Hotshotslistan

Att ge sig på att skriva om HeIF utan att kräkas på dem är svårt då mitt hat till klubben ligger latent i min alldeles för otränade kropp, men jag ska försöka att inte gå över gränsen för många gånger. Men: Jag lovar inget...

Senast jag brann för fotboll var när BoIS mötte samma GAIS (i kvalet 2005) som HeIF idag ska slå om det ska bli guld i Mange Träbock Träsk. Fotbollen är inte längre en del av mitt annars så innehållslösa och inrutade liv utan den är något som har varit, typ en avsågad gren eller ett x. Kanske ljuger jag lite, men det är enbart för att skydda mig själv från det fotbollen gör och gjorde mot mig. Den levererade alltid och ofta. Till sist så levererade den för mycket och då kvävdes kärleken, behovet, suget och intresset fortare än man han tänka "HIF-jävlar - de svinen, de svinen".

En seger var inte längre lika förlösande, men förlusterna satt i för länge och besvikelsen var tung som det begynnande höstrusket, ja om inte tyngre. I ärlighetens namn så klarade jag inte besvikelsen och när segern kom så var den inte längre tillräcklig. Fotboll var så förknippat med sorg, ångest, likgiltighet och otillräcklighetskänsla att det var som att separera från ett framtvingat förhållande som var byggt på falska förhoppningar. Det var jobbigt att inte längre ha det, men skönt att slippa oket. Nu i efterhand så vet man bättre och hur man borde tackla problemet, men det är så dags nu.

I dagsläget så följer jag BoIS på text-tv - ibland - och skulle jag råka zappa över till någon sportkanal som sänder Superettan så händer det att jag tittar om det är BoIS som spelar. Landslaget fungerar som bakgrundsbrus när jag surfar på Internet och jag skiter fullständigt i om det blir EM eller inte. Intresset finns inte i samma utsträckning och istället för att jobba med att kunna hantera besvikelserna vid förlusterna så utsätter jag mig helst inte för det alls. Tyvärr så inser jag att jag inte löser problemet utan jag bara flyr och ignorerar något som nog hade varit väldigt nyttigt för mig.

Jag har dock ersatt vissa bitar med att följa Rögle och det har varit väldigt roligt och mycket givande. Tyvärr så har jag genom åren lyckats med konsten att bara hålla på lag som tillhör kategorin "lindansare". Aldrig tillräckligt bra för att vinna något stort och när de väl är uppe i finrummet så håller de på att åka ur. Rögle, BoIS och Nottingham Forest (har vunnit en hel del, men då var jag väldigt ung) är inga lag som man håller på som "komfortsupporter". Nej då är det HeIF, Manchester United och Färjestad som gäller. Jag lider mig igenom en match och tiden mellan matcherna är så ångestladdad att man kan ta på den. Därför så har jag alltid, ja tidigare, föraktat de som "åker in och kollar på HeIF" lite klämkäckt utan att veta något mer än att det är match just en viss tidpunkt. Ofta vet de ingenting om spelarna mer än att "han är såååå bra" och vid vinst så har "de spelat sååååå bra". Ju mer jag skriver så inser jag att jag vill kräkas lite i munnen för att straffa mig själv över att skänka dessa en tanke, men jag lugnar ner mig och inser att det är jag som går för långt - igen - kanske?

Det är "komfortsupportrarna" som klubbarna gillar mest. Familjer som spenderar och tycker att det är mysigt att titta på matchen. De har ingen jävla aning om varför motståndarfansen skanderar om deras "favvospelare", ja som förresten har stora problem med att hålla tasken i rätt byxor - också: "Bort med XXX från fotbollsplan för XXX slår sin fru inför deras barn". De sitter bara där som levande frågetecken och reagerar enbart på mål eller något som en tafflig bildproducent känner för att visa upp på storbildsskärmen. Men vad gör det? De gillar att åka in och kolla på matcherna och klubbarna gillar att ha just denna typ av kunder. Win-win.

Jag har flummat ut alldeles för mycket nu och tanken var ju att avslöja varför HeIF har lyckats så bra de senaste två åren. Det är nämligen så att jag sitter inne med deras hemlighet. Vill ni veta den? Ok. Man har en rutinerad stomme med stark förankring i föreningen och som bär med klubbens värderingar i ryggraden. Mattias Lindström, Christoffer Andersson och Erik Edman är hjärtat i laget eftersom de kommer från egna leden och kom upp under förra storhetstiden. Lägg till Daniel Andersson, Erik Wahlstedt, Alvaro Santos och Pär Hansson så har ni en stomme som ÄR HeIF. Dessa spelare behöver inte vara bäst tekniskt, taktiskt eller på något sätt sticka ut för de har en grund att stå på som gör att andra kan få blomma ut. Det är dessa spelare som gör det möjligt för Gerndt att tjäna miljoner i Holland samtidigt som han troligen kan hämta ut sin guldmedalj på Olympia senare höst.

