J20 slog Brynäs

Rögle BK J20 slog Brynäs med 3-1 i Lindab Arena. På läktaren satt över 1400 personer och det var stundtals bra tryck i lokalen. Inte undra på det då det på isen spelades en riktigt bra ishockeymatch. Roligt att se spelarna i sin vanliga miljö där de får ta ett större ansvar. Mattias From visade sina kvalitéer ett par gånger, men man ser också att det blir mycket solokörandes. 
 
Kul med mycket publik och nu får vi hoppas att man säkrar avancemang borta i Gävle på fredag.
 

Nattkaos: Våldtäktsförsök, polisanmälan & kamphundskatastrof

Mitt i natten så dras jag in i en sörja med minoriteter, våldtäktsförsök, polisignorans och en kamphundskatastrof. Jag bankar på hyreshusdörrarna med frenesi och en uppgiven panikkänsla i hopp om att någon ska förbarma sig och öppna så jag slipper blanda in polisväsendet. Ingen reaktion mer än att grannarna i den annars så lugna familjeidyllen börja vakna och i fönstren ser jag mammorna och barnen stå och tjuvkika ut på mig medan papporna börjar vässa sina vapen, ja för nu får det fan vara nog med det jävla livet som i drygt tio år fått råda i och utanför dessa knarkarkvartar.
 
Och mitt i kaoset står jag, oskyldig och med ett tungt hjärta efter en dag med avlidna hundar och min egen som jag fått rädda undan en kamphund, ja samma kamphund som jag står med nu, och som jag egentligen vill rädda tillsammans med sin icke helt 100 % ägare. Ibland blir en natt så oändligt mycket annorlunda än vad den var tänkt att bli. I natt var en sådan. Här sitter jag nu och ska försöka smälta intrycken och få ner adrenalinnivån. Jag gör det genom att skriva. Vi tar det från början.
 
Jag gick ut genom dörren för att låta min hund lätta på trycken, ja i plural, och direkt så dyker en kamphund upp och försöker våldta min höglöpande tik. Med direkt så menar jag mitt på min trappa. Efter lite brottande, skrikande och panik så lyckas jag sära på våldtäktsbrackan och min lilla ängel, som konstigt nog var svår att få in i huset, och plötsligt så står jag med en främmande kamphund i dubbla koppel på min uppfart och min egen hund ylandes (!) i sitt fönster. Med tanke på att denna våldtäktsjycke varit föremål för polisingripande denna veckan och att ägaren är en udda och kanske inte fullt frisk man från en minoritet som fått utstå t ex tvångssterilisering i Svea Rike så kände jag att jag skulle agera modernt och tolerant för att krossa alla fördomar och ge mannen och doggen en chans att bättra sig. Det gick så där.
 
Under promenaden till överraskningsexhundens bostad så blev jag själv föremål för sexuellt kränkande av fysisk sort. Då min rädsla för kamphundar är minst lika stor som min avsky för regelrätt och omvänt tidelag så förstår ni att jag gick på helspänn. Varje steg från mig sågs som en invit av den fyrbente rackaren och genast så hade jag två kamphundstassar runt mitt lår och mot mig så riktades en kraftig käft och ett garnityr som fick mig att önska ett grovkalibrig handeldsvapen i min ej koppelhållna hand. I K L A R S P R Å K: Jag var jätterädd och trodde att hundjävlen skulle hugga mig när jag "fyade" hans sexuella närmanden.
 
 
 
Väl framme vid hemmet ovanpå den gamla VVS-verkstaden så upptäckte jag att ytterdörren till trapphuset stod på vid gavel och att "skottet" var ute. Hunden hade alltså forcerat en låst dörr och sen begett sig ut på en tilltänkt våldtäktsturné. Jag tog mig in i trapphuset och hundens sinnesstämning började ändras till "kåtvaktande". Den kände alltså att den skulle vakta sitt revir och sin husse samtidigt som löptiksaromerna från mina ytterplagg spelare pjätt i huvudet och mina tankar for över sundet till vårt grannland som har betydligt fler strängar på sin lyra som tilltalar mig och det här med att man vill radera ut vissa raser kändes som något väldigt bra. Att de verkligen vågar se till sina medborgares bästa gör att man kanske skulle emigrera? Vi skulle gjort samma här i Sverige: Ha bara de raser som kan anses som pålitliga.
 
Jag knackade på de båda dörrarna och ropade lite försiktigt "hallå hallå", men ingenting hände. Jag försökte lite hårdare och lite högre, men det enda som hände var att hunden blev med stirrig och hade ställt sig precis nedanför trapporna och jag stod instängd i en liten hall med en kamphund som vaktade utgången och två lägenheter som kan innehålla vad och vem som helst. Utan att ljuga mig blå så kan jag erkänna att jag inte kände mig så väldigt bekväm i situationen som jag befann mig i. Eftersom jag träffat ägaren innan i veckan samtidigt som jag höll hans hund i ena handen och pratade med en Gundvald Larsson-wannabe i telefonen som jag bar i min andra och han, ja ägaren, bad mig lägga på luren och radera telefonnumret så kände jag hur uppträngd mot väggen jag var. Paniken blandades med en uppgivenhet från den pissiga dagen jag hade haft med att en bekants hund överkörd av tåget mellan Tågarp och Vallåkra och en näve migrän. Jag blir så vek när hundar kommer till skada eller far illa. Piss!
 
Mina ben bar mig ner för denna trappa i knarkarkvartstrapphuset (i och ur folkmun) och jag pratade med en polis i min snart batterilösa mobiltelefon. I vanliga fall så är jag ett proffs när det gäller att prata i telefon och det spelar ingen roll om det är kungen eller idiot till telefonförsäljare så äger jag samtalet. Det är inte många saker som jag kan känna att jag är fullkomligt överlägsen på, men att äga ett telefonsamtal gör jag i sömnen. Det är enkelt att bara koppla på "det", men just nu så kände jag mig som dessa patetiska telefonförsäljare som jag brukar prata med i en halvtimme bara för att sabotera deras försäljningssiffror. Polisen var väldigt slätstruken och kamphunden våldskåt. Jag var bara trasig.
 
