Hotshotslistan

Jag blir allvarligt talat ganska rädd när jag kollar in vad det är för filurer som finns på Facebook. En person som jag "ramlar" över lite då och då är så otroligt fascinerande att läsa eller: Det är ganska obehagligt, obegripligt och tragiskt. Ena timmen är allt toppen och nästa så är allt skit. Humörsvängningarna är kroniska och sen slängs lite dramaqueensinlägg in lite random och man blir helt tagen av läsningen.

Jag ska klargöra, som jag brukar göra, att jag är en lågutbildad kille ur arbetarklassen som inte är "Jimmy Dean" eller på något annat sätt förmer, men jag vet lite om mycket och för att fatta mig kort: Jag är väl hyfsat "med". Den här personen som jag brukar läsa hos eller om är säkert jättesnäll men denne har inte alla kaninerna i buren. Är det inte att de styrande i landet är helt inkompetenta så har de stulit från denne via skatt etc. Konstigt nog så har denne ett jobb, men denne smutskastar sin arbetsgivare och berättar hur jävla dumma i huvudet de är - konstant.

Jag kan köpa att man kritiserar regeringen eller oppositionen och även med mindre smickrande ord, men att skriva skit om sin arbetsgivare ÄR ganska korkat. Jag fattar inte hur dumma i huvudet folk kan vara som går ut och skriver hur jävla tradigt de har på jobb FRÅN jobb. Eller: Jag fattar inte hur KORKADE folk kan vara som skriver på Facebook på arbetstid. Jag kan garantera att många arbetsgivare kollar eller försöker kolla upp sina anställda. Själv har jag gjort en idiotgrej en gång och VET vad priset är och vad ska jag säga? Jag har lärt mig läxan.

Tillbaka till vi kan kalla personen Borderline. Borderline gör inga sociala misstag utan det är alltid andras fel. Big misstake! Läser man sedan (japp - jag snokar) mellan raderna och bland Bordelines "fiender" så ser man hur denna befinner sig på en mentalt störd femårings nivå. Det är både komiskt och tragiskt på samma gång.

Det roligaste är hur Borderline skriver om solidaritet och andra värderingar tagna ur ett gammalt DDR-manifest och sedan agerar tvärtom. Jag höll på att dö av skratt när Borderline först skrev om rättvisa och om den svenska avundsjukan och en timme senare sågade en arbetskamrat sönder och samman för denne fått en bättre tjänst med bättre villkor och lön.

Men: Det finns en hel del Borderlinefall runt mig och mina kontakter så man kan frossa hur mycket som helst!

...sen har man väl själv också en släng av Borderline i sig...hehe

Spam. Skräpmejl. Ja kalla det vad ni vill men det är inga idioter som ligger bakom det där fenomenet. Jag får dagligen en massa skit om att jag har vunnit en massa pengar eller resor, men: Hur? Alla dessa hamnar i skräpposten och när man ser flödet så inser man att det är en väldig massa idéer som används för att lura folk. Visst: Det är bara idioter som går på det, men någonstans på vägen så har jag utvecklat empati för just dem som blir lurade och förakt mot dem som luras.

Tänk om dessa som vill lura folk hade lagt sin energi på att göra det "rätt" istället? Hade det inte varit mer tillfredställande att tjäna pengar på något som någon annan velat ha istället för att någon blir lurad? Pengar som pengar tycker väl många, men tja, jag vet inte? Jag tycker att dessa bolag eller personer som kör på dessa bluffar är som nekrofiler i full gång på en barnbegravning med öppen kista. Lät det obehagligt? Det ÄR obehagligt.

Jag gnäller många gånger om hur illa folk stavar eller när de "sär skriver", men dessa som blir lurade är ju "bakom", "tappade i trappan" och mentalt på en nivå som de som tar sms-lån - typ. Man kan inte bli arg på någon som inte vet bättre, men man blir så besviken på personerna som skulle talat om för dem att "mejl som inte kommer från någon ni känner är 999 gånger av 1000 bluff". Arg blir jag på dem som luras.

Jag gick emot alla mina principer idag och öppnade följande mejl:



Jag kollade upp företaget och ringde dit. Först var de trevliga, men blev stingsliga när jag sa att samtalet spelades in och skulle läggas ut på en blogg. När jag frågade hur jag kunde vara med i en final som jag inte hade kvalificerat mig till och varför jag var tvungen att anmäla mig när jag redan hade en plats i finalen, ja då jobbade inte "Thomas" där längre och de kunde inte hjälpa mig - KLICK!

