"where the grass is green and the girls are..."

Vädret är som humöret på en "schizotyp", men jag lyckades glida emellan regndropparna och få min gräsmatta klippt. Inte blev det fint eller bra, men tanken var bara att få bort eller ner skiten så det inte blev ett gigantiskt problem som förr. Då har jag fått ta i med hårdhandskarna och tagit fram röjsågen och kört ner det så det sett ut som en Britney Spears-klippning... :-)




Nu är det gjort! Voila!



Nu väntar nästa projekt...

 

 

 

 

 


Min lilla duva...

I veckan så satt en duva helt vettskrämd ute på min infart och Wilma slickade sig om munnen och hade tyckt att det hade smakat fågel med en duvunge. Själv så satt jag och var rädd att kvarterets katter skulle komma och ta den så jag beslutade att döpa duvan till Kattamad och sen gav jag mig ut på jakt. Mitt mål var att fånga den och lägga in den i boet igen och inte som en annan sa till mig att göra:
- Fånga den, nacka den och stek den. Ungduvor är ju skitgott!



Hela min släkt är eller tror att de är jägare och under hela uppväxten så har det stått vilt på menyn. Jag hatar det. Älg, rådjur, hjort, anka, fasan, hare, duva och jag tror t o m att jag har käkat kanin. Fy fan säger jag nu. Usch! Jag har inte det i mig att ta livet av ett djur och därför blir detta väldigt tudelat: När jag var på väg in till McDonalds i fredags så hade en gubbe kört på ett rådjur på den långa raksträckan innan Bårslöv om man kommer från Ekebyhållet. Jag stannade till och frågade hur det var med honom och om han behövde hjälp.
- Nej det är bra med mig. Vill du ha det, sa han och nickade mot det döda rådjuret och inälvorna låg på asfalten och jag kunde nästan känna hur det kom till att lukta dagen efter.
Jag tackade nej och mådde fruktansvärt dåligt för ett rådjur hade mist livet, men: Jag var på väg till McDonalds för att äta ko och kyckling. Det mådde jag inte dåligt över. Knepigt...


Jaja... Ett litet sidospår. Tillbaka till den där duvan. Jag försökte fånga den flera gånger men det ville sig inte. Den kunde inte flyga och jag är lam i ryggen så det måste ha sett ganska komiskt ut när jag försökte få tag i den. Till slut gav jag upp och gick in och väntade på att någon katt skulle få sig ett skrovmål. Jag tvättade mig och skulle gå upp och lägga mig när jag tittade ut och då var den försvunnen. Jag ryckte på axlarna och tryckte huvudet mot kudden, men: Sömnen uteblev. Till slut var jag tvungen att gå ut och kolla efter den och efter lite djungelliv så kom jag in i ett björnbärssnår...



Givetvis rev jag mig på benet och troligen fick jag en hel del fästingar också så borrelian är nära. Tyvärr så ville den inte komma fram och trots att jag t o m körde lockrop på hög nivå så: Nej. När jag kom hem efter jobb dagen efter så satt den kvar och efter det så har jag inte sett den.

I mitt huvud så har den lärt sig flyga och fått en hel del duvpolare som sitter och skiter ner balkonger, bilar och tak hos personer jag inte gillar. :-)

"Piggarna" styr (nästan) mitt liv.

Jag tror att några av Sveriges mest bortskämda igelkottar finns här hos mig för de har verkligen belastat mitt matkonto detta år. Förr har jag inte brytt mig så mycket om dem, men i år så har de fått ordentligt med käk och vatten (isvatten ibland) varje kväll. Jag tror att jag har hyfsad koll på vad som är deras favoritmat: Ägg, tonfisk i olja, grishjärta, kycklinghjärta, märg, grisfötter, gristunga, högrev, cheeseburgare från McDonalds och bröd indränkt i spadet som man kokt kött i.

 

Basen i deras föda hos mig är hund och kattmat. Både torr och blötfoder och sen blandar jag det med deras "favoritmat". Det är ett jäkla spring och en massa skålar att hålla reda på och nu när jag är mer orörlig än vanligt så har min mor fått hjälpa till och det är ju inte till det sämre, ja för igelkottarna. :-)







Tja...Så kass har de inte va?

