Hotshotslistan

Folk säger att jag är för rädd om Wilma och att jag skämmer bort henne alldeles för mycket och till viss del så stämmer det nog. Hennes matkonto är groteskt och trots jag ljuger för mig själv och vägrar inse att hon får bättre och dyrare mat än mig själv så vet jag ju hur det ligger till. Lägg till att jag inte är den ende som betalar för Wilmas mat och när jag gör "köttbollar" (kramar ihop köttfärs till bollar och kokar dem med märgben, grönsaksbuljong, köttbuljong och ev någon grönsak) och vanlig torr pasta, så får hon frikadeller och FÄRSK pasta med morötter hos min mor.

Jag har inga barn själv eller syskonbarn så hon får fungera som barnbarn till i alla fall min mor och jag har svårt att se ett barn ta Wilmas plats i det fallet (jag skojar givetvis - nästan aldrig). Lägg till att den hon (Wilma) nog tycker bäst om på jorden är min syster så kanske ni kan se hur allt vävs samman till att hon blir behandlad som ett barn, barnbarn och som en prinsessa. Det sista är av mig...

I alla fall så skämmer jag bort henne med mat och hon äter fläskfilé, ratar oxfilé (detta är sant) och hon ska alltid bli bjuden på en liten bit INNAN hon äter och nu har det gått så långt att jag måste sätta skålen framför henne och inte i hennes matställning. Dock så måste jag lura i henne vanlig hundmat också så jag blandar allt i en skål och trots att hon försöker sortera så brukar hon äta upp allt. Duktig flicka!

Nu är det dock så att jag mosar och klipper ALL mat till henne samt att jag tar på mig plasthandskar för att se så det inte finns skärvor eller flisor i köttet jag kokar till henne. Detta har gjort att jag även klipper hundmaten som jag blandar i och det tackar jag min och Wilmas lyckliga stjärna för. Förra veckan så öppnade jag en Pedigree "korv" och den är så otroligt hård i konsistensen så jag tar alltid denna först. När jag stod och klippte denna så blev det helt stumt och när jag såg vad som satt mellan saxbladen så fick jag en chock.

Som ni ser ovan så är det en ståltrådsbit som sitter i maten och tänk om hon hade fått den i munnen, halsen eller ner i magen. Jag blev så rädd, förbannad och äcklad! Jag kastade denna maten, men behöll ståltrådsbiten och fotograferade allt för jag skulle ju gå vidare med detta. Tyvärr så fick man fylla i ett knepigt formulär inne på deras hemsida om man skulle reklamera något och de hade telefontid mellan 9-12. Nu är jag lite mer kreativ så jag lyckades få tag i en annan mejladress samt ett annat telefonnummer så nog kom jag i kontakt med dem...

- Mars Sverige AB, vad kan jag hjälpa till med, sa en kvinnoröst.

- Jo jag skulle vilja prata med någon som har hand om Pedigree, sa jag vänligt.

- De har telefontid mellan 9-12, sa receptionisten snabbt och kort.

- Nu är det så här att jag hittade en lång bit ståltråd i hundmat som de tillverkar så jag måste få tag i dem, sa jag fortfarande lika vänligt, men det smittade inte av sig utan ett exakt samma svar som tidigare med telefontid for in i mina öron och jag tror att "och det får du respektera och återkomma imorgon" var med.

- Ok (namnet på receptionisten). Ni har väl absolut inga problem med att jag tar detta via media istället? Jag har allt dokumenterat på foto samt vittne till händelsen. Vi säger så... Längre kom jag inte innan:

- Eh, ja, jo de sitter ju där uppe så vänta ett litet litet tag så, sa hon VÄNLIGT och jag fick den klassiska porrfilmsmusiken från 70-talet att lyssna på när jag väntade.

Det tog max en minut innan en tjej (hon hördes VÄLDIGT snygg) tog samtalet och presenterade sig med sitt namn och jag presenterade mig så här:

- Hej. Jaså? Det är du som vill ta livet av min hund?

- Eh, ja eller nej det vill jag inte, sa hon och hördes fortfarande snygg, men lite förvirrad.

- Nej jag bara skojar sa jag, och sen drog jag hela historien igen och jag var väldigt trevlig och sa att jag inte var ute efter något annat än att de såg till att de kollade upp batchen som Wilmas mat kom ifrån.

Så: Jag ska skicka ner stålbiten för analys till Pedigree och sen ska de återkomma. Visst är det märkligt hur snabbt en människa kan ändra sig och koppla ett samtal bara man nämner media? Undrar om inte hela landet går i en kronisk Janne Josefsson-rädsla? Men: Det är ganska bra tycker jag.

Idag får det bli kycklingfilé och "köttbollar", men jag hoppar Pedigree i väntan på svaret av analysen...

 

Hade detta varit i USA skulle det väl slutat med att Wilma hade fått ett hundslott och fri Pedigree resten av livet. Kanske hade jag fått bo i ett uthus till slottet och käkat med "piggarna" som äter det Wilma inte vill ha...



Rökt skinka, råa ägg, korv, ris, bröd, tonfisk och Royal Canin fick "piggarna" (igelkottarna) denna kväll...