Hotshotslistan

Idag kryper det i kroppen på de som verkligen bryr sig och har Landskrona BoIS vid ena sidan om sig i handen och partnern i den andra handen. Det är nämnligen seriepremiär i Superettan borta mot Zoran Lukic's gamla lag: Qviding från götet. Jag har själv bevittnat hur människor i Landskrona lever för klubben och verkligen påverkas i sina dagliga liv över hur det går för den randiga klubben som är det riktiga "Bajen". På få ställen i Sverige lär det göra lika ont att få kritik från läktaren som i Landskrona för här menas varje ord, varje mening och det kommer direkt från hjärtat. Ibland är det gränsfall till förföljelse och mobbning, men det finns ett sätt att klara sig undan de värsta kaskaderna av okvädningsord och det är att göra rätt för sig och älska klubben (nästan) lika mycket som fansen på läktaren.

Vissa spelare ÄR Landskrona BoIS och det är inget man bara blir utan man måste förtjäna att bli accepterad från läktarhåll. De (senaste) spelare som mig veterligen aldrig kan bli spottade på är Magnus Thorvaldsson, Henrik Nilsson, Mats I Svensson och Mathias Eklund. Det går en röd tråd genom dessa namn och det är renhårigheten och lojaliteten som binder dessa så hårt till BoIS klubbmärke att de ÄR en del av BoIS för all framtid. De kommer aldrig bli lika stora som Kung Sune, men de är med i samma meningar som Sonny och bara det är ett kvitto på hur respekterade och beundransvärda de är.

Mathias "Zeke" Eklund är nog den som jag har kunnat ta till mig mest och det beror på hur han kom tillbaka till klubben trots han var inställd till att spela med Falkenberg 2004. BoIS hade försökt bli av med Mathias och satsade (?) på att ta in provspelare efter provspelare, men när dessa inte visade sig hålla måttet så fick klubben kalla fötter och bröt förhandlingarna med Falkenberg och ville ha "tillbaka" Eklund. Jag kommer ihåg att många var förblindade av alla "stora" spelarnamn som förknippades med BoIS vid den tiden, men behandlingen av Eklund gjorde mig väldigt illamående. Med facit i hand kan man bara konstatera att hjärta väger mer än ett namn och Eklund svalde all skit och stolthet för han ville spela i Landskrona BoIS. Det säger en hel del om hans personlighet och kärlek till klubben.

Det finns andra spelare som också är BoISare på ett sätt som supportrarna har lätt att uppskatta. Jonas Olsson, Jonny Lundberg, Linus Malmkvist och Jonas Sandkvist är alla spelare som verkligen ÄR BoISare, men med tanke på deras ålder så måste man förstå att de vill spela så högt upp som möjligt. När Olsson lämnade för Holland så sålde BoIS sin allsvenska status, men räddade troligtvis ekonomin det året. Jag har alltid gillat Jonas Olsson och hans sätt att spela fotboll och verkligen visa att han vinner för laget, fansen och klubben. När BoIS slog HIF med 4-3 och Gustav Andersson gjorde det där målet när det bara var sekunder kvar så var Olsson under matchen framme och sparkade i kravallstaketet hos HIF-klacken och gjorde obscena gester åt den. Ögonen stod som "kattakoddar" på honom och hans vinnarmentalitet fick mig att få gåshud. Han var likadan som oss på läktaren som verkligen hatade HIF och allt de stod för. Det är spelare som Jonas som i alla fall jag vill se i Landskrona BoIS för det är då det betyder något när man vinner och förlorar.