Konstigt...

I det IT-samhälle vi lever i så exponerar vi våra tankar och känslor via Facebook, bloggar, Twitter och allt annat som når ut till våra vänner, bekanta, ovänner, familjemedlemmar, arbetskamrater, myndigheter, arbetsgivare, ex, blivande fru/man och alla som är uppkopplade. Jag har blivit mycket mer restriktiv med att använda t ex Facebook och använder det som tidsfördriv och skriver inte så mycket om vad som är viktigt. När jag ser folk skriva t ex: "jag hatar dig och du vet vem jag menar" eller typ "nu vet man vem man kan lita på" så undrar jag om det är mig det är fel på? Kan det vara så? Jag vet faktiskt inte? Jag skulle nog få en sådan "skämmasbakomkuddenkänsla" om jag sett mig själv skriva så, ja i nyktert tillstånd...

Det jag vill åt är tragedin i Landskrona när BoIS ramlade ur Allsvenskan 2005...NEJ! (man måste kunna skoja om allt) Givetvis är det om det som inträffade på parkeringen och den gamla tanten som dog efter ett bråk. Folk går bananas och detta är helt naturligt att man reagerar när en sådan sak händer. Hade folk inte reagerat så hade det varit helt åt helvete och då hade man undrat om likgiltigheten hade slagit klorna i folket. Här kommer vi till det jag skrev ovan om hur våra tankar och känslor bjuds ut till alla via våra sociala medier och hur man visar man bryr sig i en sådan situation. Det skrämmer skiten ur mig.

Jag vet att invandringen är ett samtalsämne som får alla medier att bli skitnödigt politiskt korrekta och att det känns som all kritik mot invandringspolitiken stämplar en som rasist. Jag vet också att folk är oerhört rädda för just detta (jag är också jätterädd för detta) och därför passar man på att spy ut sin ilska i Facebookgrupper och gärna som anonyma näthatare. Men: Denna gång känns det som att folk släpper taget och går ut och visar sitt missnöje i sitt eget namn mot invandringen och att denna händelse fått folk att hoppa ur lådan. Alla har bara gått och väntat på att det ska bli ok att vädra sina åsikter. Vem tror ni står och slipar sina knivar? Jo politikerna...

Man är inte dummare än att man fattar hur landet ligger och vad som rör sig i huvudena på sina medmänniskor just nu. I och med att Landskrona är en otroligt invandrartät stad och otroligt drabbad av kriminalitet så var det inte svårt att gissa hur spekulationerna skulle spela pjätt i huvudet på folk och man VILLE att det skulle vara en person med invandrarbakgrund som utfört dådet. Varför? Jo det beror på en rad olika faktorer och främst för att man vill ha en syndabock och då är det (jag skriver inte alltid) många gånger lättare att skylla på människor i ett utanförskap, ja sådana man inte känner till. Ni som kan er historia och vet hur det brukar bli kan inte mer än att hålla med om detta: Minns vad som hände i Tyskland under 1930-talet.

Sverige och världen befinner sig i en ekonomisk kris och det speglar också hur folk mår och hur folk reagerar på olika saker som händer i deras (vår) vardag. Dock så kommer detta jag skriver nu leda till att folk blir förbannade för det blir man av sanningen, ja en sanning som sticker hårt i ögonen och svider in på bara skinnet. Går man in och läser på ett par av Facebookgrupperna så slår det en snabbt att det är väldigt lågutbildade människor (jag är också lågutbildad) med en väldigt låg status i samhället (jag tillhör också denna grupp känner jag själv) som skriver mest, värst, sämst (kolla in stavningen...) och utan någon som helst verklighetsförankring. När jag då ser att vissa av dem som skriver är en "belastning" för samhället som arbetslösa, långtidssjukskrivna eller liknande, ja då ser jag hur bitarna faller på plats och hur otäckt nära sanningen min lågutbildade hjärna är. Folk som säger sig vara stolta svenskar och slänger sig med fraser som att deras föräldrar och deras föräldrar byggt upp detta land är inte helt ärliga utan de har i generationer själv varit samhällets smuts. Dessa personer vill kollektivt bestraffa folk med invandrarbakgrund med utvisning i tron att detta skulle ge dem själva en skjuts upp i samhällsklasserna och "ge dem jobben tillbaka". När jag sen ser folk från de "högre samhällsklasserna" med bra jobb och fina utbildningar hetsa och visa sig lika hjärndöda så får detta mig att vilja skratta, gråta och spy.

