Hotshotslistan

...säga att 2009 startar bra. Ska ta på mig ordentligt och gå en lång runda med Wilma snart.

Ganska trött och grinig efter flera timmars skällande av Wilma på raketer. Ja riktigt tvär. Ser att året är 2009 och då slår det mig: Jag har fan kastat bort fler år av mitt liv på, ja vad? Jo INGENTING. Kommer på sen att detta tänket inte är det positiva jag skulle börja med, eller är det? När jag tittar tillbaka så har de senaste åren bara handlat om ensamhet, rädsla, orolighet, olycklig kärlek och en massa skit jag inte vill veta av mer.

Nu handlar det om att stjäla tillbaka tid och verkligen hitta det som gör mig riktigt glad i livet. Jag kan inte sätta fingret på vad det kommer att bli eller skulle vara, men det känns som jag precis har hunnit med att hoppa på det sista tåget. Jag ska gå in i varje kupé, varje vagn och sen ska jag fan ta över och köra tåget själv.



Så...

Har precis kollat på "småkronornas" vinst över Ryssland och det var en kanonmatch. Så ska ju Rögle spela! Nu inväntar jag bara att alla ska börja skjuta raketer som fan. Wilma är redan tosig och värre lär det ju bli. Men om hon skäller för mycket tar jag bilen och kör en runda, ja med henne givetvis.

Visst är det inte den ultimata nyårsaftonen, men man har ett ansvar om man har djur och det ansvaret tar jag gladeligen. Men det går ju ingen nöd på mig direkt: Fin och god trerätters innan och bra på tv. Det enda jag saknar lite är smaken av Bacardi Gold/Coca Cola, men det går ju lika bra med lite rumstempererad Pepsi... ;-)

Sedan är ju det här med nyårslöfte. Jo jag har ett par faktiskt. Det är ju det här med att käka sundare och träna mer, men vem fan lovar inte det. Snusningen då? Nej jag tror jag fortsätter med det. Jag gillar det för mycket för att sluta. De viktigaste "löftena" behåller jag för mig själv (utom det där med träning och bättre mat) för vem har rätt att tycka att jag varit för vek om jag inte klarar det.

Egentligen är det inte löften utan mer att jag ska tänka mer positivt. Nu tror ni att jag slagit huvudet, men det är faktiskt så jag ska göra. Sätta upp små mål och klara dem. På så vis lurar (motiverar) jag mig själv och får mer och bättre självförtroende. För tro inte att jag sitter med ett super-ego och tycker jag är Gud. Men jag ska bli bättre på allt (hoppas jag)... :-)

Ha ett Gott Nytt År alla läsare av denna blogg

Nu börjar det smälla som fan här...

Nja...Det var det här med dejten ju. häEh... Jo det var ju Conny som kom hit för att kolla på hockey. Ni ser själv vilket liv man lever... haha

Jag vet: Rubriken är väldigt rakt på, men det är så här: Jag och "dejten" käkade pizza i går och jag skulle givetvis visa mig på styva linan och beställde stark sås istället för "bara" vitlökssås. Det har jag fått ångra bittert i natt kan ni tro. Magsyran bubblade upp och ut genom näsan (det är nog bland det värsta och äckligaste som kan hända en) och jag fick "snorta" vatten för att lindra svedan i näsan. Kändes nästan som jag höll på att dränka mig själv när jag stod och drog in vatten genom näsan. Usch!

Det andra då? Jo i och med att jag har en hyperkänslig mage så ska jag givetvis inte stark mat, men i och med att man ville vara lite "karlig" så fick ju även den andra ändan lida. Trodde det brann i arslet på mig och det var jäkligt obehagligt.

Så vad lärde jag mig av detta då? Jo jag kommer inte att äta stark mat under 2009 utan bara fokusera på fullkornsvälling och honungsvatten. Blir nog bra det - får man ju hoppas.

Japp! Imorgon vid denna tiden håller det på att smälla som värst och det är inte utan att man känner rädslan i knäna, pirret i magen och suget efter, ja efter något gott. Som katten kring het gröt har man, eller vi, smygit (smöged), men nu ska korten på bordet och sen kanske paltorna på golvet. Det är sånt man inte vet eller vill veta.