Till sist så lyckades jag komma utanför dörren och samtidigt så fattade polisen at det var allvar och började ställa relevanta frågor om vad det var för hund, ägaren, adress och liknande, men då slet sig hunden från sin sele och han var lös. Jag försökte freda mig från en pilsk hund som nu var lös, prata med polisen och ropa upp mot de öppna fönstren för att eventuellt väcka någon i huset. I husen runtomkring så börjar jag skönja att gardinerna rör på sig och snart så ser jag mammor och barn stå och kika på mig samtidigt som männen i husen börjar trötta på detta ständiga liv i denna cancersvulst till hyresbostad. I flera år har det varit horeri, knarklangning, knarkande, skumraskaffärer och pack som hela tiden stört den mer normala och trivsamma ton som råder i grannskapet, ja just nu vet jag inte så mycket om vad som händer eller har hänt. Nu stod jag trots goda avsikter antagligen föremål för att "let's finish the game".
 
Nu var det en bekant som kom gåendes och han var inte förvånad över vad som hänt. "Det är alltid så här på detta ställe" som han sa. Samtidigt så kopplades jag till någon annan på polisen och fick börja om från början med Klang eftersom Kling antagligen skulle agera lite dialogpolis eller kanske bara se till att inte brinner i Husby? Jag fick till svar att jag skulle bli uppringd inom kort och han skulle se till att någon bil körde ut för att hjälpa mig.
- Kommer ni inte inom en kvart så kommer jag att se till att någon familj känner sig hotade och ringer er i panik, sa jag, och fortsatte:
- Får jag in hunden i trapphuset så bommat jag dörren så fixar ni det när ni nu kommer så fort...
- Gör nu inget dumt så ringer jag dig direkt, sa polismannen Klang...
 
Klockan var 00:40 när samtalet avslutades med vårt polisväsende och efter ett tag så lyckades jag lura in den knullska hunden i trapphuset och stängde dörren. Tyvärr så visste jag att hunden inte hade några problem med att öppna dörren så jag fick ställa mig för och hålla den stängd med hjälp av min fantastiska ryggtavla. Min bekant gick och kollade om det var tänt i lägenheterna och om han kunde höra något, men allt var dött, ja allt utom den instängda hunden som pep inne från trapphuset. Trots att min irritation av lika hög som de hetsbantande tjackisarna som inte verkar fatta att alla ser igenom deras otroliga resultat från "träningen" över att behöva stå utanför någon annans dörr och hålla någon annans hund i schack så kunde jag inte låta bli att tycka synd om denna smala hund som var lämnad till sitt öde. Vissa skulle inte få leva. Vissa förtjänar att dö - för allas bästa. Typ sådana som skaffar djur eller barn som de inte kan ta hand om. Samtidigt så förbannade jag min egen moral att "ge dem en chans till". Idiot!
 
Efter ett tag så var jag och min bekant helt inställda på att bomma dörren och han letade efter saker som var tillräckligt tunga att sätta för. Då kom mitt jävla förnuft fram och givetvis så insåg vi båda att det inte gick att göra så. Tänk om någon behövde komma ut om det börjar brinna? Då hade jag eller vi varit skyldiga för deras död och trots att jag skriver att folk borde dö så tror jag att alla förstår att skojar - typ... ;-)
 
Jag tittade på klockan och den visade 01:40. En hel timme utan att poliserna hade ringt. Hallå? Jag ringde upp och efter diverse tjafs så började jag tröttna på vår kära myndighet och sa att hunden visat aggressivitet och jag hoppades att inte barnfamiljen var hemma och gick ut i trapphuset. Nu började det hända grejer och mitt i allt detta så KOM grannarna hem och det ÄR mamman. Jag sa upphetsat:
- Nu kommer barnfamiljen hem. Nu skiter jag i detta. De känner säkert hunden, ja eller vad tror du?
- Hallå! Hallå! Stoppa familjen. Låt dem INTE, jag upprepar INTE gå in i trappan, hetsade polisen fram, men jag fortsatte att vara "kagig":
- Jag känner inte dem och jag har inte gjort något mer än att lämna av hunden vid rätt adress. Jag har stått här i snart en och en halv timme. Jag skiter i detta nu.
- Hallå! Hallå! Du lägger inte på luren! Jag forcerar fram dig till ledningscentralen. Jag upprepar: Jag forcerar fram dig till ledningscentralen i detta nu. Det kommer att bli helt tyst i luren, men du får inte under några omständigheter LÄGGA PÅ LUREN.
- Jag har bara 8 % kvar av batteriet (ingen lögn).
- Hallå! Hallå! Jag kopplar! Jag kopplar.
 
Min bekant pratar med mamman och hennes TVÅ manliga bekanta om situationen och jag står och håller dörren samtidigt som polisen kopplar...
- Hallå! Det är ledningscentralen...
Jag fick börja om från början, nästan, och nu börjar ett jäkla hallå, ja som polisen nog hade uttryckt det själv, och grannen/mamman/kvinnan fick tag i telefonen och gapade att det var minst den tjugonde gången hunden hade rymt. Henne manliga bekanta började planera att bryta upp hundägarens dörr eller slå in den och jag förvandlades från huvudpersonen till en statist. Jag stod och hoppades att det bara skulle ta slut så jag skulle komma därifrån. Killarna hade gått in i trapphuset och upp för trappan och bankade på dörren så jag nästan fick hicka. Min bekant avlägsnade sig från platsen och min telefon var, ja var befann sig min telefon? Kvinnan var borta och jag började först fundera på att skita i telefonen, men mitt i alltihop så höll jag i min telefon och jag hörde bara en helt förvirrad snut andas häftigt och då sa jag snabbt:
- Nu skiter jag i detta, är det ok eller?
- Ja...
 