Linus är en annan typ av spelare som lämnade BoIS för skadebekymmer och för att få mer speltid. Han gick till TFF och blev inte bara deras bästa spelare utan lagkapten också. Trots sin status som lagkapten i ett allsvenskt lag valde han att gå tillbaka till BoIS som floppat ordentligt i Superettan. Med detta visar han att BoIS betyder mycket för honom och att han är en av få i dagens fotboll som låter hjärtat säga sitt när det gäller val av klubb. Det är runt spelare som honom BoIS måste bygga sin framtid och samtidigt slussa upp sina talanger i A-laget om klubben ska vara med i eliten. Det håller liksom inte att bara ta in legoknektar utan känsla för klubben och tro att de ska bry sig om i vilken division klubben spelar när deras kontrakt löpt ut. Inte heller tycks de bry sig om sågningarna från läktaren och då är det illa.

För att knyta ihop säcken så är det skönt att se ifrågasatta spelare som stämplats som divor visa att man kan komma utifrån och bli ett med klubben. En spelare som fått tonvis med skit är Jörgen Pettersson och när glåporden haglade så var han sig själv och lät sina handlingar visa vad och hur han tyckte. Han var alltid ärlig och sa att MFF var klubben han hoppats få komma tillbaka till och det var klubben i hans hjärta, men efter fem säsonger i randigt så är han fortfarande kvar och åker och kollar på Trollhättan-Qviding för klubbens räkning. Killen är säkerligen ekonomiskt oberoende och kunde skita i allt som rör fotboll och BoIS efter det att hans kropp inte tål elitfotboll mer. Men Jörgen Pettersson är kvar och han visar att stämplar är till för att tvättas bort och suddas ut. Han tog ingen skit från läktaren utan han visade att man kan komma utifrån och bli och förbli randig. Än är inte den siste BoISaren född och en sak är säker: BoIS kommer ALLTID igen!

Ibland undrar man om tiden inte går lite väl fort när man tänker efter. Det är arton år sedan jag gjorde debut i Skromberga GIF's A-lag och det var borta mot Hjärnarp i en seriefinal i division fem. Samma Hjärnarp som står för motståndet när Skromberga premiärspelar i division sju 2009. Mycket vatten har runnit under broarna sedan Kalle Stridh kom hem till min kusin och hämtade mig efter det att tre målvakter (Conny Paulsson, Mats Nilsson och Mikael Jönsson) fått lämna återbud. Jag, Felwing och "Ydis" la plattor (jag körde mest "rullebör") till min kusin Micke Holmkvist när Krille "Pava" kom med sin svarta Golf och ut hoppade Karl-Erik Börje-Lennart Stridh och var helt uppe i limningen. Först blev jag givetvis rädd när en sådan mustig man som Kalle "Julgransfot" for ut och såg helt förtvivlad ut och jag trodde givetvis att jag hade gjort något. Inte blev det bättre av att höra följande på Vetlandadialekt:

• Björn, jag behöver dig nu!

Jag hann inte bli nervös utan det var bara att hoppa in i "Pavans" bil och åka hem och ta fotbollsväskan (killar i sextonårsåldern har alltid väskan packad för man byter bara underkläder). Problemet var att jag inte hade några nycklar och ingen var hemma så jag fick åla mig in genom ett källarfönster och om jag inte missminner mig höll jag på att bryta nacken för jag ramlade ner i stengolvet. Det tog inte en minut, sedan satt jag i bilen med "de stora grabbarna" och skulle spela seriefinal utan en enda seniormatch på meritlistan.

Det var ingen dåligt lag Skromberga kunde skylta med på denna tiden och i just denna matchen: "Nille", Mattias Persson, Jocke Andersson, Daniel Felwing, Krister Paulsson, Patrik Blidberg, Pontus Jönsson, Bobby Ekvall, Anders Lövstedt, Christer Svensson och någon till. Jag gjorde faktiskt en grym debut och för att kompensera mitt tillkortakommande i luften gick Bobby på alla höjdbollar vid fasta situationer. Vi ledde matchen tills det var knappt tio minuter kvar och Hjärnarp fick hörna som vi redde ut, men: Tyvärr gjorde Patrik Blidberg självmål på mig. På denna tiden fick man ta upp bakåtpassningarna och när Patrik skulle lugna ner spelet I SITUATIONEN efter hörnan så kallade han på mig, jag sa "ja", men han la den (bollen) i "fel" burgavel. Detta har förföljt mig under hela min seniorsejour och det är bittert.

