Premiär med nostalgi
Ibland undrar man om tiden inte går lite väl fort när man tänker efter. Det är arton år sedan jag gjorde debut i Skromberga GIF's A-lag och det var borta mot Hjärnarp i en seriefinal i division fem. Samma Hjärnarp som står för motståndet när Skromberga premiärspelar i division sju 2009. Mycket vatten har runnit under broarna sedan Kalle Stridh kom hem till min kusin och hämtade mig efter det att tre målvakter (Conny Paulsson, Mats Nilsson och Mikael Jönsson) fått lämna återbud. Jag, Felwing och "Ydis" la plattor (jag körde mest "rullebör") till min kusin Micke Holmkvist när Krille "Pava" kom med sin svarta Golf och ut hoppade Karl-Erik Börje-Lennart Stridh och var helt uppe i limningen. Först blev jag givetvis rädd när en sådan mustig man som Kalle "Julgransfot" for ut och såg helt förtvivlad ut och jag trodde givetvis att jag hade gjort något. Inte blev det bättre av att höra följande på Vetlandadialekt:
Björn, jag behöver dig nu!
Jag hann inte bli nervös utan det var bara att hoppa in i "Pavans" bil och åka hem och ta fotbollsväskan (killar i sextonårsåldern har alltid väskan packad för man byter bara underkläder). Problemet var att jag inte hade några nycklar och ingen var hemma så jag fick åla mig in genom ett källarfönster och om jag inte missminner mig höll jag på att bryta nacken för jag ramlade ner i stengolvet. Det tog inte en minut, sedan satt jag i bilen med "de stora grabbarna" och skulle spela seriefinal utan en enda seniormatch på meritlistan.
Det var ingen dåligt lag Skromberga kunde skylta med på denna tiden och i just denna matchen: "Nille", Mattias Persson, Jocke Andersson, Daniel Felwing, Krister Paulsson, Patrik Blidberg, Pontus Jönsson, Bobby Ekvall, Anders Lövstedt, Christer Svensson och någon till. Jag gjorde faktiskt en grym debut och för att kompensera mitt tillkortakommande i luften gick Bobby på alla höjdbollar vid fasta situationer. Vi ledde matchen tills det var knappt tio minuter kvar och Hjärnarp fick hörna som vi redde ut, men: Tyvärr gjorde Patrik Blidberg självmål på mig. På denna tiden fick man ta upp bakåtpassningarna och när Patrik skulle lugna ner spelet I SITUATIONEN efter hörnan så kallade han på mig, jag sa "ja", men han la den (bollen) i "fel" burgavel. Detta har förföljt mig under hela min seniorsejour och det är bittert.
1-1 i seniordebuten i en seriefinal i "femman" på bortaplan som 16-åring är rätt ok. Idag hoppas och tror jag att Skromberga vinner med minst tre måls marginal. 5-2 till SGIF!
