken och den kommer snart igen för jag ska få en lillebror eller lillasyster.
Givetvis så spoilade man detta också och det var troligen ganska så sura blickar på föräldrarmötena mot Jeppssons...

Är det konstigt att barn blir mobbade när de fodras med lögner om gubbar med flygande renar och storkar som kommer med småsyskonen? Mitt råd är att visa detta klipp eller i alla fall använda det som mall för att skydda era barn.

Förra veckan fick jag reda på att jag delade adress och hemtelefonnummer med en annan människa. Knepigt! Jag hade inte märkt ett dugg och Wilma verkade inte ha uppfattat något. Givetvis satt jag spänd och kollade på dörren hela dagen, men ingen kom. Hrm? Jag kollade igen: www.hitta.se och sen in med mitt hemtelefonnummer. Jo: Delas med *** ****. Det var en jäkla massa telefonnummer kopplade hit och givetvis så la jag mig i mina egna buskar för att överfalla min "sambo", men även denna gång fick jag ge mig. Det är ganska jobbigt att sitta i en vildvuxen häck i flera nätter så jag gick in och tog en "print screen" och mejlade den (?) till "inneboenden" och bad denna att typ "ta bort sig själv" (jo, ja det är en intressant tanke...). Jag gick in och tog bort vad jag kunde och sen fick man ringa ett nummer för att aktivera ändringen. Det tog nog någon dag och sen hade bodelningen skett (John Cleese hade gråtit av lycka) och jag var herre på täppan igen. :-)

Men! Givetvis ringer fortfarande telefonförsäljare och frågar efter andra än mig och i och med att jag avskyr dessa människor (telefonförsäljarna) så händer det att jag är lite rolig när jag pratar med dem. Idag ringde man från ett skyddat nummer...
- Ja det är Björn.
- Hej! Jag ringer från XXXXX och vill prata med XXXXX.
- Sorry! Det bor ingen XXXXX på denna adress.
- Jo, men det står så i våra register och...
- Nej! Era register är fel.
- Nej de är nyligen uppdaterade.
Nu blev jag lite trött på denna klämkäcka människa så jag drog till med:
- Fan alltså. Den personen ni söker går inte att få tag på. Såg du inte den stora pedofilhärvan med kvinnor som fildelade bilder och filmer på nakna småpojkar?
- Jo, men...
- Lägg ihop 1 + 1, sa jag.
- Oj. Jag ber tusen gånger om ursäkt. Jag förstår. Jag är ledsen.
- Ja det är inte som vanligt här och jag hade varit glad om ni ändrade era uppdaterade register.
- Givetvis. Återigen: Jag beklagar.

Så! Fler telefonförsäljare med icke uppdaterade adress/telefonregister? :-)

Senast det hände så hotade jag mig till det och när jag körde därifrån idag så var man som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut. Förberedelserna var noga planerade och det var en hel del sugande innan jag körde in den i det utrymmet där väggarna är mjuka och blöta. Min nervositet var stor och hon sa ordagrant:

- Stanna precis utanför innan du kör in din. Han som håller på nu har en ganska så stor och tog det stora programmet.

- Va? Har du en före mig? Tar det lång tid?

Hon tittade lite ointresserat på mig och min innan hon fällde en lite nedlåtande kommentar:

- Inte för dig i alla fall! Max 6-7 minuter och då är det guld för dig! Och du: Då blir det en vaxning också, ja det ser ut som du behöver det.

Under tiden som jag var inne i så tänkte lite på det hon sa om vaxning. Hon hade givetvis haft rätt, men det kunde jag omöjligt säga till henne i och med att jag befann mig mitt inuti en knepig ställning och det sprutade och dånade. Jag släppte det och märkte istället hur det skavde lite på ena sidan och fick nästan spel när det gnälldes och pustades runt om mig. Till sist så såg jag ljuset och fick ok att ta ut den så jag lät det vara och stack så fort jag kunde. Men ändå: Åtta minuter sen var man klar! Bra där, Björn!

