"grisen gal i granens topp"
Har funderat över mycket den senaste tiden och det blir nästan till ett grubbleri som får hjärnan att koka över. Man läser, ser och hör om hur kartlagda vi är i och med att vi använder internet så ivrigt som vi gör och det skrämmer skiten ur mig - ibland. Googlar man sitt eget namn så får man x-antal träffar och kan man sen matcha eller söka på användarnamn, ip-adress och allt annat så är det skrämmande vad man kan få reda på. Detta är ju kanske ändå sitt eget "fel" och det får man ta på sig, men sen vad internetleverantörer, arbetsgivare, skolor, mailadministratörer och andra sitter inne med är ännu värre: Det vet ju allt om oss! Nu ska jag ju inte framställa mig ännu konstigare/knäppare än vad jag är, men vår naivitet och brist på varsamhet om vår integritet är oerhörd.
Sen när jag läser att Israel har kommit med en officiell klagan om vad någon skrivit på en debattsida i/på Aftonbladet så undrar jag om allt inte börjar gå bakåt istället. Yttrandefriheten kvävs och regleras mer och mer och detta får mig att frukta att de ovanför våra huvuden börjat damma av stasimentaliteten och vi själv är angivarna med vår öppenhet. Sen är det så snävt att om man tycker synd om palestinierna så är man en antisemit och tycker man att judarna har haft ett helvete så är man arabhatare. Ärligt talat så är allt prat och eventuellt ställningstagande en fara för en själv och det verkar bara finnas svart eller vitt: Rasist eller inte.Detta tycker jag är hemskt.
Har man en åsikt om t ex Rosengårdsproblemen så får man problem. Tycker man att det är för jävligt att folk kastar sten på utryckningspersonal så har man ingen som helst förståelse för hur människorna har det där och ni kan ordet vad man kallas. Om man å andra sidan tycker att det är bra att man visar sitt missnöje så är man antingen en "sådan" som har utlänskt påbrå eller en uppviglare som älskar anarki. Snälla? Hur ska man vara och vad FÅR man tycka? Vi är så åsiktsregistrerade att vi skulle svimma om vi fick veta...
Helst av allt ska man vara en grå prick som inte tycker, tänker eller känner för då får man minst problem. Konstruktiviteten får inte visas genom engagemang för då kan det gå illa... Jag vill inte någon ska stämpla mig som rasist, antisemit, arabhatare, kärnfamiljstvivlare, kärnfamiljsknarkare (sorry Fotbollsfrun för den stölden), djuvän, djurplågare, arabälskare eller något annat. Jag vill vara mig själv och tycka det jag tycker, känna det jag känner och inte bry mig eller vara rädd att någon ska stämpla mig som något den tycker. Men: Det får man inte. Det kan man inte.
Jag har själv märkt av denna rädsla i mig själv. Det blir mest att man sväljer eller ignorerar och låter facebookstatusar om XXXXXXXXXXXXXX bara vara och ge sken av att betyda något. När man blir trött på sig själv för man blir upprörd över hur många gånger man läst hur XXXXXXXXXx är, var eller ska bli, ja då är man en tragisk person, men det är ändå tur att man upptäckt själv: Vilken j*vla sucker man är och har blivit...
(men vem har råd att tycka...?)
Sen när jag läser att Israel har kommit med en officiell klagan om vad någon skrivit på en debattsida i/på Aftonbladet så undrar jag om allt inte börjar gå bakåt istället. Yttrandefriheten kvävs och regleras mer och mer och detta får mig att frukta att de ovanför våra huvuden börjat damma av stasimentaliteten och vi själv är angivarna med vår öppenhet. Sen är det så snävt att om man tycker synd om palestinierna så är man en antisemit och tycker man att judarna har haft ett helvete så är man arabhatare. Ärligt talat så är allt prat och eventuellt ställningstagande en fara för en själv och det verkar bara finnas svart eller vitt: Rasist eller inte.Detta tycker jag är hemskt.
Har man en åsikt om t ex Rosengårdsproblemen så får man problem. Tycker man att det är för jävligt att folk kastar sten på utryckningspersonal så har man ingen som helst förståelse för hur människorna har det där och ni kan ordet vad man kallas. Om man å andra sidan tycker att det är bra att man visar sitt missnöje så är man antingen en "sådan" som har utlänskt påbrå eller en uppviglare som älskar anarki. Snälla? Hur ska man vara och vad FÅR man tycka? Vi är så åsiktsregistrerade att vi skulle svimma om vi fick veta...
Helst av allt ska man vara en grå prick som inte tycker, tänker eller känner för då får man minst problem. Konstruktiviteten får inte visas genom engagemang för då kan det gå illa... Jag vill inte någon ska stämpla mig som rasist, antisemit, arabhatare, kärnfamiljstvivlare, kärnfamiljsknarkare (sorry Fotbollsfrun för den stölden), djuvän, djurplågare, arabälskare eller något annat. Jag vill vara mig själv och tycka det jag tycker, känna det jag känner och inte bry mig eller vara rädd att någon ska stämpla mig som något den tycker. Men: Det får man inte. Det kan man inte.
Jag har själv märkt av denna rädsla i mig själv. Det blir mest att man sväljer eller ignorerar och låter facebookstatusar om XXXXXXXXXXXXXX bara vara och ge sken av att betyda något. När man blir trött på sig själv för man blir upprörd över hur många gånger man läst hur XXXXXXXXXx är, var eller ska bli, ja då är man en tragisk person, men det är ändå tur att man upptäckt själv: Vilken j*vla sucker man är och har blivit...
(men vem har råd att tycka...?)
Kommentarer
Trackback