Hur min inställning till invandringen är? Pass. Eller låt mig säga så här: Vissa saker har jag lärt mig under åren och en sak är att inte låta mig påverkas av vad andra vill att jag ska tycka eller tro. Jag är mer oroad över hur det ser ut i Sverige och hur det står till i skallarna på folk. Man behöver inte ha gått på universitet för att ha en sund inställning till hur ett samhälle ska fungera. Ta t ex parkeringsbråket: Personen som slog ner tanten är inte frisk och borde både få ett väldigt hårt straff och vård. Har han haft medhjälpare så ska dessa också ställas inför rätta och få långa straff. Vi lever i ett modernt samhälle utan dödsstraff, tortyr och andra primitiva straff och då måste man också se till att individer som straffats är i skick att komma ut i samhället igen.

Sen kan vi ta personerna som publicerar personuppgifter på den misstänktes familj: Hur tänker man här? Om jag slår ihjäl någon, ska då mina barn straffas för detta? Detta är ju IT-samhällets akilleshäl när man låter folk utan hjärna kunna dela med sig av information som kan skada och döda oskyldiga. En oskyldig person är lika oskyldig om han är vit, svart, röd, gul eller om han så är grön. Glöm aldrig det!

Vissa ställer bara till ofog och sprider sig som pesten i vår avlånga land. Dessa äckliga kryp som ingen normal människa vill ha att göra med attackerar oskyldiga och biter sig fast och suger ut det de vill ha utan att fråga först. När man ser dem så vill man bara skrika: "Ut med packet", men man hejdar sig för skulle man ställa sig och skrika det så lär man bli stämplad som knäpp och fientlig.

Jag tycker att de är äckliga och vill helst använda redskap när jag ska avlägsna dem. Många tycker att man ska skicka tillbaka dem där de kommer ifrån, men det vill inte jag. Dränkt dem, krossa dem eller bränn dem så de aldrig får chansen att föröka sig. Det finns inget straff egentligen som är tillräckligt hårt för dessa parasiter så jag hoppas verkligen att alla ställer sig upp och visar sitt avståndstagande.

Jag är inte rädd för att visa bild på dem och nedan ser ni ondskan:



Och brodern:



Säsongen för dessa bastarder är här och jag gör mitt bästa för att ta död på dem.

Och: Nej, jag kommer inte att backa för dessa vidriga kryp måste dödas.

När jag kom hem efter min lilla shoppingtur i går så var "Pling & Plong" (en gammal kompis hade inte sett Pippi på länge och döpte om Kling & Klang en gång i tiden) på uppdrag i mitt kvarter. Tillsammans med en civil polisbil verkade man bedriva någon form av spaning och det kanske inte är så konstigt när det (säkerligen) bor spritlangande WT och andra skumma personer i området. Givetvis vaknade Cobra Cainerven och jag spanade likt andra kärringar bakom gardinen...


Bildtext: Vänligen notera ej röran i bakgrunden - tack!

Dock behöver jag inte gömma mig bakom en gardin eller stå som ett pensionärsäckel i titthålet utan jag konstaterade lugnt att "här är något i görningen"...



Ett tag trodde jag det var mina gamla polare som jagade mig för att jag inte hade bilbältet på, men de verkar ha fullt upp med att försöka hitta bortsprungna dvärgkaniner eller annat högprioriterat polisaspirantarbete. Jag tog mig istället tid att titta på en riktig polis, Frank Drebin, på TV400...

Ibland smyger sig en "Falling down-känsla" in under huden på mig och detta hände under gårdagen när jag skulle köpa lite mat. Stort på väggen står:



Som alla kan se så marknadsför man sig med att man faktiskt har öppet till 20:00 ALLA dagar och det är ju en perfekt service (nu bor jag inte i en storstad så klockan 20:00 är nästan mitt i natten för oss här på landet) tycker jag. När jag sen kommer så pass nära så mina gråstarriga ögon kan registrera den lilla lappen som är fasttejpad på rutan så vaknar "William Foster" (killen som Michael Douglas spelar i filmen Falling Down) i mig.