Nu höll jag inte längre i telefonen utan kvinnan/mamman sa till polisen, ja eller det var som ett vattenfall av ord som diagnostiserade grannens psykiska ohälsa och hur han hade tvångstankar som han överförde till/på sin hund.
- Han måste HOPPA över staketet och kan inte gå genom grinden!
 
Igen så hade jag telefonen i min hand och sa till polisen att NU SKITER JAG I DETTA! Jag sa till mamman att jag gick nu och hon lovade att låsa om hunden. Nu kunde jag andas ut - äntligen, men ändå så gnagde tankarna i mitt huvud när jag gick hem att denna hund nog kommer att stå på trappan INNAN jag är hemma. När jag väl kom hem så blev jag ju påmind om att jag hade en egen hund som både var intresserad av att få valpar, glad att se mig för hon avskyr att vara hemma själv när det är mörkt (jäkla bra egenskap hos en vakthund - eller hur?) och hon var ju nödig. Det var bara att ta kopplet och bege sig ut - igen.
 
Väl hemma så var jag så uppe i varv att jag gjorde något som jag inte gjort på riktigt länge. Jag bloggade. Och: I dag är allt 100 % sanning. Inte illa va?
 
Nu är gryningen här. Klockan är 04:30. Fåglarna sjunger och jag borde sova. Vilken jävla natt va?
 
 
 
 
 
 
 

Dagens goda gärning

Körde till skogen med Wilma för att leta upp den där förvirrade vargen som stryker omkring i trakten. Tänkte att antingen jag eller Wilma skulle ge den en ordentlig näsbränna, men tyvärr så blev det ingenting med det. När jag kom körandes in i samhället så gick en dam ute på Franz Daumans Väg och i och med att jag är så nyfiken så lade jag märke till att hon gick och höll i ett hundkoppel - men ingen hund. Konstigt, men det finns konstigare personer än så i denna by...
 
Jag stannade till vid affären och utanför denna så var det lite halvkaos. En liten hund (mops) hade blivit påkörd och ingen visste vems hund det var. Då är det tur att jag är så uppmärksam! Jag körde och hämtade jävlamöge... eh... tante... KVINNAN som gick med koppel utan hund. Hon blev nog lite paff när jag bara stannade mitt på den stora och mörka vägen och röt:
- Hoppa in i bilen!
- Ehhh vad är det frågan om? frågade hon.
- Jag vet var din hund är.
 
Hon blev väldigt glad och på vägen tillbaka så hann hon börja dirigera mig i bilen och även agera som en polis när hon stannade en annan bil mitt på Storgatan. Jag bara "hängde" med, men allting gott. Ägarna fick tillbaka sin hund och jag fick gå in och handla mitt godis. :-)
 
Och: Hunden mådde bra och killen som höll den hade en ganska rolig beskrivning av händelseförloppet när hunden hade blivit påkörd.
- Ja lau bagom en annan bilajävel när jau sau den köra över hunnen. Jau trodde fan att de va en kaninajävel!
 
Då gick jag in och handlade...

Blotta er okunskap och era strupar Rögle - nu!

Man lämnar 2012 som ett infekterat och varigt sår som folk snart inte längre klarar av att titta på. Efter ännu en förlust där man går mållösa i från så står det klart att Rögle BK inte bara har misslyckats med att växa in i Elitseriekostymen utan köpte en pajasutstyrsel som man passar som handen i handsken i. Min ambition är inte att förnedra klubben, spelare, ledare eller styrande, nej det är mer att upplysa dem att deras beteende och uppförande inte bara kommer att kosta pengar utan det är förtroendet som kommer att visa väldigt röda siffror när vi står där i april/maj och konstaterar att klubben kommer att spela i Allsvenskan (hoppas verkligen att de har koll på ekonomin så elitlicensen är säkrad). Det är då man ska kunna börja sälja nya säsongskort till en supporterskara som blivit ordentligt rövknu... eh... vilseledd av klubbens målsättning om SM-slutspel. Men: Då är då och nu är nu.

 

Klubben gick som sagt ut hårt och hade visioner om slutspel och tränaren tog i så han höll på att kvävas på Elitseriens upptaktsträff och siktade på SM-guld. Alla, exakt ALLA skrattade åt detta. Vissa för det var lite charmigt kaxigt av en så ny och oerfaren tränare att sticka ut hakan, andra med mer skinn på näsan, torra bakom öronen eller bara realister skrattade åt honom för hans naivitet och väldigt korkade strategi.

"- Jag måste ha detta som målsättning för att kunna motivera killarna, sa Dan Tangnes."

Undrar hur mycket detta har motiverat spelarna egentligen när de samtidigt skulle vara det mest skridskoskickliga laget i serien? Facit: Man ser ut som drivved som fastnat i isen och har redan kvitterat ut biljetterna till Kvalserien - i december! Motståndarna från Allsvenskan kommer nog att kunna dela ut en och annan gliring till detta Röglelag. Man borde inte vara så satans korkade som nykomlingar att man tror att man kommer undan med detta. Ta fram ödmjukheten offentligt, men knyt näven i omklädningsrummet och på isen.

 

Hur har detta kunnat hända? Okunskap och hybris. Efter kvalserien så pratades mycket om egna produkter som skulle kryddas med en förstafemma. Man fick ett gäng spelare som HAR varit bra, men som inte är lika bra - längre. Stommen sedan Kvalseriebragden höll inte lika hög klass som man trodde och de unga spelarna underifrån som man talat så varmt om är inte tillräckligt bra. När man sedan fick sparka två av nyförvärven så var detta givetvis en stor prestigeförlust för Pelle Svensson som sportchef. Tittar man på laget så kan man ganska så enkelt konstatera att bara en handfull håller för spel i den högsta serien i Sverige: Gerber, Sondell, Kukonen, Barta, Brithen och Lindgren. Aaltonen då? Ja, men inte i Rögle. Hade han spelat i Skellefteå eller i HV71 så hade han varit en av Elitseriens bästa spelare, men i ett lag som inte har "rätt" omgivning så blir han en belastning istället för tillgång. Scoutingen av spelare är så dålig att man undrar om man vill åka ur. Man kan ha otur med en eller två spelare (Strbak och Preissing) men vad ska man då säga om övriga?

