När Hitler står dörrvakt vid en bar mitzva...
Fotboll är inte längre min grej precis. Igår var det CL-final i Rom mellan Barca - Man Utd och jag var lika nöjd om vilket. Innan hade jag ett Viasatabonnemang enbart för att kunna se fotbollen de sänder, men det sa jag upp eftersom tittandet var obefintligt. Det är samma med Canal+ egentligen: Jag tittar aldrig på fotbollen där heller. Gårdagens match hade jag tagit hem, streamad och gratis, via cdon.com, men det var inte mycket tid jag la ner på den.
Ett annat försök till att stimulera mitt domnande intresse för det gröna fältets schack var när jag och C kollade på Ekeby-Vallåkra. Japp! Ni läste rätt! Ekeby! Återkommer till min helomvändning senare. I alla fall så besökte jag Bruksvallen för första gången denna säsong och det var en ganska hyfsad, men tråkig, match jag fick se. Missförstå mig rätt nu (?) men glädjen, nerven och engagemanget var obefintligt och det pga att laget inte var något som jag kände för. Jag vill se Pates glidtacklingar, JP's rensningar, Martin Andreassons obefintliga taktiska kunnande övertrumfas av hans teknik och fart, Bengtssons försökt till att ställa offside, Mikael Anderssons fummel och hårda tillslag, Jonas Nilssons lätthet i steget och "Tvillings" hysteriska springande och hjärtstopp. Detta fanns inte att tillgå - tyvärr.
Men: Det är ju inget att hänga upp sig på för laget är väldigt bra. Jag tror inte jag spelat i ett bättre eller mer stabilt lag under mina år i (den förra) klubben. Centrallinjen/stommen är imponerande och håller om inte div 5-klass så väldigt hög div 6-klass. Att Vallåkra lyckades hålla sig kvar så länge i matchen var starkt och man måste ha gjort sina bästa (första) 75 minuter för året. Hade man gjort mål på friläget i början på den andra halvleken eller skottet i kryssribban hade varit lite lägre så hade Ekeby varit i brygga. Nu gjorde Ekeby istället ett grymt frisparksmål från långt håll (var det 30-35 m?) och där dog Vallåkras drömmar om poäng. Det sista målet missade jag eftersom varken jag eller "meateater" hade lust att sitta i bilkö på väg hem...
För att bara kort analysera "läget i laget" så ger jag er detta: (hoppas nu inte man blir hudflängd för detta, ja också...*hrm*)
Målvakten har ett sagolikt tillslag och har växt på flera plan jämfört med ifjol. Ett par säsonger till och det kan bli riktigt riktigt bra. Förutsättningarna finns där tveklöst.
Backlinjen är bra och stabil. Jag saknar dock lite fart samt offensiva initiativ från ytterbackarna för man blir lätt stående med fyra man på rad. Utan att säga att jag har rätt så hade lagets yttermittfältare blivit ännu effektivare om ytterbackarna hade gett dem lite mer understöd, eller? Jag har egentligen sett för lite av laget, men så upplevde jag det i alla fall. Man hade även gett innermittfältarna fler alternativ och begränsat deras "tomlöpande". Mittlåset är väldigt bra och Blidbergs och Fridholms rutin gör att de "skönhetsfläckar" jag nämnde innan blir just skönhetsfläckar och inga större problem. Otroligt att Blidberg fortfarande är så bra som han faktiskt är och många fattar nog inte att i/med honom på plan så har man den ledargestalten laget har saknat sedan han la av runt 1998 (tror jag).
Mittfältet gjorde säkert inte sin bästa match för säsongen rent offensivt, men hela lagdelen skrek KRAFT. Andersson och Olofsson gör det tätt och obekvämt på mitten och jag skulle inte vilja springa där inne MOT dem. Båda två är "karaktärsspelare" och är i ärlighetens namn för bra för div 7. Fysiken och pondusen de två tillför skapar tid och plats för övriga i laget. Yttermittfältarna är också fysiskt starka och gör att man snarare drar paralleller till Kevin Pavey (nu blir Månsson glad) än till Hasse Blomqvist. Bröderna Blidberg tillsammans med Johan Månsson är på samma nivå som innermittfältarna, men som yttermittfältare. Detta är inget negativt, absolut inte, för deras styrka och fysik gör att det ställs stora krav defensivt på motståndarna. Möter man ett lag med "glidare" på yttermittfältet som fuskar så lär det laget antingen byta taktik eller spelare på de platserna.