Jag satte kurs mot Helsingborg och nervositeten kom smygande på mig igen. Skulle jag få godkänt eller ej? Tankarna for i och runt huvudet precis som tvättborstarna hade gjort på och runt min bil på Statoil i Bjuv för några ynka minuter sedan och jag kände mig lite illa till mods. Väl framme så var hela jävla parkeringen full av väntande raggare, wt-morsor och annat löst folk som skulle besiktiga sina bilar. Vissa satt och solade medan andra stod och småpysslade och putsade sina bilar och jag kände bara en stark känsla att jag ville spy på alltihop. Folk (?) behandlar sina bilar som om det vore deras allt och jag kan inte förstå: VARFÖR? Det är ett hjälpmedel att tag sig mellan två punkter och... Nej: Jag orkar inte fördjupa mig i denna träskdynga.

Istället så klev jag in i anmälningsrummet och knappade in registreringsnumret. "FEL REGISTRERINGSNUMMER." Givetvis så kunde jag inte detta så jag fick gå ut och kolla och jag märkte hur folk, ja de bilintresserade, tyckte att jag var dum i huvudet. För dem är ett registreringsnummer som personnumret till ett barn men för mig är det ett nödvändigt eller ganska som onödvändigt ont. Jag bankade in det och jag var anmäld!

På vägen ut till min nytvättade och nydammsugade (?) bil så hann jag med att titta på några idioter som höll på med att inspektera innehållet under motorhuven på en folkabubbla. I och med att det var en gammal bubbla så sitter ju motorn bak (ni ser att det döljs en motoridiot här va?) och de kollade där framme så tänkte jag för mig själv att det är lika tomt där som i deras skallar. Tanken att jag skulle tänka högt slog mig också, men jag hoppade in i min bil och skulle precis börja läsa min tidning när jag blev inropad. Det tog inte en minut mellan min ankomstregistrering tills jag blev inkallad för besiktning. Wow! Det bästa var att jag slapp sitta och vänta med det sällskapet som höll till på parkeringen...

När jag körde fram till port 4 så kände jag hur pulsen steg för mina erfarenheter av bilprovningen är att det kostar pengar, ja mycket sura pengar, varje gång och eftersom jag har tvingats till att köpa upp hela Elgigantens vitvaruavdelning den senaste tiden så behövde jag inte fler stora utgifter. Porten går upp och en tjej tar emot mig och då tänkte jag direkt att nu är det kört. Hon var väldigt noggrann och kollar allt. När hon ska öppna bakluckan så SKRIKER jag:

- NEEEEEJ! Inte där! Det som ligger där inne vet jag ingenting om, men de sa att han var en jobbig jävel och förtjänade det.

Tjejen blev helt ställd och VÄLDIGT nervös och jag såg hur hela hallen tittade på oss. Istället för att få en brytning så tog hon det förvånansvärt bra:

- Jag bryr mig inte om VAD du har där så länge det finns en varningstriangel som du kan visa upp, sa hon och en kille dök upp för att assistera henne.

- Du kan gå på fika nu så fixar jag detta, sa han till min besiktningstjej, men hon lugnade honom med:

- Det är inga problem. Vi ska kolla ljuset nu, sa hon.

Själv så stod jag och väntade på att få en plastklubba i bakhuvudet och såg i min skalle hur hela Helsingborgspoliskår kom körandes för att ta in mig för att ha ett lik i bilen och kanske för lite upplopp i besiktningshallen. Dock så tror jag att detta lilla tilltag gjorde susen för jag öppnade luckan och där låg ju min varningstriangel och sa:

- Fan! Påsarna med liket ligger i den andra bilen!

Tjejen skrattade och sen gick det av bara farten. Jag var helt ärlig och sa att jag inte kunde något om bilar och när hon frågade om jag hade åtgärdat felen från den flygande besiktningen så var jag lika ärlig.

- Nej. Jag vet ju att jag kommer att få komma tillbaka hit ändå så då känns det onödigt att spilla energi på det.

Tio minuter senare så står jag i "kassan" med en lapp att jag har en godkänd bil samtidigt som en av motorpåvarna fått reda på att han ska komma tillbaka med "sin pärla" och han var inte lika glad som jag var. Givetvis så var jag tvungen att tacka tjejen så mycket och la till:

- Vi som lägger ner vår själ i våra bilar blir oftast prisade genom bra betyg här. Vi ses nästa år!