 

För att återvinna förtroendet från fans, sponsorer och hockeysverige så måste man börja med öppenhet och ärlighet. Gå ut och erkänn att man byggt laget fel och att man misslyckats med sin målsättning med att etablera laget i Elitserien. Börja inte ens med att försöka att använda en eventuell succé i Kvalserien som slagträ typ "att detta räknade vi med för det är så svårt att blablabla..." Visa strupen samtidigt som man informerar att laget från och med nu kommer att tränas ner och byggas upp för Kvalserien för där ska vi vara 110 % förberedda. de tio sista matcherna i Elitserien ska genomföras som slutspelsmatcher där man verkligen går in med livet som insats för att vinna och försvara. Det kommer att ge en känsla liknande den man fick med sig efter Oskarhamnsmatchen.

 

Skala bort det dåliga och invänta besked från NHL om hur det blir "över där". När man väl tar in nytt så ska det vara spelare som bidrar och vill spela för Rögle. "Sjöa", Hampus och Lilja måste vara prio ett och sen ska övriga vara spelare som ÄR proffs. Inte några trötta transatlanter som kuskat runt i de europeiska ligorna i tio år utan FÖRSTÄRKNINGAR. Scoutingen måste vara klockren och här ska man definitivt vara mer en en som tittar. Sen måste man ta bort Tangnes eller degradera honom till assisterande och ha honom på tillväxt. Kolla hur det gick med Björn Hellqvist. Han kom tillbaka och med besked. Jag tror inte att Tangnes är slut eller dålig som tränare, men han är orutinerad. Ta in en som varit med förr. Jag tror att en gubbajävel som Boork hade varit som klipp och skuren för ett korttidsjobb. Han tar de obehagliga och obekväma besluten utan att blinka. Se det som ett konsultuppdrag och en kortsiktig lösning för klubbens bästa.

 

Jag hoppas verkligen att man redan har börjat planera för en återkomst i Allsvenskan och kontaktat spelare redan nu. Står man efter kvalserien och säger att "man inte visste hur det skulle bli" då får nog klubben det mycket svårt framöver. Fortsätter man att vara dryga så kommer klubben att stå inför en gigantisk kris nästa år där MIF's klabb bara var en fis i universum.

 


Nattligt blodbad och panikkänslor

Många, ja de flesta, vet att jag är en person med ganska så sjuk humor och är en sucker för ironi. Det är inga problem att slänga upp en bild på Facebook föreställande min nya telefon med en grov gayporrsbild i bakgrunden. Dock är det ju bara en liten del av den som jag verkligen är. Natten som gick var jag inte så upplagd för skämt och jag stod inte och ironiserade i köket när golvet var täckt med blod och Wilma stod och klöktes och ulkade i mörkret. Vid sådana tillfällen så är jag ganska så ödmjuk och väldigt tam.

 

Klockan var nästan 04:00 och jag vaknade inte förrän jag stod i min livsfarligt branta trappa och hörde Wilma ulka framför vattenskålen. När jag tittade en gång till så såg jag bara stora mörka fläckar på hela golvet som är vitt (vit antik ek - tror jag) och jag fattade direkt att det var blod. Min första tanke var att hon hade skadat sig och stod och spydde blod. Paniken som jag drabbades av kändes som när tandläkaren träffar en inflammerad pulpa, men upphöjt till hundra.

 

Väl nere hos Wilma så försökte jag ta henne på nosen för att se om blodet kom därifrån och i det väldigt dunkla ljuset så kände jag att min hand blev varm och blöt. Hon gick mot dörren och jag öppnade den och släppte ut henne okopplad på gården. Trots att jag endast hade boxershorts på mig så kände jag inte kylan och jag tittade till henne snabbt innan jag for in och fick tag i en ficklampa. När jag kom ut så stod hon fortfarande och ulkade och när jag riktade ljuset mot hennes nos så såg jag att där var inget blod på den eller i munnen. Jag gick igenom hela henne och fann inget blod alls.

 

In i köket och tände så många lampor jag kunde och såg att det var blod på golvet och började väl tänka lite klarare. Hon löper och har "droppat" lite innan i veckan, men hon är ganska så duktig och tar själv både min vattendammsugare och moppen... Nej nu både skojar och ljuger jag lite, men hon håller ganska så rent efter sig som tikar gör och det är här svaret på denna situation. Antagligen har hon blodat (blött?) ner lite mer och när hon gått runt för att "städa" runt vattenskålen så har hon stänkt vatten också så har det blivit lite större pölar.

 

Under städningen så har hon börjat må illa av allt blod hon slickat upp och därför börjat ulka. Efter lite luft så mådde hon lite bättre, men har varit lite hängig under dagen. Nu i kväll så var vi i skogen för att hon skulle få gå lite själv och lufta sig och då var hon lika pigg som vanligt. Det blev t o m bad i favoritdiket också...


 

När jag kom ner i natt så trodde jag det absolut värsta och så rädd och orolig jag blev. Nu var det ju inte så farligt och det är en jäkla tur. Jag stannade uppe och har under dagen suttit hemma och jobbat så jag har kunnat hålla koll på henne. Det hade aldrig funkat att inte vara hemma och jag var beredd att ta semester eller ledigt, ja jag hade "skolkat" om det hade varit enda alternativet.

 

Efter en skogstur med bad, "bilsovande" och en portion kokt kyckling och grytbitar så brukar det mesta vara ok - för henne. En liknande natt för mig och jag får ta en vecka på femte våningen...


 

Allt är inte trams utan det finns lite mer i mig. En hel del faktiskt.


