Ibland fastnar jag för länge i en tanke och det är väl det som andra kallar grubblerier och i dag hamnade jag i en djup politisk identitetskris. På vilken flank står jag? Vänster, höger eller mitt i? Jag vet fortfarande inte och när jag ser hur illa det ser ut för sossarna så känns det som om de har spelat ut sin roll och dåraktigt försöker att hålla fast vid något som alla skrattar åt. Blir jag nedstämd av detta? Inte mycket faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag är inte politiskt aktiv, men är ändå inte som dem som är helt rubbade och heller inte som dem som tror sig veta allt.

Vad söker jag efter politiskt? Helt ärligt så finns det inte ett parti som står för det jag känner är rätt för mig. Detta fick mig att grubbla ännu mer och ju mer jag försöker att komma på vad som saknas ju tydligare ser jag det: Det är så här det ser ut för nästan alla, men politikerna ser inte hur det ser ut på riktigt. Allt är en jäkla sörja och tar man sossarna som haft ett starkt grepp om arbetarna så är det helt fel ute och ägnar sig åt en form av självbedrägeri. Folk på golvet skiter i solidaritet. Folk på golvet vill ha pengar och i takt med att marknaden styr så dansar man efter kapitalets pipa.

En annan sak som sossarna verkar tro är att alla knegare är lika positiva som de välutbildade i "partiet" angående invandrare. Allvar? Frågar du folk som är "vanliga arbetare" så är rasismen eller tröttheten på en helt uppfuckad invandringspolitik väldigt stor. Man behöver bara öppna ögonen eller öronen så får man veta. Jag säger inte att det är rätt, men det är så här det ser ut i Sverige 2012. Folk vet varför det är som det är i Malmö och Landskrona. Tror man att uttalande från SSU som att "det är för många vita medelålders män" hjälper till? Kvotering? Man lever inte i verkligheten och jag tror att många vita svenskar snart börjar känna sig kränkta. Jag skiter i vilket så länge man inte kvoterar bort mig...

Vad ska jag välja då? Just nu så finns det inga bra alternativ. Vänsterpartiet? Haha! Kommunism kan ha en fin tanke i grunden, men det funkar aldrig praktiskt. Sen är det något som jag verkligen tycker är vidrigt när de ständigt visar att demokrati är något som de inte respekterar. Miljöpartiet? Inte en chans. Socialdemokraterna? Jomenvisst. Moderaterna? Så länge du producerar duger du, men se ersätts du av billig(are) arbetskraft. Centern? Hon den där nya Lööf fattas det inga fel på va? Folkpartiet? Skjut mig! KD? Aborthatare. SD? Nejnejnej. Vad är kvar då? FI? Hahahahaha! Detta är nog lika unket som unika partiet och riktigt sjukt.

Nå? Just nu finns inget bra alternativ och med tanke på att jag på gränsen hatar vänstern, vill pissa på högern och har tappat allt förtroende för mitten så väljer jag att som många andra ställa mig utanför. Jag vill ta russinen ur kakan med bra lön, bättre skyddsnät vid arbetslöshet och ett uppstyrt land med ordning och reda. Hur gör man då? Allvar: Hur gör man då? Nu ska jag titta på ett avsnitt "Curb your enthusiasm" i alla fall...

Det har varit en väldigt händelserik vecka och hade man velat vara en vardaglig attetion whore så hade folk kunnat frossa i både det ena och det andra när det gäller mig på Facebook. Tyvärr eller dess bättre så håller jag inne på det mest privata för annars hade det varit läge för:

Björn Jeppssons status på Facebook: "Jävla idiot! Du ska nog få ditt eget lilla helvete, men på mitt vis..." Givetvis hade jag då fiskat efter följande: "Men guben (blir svårt att skriva *gumzan* till mig...) vad har hänt? Kramen om vennen? Du vet var jag finns om du vill ventilera. Fins förr daj. STYRCKE KRAMMAR TIL DEJ."