Anfallet? Jo det stämmer det man hört och läst: Det var ruskigt bra. Trots att de inte var tillräckligt skarpa i avsluten och "hängde" lite så andades det klass. Jag träffade en oldboysspelare på macken i morse och han sa:
- Mot Vallåkra var de ändå inte bra, de gjorde nog sina sämsta matcher för säsongen...
Puh! Helt seriöst så var det omöjligt att missa att de båda var bra fotbollsspelare och det var nästan "Pontus-klass". Det är nog inget kul att stå i mål när man möter Ekeby - i år...
Laget är bra och man har spelare som har förmågan att röra på sig samt kan spela sig ur situationerna. Jag skulle bli väldigt förvånad om man inte vinner serien.
Vad tycker jag då? (detta vill jag att Micke A analyserar när man sitter i Norra Hamnen och sippar kaffe med mjölk för femtio spänn...)
Jo: Jag hade försökt att få ytterbackarna att bli mer offensiva (kapaciteten finns) och på så vis kunna ha längre anfall och bibehålla initiavitet på planen längre. Försöka bli lite "kaxigare/aggressivare" och trycka motståndarna längre ner mot deras egna straffområde och pressa dem hårt och högt direkt. I och med att man är så pass starka och säkra i luften så hade panikbollarna bara landat på Anderssons, Olofssons, Blidbergs och i synnerhet Fridholms skallar och man hade kunnat fortsätta vara spelförande. Jag tror att man hade kunnat punktera de flesta matcherna innan halvlek och sen hade man kunnat "spela ut" (som det så fint heter) och detta hade utvecklat laget ännu mer rent offensivt.
En annan sak jag saknade var kreativiteten på mittfältet och han de kallar för "Masse" hade varit klockren i en "fri roll" bakom anfallarna. Jag tror inte jag sett någon utföra de saker man själv tänker uppe på Bruksvallen på riktigt länge och vid ett par tillfällen tog han ner bollen och i nästan samma rörelse slog han en crossboll - MED ADRESS. Det var roligt att se!
Ekeby kom fram fint till straffområdet, men sen var det stopp. Mycket förklaras med att Vallåkra spelade med en köttmur, men man kanske hade kunnat komma igenom med väggspel, tillbakaspel, skarvar och djupledslöpningar? (trots jag tidigare påstod att jag inte har intresset för fotboll så plingar det till när man ser möjligheter i ett utvecklingsbart lag...) Det finns också lite att jobba med när det gäller kantspelet. Vissa gånger gick det lite väl fort och man skulle kunna stanna och vänta in resten av laget. Man var lite ivriga att komma fram att inläggen blev lite hafsiga och övriga laget var för långt bak. Här kan man ju hålla i bollen och dra sig ut mot långlinjen, hitta ett tillbaka eller inspel för att försöka få upp laget. Många gånger så vill det försvarande laget bara fördröja och är nöjda om de så får ett inkast mot sig. Då får man med hela laget upp, man är inte så "långa" och kan etablera spel på deras planhalva istället för att få en spelvändning mot sig och ha halva laget "tömt" på ork på "fel sida boll".
Jaja...Detta var bara små saker som är tagna ur fragment i och med man inte sett så mycket. Laget är givetvis bra som det är och mina tankar är kanske inte kompatibla med "verkligheten". Men, men... Undrar hur många "hatkommentarer" detta inbringar...(och då har vi inte kommit till slutklämmen - än...)