 

 


Visst känns det som att kärleken väntar!

Åren går och man blir inte direkt yngre utan det är mer och mer som gör ont eller som är jobbigt. Man läser eller hör om hur de yngre roar sig med sena nätter eller rättare sagt tidiga förmiddagar indränkta i alkohol leta nya partners och minnet för en tillbaka och, ja sen tar det tvärstopp. Det var så länge sedan... 

Ni vet när man inte har någon eller bara den inte fungerar så är det ju så att man inte bryr sig om att trimma, ansa, klippa och allt det där och man låter det växa helt okontrollerat. Man faller in i en dvala och ser förfallet reta och/eller oroa andra och snart kommer kommentarerna, frågorna och råden lika snabbt som sommaren drar förbi.

" - Har du varit ute och spanat eller du raggar på nätet?"

" - Jag vet en bra sajt. Inget jidder utan det är pang på!"

" - Häng med oss ut. Vi vet var - hä hä hä!"

 

Sånt kan jag ta hur enkelt som helst och det är bara kul att höra att folk vet saker som stått inskrivna lika länge som budorden på Moses stentavlor (jag får häda lite när det är en söndag). Dock blir det omgående tuffare och jobbigare när det är mer nära och kära som vill prata om det.

" - Men Björn, det är ju inte hela världen om det inte blir rätt direkt. Det finns tusen och åter tusen."

" - Jaha. Du skulle bara hört vad folk säger och vad de tycker. Ja det är så man skäms."

" - Nu är det bara du kvar och folk undrar om du kanske inte är intresserad, och ja, du vet..."

 

Det är ingen fara med mig eller så, men jag måste erkänna att jag har haft jäkligt svårt att släppa taget och börja om. "EX:et" har satt djupa spår och det slutade inte så bra och det blev en hel del väsen och liv. Början var kanon och trots att det inte var första gången så kändes det jättebra och det var roligt när man väl "dragit i snöret". Tyvärr så fick "EX:et" en rejäl jäkla smäll och efter det så gick det inte mer. Allt var skevt och det var ett stort jack i själva "hjärtat" som ingen kunde förstå. Tyvärr så var det typ jag som knuffade på och det kanske hade kunnat undvikas, men efter åtskilliga råd så har jag kommit fram till att det är sånt som händer och sånt måste man tåla. Men vissa tar det värre på och det är väldigt tradigt när man satsat så. hur det än är så finns ju minnena kvar och det folk inte vet är att jag inte kunnat släppa taget helt för det fanns en chans att allt skulle kunna bli bra igen. Men igår så tog jag en funderare och kom fram till att skita i det och gå vidare på egen hand.



 

Nu blev det så att fr o m igår så var jag ute och när jag kom hem så var jag inte längre "ensam". Det var lite nervöst och man typ bara kände sig fram och försökte se vad som "dolde" sig i "lådan". Först kändes det lite som att köpa grisen i säcken, men när jag väl fick se vad som dolde sig i den så förstod jag att detta kommer att funka bra. Idag, om bara vädergudarna är med oss, så ska det bli en riktigt dejt och nu ska det inte sparas på krutet. Här ska det klippas och ansas utav bara helvete!



Kort sammanfattning: Ifjol så gick min gamla gräsklippare isönder och när jag köpte en privat så blev jag riktigt lurad av en vän. Mitt tålamod tog slut och jag köpte en ny klippare på JULA, men efter tre (3) klippningar så gick den också isönder för jag råkade köra på en liten kvist som låg på gräsmattan. Axeln blev sned och kniven fick ett rejält jack i sig och den gick inte att använda. Jag har försökt att reklammera den men JULA tycker inte att gräsklippare ska tåla att få stryk av en klen gren (kul rim) och därför så har det varit ganska segdraget. Igår så orkade jag inte klabba mer så jag skiter totalt i JULA och de pengarna och därför köpte jag en ny gräsklippare. Ja inte på Jula då...