Varken Iphone eller "kogekorv"...

- Fan, undrar om jag inte behöver en Iphone. Hrm? Jag ringer Isa och hör med henne.

- Klart du ska ha en Iphone. Du behöver en sådan och den är jättebra. Köp en sådan!

 

Sakta hade jag forcerat fram ett påhittat behov och eftersom jag bara har haft lite småinköp av tvättmaskin, torktumlare, varmvattenberedare, värmesystem, avgassystem till bilen, diesel (löpande sedan oktober/november för uppvärmning av huset pga Bedragar-Bengt aka Brännestaden i Perstorp) och en massa sur ved från en aspirant för överraskningssex med våldsamma inslag så kände jag att detta var ett ypperligt läge. Jag vankade av och an innan jag tog ut fingret från näsborren, med en riktig rejäl kråka på f ö, och bestämde mig för att köra ut till helvetet på jorden, Väla, för ett inköp av en dyr mobiltelefon och ett ännu dyrare abonnemang. Hela tiden så peppade jag mig själv och intalade mig att jag var tvungen att ha denna gudagåva och att jag snart inte skulle klara min vardag om jag inte snabbt fick tag i vad krävdes: Iphone 4S.

 

Med viga rörelser för en åttioåring eller autobahnfrontalkrockskadad så var jag i jeansen och snart också i bilen.

- Detta är rätt beslut Björn! Du gör helt rätt! Om du inte skaffar dig möjlighet till att vara "online" 24/7 - hur ska det gå då?, intalade jag mig själv och vred om tändningen och V40'n gled fram i den första riktiga förvårskvällen och Venus och Jupiters kärleksförklaring kunde skönjas på den skånska kvällshimlen.

 

Färden hade inte gått vidare långt innan mitt tvekande satte griller i min annars så förståndiga och bergsfasta sinne. "jag ville vara intellektuell, berest, belevad äckligt ung" sjöng Jocke Berg inne i min bilstereo, vars CD funkar vid vart tjugonde försök, och det spred sig givetvis ut i mina jättelika högtalare och modet och insikten om att mitt handlande inför inhandlandet av Iphone var rätt och riktigt. Bilen klöv den friska vårluften som en plogbil och igen var mina tankar tudelade. Jag behövde råd - igen.

 

Upp ur fickan kom min väldigt funktionella telefon som är full av knappar och mottagaren av samtalet var en släkting som fullkomligt pratade mig av vägen. Vid foten av Jägarebackens norra del tacklade min kusins ord mig in på kontrollplatsen och hans förmaningar var nästan lika snusförnuftiga som andra masters i de sociala mediernas sfär. Tack vare att hans förhållande till pengar är som en talibans till hans döttrar och favoritget - de ska hållas i jävligt och omoraliskt hårt - så fick jag vända bilen och köra hem till byn igen.

 

Väl innanför femtioskyltarna så hade jag bytt Iphone mot "kogekorv" som nästa inköpsmål. Kan ni då förstå min besvikelse över att den var slut? Ingen Iphone och ingen "kogekorv". Fan!


Hårda byxspjut och Viljo, ja den gamle gottegrise...eh...svinet...

Länge hade jag gått och suktat efter att lägga en ordentlig beställning, men hejdat mig då jag inte vill låta lusten kväva hela begäret. Det vackra och underbara blir så mycket härligare med en ordentlig "twist" och inget går upp mot att gå och känna sig syndigt smutsig. Jag var tvungen att ge efter och kastade mig över formuläret och fick ihop en riktig stygg och mysig lista.

 

  1. Mjuka killar - Hårda byxspjut. 180 min. Tyskdubbat. OBS: VHS

  2. Hitta hem dit bajset bor. 71 minuter med Jeff Stryker.

  3. Best of "Golden shower" in Cuba.

  4. Batikhäxornas guide till bra hemmahårdporr MED kroppsbehåring.

 

Givetvis kom jag över "the limit" och skulle få en uppblåsbar figur på köpet. Gud som jag har väntat. Gud som jag har trånat. Tiden har inte gått fort nog så jag har ställt fram alla klockorna i huset ett par timmar. Tyvärr så har det inte hjälp. Attans.

 

I dag så trodde jag att det skulle stöna till i fickan på mig (jag har ett ljudklipp från en sexfest med Unga Feminister som sms-signal) för att tala om att jag hade ett hårt paket att hämta. Tji fick jag. Hela jag darrade och hela tillvaron blev jobbigare och jobbigare. Vad skulle jag göra? Till sist gjorde jag en jäkla raid på Postens hemsida och CDON och fick tag i personnumret, ja eller kollinummer då om man ska vara "pk". Nu jävlar fick jag tag i paketet och... Men vad är detta?


 

Svensk Maffia, Livet Deluxe och Patrik Sjöbergs självbiografi. Vad är det för idiot som har beställt detta? Var är mina varor? Jaja... Jag får väl läsa lite vad Viljo hade för sig. Den jäkla gottegrise...eh...svinet.

 

 


"Du skulle vilja glida som jag..."

Jag borde verkligen skriva mer och dagligen känner jag hur mycket av mina kloka, härliga, roliga, smärtsamma och briljanta äventyr hålls instängda i mitt huvud. Givetvis borde jag dela med mig av guldäggen och inte girigt ligga och ruva som en missundsam tjäderhöna. Tyvärr så stavas anledningen till detta osäkerhet med en stor portion av förnuft då jag inte riktigt vågar dela med mig av mina innersta funderingar. Varken ni eller jag att redo för det jag vill och borde skriva.