Anledningen till att jag inte skrev Skromberga är dels att jag inte bryr mig nämnvärt längre (känns inte lönt) och att det verkligen är Ekeby nu. Hur? Jo: Jag har spelat i Skromberga, enbart i Skromberga (har nog mest att göra med klassen eller den uteblivna sådan på mig som fotbollsspelare...) och det man kom upp till på Bruksvallen var inte Skromberga. Detta är inte enbart negativt utan bara det att jag har svårt att ta till mig det som är nu. Det var hyfsat mycket folk och tittade och laget var bra, men det är något som fattas. Kanske är det ödmjukheten (som finns där eller saknas?) eller de svarta tröjorna? Bemötandet? Jag kräver inte blommor, hurrarop, röda mattor eller speciella arrangemang för att man ska komma, men kassa, men nervösa kommentarer, snäsiga svar i illa dold ihålig självgodhet och av blöta drömmar om förverklingande av det man inte själv är kapabel till eller ren tysk 30-tals orderskrikande i rädsla att jag ska planka in och luras på tjugo spänn - det är jag gärna, helst - utan... :-) Man har ändå gjort lite, kanske ytterst lite (?), för klubben som den nya klubben bygger på och byggs av...
Lycka till och hoppas ni vinner nästa match!
(nej jag har inte korr-läst...)
Ett annat försök till att stimulera mitt domnande intresse för det gröna fältets schack var när jag och C kollade på Ekeby-Vallåkra. Japp! Ni läste rätt! Ekeby! Återkommer till min helomvändning senare. I alla fall så besökte jag Bruksvallen för första gången denna säsong och det var en ganska hyfsad, men tråkig, match jag fick se. Missförstå mig rätt nu (?) men glädjen, nerven och engagemanget var obefintligt och det pga att laget inte var något som jag kände för. Jag vill se Pates glidtacklingar, JP's rensningar, Martin Andreassons obefintliga taktiska kunnande övertrumfas av hans teknik och fart, Bengtssons försökt till att ställa offside, Mikael Anderssons fummel och hårda tillslag, Jonas Nilssons lätthet i steget och "Tvillings" hysteriska springande och hjärtstopp. Detta fanns inte att tillgå - tyvärr.
Men: Det är ju inget att hänga upp sig på för laget är väldigt bra. Jag tror inte jag spelat i ett bättre eller mer stabilt lag under mina år i (den förra) klubben. Centrallinjen/stommen är imponerande och håller om inte div 5-klass så väldigt hög div 6-klass. Att Vallåkra lyckades hålla sig kvar så länge i matchen var starkt och man måste ha gjort sina bästa (första) 75 minuter för året. Hade man gjort mål på friläget i början på den andra halvleken eller skottet i kryssribban hade varit lite lägre så hade Ekeby varit i brygga. Nu gjorde Ekeby istället ett grymt frisparksmål från långt håll (var det 30-35 m?) och där dog Vallåkras drömmar om poäng. Det sista målet missade jag eftersom varken jag eller "meateater" hade lust att sitta i bilkö på väg hem...
För att bara kort analysera "läget i laget" så ger jag er detta: (hoppas nu inte man blir hudflängd för detta, ja också...*hrm*)
Målvakten har ett sagolikt tillslag och har växt på flera plan jämfört med ifjol. Ett par säsonger till och det kan bli riktigt riktigt bra. Förutsättningarna finns där tveklöst.
Backlinjen är bra och stabil. Jag saknar dock lite fart samt offensiva initiativ från ytterbackarna för man blir lätt stående med fyra man på rad. Utan att säga att jag har rätt så hade lagets yttermittfältare blivit ännu effektivare om ytterbackarna hade gett dem lite mer understöd, eller? Jag har egentligen sett för lite av laget, men så upplevde jag det i alla fall. Man hade även gett innermittfältarna fler alternativ och begränsat deras "tomlöpande". Mittlåset är väldigt bra och Blidbergs och Fridholms rutin gör att de "skönhetsfläckar" jag nämnde innan blir just skönhetsfläckar och inga större problem. Otroligt att Blidberg fortfarande är så bra som han faktiskt är och många fattar nog inte att i/med honom på plan så har man den ledargestalten laget har saknat sedan han la av runt 1998 (tror jag).