Och: Jag har därför fått knähögt gräs och trots att jag inte bryr mig nämnvärt om vad folk tycker och tänker så tycker jag ju själv att det är tradigt att inte kunna ha en hyfsat ok gräsmatta. Nu ska det bli ändring på detta.

Men: Hur blir det med vädret? Tradigt om det skulle bli kass väder så jag slippe...eh...inte KAN klippa gräset idag.

Så: Jag gör som Jocke Berg sjunger om: "Jag lyssnar efter regn - Elektricitet i luften - & det var så längesen att jag glömt bort hur det känns...

 


Skottat...

När jag kom hem från jobb såg det ut så här på min infart:



I och med att jag stått och kollat på grannarna som skottat, borstat och spanat efter snöflingor i sin snöjoursiver så känns det gött att slippa själv. Ett par traktordrag och: Klart!


Smörgåsbord uppdukat för Måns & Co... (skyttebanan klar)

Jag har haft dåligt samvete pga att jag inte gett småfåglarna mat trots jag köpt mer fröer än Weibulls handhar under ett år och har fler talgbollar liggandes än det hänger konkelbär i... Nåja. Har i alla fall precis monterat upp mitt fågelbord och fyllt det med färskt bröd, frömix och just talgbollar så småpjoddarna ska bli mätta och belåtna. Tyvärr så drar detta till sig skadedjur som katter och därför får jag väl ladda luftgeväret och sätta mig på pass. Har redan sett spår i snön som tillhör just katter så låt jakten börja...



Sen ska vi inte snacka om skatorna (inte dem...) och alikorna som kalasar och frossar som parasiter i/på detta som är avsett för småfularna. Dessa är också lovliga för prickskytte...



(jag har inget luftgevär längre och får skrämma bort de objudna gästerna med min väna röst...)

Att tvingas att utmana sig själv

Jag är livrädd för höjder och att klättra på stegar är inte min grej direkt. Som jag varit inne på tidigare så var mitt val till  gymnasiet helt idiotiskt då jag alltid varit höjdrädd och just min rädsla för höjder förföljer mig. I vanliga fall lyfter jag på luren (det gör man ju inte längre för man trycker ju i 99 % av fallen på en knapp) och ringer min kusin så klättrar han upp på taket åt mig, men idag har han rest till 08-land för en minisemester i skärgården så jag fick klara mig själv.

Redan i middags så tog jag fram stegen och mjukstartade med att rensa hängrännan fri från löv, kvistar och en gegga som inte luktade hallon. Det gick bra och sen fick jag pausa ett tag för det är en sak att stå på stegen och en annan att gå från stegen till taket. Hela jag skakar och jag ser mig själv ramla ner som i en film i mitt huvud så det krävs en hel del självpeppning innan jag tar steget. Sen att jag är så fruktansvärt ovig och osmidig gör ju inte saken bättre så det är nog en ganska fräck sak att se, ja mig klättra...

Som tur var så hade jag min far till hjälp att hålla stegen för precis i övergången mellan den vanliga stegen till stegen som är monterad på taket så känns det som jag ser ut som en korsning mellan en förlamad säl och en rullstolsbunden koala. Det är inget man vill att andra ska se precis...

Men men...  Jag kom upp och mitt tak är både väldigt brant och valdigt gammalt och jag hann med att se att en eternitskiva hade blivit skadad innan jag nådde toppen och såg att infästningen till den takmonterade stegen inte heller är bra. Man är inte såååå tuff när man vet att man väger en hel del och står på en stege som troligen inte är särskilt säker och sitter monterad (ett par krökta spik) på en murken bräda. Dock känner man sig lite halvcool mitt i rädslan när man står där uppe och hejar och hälsar på grannar och andra som är som myror när man står där uppe.


Bildtext: Det ÄR högt här eller där uppe kan jag lova er och jag var ganska så jätterädd där jag stod...