 

När jag stegar ut på internet så besöker jag regelbundet flera olika bloggare/bloggerskor och det är både kända och mindre kända som jag hedrar med mina besök. Vissa dagar så får jag chockbyta sajt och titta på slovakisk bögporr med inslag av kiss bara för att komma tillbaka till verkligheten igen. Herreduminjäklagud! Pretentiöst snusförnuftighet kryddas med en öppenhet om privatlivet som får M/S Estonias bogvisir att kännas vattentätt. Lägger ni till all meningslöshet och rent vansinne så är vi snart lika nära hamn som M/S Costa Concordia är. Ärligt talat så sitter jag med en skräckblandad förtjusning varje gång jag läser bloggarna och undrar om jag ska hoppa på tåget jag också eller: Nja det är nog bra som det är.

 

För någon vecka sedan så diskuterade jag och en i min närhet (inte Wilma) en av bloggarna som jag precis hade läst. Eller: Jag pratade om min irritation över hur den är skriven och vad den innehåller. Om jag ska bli imponerad så måste jag känna något och det gjorde jag efter flera av besöken, men det var inte någon känsla som fick mig imponerad utan mer äcklad, ja på ett sätt som gör att jag undrar vilken självbild denna människa har.

- Varför läser du den bloggen då? Du skriver ju själv så folk blir så förbannade att de mordhotar dig.

- För att det är som en bilolycka. Man vill inte se, men måste ändå glo lite, sa jag och efter det så undviker jag bloggen helt.

 

Man får för mig skriva om exakt vad man vill, hur man vill och när man vill. Själv så vill jag skriva så folk berörs och helst kan känna något speciellt. Jag har lyckats ganska så bra många gånger och fått folk att både vilja döda och älska (med?) mig. Tyvärr så har jag en begränsning: Jag har svårt, nej inte svårt utan jag vägrar att skriva för personligt i en blogg för hur illa ställt den än är i huvudet på mig så finns det gränser även för en idiot. Men jag tror att jag löser det ganska bra: Jag ljuger eller ändrar sanningen så den passar i textform, min textform.

 

Den senaste tiden så har jag haft stora textblock i huvudet som troligen hade blivit bra läsning om jag hade satt mig ner och gjort noveller eller liknande av det. Gick igenom ett par gamla bortglömda mappar på datorn som innehåller krönikor (BoIS och annan fotboll) och andra texter som både är påhittade och väldigt verkliga. Hade man bara haft tid. Hade man bara vågat/velat lämna ut lite mer av sig själv. Hade jag gjort det så hade det kanske blivit riktigt bra. Ja så pass bra att folk hade velat sticka en kniv i mig eller ge mig en puss. Så bra är jag.


 

 


Svårt med Cecilia och/eller Sissela på Aftonbladet

Det bara fortsätter... Cecilia eller Sissela? Skit samma så länge vi kan vara fulla på arbetstid!


Pling & Plong rensar Ekebys gator...

Min inställning till polisväsendet är ganska så sund och jag tycker att det är viktigt att varje land har en fungerande poliskår som håller ordning i samhället. Tyvärr så har jag tappat lite av förtroendet för dem då deras attityd och uppförande inte har varit bra när jag fått uppleva dem på nära håll. För ett par år sedan jagade de mig genom byn för att jag inte hade bilbältet på mig och det kostade mig 1500:- och efter det att den upplevelsen fått sjunka in så retar jag mig som fan på dessa konstaplars beteende. Tuffa, arroganta och hånfulla när de skrev ut boten och jag har hoppats få slippa se dem igen, men tyvärr...

 

När jag handlar nere på Ekebyhallen så händer det att jag parkerar ute på vägen och det stör busschaufförerna till vansinne. Ibland blockerar de vägen och gör obscena gester åt mig och andra som gör likadant, men jag tycker mest att de är fjantiga och antingen så väntar jag ut dem eller så lurar jag dem och kör mot dem och precis när de svänger för att skrämma mig eller stänga trottoaren så tar jag genvägen bakom Zoom In och detta gör dem helt psykade. Kul! Hehe! Anledningen till att jag älskar att se dem vansinniga är att de kör som idioter och uppför sig som apor. De kommer förbi trots att man parkerat på vägen och ska bara få visa lite makt, ja så mycket makt man nu har som busschaufför...

 

I alla fall så ska detta handla om hur polisen lappade en bil som hade tagit "min" parkering ute på vägen och sen stod och väntade på att få förnedra felparkeraren. Jag såg hur dessa clowner, Pling & Plong, till poliser stod utanför affären så jag fick agera lite ögontjänare och parkerade på kundparkeringen istället. När jag gick upp mot ingången såg jag samma polis som stod och hånskrattade när han skrev ut böter till mig stå och lurpassa bakom en annan bil och jag kände hur illa jag började må och hur kräksmaken spred sig i munnen på mig när minnena kom tillbaka.

- Du! Ska du också betala lika jävla mycket som han fick på andra sidan, sa Pling.

Mannen i bilen stod på trottoaren och hade rutan nervevad och svarade nervöst:

- Jag ska genast flytta på mig. Sorry.

Han hade dock fått bältet fastklämt i dörren och skulle bara öppna för att få in detta när Plong for ut och grymtade till. Killen i bilen ursäktade sig igen och körde därifrån. Pling & Plong stod som några riktiga NYPD-snutar och kände hur mäktiga de var när felparkeraren kom ut från affären. Jag ville inte missa detta så jag skulle ta en pris snus och körde ner fingrarna i en dosa som jag spottat ut gammal snus i. Helvete! Som tur var så hade jag lite papper i fickan så jag kunde torka av fingrarna samtidigt som jag fick höra Pling gå på - igen.

 

- Det blev en jävligt dyr parkering det för dig, hö - hö - hö, sa han till en helt oförstående man med en flaska alvedon i handen. Felparkeraren tog det ganska kallt och svarade med att fråga hur dyrt.

- Eh, evjebeh, ja de ble väl, började han staka sig med.

- Ok, men det betalar jag. Ha en trevlig kväll, ja du med ,sa han till Plong som stod lika handfallen och stum.