1-1 i seniordebuten i en seriefinal i "femman" på bortaplan som 16-åring är rätt ok. Idag hoppas och tror jag att Skromberga vinner med minst tre måls marginal. 5-2 till SGIF!

Idag spelar Skromberga (nej: Ekeby är bara för tramsigt) sin första träningsmatch för året och den kommer att blåsas igång i Billesholm. Kommunen har inte samma förhoppningar på det "nya" Skromberga som styrelsen, spelarna, tränaren och jag (jo jag tror och hoppas man ska duscha sig igenom denna pisserie) så därför får Skromberga spela sina träningsmatcher där man har en spelduglig plan.

Jag är inte säker, men jag tror att det är Roar Hansens hembys stolthet: Stidsvig, som kommer att stå för motståndet och det ska väl inte vålla några större bekymmer för Skromberga tycker jag. Dock är jag lite misstänksam över Skrombergas tilltro på sitt material då man inte kunde ställa elva man på benen mot BESA förra veckan. Är det verkligen så att man inte har tillräckligt med folk eller tror inte tränaren på spelarna utanför den tilltänkta startelvan? Man gick ju ut från styrelsehåll och skröt om att man hade sextio (60) man i seior och juniortruppen och så får man lämna WO till en träningsmatch som inte gäller ett dugg... Knepigt!

Just nu sitter jag och väntar på att "köttätaren" ska vakna så vi kan bege oss till Billesholm för beskådning av matchen (eller slakten).

Kanske man kan kalla det för en nytändning i livet, men efter nyår så har jag faktiskt tänkt, tyckt och känt mer positivt. Visst trillar man dit ibland som när jag fick utbrottet på Folktandvården i Bjuv eller som när jag precis åt jordgubbar med glass, grädde och socker, men i det stora hela har det bara blivit bättre. Okej då: Visst har jag fortfarande mina gamla krämpor och några nya men det är inte på samma sätt längre. Jag vet varför det mesta känns bättre och/men det kommer jag att behålla för mig själv, ja ett tag till i alla fall.

Just nu har jag börjat hitta tillbaka till mina gamla intresse: Skriva och sport, och det är faktiskt lite kul att titta på fotboll igen. Nu såg jag inte hela matchen, ja jag talar om Man Utd - Chelsea, men jag pendlade mellan den och internet. Trots att jag inte är någon Manchester United-supporter så blev jag smått vansinnig när deras hörnvariant, som gav mål, fördärvades av domarnas totala brist på spelförståelse. Fan alltså! Rooney lägger rätt bollen och petar den så den är i spel, dock så inte Chelseaspelarna fattade det, och sen kom Giggs och avancerade in mot straffområdet mot de oförstående Chelseaspelarna och slår ett klockrent inlägg som Ronaldo nickade in bakom en chanslös Cech(fan vad lång och konstig mening - jag vet...). Perfekt fotboll! Hörnvarianten är kopierad från Landskronafotbollen (både BoIS och Fram har använt den) och det är sånt jag gillar med fotboll: Fantasi och nytänkande (nåja)! Nu gjorde man ju ändå mål på den "omslagna" hörnan. Skönt!

För att följa upp detta frosseri i sport så har jag kollat på både sporten på 4:an och på SVT. Oj då! Jag kollade ju på slalomen innan idag också. Så mycket sport har jag inte sett på många, många år. Inte ens under åren jag skrev som mest om BoIS såg jag så mycket. Kanske man går en ny vår till mötes...Ja, jag läser ju t o m sportdelarna i tidningarna nu. Kanske inte med samma girighet efter information som förr, men jag försöker komma ifatt, sakta men säkert - och med viss försiktighet då jag inte vill bli överflödigt mätt på sport igen.