Jag inspekterade skorstenen och fann att den är i starkt behov av fogning och helst ska den putsas också. Tror dock inte att jag ska ge mig på det för det är lite väl till att utmana ödet. Får se om jag kan be min kompis Conny om lite hjälp för han har haft villa innan och han gjorde allt själv. Tapetserade, målade och snickrade så det glödde i hans verktyg. Vi får se hur det blir med det. Väl uppe på taket så sotade jag skorstenen och det var mitt egentliga ärende halvvägs till himmelen. Nu har jag dock ett bra "rökrör" eftersom jag har fått ha hit en firma då det gamla havererade. Tur var det för enligt dem så borde jag varit död då röken hade gått "vid sidan om" och ibland är det bra, men dyrt, med haverier. Kan ju nämna att han som fixade det är sångerskan Christina Lindbergs man, ja, och: Styvbror... *hrm*


Bildtext: Det kostade mig alla mina besparingar, men det räddade troligen mitt liv, när jag fick anlita firma för att skorstenen havererat för två år sedan.

När jag var klar så kastade jag ner kulan och givetvis fastnade den i mitt japanska körsbärsträd. Visst har jag ett sagolikt flyt? Bara för att nämna ytterligare en incident så när jag stod och gjorde vid mig inför lördagens bröllop så tappade jag min Armaniparfym i golvet och skärvorna yrde kring min redan försenade kropp och stressade knopp. Så: Japp! Alltid händer något... Men men...

Jag kom säkert ner på fast mark igen och farsan höll reda på mina fötter när jag skulle från taket till stegen. Han skrattade gott för han tyckte att om jag nu var så rädd när jag var på taket så borde jag kanske inte stå och fotografera för bloggändamål. Men vad gör man inte för att förnedra sig själv inför alla andra tokar på internet? Så därför bjuder jag er på ännu en bild från foten av Pärleporten och visar hur det ser ut bakom mitt hus där de lägger ner den nya vattenledningen till Billesholm.


Bildtext: Riktigt kul när de kör med hjullastare utanför mitt öppna sovrumsfönster klockan 05:45 på morgonen när jag har semester. Dock ställer jag mig bara upp, visar röven för dem och skriker: "- Jag ska sova fyra timmar till era nollor!" Tja eller inte...

Sotningen blev bra till slut och det tog bara mig ett par timmar. Nu kan jag elda på igen och förgifta mina grannar och bättra på den globala uppvärmningen av vår jord.


Bildtext: Rökkanaler i en olja/vedpanna. Ja den till vänster är inte rensad när detta kortet togs...

Nu håller jag lite kväll om det är ok?


Steget jag borde tagit för länge sedan

Egentligen är det inget att skriva om, men jag gör det ändå för det är viktigt för mig. Jag la ett golv i min hall alldeles själv och det gick bra. Sneda lerstensväggar, ett väldigt ojämnt golv och en massa sågande för att få rätt vid element etc. men: Det blev klart och bra. Nu ska jag bara spika upp lister och lite foder sen får jag be någon om hjälp att tapetsera. Sen, ja då tar jag vardagsrummet!


Bildtext: Innan...


Bildtext: Inspektörskan...


Bildtext: Gamla hus innebär ojämnheter. Ojämnheter innebär extra sågande...


Bildtext: Såga gör man med cirkelsåg...


Bildtext:...eller sticksåg...


Bildtext: Nej! Jag har inte hyrt in Musse Pigg för hjälp med sågningen...


Bildtext:...jag är bara så tråkig och försiktig att jag använder hörselkåpor.


Bildtext: Spånplattorna på plats...


Bildtext: *hrm*? Vilken ska man välja...?


Bildtext: Piss med två mätskalor. Höll på att gå galet, men jag hann komma på rätt spår...


Bildtext: Det blev samma golv som ligger i köket och i matrummet.

Då har jag äntligen bevisat för mig själv att jag kan och jag kan göra det rätt OCH bra. Nu ska jag sova och försöka komma på det sista inför morgondagens bröllop som jag ska vara toastmaster på. ZZZZZzzzzzzzzzzzzz

Planerna som golvar mig...

Kollade saldot och räknade ut att jag hade två val: Hitta på något extra roligt sista veckan på min semester eller fortsätta renovera, bygga, röja och klabba här hemma. Satsar på det sista alternativet och därför körde jag ut till IKEA och köpte golv till min hall och mitt vardagsrum. Egentligen skulle jag och min kusin stuckit ut tillsammans, men han glömde bort både tid och att man ska ringa tillbaka om man tar ett annat samtal via "R2", så jag hyrde ett släp och körde själv.