Jag hade naturligtvis skrivit följande: "Inget jag vill ta på Face book. Ni som är mina vener vett omm dett." Hehe.

Nej, det har varit en vecka som haft det mesta. Efterjobbettrött. Multimiddagslagning. Läkarebesök. Värmesystemsinköp till mitt hus. Källarröjning. Ryggont. Försovning. Gått upp FÖR tidigt någon dag. Nu sitter jag och skulle egentligen stå i köket och göra en chiligryta eller ÄNNU hellre sortera skit i källaren eller på min uppfart. Klart är att jag är trött, gnällig, har ont i min rygg och borde gjort så mycket annat, men: Här är jag chef...

En sak som har gjort att jag fått mig en hel del skrattkramper är historien med killen som fick gå hem eftersom hans far tyckte att han var oduglig på innebandyturneringen. Haha! Hela landet kokar och det pratas i radio, visas på TV, skrivs i tidningarna och bloggare rasar över händelsen. Låt mig bara säga en sak: Detta kunde ha varit jag. Ja både som den pissdåliga innebandygrabben och pappan. Hoppas att så många som möjligt missförstår mig nu för då blir detta ÄNNU roligare.

Jag tror att detta bara är en skröna (jag har inte fakta och orkar inte byta sökmotor nu när jag fått in den bästa för porr och våld) och att det är en rejäl tidningsanka. Troligtvis så har det stått en övergiven kille utanför ingången och en vuxen växlat några ord i farten och lite längre fram så har den vuxne fått frågan:

- Är det din grabb? och då har han svarat:

- Ja, men han får fan gå hem för han varit så jävla värdelös på planen! (så hade jag gjort)

Kanske grabben haft lite för mycket fantasi och för få kompisar och kört en "snyftis" när den snälla farbrorn frågade varför han stod där med sin lilla klubba? Sen har det bara gått snett. Troligtvis så har det varit en vuxen som blev vald sist som ung som velat göra upp med orättvisorna en gång för alla. Jag har skrattat gott åt detta i alla fall!

Sen har vi den här tränaren som kört lite annorlunda taktik med lite pettingreferenser i en innebandyklubb. Herredujävlar vilken storm det blev i det vattenglaset då. Haha! Drevet går igen och man undrar om folk är medvetna om hur lagidrott funkar och bedrivs? Det är sex, sprit, mer sex, ännu mer sprit och ibland är det lite springande efter boll. Jag tycker bara det är löjligt att överreagera på detta sätt. Vill man vara petig och korrekt så låt ett par föräldrar och några representanter från klubben prata med tränaren EFTER det att man har pratat med ungarna. Sen kan man ta beslut om tillsägelse eller om man ska gå vidare utan något större väsen.

Ungdomsidrott är något bra och otroligt nyttigt för alla ungar. Man rör på sig samtidigt som man umgås med likasinnade och många får sina bästa kompisar genom idrotten. Som förälder så har man ett grymt ansvar, men som inte alla tar - tyvärr. Många tror att ungens träning är ett avlastningsställe, ja ett kvällsdagis man bara kan dumpa ungarna på för att få ett par timmars ledigt. Det är nästan alltid samma föräldrar som ställer upp och ofta är det ALDRIG de som klagar eller ställer till med väsen. Det är istället de andra, ja de frånvarande, som kommer dit tio minuter för att "ge tränaren" en uppsträckning för att lille Lucas-Gerald inte fått spela eller har blivit av med en pissig t-shirt. Här är till alla de som tror att deras ungars träning är dagis: Ta ert jävla ansvar och lär er lagidrottens koder!