Mittfältet gjorde säkert inte sin bästa match för säsongen rent offensivt, men hela lagdelen skrek KRAFT. Andersson och Olofsson gör det tätt och obekvämt på mitten och jag skulle inte vilja springa där inne MOT dem. Båda två är "karaktärsspelare" och är i ärlighetens namn för bra för div 7. Fysiken och pondusen de två tillför skapar tid och plats för övriga i laget. Yttermittfältarna är också fysiskt starka och gör att man snarare drar paralleller till Kevin Pavey (nu blir Månsson glad) än till Hasse Blomqvist. Bröderna Blidberg tillsammans med Johan Månsson är på samma nivå som innermittfältarna, men som yttermittfältare. Detta är inget negativt, absolut inte, för deras styrka och fysik gör att det ställs stora krav defensivt på motståndarna. Möter man ett lag med "glidare" på yttermittfältet som fuskar så lär det laget antingen byta taktik eller spelare på de platserna.
Anfallet? Jo det stämmer det man hört och läst: Det var ruskigt bra. Trots att de inte var tillräckligt skarpa i avsluten och "hängde" lite så andades det klass. Jag träffade en oldboysspelare på macken i morse och han sa:
- Mot Vallåkra var de ändå inte bra, de gjorde nog sina sämsta matcher för säsongen...
Puh! Helt seriöst så var det omöjligt att missa att de båda var bra fotbollsspelare och det var nästan "Pontus-klass". Det är nog inget kul att stå i mål när man möter Ekeby - i år...
Laget är bra och man har spelare som har förmågan att röra på sig samt kan spela sig ur situationerna. Jag skulle bli väldigt förvånad om man inte vinner serien.
Vad tycker jag då? (detta vill jag att Micke A analyserar när man sitter i Norra Hamnen och sippar kaffe med mjölk för femtio spänn...)
Jo: Jag hade försökt att få ytterbackarna att bli mer offensiva (kapaciteten finns) och på så vis kunna ha längre anfall och bibehålla initiavitet på planen längre. Försöka bli lite "kaxigare/aggressivare" och trycka motståndarna längre ner mot deras egna straffområde och pressa dem hårt och högt direkt. I och med att man är så pass starka och säkra i luften så hade panikbollarna bara landat på Anderssons, Olofssons, Blidbergs och i synnerhet Fridholms skallar och man hade kunnat fortsätta vara spelförande. Jag tror att man hade kunnat punktera de flesta matcherna innan halvlek och sen hade man kunnat "spela ut" (som det så fint heter) och detta hade utvecklat laget ännu mer rent offensivt.
En annan sak jag saknade var kreativiteten på mittfältet och han de kallar för "Masse" hade varit klockren i en "fri roll" bakom anfallarna. Jag tror inte jag sett någon utföra de saker man själv tänker uppe på Bruksvallen på riktigt länge och vid ett par tillfällen tog han ner bollen och i nästan samma rörelse slog han en crossboll - MED ADRESS. Det var roligt att se!
Ekeby kom fram fint till straffområdet, men sen var det stopp. Mycket förklaras med att Vallåkra spelade med en köttmur, men man kanske hade kunnat komma igenom med väggspel, tillbakaspel, skarvar och djupledslöpningar? (trots jag tidigare påstod att jag inte har intresset för fotboll så plingar det till när man ser möjligheter i ett utvecklingsbart lag...) Det finns också lite att jobba med när det gäller kantspelet. Vissa gånger gick det lite väl fort och man skulle kunna stanna och vänta in resten av laget. Man var lite ivriga att komma fram att inläggen blev lite hafsiga och övriga laget var för långt bak. Här kan man ju hålla i bollen och dra sig ut mot långlinjen, hitta ett tillbaka eller inspel för att försöka få upp laget. Många gånger så vill det försvarande laget bara fördröja och är nöjda om de så får ett inkast mot sig. Då får man med hela laget upp, man är inte så "långa" och kan etablera spel på deras planhalva istället för att få en spelvändning mot sig och ha halva laget "tömt" på ork på "fel sida boll".