Jag måste erkänna att jag är imponerad över hur klubben har arbetat för att nå dit de är idag. Smart! Den stora förklaringen har jag dock sparat på. Jesper Jansson. Jag minns när han satt i stadshuset när klubben hade ofantliga skulder och visade att han hade en ärlighet i sig som få andra fotbollsspelare har samt att han ville vara med att ta ansvar för vad klubben ställt till med. Han hycklade inte och just där och då så växte han i mina randiga ögon. Nu bygger han upp klubben med en enkelhet som är så svår att få till. Han väljer starka karaktärer som ska vara ryggraden och fyller på lojala fotbollsarbetare och en och annan stjärna. Tillsammans med rutinerade Conny Karlsson så går man tillbaka till den mer trygga "svenska modellen" och med PeO Ljung som assisterande så har man en riktig HeIfare i tränarstaben som har hela sitt hjärta i klubben. Han passade egentligen aldrig in i BoIS, PeO, men han var otroligt viktig med sin rutin när BoIS tog steget upp 2001. BoIS hade samma upplägg 2000-2002 som HeIF har nu, men tyvärr inte samma kvalité i spelartruppen.

Jaja... Nu har jag skrivit så mycket positivt om HeIF att jag håller på att få en stroke så jag får avrunda nu. De må vinna Allsvenskan, men aldrig min fulla respekt, kärlek och jag kommer aldrig att kunna acceptera dem - aldrig. Synd att de inte fick gå i konkurs i början av 2000-talet och jag vidhåller att lånet de fick av staden var ren ekonomisk dopning.

Egentligen borde jag skriva "Grattis till guldet!", men så lågt kommer jag ALDRIG att sjunka - ALDRIG! Mirakel har hänt förr och skulle de sumpa detta guldläge så lovar jag att ta mig tillbaka till den underbara känsla som spred sig i kroppen när Mattias Larsson gjorde 2-1 till Häcken på Nya Ullevi 1998 när HeIF förlorade det givna guldet i sista omgången och jag stod ENSAM upp på läktaren och bara skrek av glädje och skadeglädje! Samtidigt så kan jag erkänna att jag skrek "YES" när Sven Andersson tog straffen nere i Milano också, men den troliga förklaringen var att jag ville svensk fotboll väl.

Heja Makrillarna!

Hur ska man uttrycka sig för att inte bli idiotförklarad eller stämplad som nazist när man skriver om Zlatan? Jag anser att han har gjort bort sig alldeles för många gånger nu och har uppfört sig som en idiot i alla klubbar han representerat. Ödmjukheten? Förståndet? Eh? Om det händer en gång att det blir bråk så kan man väl köpa det, men gång på gång? Kan någon berätta för mig hur man tänker när man vill köpa Zlatan?

Det kommer att bli värre innan det blir bättre är mer en regel än ett undantag och nu tror jag dock att det värsta har varit för BoIS. Trots små medel efter mycket kostsam satsning på ”Återtåg” så har man lyckats få tag i den hetaste tränaren (Henke) samt den mest intressanta assisterande tränaren (Eklund) i Sverige. Jag kan lova att just denna konstellation är den de flesta HIFare skulle vilja se inne på Olympia och många andra Allsvenska lag drömmer våta drömmar om BoIS tränarduo. Tänk er själv: Conny Karlsson. Hur ”het” är han? Jacobsson i HBK. Va? Någon Wass eller något i Djurgården. Vem? 


Så ja, så ja... Du slipper den räliga tröjan nu.

BoIS har gjort ett klipp (medvetet eller omedvetet vill jag låta vara osagt) för man har fått en stark tränarstab med Henke som ytterst ansvarig, Hans Eklund som assisterande och Jörgen Pettersson som någon form av tränare (individuell?). Henke har ju varit känd för sin proffsiga attityd och hur han alltid varit bäst på träningarna så det känns lite som när Gullit tränade Chelsea och en av hans spelare fällde den klassiska kommentaren:
- Man håller käften och gör som han (Gullit) säger för man vet att han kan gå in och vara bättre än vem som helst i laget när han vill.
Just detta kommer att bidra till att spelarna inte bara vill visa upp sig för Henke utan också att de vill mäta sig mot honom. Med den erfarenhet han besitter är det inte läge tro man är bättre än vad man är och tro att man är given bara för man heter si eller så och ”bara” spelar i BoIS. Henke är raketbränslet för en ordentlig acceleration ur träsket, men troligtvis bara en kortsiktig lösning.

Mer långsiktigt är anställningen av Hasse Eklund som har samlat på sig en hel del erfarenhet genom att vara huvudansvarig i både HIF och Viborg samt assisterande i HIF efter att ha haft hand om deras Tipselitgrupp. Just hans bakgrund som Tipselittränare är högintressant då BoIS måste ta vara på sina egna talanger och ge dem chansen. Eklund har kompetensen att träna unga spelare och vet när det är dags att gasa och bromsa med dem.


