Hotshotslistan

Vädret är som humöret på en "schizotyp", men jag lyckades glida emellan regndropparna och få min gräsmatta klippt. Inte blev det fint eller bra, men tanken var bara att få bort eller ner skiten så det inte blev ett gigantiskt problem som förr. Då har jag fått ta i med hårdhandskarna och tagit fram röjsågen och kört ner det så det sett ut som en Britney Spears-klippning... :-)

Nu är det gjort! Voila!



Nu väntar nästa projekt...

Jag tror att några av Sveriges mest bortskämda igelkottar finns här hos mig för de har verkligen belastat mitt matkonto detta år. Förr har jag inte brytt mig så mycket om dem, men i år så har de fått ordentligt med käk och vatten (isvatten ibland) varje kväll. Jag tror att jag har hyfsad koll på vad som är deras favoritmat: Ägg, tonfisk i olja, grishjärta, kycklinghjärta, märg, grisfötter, gristunga, högrev, cheeseburgare från McDonalds och bröd indränkt i spadet som man kokt kött i.

Basen i deras föda hos mig är hund och kattmat. Både torr och blötfoder och sen blandar jag det med deras "favoritmat". Det är ett jäkla spring och en massa skålar att hålla reda på och nu när jag är mer orörlig än vanligt så har min mor fått hjälpa till och det är ju inte till det sämre, ja för igelkottarna. :-)







Tja...Så kass har de inte va?

Åren går och man blir inte direkt yngre utan det är mer och mer som gör ont eller som är jobbigt. Man läser eller hör om hur de yngre roar sig med sena nätter eller rättare sagt tidiga förmiddagar indränkta i alkohol leta nya partners och minnet för en tillbaka och, ja sen tar det tvärstopp. Det var så länge sedan... 

Ni vet när man inte har någon eller bara den inte fungerar så är det ju så att man inte bryr sig om att trimma, ansa, klippa och allt det där och man låter det växa helt okontrollerat. Man faller in i en dvala och ser förfallet reta och/eller oroa andra och snart kommer kommentarerna, frågorna och råden lika snabbt som sommaren drar förbi.

" - Har du varit ute och spanat eller du raggar på nätet?"

" - Jag vet en bra sajt. Inget jidder utan det är pang på!"

" - Häng med oss ut. Vi vet var - hä hä hä!"

Sånt kan jag ta hur enkelt som helst och det är bara kul att höra att folk vet saker som stått inskrivna lika länge som budorden på Moses stentavlor (jag får häda lite när det är en söndag). Dock blir det omgående tuffare och jobbigare när det är mer nära och kära som vill prata om det.

" - Men Björn, det är ju inte hela världen om det inte blir rätt direkt. Det finns tusen och åter tusen."

" - Jaha. Du skulle bara hört vad folk säger och vad de tycker. Ja det är så man skäms."

" - Nu är det bara du kvar och folk undrar om du kanske inte är intresserad, och ja, du vet..."

Det är ingen fara med mig eller så, men jag måste erkänna att jag har haft jäkligt svårt att släppa taget och börja om. "EX:et" har satt djupa spår och det slutade inte så bra och det blev en hel del väsen och liv. Början var kanon och trots att det inte var första gången så kändes det jättebra och det var roligt när man väl "dragit i snöret". Tyvärr så fick "EX:et" en rejäl jäkla smäll och efter det så gick det inte mer. Allt var skevt och det var ett stort jack i själva "hjärtat" som ingen kunde förstå. Tyvärr så var det typ jag som knuffade på och det kanske hade kunnat undvikas, men efter åtskilliga råd så har jag kommit fram till att det är sånt som händer och sånt måste man tåla. Men vissa tar det värre på och det är väldigt tradigt när man satsat så. hur det än är så finns ju minnena kvar och det folk inte vet är att jag inte kunnat släppa taget helt för det fanns en chans att allt skulle kunna bli bra igen. Men igår så tog jag en funderare och kom fram till att skita i det och gå vidare på egen hand.

Nu blev det så att fr o m igår så var jag ute och när jag kom hem så var jag inte längre "ensam". Det var lite nervöst och man typ bara kände sig fram och försökte se vad som "dolde" sig i "lådan". Först kändes det lite som att köpa grisen i säcken, men när jag väl fick se vad som dolde sig i den så förstod jag att detta kommer att funka bra. Idag, om bara vädergudarna är med oss, så ska det bli en riktigt dejt och nu ska det inte sparas på krutet. Här ska det klippas och ansas utav bara helvete!

Kort sammanfattning: Ifjol så gick min gamla gräsklippare isönder och när jag köpte en privat så blev jag riktigt lurad av en vän. Mitt tålamod tog slut och jag köpte en ny klippare på JULA, men efter tre (3) klippningar så gick den också isönder för jag råkade köra på en liten kvist som låg på gräsmattan. Axeln blev sned och kniven fick ett rejält jack i sig och den gick inte att använda. Jag har försökt att reklammera den men JULA tycker inte att gräsklippare ska tåla att få stryk av en klen gren (kul rim) och därför så har det varit ganska segdraget. Igår så orkade jag inte klabba mer så jag skiter totalt i JULA och de pengarna och därför köpte jag en ny gräsklippare. Ja inte på Jula då...

Och: Jag har därför fått knähögt gräs och trots att jag inte bryr mig nämnvärt om vad folk tycker och tänker så tycker jag ju själv att det är tradigt att inte kunna ha en hyfsat ok gräsmatta. Nu ska det bli ändring på detta.