En sak lärde jag mig när jag skrev om BoIS och bevakade laget & klubben dag som natt att ju mer man får veta - ju mer mätt blev man. I början var det en kick att vara först med att rapportera att den spelaren är på väg dit och att den andre har fått en ljumsksträckning och kan inte spela derbyt på måndag. Tyvärr blev man till sist så inblandad och så "köpt" (inte ekonomiskt i alla fall...) att man inte ville, kunde, fick, borde eller skulle skriva det eller det andra. Det blev en form av censur som kvävde allt det roliga och man tyckte inte det var så roligt att skriva att den spelaren hatade den andre eller att typ A tjänade 1/4 av vad B drog in plus att B hade fått en sign-on-bonus. Ja till sist så skrev man inget om en spelare som kanske var på väg ifrån klubben bara för att det inte skulle bli negativa nyheter om klubben. Dock ska det sägas att det var helt upp till mig att skriva vad jag ville på SvenskaFans/BoISare, men i och med att jag samtidigt skrev i BoIS programblad och i vissa utskick till medlemmar så var och blev man bakbunden. 

Att det blev som det blev har ju att göra med att SvenskaFans inte ville betala oss skribenter och då blev man ju mer lojal klubben än sajten. Det sista jag gjorde som skulle vara för SvenskaFans var en jättelång artikel som hade slagit stort och varit kronan på mitt SvenskaFansverk, men den raderade jag efter några månader efter jag slutat som skribent. Det jag gjorde för BoIS och dess supportrar kommer nog inte att ske igen (dock hoppas jag det) för jag slet, nej jag gjorde det av ren glädje i alla fall fram till början av slutet, för att BoIS skulle synas och fansen skulle få det absolut senaste. Jag pratade nog i telefon flera timmar varje dag med spelare, tränare, klubbdirektören, marknadschefen, kansliet, sportchefen, ordföranden och vem som helst som hade anknytning till BoIS. Jag skulle ha fram allt! Sen ska vi inte snacka om alla mejl...Ojojoj...

Tacksamheten man fick tillbaka var otroligt stor och det gav en ett kvitto på att man gjort något bra och det var inte kass precis att bara ringa och be om typ fyra biljetter till bortamatcherna i derbyna. Men det tog stopp med viljan och orken att leverera till slut. När jag skrev på Lokaltidningen i slutet så var det så ångestframkallande och det var bara tvång och deadlines. Nu vet jag bättre och mer hur det fungerar, men kanske, kanske man någon gång i framtiden kan göra något liknande igen?

Tillbaka till det som det skulle handla om, nämligen: Sportintresse! Det är kanske inte så konstigt att man blir lite extra intresserad av sport just nu. Många händelser som berör en ordentligt OM man har lite sportintresse:

• Henke Larssons vara eller inte vara på fotbollsplanen.
• Mats Sundins comeback i NHL tillsammans med "Sedinarna".
• MIF Redhawks pinsamma kräftgång i HockeyAllsvenskan.
• Rögles framtid i Elitserien.
• Skromberga har börjat träningen.

Om vi börjar med Henke så är han ju som han är. Personligen tycker jag att han ska pensionera sig nu med gott samvete. Han behöver knappast mata sitt ego med några små applådkaskader på Olympia då han redan fått avtackningar av helt annan kalliber i Celtic, Barcelona och Manchester. Dock verkar han vara en tjurig jävel och man vet aldrig var man har han. För mig är han en av våra stora i fotboll och jag vill inte se honom bli utraderad av något blåbär i ÖSK eller Häcken. Han har bevisat tillräckligt, men som sagt, det är hans beslut om han ska spela fotboll och ingen annans. Tycker han att det är kul så finns det ju ingen anledning att sluta bara för en gammal BoISare vill det. Dock vet jag absolut säkert att allt har med försäsongsträningen att göra. Japp!

