Att tvingas att utmana sig själv

Jag är livrädd för höjder och att klättra på stegar är inte min grej direkt. Som jag varit inne på tidigare så var mitt val till  gymnasiet helt idiotiskt då jag alltid varit höjdrädd och just min rädsla för höjder förföljer mig. I vanliga fall lyfter jag på luren (det gör man ju inte längre för man trycker ju i 99 % av fallen på en knapp) och ringer min kusin så klättrar han upp på taket åt mig, men idag har han rest till 08-land för en minisemester i skärgården så jag fick klara mig själv.

Redan i middags så tog jag fram stegen och mjukstartade med att rensa hängrännan fri från löv, kvistar och en gegga som inte luktade hallon. Det gick bra och sen fick jag pausa ett tag för det är en sak att stå på stegen och en annan att gå från stegen till taket. Hela jag skakar och jag ser mig själv ramla ner som i en film i mitt huvud så det krävs en hel del självpeppning innan jag tar steget. Sen att jag är så fruktansvärt ovig och osmidig gör ju inte saken bättre så det är nog en ganska fräck sak att se, ja mig klättra...

Som tur var så hade jag min far till hjälp att hålla stegen för precis i övergången mellan den vanliga stegen till stegen som är monterad på taket så känns det som jag ser ut som en korsning mellan en förlamad säl och en rullstolsbunden koala. Det är inget man vill att andra ska se precis...

Men men...  Jag kom upp och mitt tak är både väldigt brant och valdigt gammalt och jag hann med att se att en eternitskiva hade blivit skadad innan jag nådde toppen och såg att infästningen till den takmonterade stegen inte heller är bra. Man är inte såååå tuff när man vet att man väger en hel del och står på en stege som troligen inte är särskilt säker och sitter monterad (ett par krökta spik) på en murken bräda. Dock känner man sig lite halvcool mitt i rädslan när man står där uppe och hejar och hälsar på grannar och andra som är som myror när man står där uppe.


Bildtext: Det ÄR högt här eller där uppe kan jag lova er och jag var ganska så jätterädd där jag stod...

Jag inspekterade skorstenen och fann att den är i starkt behov av fogning och helst ska den putsas också. Tror dock inte att jag ska ge mig på det för det är lite väl till att utmana ödet. Får se om jag kan be min kompis Conny om lite hjälp för han har haft villa innan och han gjorde allt själv. Tapetserade, målade och snickrade så det glödde i hans verktyg. Vi får se hur det blir med det. Väl uppe på taket så sotade jag skorstenen och det var mitt egentliga ärende halvvägs till himmelen. Nu har jag dock ett bra "rökrör" eftersom jag har fått ha hit en firma då det gamla havererade. Tur var det för enligt dem så borde jag varit död då röken hade gått "vid sidan om" och ibland är det bra, men dyrt, med haverier. Kan ju nämna att han som fixade det är sångerskan Christina Lindbergs man, ja, och: Styvbror... *hrm*


Bildtext: Det kostade mig alla mina besparingar, men det räddade troligen mitt liv, när jag fick anlita firma för att skorstenen havererat för två år sedan.

När jag var klar så kastade jag ner kulan och givetvis fastnade den i mitt japanska körsbärsträd. Visst har jag ett sagolikt flyt? Bara för att nämna ytterligare en incident så när jag stod och gjorde vid mig inför lördagens bröllop så tappade jag min Armaniparfym i golvet och skärvorna yrde kring min redan försenade kropp och stressade knopp. Så: Japp! Alltid händer något... Men men...

Jag kom säkert ner på fast mark igen och farsan höll reda på mina fötter när jag skulle från taket till stegen. Han skrattade gott för han tyckte att om jag nu var så rädd när jag var på taket så borde jag kanske inte stå och fotografera för bloggändamål. Men vad gör man inte för att förnedra sig själv inför alla andra tokar på internet? Så därför bjuder jag er på ännu en bild från foten av Pärleporten och visar hur det ser ut bakom mitt hus där de lägger ner den nya vattenledningen till Billesholm.


Bildtext: Riktigt kul när de kör med hjullastare utanför mitt öppna sovrumsfönster klockan 05:45 på morgonen när jag har semester. Dock ställer jag mig bara upp, visar röven för dem och skriker: "- Jag ska sova fyra timmar till era nollor!" Tja eller inte...

Sotningen blev bra till slut och det tog bara mig ett par timmar. Nu kan jag elda på igen och förgifta mina grannar och bättra på den globala uppvärmningen av vår jord.


Bildtext: Rökkanaler i en olja/vedpanna. Ja den till vänster är inte rensad när detta kortet togs...

Nu håller jag lite kväll om det är ok?


Kommentarer
Postat av: Lotta, Bjuv

Ja du Björn, du är verkligen modig du som vågar dig upp på ett tak sådär. Jag hade då aldrig gjort det. Heja dej....

2009-08-05 @ 23:18:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0