Bildtext: Golv till vardagsrummet samt lite annat "bra-att-ha" från IKEA...


Bildtext: Köpte ett "alternativt" golv om jag inte skulle gilla (läs: om jag skulle klabba till det...haha) det ljusa

IKEA är i mångt och mycket helvetet på jorden men ibland är det en rätt ok butik. Lastade mina paket och stack vidare till ByggMax för att köpa spånskivor, lister, foder, "bläreträ" och lite annat som jag behöver för att få helt klart i köket. Killen som skulle mäta upp mina varor måste ha jobbat för mycket på limavdelningen för allt han gjorde, ja UTAN ödmjukhet, gick rent åt skogen. Han mätte fel. Slog in fel artikelnummer. Korrigerade felen ännu värre och det slutade med att jag fick ta ett vattenpass för att han skulle kunna reda ut och upp det han ställt till med. Det värsta (värsta och värsta...) var att när jag kommit upp i rondellen på Berga så ingåg jag att han hade blåst mig på nån hundralapp ändå för han rörde ihop listerna och jag fick betala för de dyraste rakt över. Jag orkade inte köra tillbaka så han "vann". Han stod och mässade om hur dyrt det var för företaget om han bara slog en siffra fel eller "släppte" några decimeter här och någon centimeter där. Vem var det som fick betala det? Jo jag...


Bildtext: Varorna ByggMax blåste mig på...


Bildtext: Har jag berättat att jag backar som en GUD med släp?

Planen är att ha båda golven lagda innan semestern är slut samt att ha köket helt klart. Kanske klarar jag det? Kanske inte? Klart är att jag i alla fall gör framsteg som om man skulle jämföra mig med NASA så har jag rundat Pluto fem gånger...Eller, nåja...

Givetvis fick jag göra något extra gott till Wilma idag för att hon varit själv hemma i nästan två timmar. Kokta kyckligklubbor med morötter och ris...


Bildtext: "Jag vill ha kyckling idag...tralalala"

Lägga golv - själv?

Funderar allvarligt talat på att lägga golvet i hallen alldeles själv. Ska köpa spånskiva så jag får upp det i rätt nivå och kanske ett par snygga lister och täcka kanterna med. Få brottas med min hjärna lite om detta, men just nu har jag ett krysstag om tanken.

När bitarna faller på plats Del II

Inte nog med att bänkskivan nästan är klar: Trappan är också klar till 99 %. Ska bara sätta fast den sista halkskyddsmattbiten (vilket ord!) och eventuellt måla sidan en gång till (jag har en bit att latexera - eget ord!) sen är den ruggigt klar.

Nu:


Bildtext: Detta är OTROLIGT bra för att vara jag som gjort det!

Och en till:


Bildtext: Den är dock fortfarande lika brant...


När bitarna faller på plats Del I

Det tog nästan tre år för mig att få den sista biten av bänkskivan på plats, men nu sitter den där. Ja - inte helt, än. Ska skruva fast den ordentligt efter det att jag chockoljat den för att den ska få en liknande färg som den andra biten, men om det tar ett år eller jag gör det ikväll det vet jag inte? Sådan är jag...

Före:


Bildtext: Innan dolde jag detta med ett diskställ som stod på mitt svärdskydd till häcksaxen. Jag är grymt påhittig (lat och bekväm)...

Efter:


Bildtext: Givetvis torkade jag av INNAN jag placerade skivan på plats.

MEN: I och med att jag är rädd för att göra fel så ringde jag till min kusin så han fick såga den till mig. Det blev ruskigt bra, men - igen: Träet hade "krymt" så jag stod (nästan) helt handfallen men ville inte störa min kusin igen. Jag fick helt enkelt plocka fram min egen cirkelsåg och såga av biten så den passade och det gick väl ganska bra. Det enda felet var att jag råkade rita på fel sida först med FEL penna. Jag använde tusch och inte blyerts... Men det syns knappt efter en omgång med sandpapper och lite starr på knapparna.

