När bitarna faller på plats Del I

Det tog nästan tre år för mig att få den sista biten av bänkskivan på plats, men nu sitter den där. Ja - inte helt, än. Ska skruva fast den ordentligt efter det att jag chockoljat den för att den ska få en liknande färg som den andra biten, men om det tar ett år eller jag gör det ikväll det vet jag inte? Sådan är jag...

Före:


Bildtext: Innan dolde jag detta med ett diskställ som stod på mitt svärdskydd till häcksaxen. Jag är grymt påhittig (lat och bekväm)...

Efter:


Bildtext: Givetvis torkade jag av INNAN jag placerade skivan på plats.

MEN: I och med att jag är rädd för att göra fel så ringde jag till min kusin så han fick såga den till mig. Det blev ruskigt bra, men - igen: Träet hade "krymt" så jag stod (nästan) helt handfallen men ville inte störa min kusin igen. Jag fick helt enkelt plocka fram min egen cirkelsåg och såga av biten så den passade och det gick väl ganska bra. Det enda felet var att jag råkade rita på fel sida först med FEL penna. Jag använde tusch och inte blyerts... Men det syns knappt efter en omgång med sandpapper och lite starr på knapparna.

Så: Jag är nöjd!


Bildtext: Jag i ett nötskal! Jo det syns visst, men om jag lägger en diskhandduk över så blir det skitbra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0