Jag har lagt upp det så här: Först är det grovstädning och sen finstädning som gäller under morgondagen. I skymundan kommer ugnen att förborga (ju det ska ju skrivas så) det som ska inmundigas på lite sparsam värme (hett lär det bli senare) och jag kommer att hålla ett vaksamt sneöga på godsakerna så allt inte bara faller i bitar. Efter min uppröjelse kommer jag troligen att ta ner allt som har med julen att göra, ty ett nytt hjul ska i rullning och då vill man inte ha några beska tomtar som stör.

För att inte avslöja för mycket om vad som står på menyn så kan jag ju fresta er med att det blir en långstekning av kött med lite nonchalant hackad lök, klyftade äpplen, kryddor och eventuellt några katrinplommon för den söta smakens skull. Till detta hade jag tänkt mig en mjölig potatis (King Edward - givetvis) som kokar sönder och en sås på skyn efter långstekningen. Troligtvis blir det någon form av kokta grönsaker eller rotfrukter till detta och är min dejt på den fagra sidan kan det ju bli så att jag låter mitt vinförråd sina en aning. Ty här finnes resurser då det gäller vin...

Sen hade jag ju tänkt att vi ska vänta tills andra akten (om ni förstår vad jag menar...) med desserten och det ryktas om varma hallon och glass. Enkelt, klassiskt och gott. Detta har ju varit på tapeten en lång tid bakåt och därför kan det ju ses som en invit att just bjuda på detta.

Sen får vi ju se hur allt faller på plats, men jag tror bestämt att övernattning ej kommer på fråga. Nu ska jag se till dagens måltid som kommer att bli pyttipanna, köttbullar, stekt falukorv,stekt ägg och rödbetor.

På återseende...

Under hela året går man och längtar till semestern och julledigheten men när man väl är ledig så känner man bara stress. Men vad är det som stressar mig? Jag vet inte (eller så vet jag men varken vill eller vågar erkänna det) vad det är som gör att det kryper i kroppen på mig. Herregud... Vilka problem man har...

Ibland känns det som jag är världens sämsta människa, ja på alla sätt. Man tycker så synd om sig själv att det inte är klokt. Det ena är värre än det andra och det spelar ingen roll hur man tänker så var allt bättre innan, trots att man innerst inne vet att det inte är sant. Dock så ska jag försöka ta tjuren vid svansen (det är så det heter va?) och börja jobba med positiva bilder och lära mig av tosingen som grillar inomhus i "Plötsligt i Vinslöv". Troligen är han lite mentalt handikappad, men det där han säger när han bygger upp sin golfbana på köksgolvet stämmer: Jag kommer att klara det och den kommer att gå i - ja bollen alltså.

Ska jag var ärlig så har jag ju vissa färdigheter och talanger: Pingis. Kan bara komma ihåg en förlust och det var mot "köttätaren" i hans systers uterum. Laga mat. Här ligger ni i lä pojkar och flickor. Det jag gör blir inte bara bra utan gott också. Ja det kanske hänger ihop? Skriva. Det är väl det jag egentligen är bäst på om jag ska vara ärlig. Tror jag hade min topp när jag skrev på SvenskaFans och för BoISare. Fan vad alla kunde hata mig. Inte för att texterna var dåliga utan för de var tvärsanna och väldigt provocerande. Det fanns ett par bröder som skrev på ÖSK-sidan (Örebro = Gnällbältet) så låg och grät sig själv till sömns varje natt. Om jag inte missminner mig så har jag kvar deras mejl där de bölar ut ordentligt. Huvudsaken för mig var att ha roligt och skriva det jag själv ville och när jag kunde skapa debatt med mina "fredagskrönikor" på de flesta forumen så var jag tillfredställd.

Bara detta att skriva lite gjorde att jag känner mig lite bättre, eller rent ut av mycket bättre. Snart ska jag börja på såsen till mina köttbullar och det kommer att bli kalasbra!

Har varit en bra jul i år. Inga döda hundar, inget firande med förståndshandikappade och bara lugn och ro. Skönt! Och: Inte en droppe alkohol heller! Jag är nöjd.

Jag har inga problem med att erkänna att jag har blivit en helt annan person de senaste åren. Mer misstänksam, mycket mer isolerad och mycket mer mogen (tänka sig). Kanske finns det dagar man känner sig lite ensam, men när jag tänker efter så har det varit så alltid. När jag bodde i min lägenhet så var det många dagar som jag tillbringade ensam och det är nog så att det är så jag är som person.