Så: Jag är nöjd!


Bildtext: Jag i ett nötskal! Jo det syns visst, men om jag lägger en diskhandduk över så blir det skitbra!

Målningen av trappan: Klar! (om det inte blir en andra strykning...)

Fortsätter att chockera mig själv och konstaterar att min trappa är målad och jag troligen blivit lite hög på kuppen i och med att det var riktig lackfärg jag använde. Troligen blir det en andra strykning redan imorgon och sen ska halkskydden på så jag slipper oroa mig för benbrott och hjärnskakning varje gång jag ska upp eller ner för den. Brant är bara förnamnet och jag har ramlat ner för den ett antal gånger och alldeles nykter - alla gånger utom en...


Bildtext: Japp! Ska ta elementet sen!

Och nedan det färdiga resultatet:


Bildtext: Så man blir tårögd, ja av ångorna...

Och: Min spacklade sida av trappan:


Bildtext: Visst blev det bra och fint! Jag gillar det i alla fall!

Kan bli så att jag sätter lister och kör och köper foder imorgon. Har nån dopat mig?

Ekeby: Nära alla kontinenter! Kineserna kommer!

Mitt under min häckklippning kommer jag fram till att Ekeby måste ligga väldigt nära Afrika. En svart man kommer cyklande och min tanke var: "han har säkert bara varit hemma i Ghana på middag och är på väg tillbaka till jobb igen." Jag fortsätter att klippa och såga, men kan inte riktigt släppa tanken på att jorden är så liten och då kommer nästa chock: Kineserna har kommit igenom och har en lönngång rakt upp i min trädgård!


Bildtext: Halt! Vad är detta som döljer sig under bladen?

 
Bildtext: Jo minsann! Här kommer kineserna upp! Inte konstigt Matöppet kör mycket asiatiskt nu!


Bildtext: Hoho? Är Wang där? Inte det...

I alla fall så är första etappen av häcken klar och nu ska jag fortsätta på andra sidan. Bevisen nedan.

Före:


Bildtext: Häck och häck...Vildvuxet ogräs kanske?

Efter:

Bildtext: Puh! Snart får jag plocka upp några ur hålet så de får hjälpa till...

Givetvis hade jag min arbetsledare på plats som inspekterade så allt gick rätt till...


Bildtext: Otroligt vilken koll hon har!

Nu ska häcken få vad den tål...

Nu har jag samlat tillräckligt mycket kraft för att gå ut och påbörja det största projektet under semestern: Klippa häcken! Detta är inget man gör på en dag så det får bli i etapper. Insidan, utsidan och bakom mina "uthus". Puh! Jag börjar nere vid mina enda grannar så lär de få en smärre chock när de kommer hem från sin semester. "For hilvede man. de er en go dreng i nerbohuset!"

Ja de är danskar mina grannar och de tycker nog inte att jag varit så "go dreng" hittills...

Nu så!

Fyller upp min uppfart med mjölktänder

Jag håller ju på att röja upp lite här hemma och fixar och donar både inne och ute. Min tanke är att köpa hem lite ny singel till upp/infarten, men det kanske inte behövs - om jag har tur. Idag har några ungar i 8-10-årsåldern roat sig med att "sladda" på just min upp/infart och ett par gånger har de nästan ramlat och slagit ihjäl sig. Än så länge har de lyckats hålla sig på hjulen, men jag får väl gå ut och förbättra mina odds för att slippa beställa hem singel och istället få mjölktänder utspridda. Det är ju både snyggt och originellt!


Bildtext: Inbjudande att sladda & slira på.

Det kommer att bli som när jag fyllde en av trädgårdsgångarna med gallsten och njursten. Jävlar vad de skrek de arma pensionärerna när jag lockade ut de små bitarna med mina bara händer och en mattkniv...


Bildtext: Lite blod för fina stenar är väl inget?