Tvättad, städad och besiktigad! Björn "bilkungen" Jeppsson! 

Till sist så kanske jag ska förtydliga vad jag menar med hotet som jag skrev i inledningen. När jag en gång höll på att bli underkänd pga att min ljusinsats (jag tror att jag bländade alla ugglor i skogen pga att ljuset stod så högt - i två år...) var trasig och en backspegel var krossad så var jag lite aggressiv i tonläget mot en ny och ung kille på bilprovningen. Jag sa typ:

- Sätt nu "ettor" på detta så fixar jag det direkt på vägen hem. Det FATTAR du väl att jag inte ljuger för dig! Bara rätta till protokollet nu och klabba inte mer. Du kan lita på mig!

Killen ändrade och sa att det var klart att han litade på mig. Jag tror att han bedrog sig själv lite väl mycket där...

...och tyvärr så har jag inte korr-läst detta inlägg så skjut mig vid felstavningar eller särskrivningar! :-)

Man lurar sig själv så fruktansvärt när man tror sig vara som ett rakblad på vägen under kvällspromenaden, men vaknar när man plötsligt ligger som en sköldpadda i den frusna grusen. (lååååååång mening) Oups! Hoppas fan ingen såg mig hinner man tänka innan smärtan i armbågarna och knäna får en att ändra oups till betydligt mer upphetsande fraser och ord. Samtidigt drar Wilma iväg efter en platspåse i tron att det är en kattajävel och jag åker en runda i möget igen. Ordvalet blir ännu värre och samtidigt så märker jag att en ganska stor bil står med helljuset på och en massa mörka gestalter rör sig i faggorna och plötsligt överröstas jag av: tududududu tududududu tudut tudut tudut. Glassbilen och hjärntvättade kunder till Hemglass - kom hjälp mig dö eller kör över mig lite i alla fall.

Jag reser mig upp ganska fort och smyger mig ojjande bort från ljuset och ljudet från den satans "Glassabillajäveln", men jag både skäms och har en stor ilska inom mig. Såg någon mig och trodde de att jag var full eller dansade breakdance? Om någon såg mig: Varför hojtade man inte och frågade hur det gick? Nu i efterhand så undrar jag både vad som hände och varför jag skämdes? Jag halkade på en isfläck som var täckt av nysnö och det är ju inget pinsamt.

I efterhand så önskar jag att man har pissat i Hemglass punschglass (för färgens skull) och att det som alla tror är choklad är det som jag önskar att det är. Hittar man lite könshår på isglassarna så är ingen gladare än jag. :-)

Och: Glassbilarna i Sverige är ju ganska lama och jag föredrar den Borat kuskar runt med tillsammans med sin vaktbjörn!

Ibland känns man som en gnällig jävel som har humörsvängningar i parti och minut, men jag kom på att jag nog är ganska (?) normal egentligen. Det är, från min sida, gnäll över vädert och hur trött jag är på *piiiiip* men det är nog ganska sunt och vanligt tror jag. Värre (läs roligare) är det med vissa andra som man följer mer eller mindre frivilligt via bloggar eller facebook. Wow säger jag! Shit vilka psykfall som går lösa bland oss!

En person som inte har kanariefågeln i buren tar nog priset. Ena sekunden är allt toppen, nästa så har personen inte sovit på flera veckor, ytterligare en sekund senare så är personen lycklig med bästa kompisen för att i nästa andetag hata denna hjärtlösa sopa. Det går verkligen upp och ner hela tiden och tycker man inte synd om denna, håller med denna, tycker att denna är sååååå stark för denna tar hand om sina barn o.s.v, ja då hatar man denna. Antingen så är man med denna eller mot. Herreminjävlagudihimmelen säger jag bara. Borderline är inte förnamnet...

Internet är verkligen ett udda, men väldigt underhållande ställe! :-)

"När folk tar steget utanför sin dörr imorgon så tar de ett steg ut i utanförskapets Sverige..." Jag lovar: Typ detta kommer ni att få läsa på bloggar och i tidningar imorgon och det kommer att kryddats med: Hur kunde vi låta detta hända? Jag ska vara jävligt tydlig nedan och ni ska få den sanning som råder i Sverige 2010, men jag vill passa på att skriva att jag personligen ej gillar sanningen som jag kommer att lyfta fram, men när lögnen inte längre värmer eller skyddar så är det bättre att skriva hur det verkligen är och ser ut i vårt land och på våra arbetsplatser.