Men: Hur blir det med vädret? Tradigt om det skulle bli kass väder så jag slippe...eh...inte KAN klippa gräset idag.

Så: Jag gör som Jocke Berg sjunger om: "Jag lyssnar efter regn - Elektricitet i luften - & det var så längesen att jag glömt bort hur det känns...

Jag är livrädd för höjder och att klättra på stegar är inte min grej direkt. Som jag varit inne på tidigare så var mitt val till  gymnasiet helt idiotiskt då jag alltid varit höjdrädd och just min rädsla för höjder förföljer mig. I vanliga fall lyfter jag på luren (det gör man ju inte längre för man trycker ju i 99 % av fallen på en knapp) och ringer min kusin så klättrar han upp på taket åt mig, men idag har han rest till 08-land för en minisemester i skärgården så jag fick klara mig själv.

Redan i middags så tog jag fram stegen och mjukstartade med att rensa hängrännan fri från löv, kvistar och en gegga som inte luktade hallon. Det gick bra och sen fick jag pausa ett tag för det är en sak att stå på stegen och en annan att gå från stegen till taket. Hela jag skakar och jag ser mig själv ramla ner som i en film i mitt huvud så det krävs en hel del självpeppning innan jag tar steget. Sen att jag är så fruktansvärt ovig och osmidig gör ju inte saken bättre så det är nog en ganska fräck sak att se, ja mig klättra...

Som tur var så hade jag min far till hjälp att hålla stegen för precis i övergången mellan den vanliga stegen till stegen som är monterad på taket så känns det som jag ser ut som en korsning mellan en förlamad säl och en rullstolsbunden koala. Det är inget man vill att andra ska se precis...

Men men...  Jag kom upp och mitt tak är både väldigt brant och valdigt gammalt och jag hann med att se att en eternitskiva hade blivit skadad innan jag nådde toppen och såg att infästningen till den takmonterade stegen inte heller är bra. Man är inte såååå tuff när man vet att man väger en hel del och står på en stege som troligen inte är särskilt säker och sitter monterad (ett par krökta spik) på en murken bräda. Dock känner man sig lite halvcool mitt i rädslan när man står där uppe och hejar och hälsar på grannar och andra som är som myror när man står där uppe.


Bildtext: Det ÄR högt här eller där uppe kan jag lova er och jag var ganska så jätterädd där jag stod...

Jag inspekterade skorstenen och fann att den är i starkt behov av fogning och helst ska den putsas också. Tror dock inte att jag ska ge mig på det för det är lite väl till att utmana ödet. Får se om jag kan be min kompis Conny om lite hjälp för han har haft villa innan och han gjorde allt själv. Tapetserade, målade och snickrade så det glödde i hans verktyg. Vi får se hur det blir med det. Väl uppe på taket så sotade jag skorstenen och det var mitt egentliga ärende halvvägs till himmelen. Nu har jag dock ett bra "rökrör" eftersom jag har fått ha hit en firma då det gamla havererade. Tur var det för enligt dem så borde jag varit död då röken hade gått "vid sidan om" och ibland är det bra, men dyrt, med haverier. Kan ju nämna att han som fixade det är sångerskan Christina Lindbergs man, ja, och: Styvbror... *hrm*


Bildtext: Det kostade mig alla mina besparingar, men det räddade troligen mitt liv, när jag fick anlita firma för att skorstenen havererat för två år sedan.

När jag var klar så kastade jag ner kulan och givetvis fastnade den i mitt japanska körsbärsträd. Visst har jag ett sagolikt flyt? Bara för att nämna ytterligare en incident så när jag stod och gjorde vid mig inför lördagens bröllop så tappade jag min Armaniparfym i golvet och skärvorna yrde kring min redan försenade kropp och stressade knopp. Så: Japp! Alltid händer något... Men men...

Jag kom säkert ner på fast mark igen och farsan höll reda på mina fötter när jag skulle från taket till stegen. Han skrattade gott för han tyckte att om jag nu var så rädd när jag var på taket så borde jag kanske inte stå och fotografera för bloggändamål. Men vad gör man inte för att förnedra sig själv inför alla andra tokar på internet? Så därför bjuder jag er på ännu en bild från foten av Pärleporten och visar hur det ser ut bakom mitt hus där de lägger ner den nya vattenledningen till Billesholm.


Bildtext: Riktigt kul när de kör med hjullastare utanför mitt öppna sovrumsfönster klockan 05:45 på morgonen när jag har semester. Dock ställer jag mig bara upp, visar röven för dem och skriker: "- Jag ska sova fyra timmar till era nollor!" Tja eller inte...

Sotningen blev bra till slut och det tog bara mig ett par timmar. Nu kan jag elda på igen och förgifta mina grannar och bättra på den globala uppvärmningen av vår jord.


Bildtext: Rökkanaler i en olja/vedpanna. Ja den till vänster är inte rensad när detta kortet togs...

Nu håller jag lite kväll om det är ok?

Inte nog med att bänkskivan nästan är klar: Trappan är också klar till 99 %. Ska bara sätta fast den sista halkskyddsmattbiten (vilket ord!) och eventuellt måla sidan en gång till (jag har en bit att latexera - eget ord!) sen är den ruggigt klar.

Nu:


Bildtext: Detta är OTROLIGT bra för att vara jag som gjort det!

Och en till:


Bildtext: Den är dock fortfarande lika brant...