"hon går och plockar och hittar sina gamla brev"

Blev en riktig sovmorgon och Krancenter kom inte förrän 10:15 och lyfte mig och mitt feta arsle ur sängen. I och för sig så hade jag varit upp ett par gånger för att pissa, släppa ut Wilma och kolla så ingen hade dött efter min lilla giftcermoni igår, men det är väl så det ser ut när man börjar komma till åren: Man är uppe och stavallar och är lika klar i huvudet som kvinnan som dejtar Anders Eklund då när alla andra sover tungt på sina Stilnoct eller helt enkelt bara sover räv bakom en Wilmer X-iskall rygg.

Jag ska snart få besök av min far och vi ska köra till tippen och slänga lite skit och annat. Detta innebar att jag fick ta tag i ett framtida projekt redan nu och städa ur min lilla snickarbod och detta var väl inte det roligaste. Jag har mer köksinredning i det lilla kyffet än IKEA och mer musskitar än Musse Pigg lyckats klämma fram under hela sitt liv. Sist detta "rum" städades ut var när jag skulle ta över huset och då höll det på att gå rent galet. Morsan stod längst in och sorterade ut sina grejer och jag stod i dörrhålet när hon plötsligt bara skrek:
- Whaoooooooooooaaaaaaiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!!
Mitt hjärta hoppade ur led samtidigt som en smärre hjärnblödning gjorde så jag tog ett gigantiskt snubbelhopp och landade i gruset/singeln och panikklöste mig fram mot det säkra gräset (det var på den tiden det var en riktig gräsmatta).
- Vad är det? Vad händer pepskrek jag fram och då svarade morsan med tårar från skrattet efter min flykt och:
- En mus! Jag tror det var en mus! Hahahahahahaha!
Jag var ju fortfarande rädd efter hennes tjut och var nästan förbannad innan jag också började skratta. Man är inte så tuff egentligen...

Jag har varit skiträdd (musskit) hela förmiddagen när jag städat och sorterat en massa skit och hela tiden är jag beredd att hoppa ut och beväpna mig med en stor spade. Det intressanta är att man hittar så otroligt mycket från förr och det får mig att stanna upp och läsa gamla gratulationskort som någon gammal flickvän fått och tittat på saker som jag fick när jag började Bygg & Anläggning. Allt tar så mycket längre tid och det är kanske charmen av storstädningar? Det roligaste jag hittade var en keps från 1979 som det står Nottingham Forest (mitt gäng) på och den är faktiskt köpt nere i München på Europa Cup-finalen mellan MFF och Forest.

Nu har jag betat av en sen frukost och ska ut och vara livrädd för de små mössen - igen. Bifogar ett par foto från morgonens aktiviteter här nedan.


Bildtext: Före...


Bildtext: Under tiden...


Bildtext: Min frunch: Och: Jag käkar lättfil UTAN socker!


Bildtext: Semesterfiraren i huset...

Nu: Slit och släp - igen!

(rubriken är snodd från/ur Winnerbäcks låt "Söndag 13.3.99")

Lekt "doktor död" i min trädgård

Äntligen fick jag tag i ordentliga grejer att ta död på ogräset med i min trädgårdsdjungel. Round Up klass 1 som man måste ha licens för att köpa tillsammans med något man inte alls får köpa blev blandad åt mig igår och idag har jag dränkt min trädgård i härliga gifter. Jag har tagit foto för att visa er hur effektivt (giftigt!) blandningen verkligen är och det är bara en halvtimme mellan bilderna är tagna:


Bildtext: Min haschplanta indränkt i bekämpningsmedel klockan 15:02

...ticktackticktack:


Bildtext: Min "fd" haschplanta klockan 15:29...

Som ni kan se så är detta ordentliga grejer och inget himpatimpa. Klorofyllet förintas och ett par kurer till så har jag en miniatyr av Nevadaöknen här hemma. Perfekt!

Jag tog ett eget initiativ och blandade i lite socker för att göra det hela lite klibbigare så det verkligen fastnade och det verkar som det har burit frukt direkt: Getingar och småfåglar ligger i spasmer på uppfarten och snart ska jag och Wilma ta på oss overallerna jag beställde från www.nasa.com och se hur "kisarna" tyckt om sitt vatten...

Hörs!

RSS 2.0