Ofta är tränarna engagerade föräldrar eller eldsjälar som gör något som det tycker är roligt. De är INTE utbildade att ta hand om adhd-barn, damp-ungar eller andra som bara är störiga. Klubbarna på lägre nivåer har inte kompetens att ta hand om barn med speciella behov och hur skönt det är att få ett par tysta timmar hemma och slippa allt liv så kan man inte göra så - tyvärr. Jag vet inte hur många gånger man sett detta och man tycker så satans synd om alla. Lagkamraterna som får varje träning förstörd för tränaren får jaga ett par ungar som klättrar på ribbstolarna, slåss i omklädningsrummet, tar fram en plint när röda laget kontrar och när bägaren har runnit över så är träningen slut. Föräldrar till de jävligaste ungarna är aldrig där och ofta är de dessa ungar som står kvar utanför och vet inte om mamma eller hennes nye kille sedan i lördags kommer och hämtar...

En sak ska ni veta: Har ni en jävla otur så får era barn en "Viljo Nousiainen" som tränare och då hade en taktik som kallas "Petra" och innehåller ord som "hångla" varit att föredra - eller?

Nu blev det ÄNNU roligare när jag tittade lite mer noga på bilden. Haha! Aftonbladet har lyckats att få in den 31 april. Allvar! Jag kommer ihåg när man lurade B-lagsledaren att man var född 751332-3440, men detta är på en annan nivå, eller? Fantastiskt!



Tyvärr så får man inte kommentera denna artikel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14155876.ab

Jag bara måste få tag i det som de tar på Aftonbladet! Det måste vara bra skit...

Här är lite fakta om månaden april till mamman av artikeln Susanna Vidlund:

http://sv.wikipedia.org/wiki/April

2012 innehåller en hel del klämdagar och Aftonbladet visar i en kalender hur man ska lägga semestern för att få ut maximalt med ledighet. Tyvärr så är det lite som det brukar när de publicerar något på nätet: Fel! De menar att om man vill vara lite extra ledig vid påsk så ska man passa på att ta ut semester från den 2:e mars till den 3:e April. Smart va? Jag undrar vad de har i kaffet?

Jaså ni ska ha fyrverkerier? sa mannen bakom disken och resten är så sjukt bra att jag inte visste var jag skulle bli av och jag har fortfarande svårt att fatta att jag fick uppleva detta. För att få ihop denna historia helt så får jag spekulera och gissa lite, men det var i alla fall två killar, varav en inte kunde svenska utan försökte sig på engelska, ja mycket sämre än min engelska, men han var ändå bättre än försäljaren. Hänger ni med?

Jag råkade som sagt att stå ett par meter ifrån två killar som skulle köpa lite fyrverkerier och dessa var troligen släkt eller bekanta, men de hade förtvivlat svårt att kommunicera både med varandra och med försäljaren. Själv så tycker jag att det är piss med detta påfund och skulle inte få för mig att slänga pengar på det, men jag förstår att folk vill ha detta inslag på nyårsafton. Men men...

- Tissel, tassel... That? No no no. Bigger. Yes.

- Jaha paugar va vill ni ha då? Rediga donigar på stora stagar? Folk töcker om di där tårtejävlarna.

- Jag vill ha, vad sa du, ja förlåt jag vill ha lite av varje, sa den av killarna som kunde svenska och den andra pekade och gjorde lite fyrverkeriljud och gestikulerade och visade ett svampmoln med armarna som om han menade att de skulle ha en atombomb.

- Yes och vi tar, tisseltassel och ännu mer gestikulerande från kompisen, ja vi tar fyra av de stora rakterna och den där tårtan, sa killen och försäljaren for vigt mellan hyllorna och plockade vad killarna ville ha.

- Yes this rackets is going up in heaven, sa försäljaren och skrattade lite väl mycket och nickade mot killen som inte kunde svenska och han såg att killarna tittade på några andra pjäser och tisslade om detta och då gjorde han ett par språkväxlingar som inte är av denna värld.

- Ja de e sånna kulor som smäller som fan, sa försäljaren till killen som kunde svenska och ville vara hygglig och tog det på vad han trodde var engelska också:

- Yes the rackets is good but the balls is smelling much more!