Man har varit med ett tag nu och sett umgängeskretsar växa och raseras. Ibland är det otrohet som krossar kompisgäng och ibland är det tjejerna som inte gillar varandra. Jag kommer ihåg när jag och Conny stod på ena sidan och tittade på falska fasader med nybildade familjer och nykära par som byggde upp framtiden på grunder som var lika hållbara som is i Sahara. Jag kommer ihåg att jag fick höra hur "avundsjuk" jag var på dem och de försökte verkligen övertyga mig om hur fiiiiiiint och bra allt var. Jo tjenare! Alla var med alla mellan paren och deras inbjudna gäster och det slutade som en tappad pannkaka. Det roliga var när en av killarna spydde galla över hur "äcklig" en annan kille varit som lämnat sin tjej. Visst: Det kanske inte var det snyggaste, men killen som stod och sågade honom "passade" en annan polares flickvän när denna jobbade natt samtidigt som han gjorde hembesök hos en annan polares syrra. Hans egen flickvän då? Nja hon befann sig på annan ort...

I denna tid fanns också "innekillarna" som gjorde stan till deras. Allt skulle vara såååå stort och det gick inte att beställa in en grogg utan det skulle vara "helrör" på bordet. När servitörerna kom så skulle liken (tomglasen) stå kvar bara för att folk skulle se hur "täta" och inne dessa elitmänniskor var. Nu när några år har gått så har deras vänskap sakta sinat och när man nu gifter sig så bjuder man inte sina gamla "tajtingar". Fan alltså: Ibland undrar jag om de kanske var lite glada för varandra och körde lite kille-kille-grejor, ja kanske i grupp också.

Nu är det dock nya givar som gäller och jag kan inte låta bli att le lite svagt åt det som växer fram. De nya och lite yngre paren har redan ett par fina hetsiga debatter att vänta. Ett par av tjejerna "kan inte med" en annan och jag vill så gärna bara höra hur man tackar nej till vissa inviter.

Eftersom jag själv kört näsan i skiten och pannan i väggen så VET man vart det troligtvis barkar. Alla håller nu på att skaffa hus och man eldar järnet för att få barn och det tycker jag verkligen inte är fel eller onormalt - tvärtom. Dock ska det sägas att det nästan aldrig blir som man räknat med och därför kanske man ska ta ner förhoppningarna och förväntningarna lite. Men jag ska inte vara den som kastar första stenen då jag tveklöst själv har syndat (eller hur man skriver eller säger), men jag hoppas bara att folk tänker lite extra och kanske vänder lite på stenarna innan man...jajaja...

För att summera detta inlägg som ej är skrivet i bitterhet så vill jag bara få fram att vissa är man kompisar med och andra är bra vänner. Jag personligen behöver inte omge mig av folk bara för att känna att jag har kompisar utan jag har några stycken som jag räknar som mina närmsta vänner. Om jag snabbt räknar dem så är det nog en fem-sju stycken som jag aldrig någonsin skulle vilja vara utan och dessa vet nog med sig vilka dessa är.

Kanske Winnerbäckfilmen rörde upp lite djupa tankar i min bottenlösa hjärna? *hrm*

Juldagen var en helig dag länge, ja inte religiöst, och man vaknade varje Annandag jul helt sönderdrucken och kass. Det kändes som om man hade blivit överkörd av tomten och hans släde, men orsaken var ju att man hade varit ute "för det är dagen man ska gå ut på nummer ett". Jag kommer ihåg en juldag hemma i Pates lägenhet som blev helsjuk: Först stod jag och tvättade händerna på dass och skulle skölja ansiktet efteråt och då lyckades jag med konststycket att "pressa" vattenstrålen från kranen så den träffade hela "gylfområdet" på mina byxor. Att bara gå ut från toaletten med en gigantisk våt fläck mellan benen var inte kul, men det var ju det minsta problemet: Hur fan skulle jag få mina byxor torra? Inget torkskåp eller torktumlare och vi skulle åka inom en halvtimme. Aha! Microböljan! Jag slet av byxorna och körde dem på full effekt i microugnen, men det blixtrade och small i och med att det var metallknappar på jeansen. Då fick det bli "grillen" i den vanliga ugnen. Om jag inte minns helt fel så blev det ganska bra, men det kändes piss (?) att gå i ett par blöta silkeskalsonger...