Vad in i sommarsnöiga Båstad är detta? Detta är ju helt uppåt väggarna och detta måste ju belysas! Har man öppet till 20:00, ja då har man öppet till 20:00. Det är lite som "har jag gått och lagt mig så har jag gått och lagt mig", eller hur? Jag är en digital människa och det är ett eller noll så det här med att se mellan fingrarna, nej det är inte min grej.

Men: För att folk inte ska behöva vara oroliga att jag ska börja kidnappa folk, hota med gevär och annat skogstokigt så är detta mitt sätt att reagera. Hehe!

Bloggandet har varit lika aktivt som mitt liv är för tillfället då jag har SEMESTER och det är något man gott kan stå ut med. Jag har dock hunnit med att fira jul, ta det extra lugnt och tittat på lite film. Såg Inglourious Basterds i går och den kan jag varmt rekommendera till alla som har en hjärna som kräver mer än någon "Ullaredtjosan" eller "en grueunges bekännelser" (Anna Anka). Se den!

Jag har även hunnit med att göra så jag slipper gå med en ful keps ovanpå knudan. Lite före och efter nedan.

Före: (?)



Efter: (?)



Sen har ju Wilma fått en hel del uppmärksamhet och julklappar också...


(här leker hon med Minnie)


(och här lär hon Elvis att veta hut)


(här passar hon julklapparna så inte Isa gör som hon gjort förr: Öppnar dem INNAN man får...)


(här är årets julklappsskörd som passas (vaktas) och avsmakas)

Jag har ju varit ute och gått en hel del och passat på att ta några, i mitt tycke, fina bilder. Se själva:







 

"November, vi avslutar sagan snart
har du nåra lögner kvar
att pudra dina svar"

Lyssnade på kent och "December" från B-sidor 96-00 och det slår mig hur bra kent var redan då, då när det inte var "inne" att tycka de var bra. När man lyssnar på deras nya "Röd" så inser man att de skalat av det svåra eller kanske gjort det svåra enkelt. Tror jag tog en riktig "kentig" bild när jag var ute med Wilma innan idag.



Nästa bild blev ganska "Kärleken väntar-aktig". Kolla hur de röda lamporna på huset blev till hjärtan...



Nej det är inte "photoshopat"!

Läste på Aftonbladet att P4 JK-anmälts för "Hets mot folkgrupp" efter det att Glenn Hysén berättat om när Anders Limpar provtränat med Liverpool och han missuppfattat John Barnes smeknamn.
- Jag berättade om när Anders Limpar var där och provtränade. John Barnes kallades ju för ”Digger” men Limpar trodde att alla skrek ”nigger”.
– Så han när han ville ha bollen så ropade han ”nigger”. Det var så där populärt, berättar Glenn för Aftonbladet.

Jag vet inte, men ibland så får man nypa sig mer än en gång i armen för att se om man inte lever i en lite FÖR sjuk och politisk korrekt värld. Detta var ju inte menat som ett hån eller liknande utan ett misstag så den som fått tuppjuck borde bli inlagd på psyket!

Förtydligande: Man ska ju inte kalla folk för saker som de kan ta illa vid sig av och vissa ord är mer "laddade" än andra. Det finns väl värre saker än detta att anmäla för - eller?

Läste på aftonbladet om hur polisbefäl uppmanar trafikpoliserna att "lägga på ett kol" att bötfälla folk i trafiken för att uppnå sina nyckeltal - typ. Då var det inte så konstigt att man behandlade mig som en trafikterrorist när jag hade glömt ta på mig bilbältet och gav mig 1500:- i böter. Vilka jäkla svin! Hoppas de får svininfluensan eller på något annat sätt får lida ordentligt.

Man har alltid hört om hur körskolor håller sina elever längre än nödvändigt, vägverket "kuggar" si och så många bara för att få in mer pengar och hur många andra branscher som helst som på något sätt saltar räkningar (bilprovningen - någon?) för oss dödliga. Det är INTE konspirationer utan det ÄR verkligheten. De är bluffmakare allihopa. Bara att nacka av!

När ska det sluta? När ska de förstå? Vilka? Telefonförsäljarna givetvis. Jag finner snart inte ord över mitt förakt för denna avart som borde kokas i olja. Idag var det från 3.
- Du har fått ett utskick från oss.
- Nej.
- Jo.
- Nej.
- Jo.
- NEJ!