Killarna var nog redan så nyårsväck att de märkte inte vad som hände, men det gjorde jag. Jag kippade efter andan och fick hålla mig i väggen för att inte ramla ihop. Detta var det roligaste jag har varit med om på riktigt länge och får jag minsta lilla humörsdip så försöker jag tänka på vad försäljaren sa.

-Yes the rackets is good but the balls is smelling much more!

Folk önskar snö och jag bara skakar på huvudet åt dem för är det något som jag inte gillar så är det kall, vit, blaskig, gul och gnistrande snö. Snö är något uppfunnits för att straffa människor som mig och som bor i en form av limbo: Varken sommar eller vinter och våren är lika kall som en sen höst och hösten är inte längre som den var. Det enda roliga är när folk blir arga på mig när jag skriver eller säger att jag hoppas på en julafton med tio plusgrader, vinterlov med barmark och ett isfritt sportlov.

- Du unnar alltså inte barnen snö att leka i? Vad är du för en människa?

Nog för att jag kan känna mig jävligt utvald (utsatt ligger bättre i munnen) ibland, men att vuxna (?) människor som har ansvar för barn tror att mina önskningar styr eller ens påverkar vårt väder då undrar man om det verkligen är de som är de normala och jag som är konstig.

Det är nog tur att mina önskningar sällan slår in för det brukar sluta i katastrofer. En gång såg jag ett stjärnfall och önskade eller tänkte att det hade varit trevligt om det skulle kunna bli något bra med en tjej som jag tyckte om. Jag fick tjejen samt kräksjukan samma dag. Sviterna från kräksjukan blev jag av med omgående och det andra fick jag brottas med länge. Nu blundar jag för stjärnfall och därför så har jag nog räddat många från att drabbas av tråkigheter som jag önskat dem.

Pratade med en gammal, men jäkligt bra kompis innan i dag och det är roligt att upptäcka att riktig vänskap inte är två statusuppdateringar, en jävla massa gillande, *gumman* och annat piss på Facebook. Vi pratade om allt möjligt och han är precis som han alltid har varit: Galen.

- Fan alltså. Han blåste mig.

- Du är för snäll ju, sa jag.

- Jag har lagt en slägga, en kofot och ett bollträ i bilen och jag ska ta honom.

Det värsta är att jag inte vet om han verkligen går till handling för han var ordentligt psykad. Jag kanske inte skulle sagt att han är för snäll?

Annars då? Man säger att det är jul och det är så mysigt, men jag känner ingenting. Jag har käkat en jultallrik och... Nej det är allt som jag har rört vid som kan förknippas med jul. Men jag har varit i Malmö och gått på restaurang i torsdags och i går var jag i Ängelholm på middag. Kanske inte så mysigt, men jag träffade lite (trevligt) folk. Det räcker för mig. Bara det inte börjar snöa...


Bildtext: Grönt gräs den tionde december. Mmm!

Vissa dagar så tar det emot att tvingas inse att man är vuxen och inte kan skita i saker utan att man får betala tillbaka det flera gånger om. Jag är en expert på att skjuta upp saker och ännu bättre på att skita i saker som man måste göra. Det är sällan jag betalar mina räkningar innan den siste i månaden och det där med att tvätta gör jag i batchar och samtidigt så får jag göra prioriteringar om vilka kläder som ska tvättas först och vilka som får vänta till nästa tvättbatch. Sen kommer vi till det där med att städa och där bör jag ligga riktigt dåligt till. Det är få som får komma in till mig när det ser som jävligast ut och det är min syster och "köttätaren" som är de enda som jag släpper så långt in på livet för jag tycker att det är väldigt personligt - faktiskt.