Det är ingen överraskning att Sverigedemokraterna tog steget in i riksdagen och folk och jag kan ojja sig/mig hur mycket som helst för detta, men nu är det så. Trots att media censurerar hur många tycker så är det verkligen så att folk hyser agg mot invandrare och kanske främst invandringspolitiken. Folk känner att det får vara nog nu och efter ett demokratiskt val (detta kommer att användas hårt) så kan inte tidningar, tv eller radio längre ljuga om att dessa människor inte finns.

Varför har då Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen? Jo folk retar sig till döds på att städer i Sverige är fyllda med invandrare och att kriminaliteten bland utlandsfödda sägs vara mycket högre än bland "etniska" svenskar. Invandrarnas religioner och seder är inte kompatibla med en vanlig "Svensson" (sägs det) och detta gör att folket blir irriterade på att man typ "islamiserar" det svenska samhället genom att låta folk bada i burkor etc etc etc...

Är detta då allt? Nej! Folk tycker att det sticker i ögonen när invandrare slipper betala hos tandläkaren när de själva inte har råd att gå dit. Folk blir förbannade när det är upplopp i invandrartäta områden som Rosengård eller Ronna. Det är många olika faktorer som spelar in och när det inte blir bättre så göds missnöjet.

Ett bra exempel är att fråga någon med svenskt utseende vad denna har för tankar om albaner, somalier, zigenare och "araber" (dessa buntas alltid ihop). Jag kan lova att ni kommer att få genomgående negativa omdömen. Det finns en främlingsfientlighet och detta är utbrett - väldigt utbrett. Bara för folk inte har röstat på SD så innebär detta inte att de inte är rasistiska för rasismen är lika utbredd inom vänster (rödgröna) som högerblocket (Alliansen). Kort sagt: Många fler än de som röstar på SD är missnöjda med hur invandringspolitiken i Sverige skötts.

Hur ska man då komma till rätta med problemen? Jo låt folk få det bättre oavsett vad man heter eller hur man ser ut. Våga tala om problemen och sluta ljug och censurera om folks missnöje i media. Lyft istället fram lösningar och ifrågasätt hemmagjorda sanningar. Jag kan tyvärr inte säga att allt grundar sig i rädsla och okunskap för det är en lögn. Ingen rök utan eld och här gäller det kväva elden genom ställa krav oavsett ursprung och att låta folk få det bättre genom att ta ansvar - oavsett ursprung.

Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är ingen katastrof utan detta kan göra att regeringspartierna MÅSTE visa moral... 

Gråvita skyar - tandläkarväder... Idag känns det som Söndermarken fångat in mig och stulit allt hopp och glädje för det är verkligen dystert. Imorgon så börjar det där som man gör annars och, ja det lär bli ganska intressant och kanske rent av ett helvete. Men: Ett helvete för vem eller vilka? Jag känner att det är dags att sluta vika av och istället stå på mig hela vägen. Om det så blir att jag får trampa folk på tårna och berätta saker som är lika obekväma som mina kamouflagedesignade kalsonger med andningshål i ljumsken, ja då får det bli så.

Dagen har annars varit som en tandläkarbedövning i hjärnan och ryggen är som den är. Jag skulle gå upp tidigt för att bli trött ikväll och i och med att det var så klibbigt varmt inatt så somnade jag inte förrän vid tiden man kom hem förr när man var ute och festade. Snoozen blev till avstängning och det lär bli intressant ikväll och se hur det går att sova. Hrm...

Det bästa med dagen har varit att min syster gjort köttfärslimpa och nu lever den traditionen vidare i alla fall. Och: Hon kommer aldrig undan nu för nu måste hon bjuda på den en dag...

Det näst bästa med dagen var min "frunch" med två rostade mackor som jag förvandlade till räkmackor med svart stenbitsrom.


Bildtext: "Man skulle haft det som Ulrika W har det: Hon glider runt på en räkmacka hela tiden..."  :-)