Allvarligt talat så är det lönlöst att försöka prata med dem för de FATTAR inte. Jag försökte förklara att jag inte behöver hjälp med att köpa saker, byta abonnemang eller liknande saker och frågade tjejen om hon skulle köpa en soffa av mig om jag ringde hem till henne och då svarade hon:
- Det är ju inte helt oklart tyvärr.

Hallå? Efter lite mothugg och lite hån om att hon inte kunde formulera sig så blev hon lite förbannad och sa:
- Nu är det ju inte så att vi bara ringer upp från HÖFTEN och UTBJUDER ut våra tjänster utan du har fått ett erbjudande AVSKICKAT med kuponger.

Där brast det för mig och jag gapflabbade rått, men rättvist åt henne. Sen önskade jag henne en trevlig kväll. Hon var inte helt nöjd med samtalet kändes det som...

Tidigare i veckan så har det ringt ett par andra och de har jag tagit på uppstuds.
- Ska du sälja något?
- Va?
- Ska du försöka sälja något?
- Kan man få presentera sig först?
- Nej! Ska du sälja?
- Ja jag är ju försäljare så...
- Nej! Inte här och inte idag. Jag hoppar!
- Ja då hoppar jag också. (detta sägs med ilska av en försäljare)
- Perfekt! Då har du fattat! Hej!

Vad säger man? Vilka tomtar! Det är bara att nacka av...

Jag menar verkligen detta med att förbjuda Mor & Fars dag och dessa dagar borde inte firas. Bitterhet? Nej nej nej! Jag har både mor och far än och tycker om båda två så det har inget med mig själv att göra. Det är för alla de som inte har en mor eller far eller kanske har blivit dåligt behandlade eller inte behandlade alls som jag tänker på. Hur kul är detta för dem? Många i deras närvaro ska visa sin dåliga fantasi och smak när de köper en slips, ett par lotter eller något annat skit (nu sätter jag mig själv i en svår situation då jag och syrran ska ut och handla till farsan sen...) och sen är det söndagsmyyyyyys för hela slanten. Själv sitter t ex en hel källarfamilj någonstans och tänker på hur far är far till alla barnen eller kanske någon dotter sitter med skyddad identitet och bara inväntar hedershämden för hon ville välja kille själv. Det är sådant man kanske ska tänka på?


Bildtext: Tänk på att killar som Josef också firas idag...

Jag är inte mycket för "helgdagar" eller andra familjeevents som måste firas. För mig spelar det ingen roll om man firar min födelsedag samma dag "man ska" eller om man firar den alls. Det viktigaste måste ju vara att man träffas NÅGON gång och det behöver ju inte vara så att man är uppklädd till tänderna och kommer med presenter. Eller? Jag har alltid hatat att det ska vara så och så för så har det alltid varit. Känns som ett tvångsmässigt beteende och med min erfarenhet så vet jag MÅNGA som lever med tvångstankar...

Efter min incident med farbror blå igår så gick humöret upp och ner, men till sist kändes det som jag hade förlikat mig med mitt straff. 1500 kr är inte hela världen och därmed borde saken vara utagerad, men när man tänkte efter och försökte sätta sig in i polisernas situation så blev jag bara arg, ledsen och lite förvirrad. Hur i hela helvete kan man bemöda sig så mycket för att man inte tagit på sig säkerhetsbältet? Hur kan man ta 1500:- för en sådan sak? Hur kan man stå och skratta och le samtidigt som man säger att det gör ont i hjärtat på en? Jag får liksom inte ihop detta.

Känner de sig tillfreds med sig själv när de får straffa människor på plats och slippa vänta på åklagare? Jag tycker givetvis att det är bra med polisväsendet och att det finns straff, men är det rimligt att få 1500:- i böter för att man glömt (nu var jag säkert för lat denna gång) ta på sig säkerhetsbältet? Inte en chans. Inte på min karta.

Ett litet sidospår: Om man hade kommit till en singelolycka direkt efter detta och en som bötfält en innan hade varit drabbad, hade man stannat? Troligen ja. Hade man hjälpt till? Hehe: Ja på sitt eget lilla vis! Muhahaha!