Efter torkningen skulle jag upp i ett skåp där jag ställt mina öl för att ta med ett par ner på stan eftersom köerna är brutala på just juldagen. Hur tror ni detta slutade? Jo jag ramlade ner från stolen - över köksbordet (som blev "illdebränne") och var en hårsmån från att bryta nacken av mig. Det var verkligen nära ögat att jorden mist en invånare den dagen. Dock tog Moder natur ut sin hämnd på morgonen efter och skickade Tsunamin på sydasien... Fy fan!

Nu bryr jag mig inte så mycket om det där med att gå ut mer och det är skönt att slippa bakfyllorna också. Kanske blir man smartare med åren...

Har varit en skön, eller: Det har hitills varit den bästa julen på riktigt länge. Först en bagarväckning av syrran, sen stack vi till farsan (höll på att krocka när vi körde hem) och nu har vi käkat julmaten hemma hos morsan. Börjar misstänka att julklapparna är på väg för det dönar och dånar från taket. Känns som någon parkerar en släde eller något...

*Brrrrrrrrrrrrrr* Fy fan vad kallt det är ute! Var precis ute och nere (det ni...) för att sätta i gång lite pyromangodis så jag och Wilma inte ska frysa ihjäl och då hittade jag ett julkort i min upptejpade (?) postlåda (ska fixa det!!!). Blev lite fundersam när jag läste att inte mindre än sex namn önskade mig och Wilma God Jul och Gott Nytt år. När mina ögon tinat upp så kunde jag skönja ett namn jag kände igen och sen förstod jag: Det var "innesäljardirektören" med sin familj som haft mig i tankarna. Jag blev jätteglad!

Sen kom jag och tänka på hur kass jag är med att skicka julkort och om jag inte minns helt fel så var det ca 24 år sedan jag skrev ett senast. Vi hade själv gjort julkort i klassen och något girigt företag tryckte våra motiv (jag hade målat eller kladdat fram en mörkblå ljusstake...) så det blev "riktiga" julkort som vi sedan sålde för att kunna åka till Ven när vi skulle sluta tredje klass. När jag tänker efter lite till så är det nog bra att jag inte skickar julkort för då hade det kunnat bli hur-som-helst... Kommer ihåg (ja dagen efter) när jag skrev vykort när jag var i Österrike och fick stryka över nästan all text med en stor svart tuschpenna dagen efter. Den gången var det inte pga motiven utan att jag upptäckt Jägermeister och Malibu-rom med apelsinnektar...


Tack för julkortet K-man med familj!

Nu ska jag vara fri i två veckor och börjar inte jobba förrän den 7/1-2009. Fan vad skönt! Under dessa veckor ska jag sova länge, gå i skogen med Wilma och bara ladda batterierna inför nästa år för det lär behövas. Fan vet om jag inte ska ta mig en "jävel" för att fira ledigheten, eller, nja... Kan ju bli en julmust också.

Säger som en Ekebyprofil:
"- Det är gott ändå!" (nej det är inte Kalle Gott)

Kollade på musikvideor på YouTube och fastnade en bra stund på Håkan Hellström. Hurricane Gilbert, Kom igen Lena, Nu kan du få mig så lätt, Känn ingen sorg för mig Göteborg, Ramlar, En vän med bil, En midsommarnattsdröm och jag kan hålla på i evigheter med alla hans låtar. Ja, hans och hans... Många anklagar honom för mycket t ex låtstölder och att sjunga falskt, men det skiter jag i. Han förmedlar den energin som jag ibland (för det mesta) söker och det räcker att lyssna på "Ramlar" så är man nästan hög.

Nu var det inte Håkan Hellström jag skulle skriva om, men detta inlägg har legat i min lilla malpåse ett tag eftersom jag fick lämna datorn. Jag är en sådan tönt som lyssnar på texten och försöker analysera vad den handlar om och det var när jag lyssnade på "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och tänkte på kopplingen "Don't cry for me Argentina" som jag ville skriva om något typ: "Fan vad jag vill spy på detta jävla - Ekeby", men efter lite eftertanke så är jag en riktig "krubbebitare" som har svårt att åka utanför "femtioskyltarna".

Jag har aldrig varit avundsjuk på min syster eller varit missunsam mot henne, men en sak är jag lite avundsjuk på: Hennes mod. Kanske jag istället ska skriva att jag imponeras av hennes vilja och mod att vända Ekeby ryggen och bara skita i denna bortglömda håla för det är det jag menar. Hoppas ni förstår...