 

Själv ville jag bara påtala att de också hade parkerat uppe på trottoaren, men för en gång skull höll jag käften och gick in i affären. Men fy fan vad jag störde mig på dessa uppblåsta och otrevliga poliser. Jag förstår att folk tappar förtroende för polisen när de uppför sig som idioter. Först så lappar de en bil helt korrekt, men sen så "skrämmer" de bort en samtidigt som de själv parkerat lika fel och sen bara väntar på att få kasta lite skit på en som redan får kvällen förstörd pga böterna. Tjänstefelen stod som spön i backen.

 

Dock så ser man vilket virke det är i dessa konstaplar som får jaga felparkerare i en by som Ekeby när resten av kåren försöker få Malmö på fötter. Därför känner jag att om jag skriver att de borde få patrullera i Malmö så skjuter jag mig själv i foten så därför så tycker jag att de kan hålla sig i småbyarna och kanske vara skolpoliser istället!


Ny förlust och nu ser det inte roligt ut för RBK

Egentligen så skulle detta inlägg inte handla om hockey, men när jag såg att Malmö vann med 3-0 och jag skrev ett inlägg på Facebook om detta så är jag beredd på att det misstolkas. Därför så handlar detta inlägget om hockey och min statusuppdatering på Facebook:

"Det verkar gå bra för Malmö... :-("

Nu vet jag att det sitter folk och tror att jag angriper problemen nere i Malmö och givetvis så är jag inte sen att utnyttja detta tillfälle. Börjar de knorra i min logg så kommer jag att använda följande fraser och här ser ni innebörden i vad jag menar, OM det börjar spåra ut. Hehe!

"Mamlö har själv valt denna situation. = Man tog in Stenbeck."
"Ut med packet. = Kasta ut Stenbeck."
"Satsa på sina egna istället. = Ta in och upp juniorerna i A-laget."
"Man skäms för att vara skåning när man ser hur man hanterar problemen i Malmö. = Missskötslen av MIF."

Om man vill sätta en härlig knorr på det hela så kör man den gamla sloganen: "Haur due sitt Malmöe så haur due sitt varden!" ;-)

Hatar vänstern. Pissar på högern. Föraktar resten.

Ibland fastnar jag för länge i en tanke och det är väl det som andra kallar grubblerier och i dag hamnade jag i en djup politisk identitetskris. På vilken flank står jag? Vänster, höger eller mitt i? Jag vet fortfarande inte och när jag ser hur illa det ser ut för sossarna så känns det som om de har spelat ut sin roll och dåraktigt försöker att hålla fast vid något som alla skrattar åt. Blir jag nedstämd av detta? Inte mycket faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag är inte politiskt aktiv, men är ändå inte som dem som är helt rubbade och heller inte som dem som tror sig veta allt.

 

Vad söker jag efter politiskt? Helt ärligt så finns det inte ett parti som står för det jag känner är rätt för mig. Detta fick mig att grubbla ännu mer och ju mer jag försöker att komma på vad som saknas ju tydligare ser jag det: Det är så här det ser ut för nästan alla, men politikerna ser inte hur det ser ut på riktigt. Allt är en jäkla sörja och tar man sossarna som haft ett starkt grepp om arbetarna så är det helt fel ute och ägnar sig åt en form av självbedrägeri. Folk på golvet skiter i solidaritet. Folk på golvet vill ha pengar och i takt med att marknaden styr så dansar man efter kapitalets pipa.

 

En annan sak som sossarna verkar tro är att alla knegare är lika positiva som de välutbildade i "partiet" angående invandrare. Allvar? Frågar du folk som är "vanliga arbetare" så är rasismen eller tröttheten på en helt uppfuckad invandringspolitik väldigt stor. Man behöver bara öppna ögonen eller öronen så får man veta. Jag säger inte att det är rätt, men det är så här det ser ut i Sverige 2012. Folk vet varför det är som det är i Malmö och Landskrona. Tror man att uttalande från SSU som att "det är för många vita medelålders män" hjälper till? Kvotering? Man lever inte i verkligheten och jag tror att många vita svenskar snart börjar känna sig kränkta. Jag skiter i vilket så länge man inte kvoterar bort mig...

 

Vad ska jag välja då? Just nu så finns det inga bra alternativ. Vänsterpartiet? Haha! Kommunism kan ha en fin tanke i grunden, men det funkar aldrig praktiskt. Sen är det något som jag verkligen tycker är vidrigt när de ständigt visar att demokrati är något som de inte respekterar. Miljöpartiet? Inte en chans. Socialdemokraterna? Jomenvisst. Moderaterna? Så länge du producerar duger du, men se ersätts du av billig(are) arbetskraft. Centern? Hon den där nya Lööf fattas det inga fel på va? Folkpartiet? Skjut mig! KD? Aborthatare. SD? Nejnejnej. Vad är kvar då? FI? Hahahahaha! Detta är nog lika unket som unika partiet och riktigt sjukt.

 

Nå? Just nu finns inget bra alternativ och med tanke på att jag på gränsen hatar vänstern, vill pissa på högern och har tappat allt förtroende för mitten så väljer jag att som många andra ställa mig utanför. Jag vill ta russinen ur kakan med bra lön, bättre skyddsnät vid arbetslöshet och ett uppstyrt land med ordning och reda. Hur gör man då? Allvar: Hur gör man då? Nu ska jag titta på ett avsnitt "Curb your enthusiasm" i alla fall...

 

 


Alla dåliga innebandygrabbar borde ALLTID gå hem - eller sluta iaf...

Det har varit en väldigt händelserik vecka och hade man velat vara en vardaglig attetion whore så hade folk kunnat frossa i både det ena och det andra när det gäller mig på Facebook. Tyvärr eller dess bättre så håller jag inne på det mest privata för annars hade det varit läge för:

Björn Jeppssons status på Facebook: "Jävla idiot! Du ska nog få ditt eget lilla helvete, men på mitt vis..." Givetvis hade jag då fiskat efter följande: "Men guben (blir svårt att skriva *gumzan* till mig...) vad har hänt? Kramen om vennen? Du vet var jag finns om du vill ventilera. Fins förr daj. STYRCKE KRAMMAR TIL DEJ."