Jaja...Detta var bara små saker som är tagna ur fragment i och med man inte sett så mycket. Laget är givetvis bra som det är och mina tankar är kanske inte kompatibla med "verkligheten". Men, men... Undrar hur många "hatkommentarer" detta inbringar...(och då har vi inte kommit till slutklämmen - än...)
Anledningen till att jag inte skrev Skromberga är dels att jag inte bryr mig nämnvärt längre (känns inte lönt) och att det verkligen är Ekeby nu. Hur? Jo: Jag har spelat i Skromberga, enbart i Skromberga (har nog mest att göra med klassen eller den uteblivna sådan på mig som fotbollsspelare...) och det man kom upp till på Bruksvallen var inte Skromberga. Detta är inte enbart negativt utan bara det att jag har svårt att ta till mig det som är nu. Det var hyfsat mycket folk och tittade och laget var bra, men det är något som fattas. Kanske är det ödmjukheten (som finns där eller saknas?) eller de svarta tröjorna? Bemötandet? Jag kräver inte blommor, hurrarop, röda mattor eller speciella arrangemang för att man ska komma, men kassa, men nervösa kommentarer, snäsiga svar i illa dold ihålig självgodhet och av blöta drömmar om förverklingande av det man inte själv är kapabel till eller ren tysk 30-tals orderskrikande i rädsla att jag ska planka in och luras på tjugo spänn - det är jag gärna, helst - utan... :-) Man har ändå gjort lite, kanske ytterst lite (?), för klubben som den nya klubben bygger på och byggs av...
Lycka till och hoppas ni vinner nästa match!
(nej jag har inte korr-läst...)
Kommentarer
Postat av: Mattias Olofsson
Kul att du var där uppe Björn. Hoppas du kommer fler gånger.
Postat av: Månsson
Han heter Kenny "Millwall Pavey ;) men du har rätt jag gillar han och spelar nog rätt mycket som honom. Jag gillar ju fysiskt spel som du kanske känner till ;)
Postat av: Oldboysare på macken
Bra analyser, inte allt för långt ifrån vad jag själv tycker kan utvecklas. Fortsätt skriv i den form du gör - både konstruktivt beröm men absolut även konstruktiv kritik/analys. Aldrig fel att få utomståendes syn på saker & ting. Vill man sen inte läsa eller tar åt sig är det väl upp till var & en.
Postat av: Jeppsson!!!
Postat av: Jeppsson!!!
Olofsson: Jag får väl tacka för matchen. Vi får se om hjärnblödningen är ihållande... ;-)
Månsson: Du gillar mycket som är "fysiskt"...Spel, njutning, smärta och kontakt! :-) Och japp: Du utnyttjar dina kvalitéer helt rätt och är en viktig spelare med din inställning. Sen tycker jag att Pavey gjorde sig bäst i Ljungskile och jag har svårt för både "Gnaget" och honom... Men dig har jag alltid haft lätt för...hehe
Oldboysare på macken (ny 240 kanske?): Gillar din syn på fotboll! :-) Sen är det ju givet att man måste läsa vad jag har skrivit och HUR jag har skrivit det. Kritik i båda riktningarna, som inte nödvändigtvis behöver vara konstruktiv - alltid, är viktigt. Det är ju lite skillnad på att skriva
t ex "XXXXssons texter är helt värdelösa pga att hans fotbollskunskaper är lika dåliga som han var som målvakt och hans språk och skrivkunskaper är ännu sämre" mot "XXXXsson är otroligt dum i huvudet, pittögd, överviktig, skäggig och när det gäller fotboll är det likadant"...
Jag tål att man sågar mina texter, min fotbollsfilosofi, mina åsikter om klubbnamn och klubbmärke och annat som går att försvara utan att man ska stå till svars för hur man ser ut osv...
Sen är det ju också så att man ibland provocerar genom att medvetet tycka tvärtom och det händer ju ofta att det man skriver är helt jäkla fel (nåja...hrm). Men håll med om en sak: Frustrationen över det uteblivna 18-0-målet fortfarande sitter i... ;-)
Trackback