Ännu en som hittat rätt...

Hasse Eklund är nyckeln till Henkes framgång och jag hoppas att det är så klubben tänker. Det jag har hört om Hasse Eklund är bara positivt och det är ifrån en som jobbat i samma organisation som honom. Han har mycket medmänsklighet i kroppen och vet hur man får en grupp till att fungera. Där Henkes erfarenhet i tränarbiten saknas fyller Eklund på och även Jörgen Pettersson kan bidra med det han hunnit lära sig. Men när det väl gäller så är jag säker på att Henke kommer att ta besluten utan att kompromissa. 

En sak som slog mig var att i och med att Hans Eklund anställdes så öppnas dörren för spel för Henke. Trots han har sagt nej så väger inte det så tungt då han har ändrat sig förr. Jag kommer ihåg en viss Roland Nilsson som hoppade in i en viss kvalmatch och raderade ut Kevin Amuneke totalt och var GAIS bästa spelare i båda matcherna. Skulle det behövas i slutet av säsongen och det är någon avgörande match så blir inte jag förvånad i alla fall om Henke spelar. Drömscenariot? Avgörande kvalmatch mot HIF och Henke i randig tröja... 

Det jag egentligen vill säga är att jag tycker att Henkes val av assisterande gjorde att man kan ta detta på största allvar och BoIS är på väg åt rätt håll - äntligen!

När Sverige igår missade chansen att kvalificera sig till VM i Sydafrika så gapar alla att alla ska bort och det behövs förändring. Visst: Lagerbäck ska gå och Henke sluta (för vilken gång i ordningen?), men detta kommer inte bli en dans på rosor utan först får svensk fotboll stå till sig i hörnet där alla white trash-morsor med fem ungar med sex (!) farsor, skadat gods och allmänt slödder står (jag med) innan det blir en dans med svåra steg. Generationsväxlingar är ett måste i livet och inget unikt, men det är svårt och jobbigt. Svensk fotboll kommer att få ta 4-8 år med skiftande resultat innan det är dags för nya framgångar.

Sen kommer vår inhemska fotboll att få ännu svårare eftersom ALLSVENSKAN är lika iskall som på 80-talet. Det vi har sett nu är bara början av fallet och publikintresset lär falla ännu mer. Huliganerna gör sitt och därför är spel inför tomma läktare och nersläckt PPV tillsammans med lite omvänd silenzio stampa enda medicinen. Ingen rapportering mer än slutresultat i medierna är tyvärr den enda medicinen just nu.

Klubbarnas redan ansträngda ekonomier kommer att krossas om man inte gör något drastiskt med spelarlöner och "signing on bonusar". Jag blir inte förvånad om proffssatsningarna dras tillbaka ännu mer och i slutet står AIK, BLÅVITT, MFF och HIF kvar med "rena" proffstrupper medan de andra består av halvtidsarbetare och studenter.

Tro mig: Fobollen lär aldrig dö, men den kommer att bli ännu sjukare innan den tillfrisknar...

The Abbotts var tillbaka i Lindab Arena och verkade tagna av stundens allvar eller så lider de av *"Tati/Stelnov-sjukan" (spelare som helst bara spelar hemmamatcher och när det är bortamatch så är de anonyma eller bara sjuka...) denna säsong också. Rögle hade bra koll på matchen, men hade de inte fått det viktiga förstamålet så kunde det blivit en jobbig afton. RBK's boxplay är en av nycklarna till att det blev tre poäng och det är imponerande att man fortfarande är 100 %iga i numerärt underläge efter 240 spelade minuter. Man spelar otroligt koncentrerat och disciplinerat defensivt i det stora hela och därför får man en mycket bättre balans över hela banan. Det är den stora skillnaden mot ifjol och att man har en ordentlig tvåväägscenter i Eric Beaudoin som både producerar och spelar fysiskt smart försvarsspel. Han är hjärtat i RBK denna säsong och Roger Hansson måste få cred för denna värvning.

När det gäller The Abbotts så saknar jag i alla fall deras energi och fart. Tänk att ha dem i årets trupp. Wow! Då hade Rögle haft ett mycket mer komplett lag och man hade inte varit så låst i den hockey man tvingas spela nu. Jag klagar inte mig blå i ansiktet utan drömmer bara om att kunna se RBK med en ren offensiv kedja också.

Men: Glöm inte att Rögle får två "nyförvärv" under säsongen: Scandella och Demén Willaume...

Till sist så måste jag tillägga att Dominik Granak inte är en ersättare för Kenny Jönsson utan Daniel Sondell och i Granak har Rögle en bättre back än de hade i Sondell.

Och: Tar man en pinne borta mot LHC så är det riktigt bra!

* Tati är en spanjor som spelade i BoIS 1994. Han spelade inte många bortamatcher...
* Igor Stelnov spelade i RBK 92/93 och var också en "varannanmatchspelare"...