Eftersom jag är rädd för allting och därför givetvis är sjukligt flygrädd så har jag svårt att ta mig någonstans och verkligen se världen. Nu är det ju så att jag har varit i en hel del länder (USA, Kanada, Italien, San Marino, Österrike, Tyskland, Holland, Danmark, Norge, Grekland och Spanien) så jag är ju inte helt oberest, men jag hade gärna vetat hur det är att stå uppe vid Jesusstatyn i Rio, hur det känns att gå på kinesiska muren, åka högst upp (japp: höjdrädd med...) i Eifeltornet, känslan att stå i kön på Röda torget för att komma in och se Lenin, kunna känna doften av New Orleans eller smogen i London (alldeles riktigt: vattenrädd också), och veta och känna känslan över hur det är i värlen vi bor i. Vad är det jag är så rädd ska hända? Att dö? Men vafan: Är det inte som att vara levande död att bo här?

Kanske är jag nöjd med min situation och tryggheten i Ekeby? Visst är det hemskt om det är så, eller? Alla kan ju inte vara överallt, men jag ska ta mig en allvarlig funderare om jag inte ska börja utmana mig själv mer.

Ibland blir det lite allvarligare än Cobra Cai, skoj med Spralle och den andra skiten jag håller på med. Det är nog tur det...

Idag skulle jag egentligen klätt min gran, men tyvärr har jag inte hunnit detta. Nu är jag livrädd för vad som ska hända mig. Det är som så här att min syster är en jul-Hitler och kommer ut till Ekeby för att se till att jag julpyntar ordentligt. Jag klarade mig i går eftersom hon hade fullt sjå att ställa i ordning i morsans lägenhet inför onsdagens firande.



Först var vi och hämtade denna gran och efter lite avkvistning och pyntning så blev resultatet så här:



...och det får man väl säga blev jättefint! Hon hann också med att inventera alla tomtarna och det var en hel del som skulle avsynas...



...och Wilma var sur eftersom hon inte fick "leka" med tygtomtarna. Hon är stenhård jul-Hitler...


Bildtext: Wilma är jätteledsen över hur sträng Isabelle är mot henne...

Men med facit i hand så är hon duktig på att pynta - ja Isa alltså...

Man vill gärna hoppas i ett läge som detta...


Bildtext: Jag höll på med "samma" summa på trisslotter ett bra tag. Detta är den sista lotten...

...dock så slutade det i moll, som vanligt, med det var en hel del småvinster innan det roliga (?) tog slut.



Varför ska jag aldrig få vinna ordentligt? Det hade ju räckt med en miljon nu lagom till jul...

När folk ska säga att något är lättsålt eller det är stor omsättning på en vara så säger folk:
"Det säljer som smör!"
Vad säljer smör för något? Kan smör sälja? Eh? Har man inte missat lite? Om jag inte har helt fel för mig så säger man: "Som smör smälter (går åt) i solsken."
Har jag rätt eller?

Samma sak när man säger: "Han har pengar som gräs." För mig känns detta också jävligt fel, eller?

Fattar inte var min tid tar vägen. Efter ytterligare en tung dag (ja jag vet att jag gnäller som fan) med en natt utan sömn, men med huvudvärk, som kommer jag hem och möts av Wilma. Hon är så glad att hon nästan slår knut på sig själv och just den stunden när jag kommer innanför min dörr är den bästa stunden på hela dagen. Trots man är trött, seg, degig, stel och gnällig så får man en energiinjektion av denna apa. Sen händer det: Var tar min tid vägen? Jag ställer in tunnan, sätter fyr i pannan, silikonar ett par glipor på pannan, går på "da house" och tar HELA rundan med Wilma. Nu är klockan snart 18:00 och jag har inte handlat middag än, inte duschat, inte röjt upp (här ser ut som fan), har inte tömt torktumlaren, inte slängt in ny tvätt i tvättmaskinen, inte tömt diskmaskinen och jag känner mig bara helt tom...

Ska det vara så här? Jag har suttit ner den tid som det tagit att skriva detta inlägg sedan jag kom hem och nu ska jag göra allt det andra. Puh! Lägg till att jag ska hinna bränna ett par skivor eller filmer och hålla kontakten med en av de få jag har kontakten med. Allvarligt talat: Är detta så det ska vara? Hur ska man kunna ha en vettig fritidssysselsättning när man inte har tid till det viktiga?

Men men...Nu ska jag sticka till affären och köpa lite mat i alla fall...Vi hörs!