Mats Sundins comeback känns lite smått onödig faktiskt. Om han nu skulle spela kunde han ju valt ett lag med Stanley Cup-chans. Jag vet inte om det är ett "Foppakomplex" eller det är hans vinnarskalle som spökar här, men jag har verkligen svårt att se honom höja bucklan i Vancouvers tröja. Kanske han ville lira med Sedinarna som fått ordentligt med fart under grillorna där borta?

MIF Redhawks problem har jag varit inne på tidigare och efter dagens förlust måste tränarna sparkas eller en hel femma, av elitserieklass, köpas in nu. Egentligen ska jag mysa, men jag tycker det känns så jäkla onödigt att slarva bort så många chanser man haft och fått av Percy. Nu när man ska stå på egna ben (tror säkert att Percy kan dra i trådarna ännu...) Klubben har stora problem med sin värvningsstrategi och har fastnat i gamla hjulspår. Det går inte att köpa avdankade gamlingar och satsa på stagnerade talanger. Man måste leva i nuet och gärna kunna förutse vilka som är bra imorgon. Att köpa spelare som HAR varit bra garanterar ingenting. Detta är ett ämne jag tänkte ämna en krönika eller inlägg som det nog heter i bloggvärlden.

Rögle lever mitt i ett drama som jag verkligen hoppas får ett lyckligt slut. Nu tog man en blytung poäng borta mot Linköping igår, men det krävs betydligt mer om man ska slippa kvalserien. Just nu är det bröderna Abbott som håller laget uppe med sin poängproduktion och energi och det börjar bli så genomskinligt att vissa spelare inte håller måttet i Elitserien. Backsidan är verkligen en akilleshäl för bandyklubben och man har egentligen bara två bra backar och två som är ok, nämligen Kenny Jönsson och Daniel Sondell är två utmärkta elitseriebackar och Daniel Johansson (på gränsen här) och Martin Strbak är godkända. Erkgärds, Bödker och Porseland (han har tappat ordentligt på slutet, ja redan innan smällen mot HV) håller inte måttet för spel i Sveriges högsta Hockeyliga, inte just nu i alla fall.

Sen får vi inte förglömma att Skromberga GIF gått igång med träningen inför ett verkligt ödesår. Man har värvat friskt och har fått behålla hela laget intakt (?) så detta måste ju borga för framgång. Med Fredrik Andersson, Christoffer Blidberg, Mattias Olofsson och en målspruta från gamla goa Axelvold så står man gott rustade inför 2009. Jag vet att många tror att jag vill att det ska gå åt helvete för laget och klubben, men det får stå för de som vill inbilla sig det för jag vill så gärna kunna gå upp på Bruksvallen och se Skromberga köra över lag efter lag. Dock ska man följa laget kritiskt och man ska inte ge dem en lugn stund för då slår de sig till ro - tro mig då jag vet hur det funkar... Hade jag varit typ i en ledande position antingen i styrelsen, spelarrådet eller i UK (uttagskommitén för er som är unga) så hade jag sett till att försöka samlas nere på restaurangen på Möbelaffären innan i alla fall ett par matcher och käkat tillsammans. Sådana saker gör underverk för sammanhållningen. Ja det var ett tips som ni gärna får sno från mig. Det ska bli kul att se vad Jonte kan göra med ett bättre material än det han hade ifjol. Och trots din lite buttra uppsyn mot mig så kan jag ärligt säga att jag, om någon, hoppas att du, Jonas, klarar av uppdraget. Varför? Jo jag skulle gärna vara i dina kläder när ni säkrat att gå upp för det måste vara en enorm känsla. I och med att ditt hjärta bankar så gult och svart så vet jag hur du känner. Dock kommer jag som jag skrev innan följa er och skriva om er både positivt och negativt om det behövs.

Puh! Nu har jag ju varit produktiv utav bara satan. Wow! Nu ska jag hålla kväll i alla fall.