Andra dagar så kan man tycka att det är skönt att vara vuxen (äldre) för man lär sig att uppskatta små saker som man tycker är självklara när man är yngre. Denna veckan har varit en pissvecka för jag har haft stora problem med uppvärmningen av mitt hus och fick hålla på med oljefyllda element och värmefläktar. Man är helt knäckt när man inte har varmvatten och det känns som man bara vill försvinna eller flytta ner i en djungelhydda och leva på självdöda apor och bark. När jag i går fick värmen tillbaka så var det tack vare min kusin som är lika gammal som jag, men betydligt mer vuxen och ansvarstagande. Han kan det där med att fixa med pannor, brännare och klättra på tak och jag står bredvid tillsammans med hans påg som är i tioårsåldern och känner mig väldigt korkad, hjälplös men oerhört tacksam. Nu slipper jag och Wilma frysa - YES!

Nu ska jag vara vuxen och lägga på vinterdäcken och det är då jag börjar slingra mig och bekvämlighetsnerven börjar arbeta. Givetvis så vill jag inte gå ut i detta väder och helst så vill jag inte ligga under en bil alls för det där med bilar är något som jag hatar. Ett samtal bort så fanns det folk som gärna gör detta åt mig och jag betalar gärna för att slippa. Tyvärr så sitter jag fortfarande inne och bloggar istället för att fälla sätet i bilen och lasta in däcken. Hade jag bara kunnat ändra vädert och tvingat någon att lasta min bil så hade jag gjort det!

Dom säger att det är extremväder på ingång och folket är förtvivlade över att det inte blir någon julskyltning. Det är sådant som göder min själ för jag tycker bara att det bevisar vilken kapacitet som finns i skallarna hos folk. Vad är en julskyltning? För mig är det spetsad glögg i brevduveklubbens tombola, nitlotter, dåliga gottepåsar med mjuka apelsiner som troligen har packats av andra ungar som tagit det bästa godiset själv och fått ordentligt ont i magen. Ålarna som hänger i taket i de andra tombolorna är redan vunna (men man låter alltid priserna hänga kvar så folk ska tro att de kan vinna) och alla dessa jävla ungar som skriker, kastar tomtebloss och beter sig som apungar på LSD. Med andra ord så ligger inte julskyltningar högt på min lista över roliga saker att göra utan det är mest för sådana som inte är som jag...

Jag skulle egentligen släppa det här med jul och julskyltningar men jag kan inte låta bli att fundera (i ord) över hur illa det är att ljuga för barn. Troligen så tillhör det föräldrarskapet att man tidigt ska varna sina barn för fula gubbar, främlingar och alla som luktar sprit. Hur tänker man då när man lurar sina ungar att tro på tomten? Den där figuren är ju allt ett barn ska passa sig för, men ändå ska man kasta in sina ungjävlar i en mörk grotta till en full, ful och främmande gubbe som inte bara luktar sprit utan ska ha barnet i knät också.

- Oj förlåt lilla Ludde vad var det som stack upp där i tomtens byxa? Ho-ho-ho (hä-hä-hä).

- Ta en god karamell nere i tomtens håriga säck, INTE DÄR, ummmmm... Var nu snäll så ska tomten komma redan innan jul...

Ni ser själv, eller? I ena meningen så varnar man för fula gubbar för i nästa säga att det är ok att vara snäll mot tomten. Lite som att säga att knark är jättefarligt, men prova gärna. Undrar hur många som sitter och retar upp sig på den idioten som sitter och skriver sådan här smörja, ja och på en av årets heligaste "mysdagar" - första advent - när det ska frossas i lussebullar (lussekatter heter det faktiskt), pepparkakor (gärna sådana skitäckliga som man gjort själv och som inte alls föreställer det som formarna visar) och skitäcklig saftglögg med alldeles för hårda russin och för grovt hackad mandel. Tja? Jag vågar vägra ljusstakar och stjärnor, men vet att en jul-Hitler smyger i faggorna och kommer att styra upp detta inom kort. Troligen får jag mig en ordentlig skrapa och då lär jag väl ångra mig lite.