Poliser fungerar väl som uppkörningskontrollanter, besiktningsmän, parkeringsvakter, tandläkare, psykologer, bilmekaniker, tv-reparatörer och annat löst folk: De saltar räkningen för "vanligt" folk för vi kan inte göra något och vi fattar inget bättre.

Jaja... Nu ska jag fira min semester med att logga in på min internetbank och betala dessa jäkla böter. Nu får jag sluta älta om detta.

Och: Jag lär ju ha bältet på mig i fortsättningen- I tid och otid...

Jag gillar Facebook och surfar in rätt ofta på den sajten för att, ja varför gör man det? Det har liksom blivit ett "måste" för många människor och det är ett rätt bra sätt att bara slå ihjäl lite dötid. Man får ju ett kvitto på att man trots allt inte står främst i kön av idioterna, nog står jag i den kön allt, men det finns värre spån än jag...

När jag klurat ett tag så inser jag att Facebook är vår klagomur och vissa inlägg i statusfältet är rop på hjälp, sympatisökning och vårt sociala redskap för att göra reklam för oss själva, våra liv och det vi kanske vill ha, men bara ger sken av att ha. Gränserna flyttas hela tiden fram och ibland får jag en obehaglig känsla i kroppen när jag läser vad folk skriver. För mig är det helt ok för folk att skriva vad de vill, men det är då också en självklarhet att folk får ha synpunkter på vad andra skriver och delar med sig.

Tre regler gäller för mig och dessa har jag själv satt upp:

Jag använder inte Facebook på arbetstid.

Jag är försiktig med att ladda upp bilder på sajten.

Jag är inte 100 % ärlig eller seriös i alla mina statusinlägg eller när jag kommenterar andras status.

Anledningarna är många till mina "regler" och fler borde kanske ta efter?

Har funderat över mycket den senaste tiden och det blir nästan till ett grubbleri som får hjärnan att koka över. Man läser, ser och hör om hur kartlagda vi är i och med att vi använder internet så ivrigt som vi gör och det skrämmer skiten ur mig - ibland. Googlar man sitt eget namn så får man x-antal träffar och kan man sen matcha eller söka på användarnamn, ip-adress och allt annat så är det skrämmande vad man kan få reda på. Detta är ju kanske ändå sitt eget "fel" och det får man ta på sig, men sen vad internetleverantörer, arbetsgivare, skolor, mailadministratörer och andra sitter inne med är ännu värre: Det vet ju allt om oss! Nu ska jag ju inte framställa mig ännu konstigare/knäppare än vad jag är, men vår naivitet och brist på varsamhet om vår integritet är oerhörd.

Sen när jag läser att Israel har kommit med en officiell klagan om vad någon skrivit på en debattsida i/på Aftonbladet så undrar jag om allt inte börjar gå bakåt istället. Yttrandefriheten kvävs och regleras mer och mer och detta får mig att frukta att de ovanför våra huvuden börjat damma av stasimentaliteten och vi själv är angivarna med vår öppenhet. Sen är det så snävt att om man tycker synd om palestinierna så är man en antisemit och tycker man att judarna har haft ett helvete så är man arabhatare. Ärligt talat så är allt prat och eventuellt ställningstagande en fara för en själv och det verkar bara finnas svart eller vitt: Rasist eller inte.Detta tycker jag är hemskt.

Har man en åsikt om t ex Rosengårdsproblemen så får man problem. Tycker man att det är för jävligt att folk kastar sten på utryckningspersonal så har man ingen som helst förståelse för hur människorna har det där och ni kan ordet vad man kallas. Om man å andra sidan tycker att det är bra att man visar sitt missnöje så är man antingen en "sådan" som har utlänskt påbrå eller en uppviglare som älskar anarki. Snälla? Hur ska man vara och vad FÅR man tycka? Vi är så åsiktsregistrerade att vi skulle svimma om vi fick veta...

Helst av allt ska man vara en grå prick som inte tycker, tänker eller känner för då får man minst problem. Konstruktiviteten får inte visas genom engagemang för då kan det gå illa... Jag vill inte någon ska stämpla mig som rasist, antisemit, arabhatare, kärnfamiljstvivlare, kärnfamiljsknarkare (sorry Fotbollsfrun för den stölden), djuvän, djurplågare, arabälskare eller något annat. Jag vill vara mig själv och tycka det jag tycker, känna det jag känner och inte bry mig eller vara rädd att någon ska stämpla mig som något den tycker. Men: Det får man inte. Det kan man inte.