Jag hade naturligtvis skrivit följande: "Inget jag vill ta på Face book. Ni som är mina vener vett omm dett." Hehe.

 

Nej, det har varit en vecka som haft det mesta. Efterjobbettrött. Multimiddagslagning. Läkarebesök. Värmesystemsinköp till mitt hus. Källarröjning. Ryggont. Försovning. Gått upp FÖR tidigt någon dag. Nu sitter jag och skulle egentligen stå i köket och göra en chiligryta eller ÄNNU hellre sortera skit i källaren eller på min uppfart. Klart är att jag är trött, gnällig, har ont i min rygg och borde gjort så mycket annat, men: Här är jag chef...

 

En sak som har gjort att jag fått mig en hel del skrattkramper är historien med killen som fick gå hem eftersom hans far tyckte att han var oduglig på innebandyturneringen. Haha! Hela landet kokar och det pratas i radio, visas på TV, skrivs i tidningarna och bloggare rasar över händelsen. Låt mig bara säga en sak: Detta kunde ha varit jag. Ja både som den pissdåliga innebandygrabben och pappan. Hoppas att så många som möjligt missförstår mig nu för då blir detta ÄNNU roligare.

 

Jag tror att detta bara är en skröna (jag har inte fakta och orkar inte byta sökmotor nu när jag fått in den bästa för porr och våld) och att det är en rejäl tidningsanka. Troligtvis så har det stått en övergiven kille utanför ingången och en vuxen växlat några ord i farten och lite längre fram så har den vuxne fått frågan:

- Är det din grabb? och då har han svarat:

- Ja, men han får fan gå hem för han varit så jävla värdelös på planen! (så hade jag gjort)

Kanske grabben haft lite för mycket fantasi och för få kompisar och kört en "snyftis" när den snälla farbrorn frågade varför han stod där med sin lilla klubba? Sen har det bara gått snett. Troligtvis så har det varit en vuxen som blev vald sist som ung som velat göra upp med orättvisorna en gång för alla. Jag har skrattat gott åt detta i alla fall!

 

Sen har vi den här tränaren som kört lite annorlunda taktik med lite pettingreferenser i en innebandyklubb. Herredujävlar vilken storm det blev i det vattenglaset då. Haha! Drevet går igen och man undrar om folk är medvetna om hur lagidrott funkar och bedrivs? Det är sex, sprit, mer sex, ännu mer sprit och ibland är det lite springande efter boll. Jag tycker bara det är löjligt att överreagera på detta sätt. Vill man vara petig och korrekt så låt ett par föräldrar och några representanter från klubben prata med tränaren EFTER det att man har pratat med ungarna. Sen kan man ta beslut om tillsägelse eller om man ska gå vidare utan något större väsen.

 

Ungdomsidrott är något bra och otroligt nyttigt för alla ungar. Man rör på sig samtidigt som man umgås med likasinnade och många får sina bästa kompisar genom idrotten. Som förälder så har man ett grymt ansvar, men som inte alla tar - tyvärr. Många tror att ungens träning är ett avlastningsställe, ja ett kvällsdagis man bara kan dumpa ungarna på för att få ett par timmars ledigt. Det är nästan alltid samma föräldrar som ställer upp och ofta är det ALDRIG de som klagar eller ställer till med väsen. Det är istället de andra, ja de frånvarande, som kommer dit tio minuter för att "ge tränaren" en uppsträckning för att lille Lucas-Gerald inte fått spela eller har blivit av med en pissig t-shirt. Här är till alla de som tror att deras ungars träning är dagis: Ta ert jävla ansvar och lär er lagidrottens koder!

 

Ofta är tränarna engagerade föräldrar eller eldsjälar som gör något som det tycker är roligt. De är INTE utbildade att ta hand om adhd-barn, damp-ungar eller andra som bara är störiga. Klubbarna på lägre nivåer har inte kompetens att ta hand om barn med speciella behov och hur skönt det är att få ett par tysta timmar hemma och slippa allt liv så kan man inte göra så - tyvärr. Jag vet inte hur många gånger man sett detta och man tycker så satans synd om alla. Lagkamraterna som får varje träning förstörd för tränaren får jaga ett par ungar som klättrar på ribbstolarna, slåss i omklädningsrummet, tar fram en plint när röda laget kontrar och när bägaren har runnit över så är träningen slut. Föräldrar till de jävligaste ungarna är aldrig där och ofta är de dessa ungar som står kvar utanför och vet inte om mamma eller hennes nye kille sedan i lördags kommer och hämtar...

 

En sak ska ni veta: Har ni en jävla otur så får era barn en "Viljo Nousiainen" som tränare och då hade en taktik som kallas "Petra" och innehåller ord som "hångla" varit att föredra - eller?

 

 


Aftonbladet aprilskämtar lite mer: 31 april!

Nu blev det ÄNNU roligare när jag tittade lite mer noga på bilden. Haha! Aftonbladet har lyckats att få in den 31 april. Allvar! Jag kommer ihåg när man lurade B-lagsledaren att man var född 751332-3440, men detta är på en annan nivå, eller? Fantastiskt!



Tyvärr så får man inte kommentera denna artikel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14155876.ab

Jag bara måste få tag i det som de tar på Aftonbladet! Det måste vara bra skit...

Här är lite fakta om månaden april till mamman av artikeln Susanna Vidlund:

http://sv.wikipedia.org/wiki/April


Lyd aldrig Aftonbladets råd

2012 innehåller en hel del klämdagar och Aftonbladet visar i en kalender hur man ska lägga semestern för att få ut maximalt med ledighet. Tyvärr så är det lite som det brukar när de publicerar något på nätet: Fel! De menar att om man vill vara lite extra ledig vid påsk så ska man passa på att ta ut semester från den 2:e mars till den 3:e April. Smart va? Jag undrar vad de har i kaffet?


RSS 2.0