Hotshotslistan

Åren går och man blir inte direkt yngre utan det är mer och mer som gör ont eller som är jobbigt. Man läser eller hör om hur de yngre roar sig med sena nätter eller rättare sagt tidiga förmiddagar indränkta i alkohol leta nya partners och minnet för en tillbaka och, ja sen tar det tvärstopp. Det var så länge sedan... 

Ni vet när man inte har någon eller bara den inte fungerar så är det ju så att man inte bryr sig om att trimma, ansa, klippa och allt det där och man låter det växa helt okontrollerat. Man faller in i en dvala och ser förfallet reta och/eller oroa andra och snart kommer kommentarerna, frågorna och råden lika snabbt som sommaren drar förbi.

" - Har du varit ute och spanat eller du raggar på nätet?"

" - Jag vet en bra sajt. Inget jidder utan det är pang på!"

" - Häng med oss ut. Vi vet var - hä hä hä!"

Sånt kan jag ta hur enkelt som helst och det är bara kul att höra att folk vet saker som stått inskrivna lika länge som budorden på Moses stentavlor (jag får häda lite när det är en söndag). Dock blir det omgående tuffare och jobbigare när det är mer nära och kära som vill prata om det.

" - Men Björn, det är ju inte hela världen om det inte blir rätt direkt. Det finns tusen och åter tusen."

" - Jaha. Du skulle bara hört vad folk säger och vad de tycker. Ja det är så man skäms."

" - Nu är det bara du kvar och folk undrar om du kanske inte är intresserad, och ja, du vet..."

Det är ingen fara med mig eller så, men jag måste erkänna att jag har haft jäkligt svårt att släppa taget och börja om. "EX:et" har satt djupa spår och det slutade inte så bra och det blev en hel del väsen och liv. Början var kanon och trots att det inte var första gången så kändes det jättebra och det var roligt när man väl "dragit i snöret". Tyvärr så fick "EX:et" en rejäl jäkla smäll och efter det så gick det inte mer. Allt var skevt och det var ett stort jack i själva "hjärtat" som ingen kunde förstå. Tyvärr så var det typ jag som knuffade på och det kanske hade kunnat undvikas, men efter åtskilliga råd så har jag kommit fram till att det är sånt som händer och sånt måste man tåla. Men vissa tar det värre på och det är väldigt tradigt när man satsat så. hur det än är så finns ju minnena kvar och det folk inte vet är att jag inte kunnat släppa taget helt för det fanns en chans att allt skulle kunna bli bra igen. Men igår så tog jag en funderare och kom fram till att skita i det och gå vidare på egen hand.

Nu blev det så att fr o m igår så var jag ute och när jag kom hem så var jag inte längre "ensam". Det var lite nervöst och man typ bara kände sig fram och försökte se vad som "dolde" sig i "lådan". Först kändes det lite som att köpa grisen i säcken, men när jag väl fick se vad som dolde sig i den så förstod jag att detta kommer att funka bra. Idag, om bara vädergudarna är med oss, så ska det bli en riktigt dejt och nu ska det inte sparas på krutet. Här ska det klippas och ansas utav bara helvete!

Kort sammanfattning: Ifjol så gick min gamla gräsklippare isönder och när jag köpte en privat så blev jag riktigt lurad av en vän. Mitt tålamod tog slut och jag köpte en ny klippare på JULA, men efter tre (3) klippningar så gick den också isönder för jag råkade köra på en liten kvist som låg på gräsmattan. Axeln blev sned och kniven fick ett rejält jack i sig och den gick inte att använda. Jag har försökt att reklammera den men JULA tycker inte att gräsklippare ska tåla att få stryk av en klen gren (kul rim) och därför så har det varit ganska segdraget. Igår så orkade jag inte klabba mer så jag skiter totalt i JULA och de pengarna och därför köpte jag en ny gräsklippare. Ja inte på Jula då...

Och: Jag har därför fått knähögt gräs och trots att jag inte bryr mig nämnvärt om vad folk tycker och tänker så tycker jag ju själv att det är tradigt att inte kunna ha en hyfsat ok gräsmatta. Nu ska det bli ändring på detta.

Men: Hur blir det med vädret? Tradigt om det skulle bli kass väder så jag slippe...eh...inte KAN klippa gräset idag.

Så: Jag gör som Jocke Berg sjunger om: "Jag lyssnar efter regn - Elektricitet i luften - & det var så längesen att jag glömt bort hur det känns...