Jag har själv märkt av denna rädsla i mig själv. Det blir mest att man sväljer eller ignorerar och låter facebookstatusar om XXXXXXXXXXXXXX bara vara och ge sken av att betyda något. När man blir trött på sig själv för man blir upprörd över hur många gånger man läst hur XXXXXXXXXx är, var eller ska bli, ja då är man en tragisk person, men det är ändå tur att man upptäckt själv: Vilken j*vla sucker man är och har blivit...

(men vem har råd att tycka...?)

Låg och vilade och hör plötsligt ett jäkla liv utanför min tomt. En buss kör om en personbil som stannat bakom ett hästekipage precis vid ett farthinder och givetvis skenar hästen och börjar galoppera. Av rädsla sprakar hästen på bussen i den trånga passagen och slår upp ett sår på sitt högra bakben. Efter en stunds konversation mellan busschauffören och den rädda flickan på hästen så sticker busschauffören. Chauffören i personbilen stannar och hjälper till med hästen när flickan kollar hästens ben.


Bildtext: Flickan med den stackars hästen och killen i personbilen som stannade och hjälpte till.

Jag tar på mig kläder och plockar ett par äpple som jag tänker bjuda hästen på innan jag beger mig upp till olyckplatsen för att kolla hur det stod till med dem. Flickan är mest ledsen och förbannad över busschaufförens nonchalanta beteende och killen som gört bilen fattar inte vad busschauffören höll på med.
- Jag stannade innan farthindret så hästen skulle kunna komma en bit längre fram och inte skrämma den, men då gör bussen en omkörning av både mig och hästen, säger killen i bilen.


Bildtext: Olycksplatsen och alla inblandade...

Hästen verkar rätt ok men har slagit upp en gammal skada och haltar lite. Tror att mina äpplen gjorde susen! Nu har polisen också kommit till platsen och detta är platsen man ska vara på om man vill ha lite spänning i tillvaron...


Bildtext: Polisen!

Hoppas hästen repar sig som sagt och att man ser över trafiken på Södergatan. Just dessa farthinder ÄR skrämmande dåligt planerade och det kommer snart att smälla igen om man inte sväljer prestigen och gör om dessa. Sen hoppas jag att busschauffören får sitt också...

Man är rätt van med telefonköer eftersom jag ringer ganska mycket när jag jobbar, men det är fantastiskt tråkigt att bara sitta rakt upp och ner och vänta på att någon utarbetad försäkringshandläggare ska svara. Idag sitter jag och väntar på att "mitt" försäkringsbolag ska svara för jag har fått en "påminnelse av faktura". Jag hatar sånt, påminnelser, för jag är så rädd att det ska bli kravbrev etc. Jag har aldrig någonsin haft några betalningsanmärkningar och tänker inte skaffa mig några i framtiden heller. Man betalar i tid. Jag försöker alltid göra det i alla fall. Om jag är "sen" någon gång så är det pga att räkningen inte kommit hit eller att jag gjort av med den. Japp: Så slarvig kan jag vara.

Denna gång vet jag med mig att jag inte fått någon "förstafaktura" och hade jag fått det så hade den varit betald direkt för det handlar om Wilmas försäkring. När jag tecknade den så skulle de skicka ut en blankett med medgivande för autogiro, men den har heller aldrig kommit så jag undrar om allt står rätt till egentligen? Men men...


Bildtext: Klart hon måste vara ordentligt försäkrad när hon umgås med livsfarliga vänner...

Nu är det uppklarat och tanten var otroligt snäll och hjälpsam. Jag slapp t o m att dra trumfkortet när det gäller försäkringsbolag: Det räcker med att säga att man har haft tankar på att flytta alla försäkringarna till en konkurrent så går allt så smidigt...

Ja så var det det här med musiken i telefonköer. Hos mitt försäkringsbolag så föresätter de nog att man mist någon nära anhörig eller blivit drabbad på något annat sätt för det är ren sorgemusik, sådan de spelade hela dagen i radio när Anna Lindh hade mördats, man får i örat. Är man inte ledsen när man ringer så blir man det. Bättre är det på ett företag jag ringer till ibland där det är lite piggare och man direkt drar paralleller till musiken ur Boogie Nights...