Tyvärr så måste jag erkänna att det visst är lite julstämning hemma hos mig ändå. Nej det är inte makrilldoften från mina mjukisbyxor och det är inte någon julkalender för något välgörande ändamål som någon unge prackat på mig. Nej det är julgardinen som hänger i köket. Fin va?

Ska sanningen fram så har jag glömt att plocka ner den sedan ifjol och det är ganska så pinsamt. Jag fick gliringar redan i somras och efter att jag dammade av den lite så skulle jag montera upp nya fästen och köpa en ny gardin, men: Jag glömde det. Nu sitter jag och är ganska nöjd faktiskt för jag slipper att klabba med gardin i köket i år.

Så vad har vi lärt oss av detta? Jo, släng gärna in barnen till vilt främmande och småfulla män i små grangrottor för då lär sig ungarna att det är helt ok att "mysa" med tomten. Men: Skyll er själva om det slutar med tråkigheter. Hade jag haft ungar så skulle jag inte vilja ha det på min samvete att de litar blint på mamma och pappa och kliver godtroget in till lejonen. Jag kommer ihåg att redan när vi började lekskolan så visste jag sanningen om tomten, ja och en hel del annat också, och det störde en hel del av mina lekkamraters föräldrar. Det fanns ju dem som trodde på tomten när vi började skolan och då var det ju hur kul som helst att upplysa dessa om hur det verkligen låg till. Trots min låga ålder så kommer jag ihåg hur dessa kom tillbaka efter jullovet malliga som små grodor och sa:
- Tomten finns visst det! Min pappa sa att han finns och han kom på julafton.
- Jaså? Säger han att du kom med storken också eller är du född i farstun?
- Ja det är väl klart att jag kom med storken och den kommer snart igen för jag ska få en lillebror eller lillasyster.
Givetvis så spoilade man detta också och det var troligen ganska så sura blickar på föräldrarmötena mot Jeppssons...

Är det konstigt att barn blir mobbade när de fodras med lögner om gubbar med flygande renar och storkar som kommer med småsyskonen? Mitt råd är att visa detta klipp eller i alla fall använda det som mall för att skydda era barn.

Det är med hög igenkänningsfaktor som jag tittar på "En idiot på resa - 2" för på många sätt känner jag som denna Karl Pilkington, på gott och ont. Jag är oerhört flygrädd, båträdd, brorädd, tunnelrädd och rädd för mycket i så stor utsträckning att det troligen hämmar min egen utveckling. Flygrädslan kom första gången 1983 och vi skulle på semester i Benidorm och jag glömmer aldrig min panik när vi skulle gå på planet och där och då så trodde jag att nu kommer jag att dö. Det tog åtta år innan jag skulle gå på ett flygplan igen och då gick det bättre, men hemresan den gången kommer jag aldrig att glömma. Nödbelysning, turbulens, luftgropar, folk som grät och mitt i detta så ville jag som sextonåring beställa Jägermeister, men vägrades beställa av livrädda flygvärdinnor.

Jag har åkt flygmaskin ett par gånger efter den gången och numera så får jag ta lugnande som inte hjälper ett dugg under själva flygfärden utan mer ger mig minnesluckor. Om någon skulle gjort ett liknande program i Sverige så hade jag nog varit den som hade gjort Karl Pilkintons jobb bäst. Tyvärr så har jag inte samma tankesätt som honom, men kanske det hade kommit fram att mina tankar och resonemang är ännu värre eller roligare?

Det är inte utan skräck jag skriver detta för det är oerhört privat och självutlämnande men lite får man väl bjuda på. Min syster tycker att jag är rolig när jag blir stirrig eller intresserad när det kommer folk gåendes utanför mitt hus. Skulle det vara ett utryckningsfordon med siréner och blåljus som är i närheten så sitter Wilma, min hund, i sitt fönster och ylar och jag försöker få en skymt av actionen.

- Hade du bott i Landskrona så hade du haft "brye" hela tiden för där kommer ett utryckningsfordon varje halvtimme och det är alltid någon som passerar, brukar min syster säga.

I måndags så var jag ute på min kvällspromenad och det blev en jäkla hjärnstress för mig kan ni tro. Jag hade bara kommit några hundra meter när jag hörde Hemglassbilens sirén ljuda och tyckte givetvis att detta var lite fascinerande och mycket korkat för vad är det för idioter som köper glass när det är 3 plusgrader, isande vind och duggregn? Sakta gick jag vidare och när sirénen ljöd igen så började jag ana oråd för det var inte samma trudelutt. Det var Glassbilen, konkurenterna, som också var ute och körde i gatorna. Samma dag? Är det konstigt att man får "brye"? Ni ser vilka problem jag brottas med under vardagskvällarna...

Väder som gör att man blir på så gott humör... 

Det är troligen en sjukdom jag har att hitta stavfel, men hur kan det hända så ofta på aftonbladet.se? Jag kan inte förstå att man INTE kollar vad man skriver?

Ibland kan små saker få en att bli på bättre humör och man tillåter sig själv att dra på smilbanden mitt under den skånska hösten som får så många att vilja krypa upp i soffan med böcker, te och filtar (har varit på detta innan och jag vet att det är stesolidtuggning innan julhärdsmältan som folk menar). Ur högtalarna strömmade Håkan Hellströms "Man måste dö några gånger innan man kan leva" när jag stod för att svänga in på byns stora gata och jag släppte över två mammor i tjugoårsåldern med barnvagnar. De kom från Statoilhållet och den ena hade en kaffe-i-mugg-med-lock som jag såg att hon räckte över till sin väninna när jag kom i rullning igen.

Här kom jag så nära ett *naw-moment* jag kan komma och jag tyckte både att det var roligt och lite rart på samma gång. Två unga mammor som är ute och går med sina ungar samtidigt som de antagligen småpratar om eventuella framsteg som den lille gör. Mitt i detta så får troligen en annan väninna lite elakt skitsnack kastat på sig och även deras korkade killar får en och annan dräpande kommentar om hur lata och omogna de är. Dessa unga mammor bor tyvärr inte i några hippa kvarter där caféerna har parkeringsplatser för barnvagnar utan i en by som är Zoegas Skånerost i en igenkalkad kaffebryggare som en idiotisk svärmor (givetvis snackar de skit om henne också - med all rätt) köpt på Rusta.

De är så medvetna om att de befinner sig i en hopplös situation, men de vill så gärna vara som alla snygga lattemammor i bloggarna på nätet och därför flyr de vardagen genom att de dricker kaffe-i-mugg-med-lock. Själva *naw-momentet* är att de DELAR på latten och försöker fly verkligheten en liten stund mellan varven. Det var lite rart tycker jag.

När jag några dagar senare står orakad och klädd som en slusk efter en skogspromenad och vedeldningsklabb nere i byns enda mataffär så kommer en av lattemammorna med sin kille för att proviantera. Redan i bilen efter det att jag fått mitt *naw-moment* så såg jag en bild över hur de verkligen hade det och med min realistiska (negativa enligt många) inställning så var jag ruskigt nära. Det var påsar med PET-flaskor som skulle pantas, skrikande unge och inhandlingen bestod av hotdogs, snabbmakaroner, billig läsk och cigaretter, de billigaste givetvis. Dock fick jag en anledning att dra på smilbanden igen och det var när tjejen tog en tidning som riktar sig till "innetjejer". Nu vet jag att hon och hennes väninna får nya idéer och förhoppningsvis drömmar om ett roligare ställe än denna by.

Jag kan inte sluta reta mig på felstavningar och särskrivningar och är det media som står för dessa så tycker jag att det är som om en läkare opererar ut fel organ.