Varken Iphone eller "kogekorv"...
- Fan, undrar om jag inte behöver en Iphone. Hrm? Jag ringer Isa och hör med henne.
- Klart du ska ha en Iphone. Du behöver en sådan och den är jättebra. Köp en sådan!
Sakta hade jag forcerat fram ett påhittat behov och eftersom jag bara har haft lite småinköp av tvättmaskin, torktumlare, varmvattenberedare, värmesystem, avgassystem till bilen, diesel (löpande sedan oktober/november för uppvärmning av huset pga Bedragar-Bengt aka Brännestaden i Perstorp) och en massa sur ved från en aspirant för överraskningssex med våldsamma inslag så kände jag att detta var ett ypperligt läge. Jag vankade av och an innan jag tog ut fingret från näsborren, med en riktig rejäl kråka på f ö, och bestämde mig för att köra ut till helvetet på jorden, Väla, för ett inköp av en dyr mobiltelefon och ett ännu dyrare abonnemang. Hela tiden så peppade jag mig själv och intalade mig att jag var tvungen att ha denna gudagåva och att jag snart inte skulle klara min vardag om jag inte snabbt fick tag i vad krävdes: Iphone 4S.
Med viga rörelser för en åttioåring eller autobahnfrontalkrockskadad så var jag i jeansen och snart också i bilen.
- Detta är rätt beslut Björn! Du gör helt rätt! Om du inte skaffar dig möjlighet till att vara "online" 24/7 - hur ska det gå då?, intalade jag mig själv och vred om tändningen och V40'n gled fram i den första riktiga förvårskvällen och Venus och Jupiters kärleksförklaring kunde skönjas på den skånska kvällshimlen.
Färden hade inte gått vidare långt innan mitt tvekande satte griller i min annars så förståndiga och bergsfasta sinne. "jag ville vara intellektuell, berest, belevad äckligt ung" sjöng Jocke Berg inne i min bilstereo, vars CD funkar vid vart tjugonde försök, och det spred sig givetvis ut i mina jättelika högtalare och modet och insikten om att mitt handlande inför inhandlandet av Iphone var rätt och riktigt. Bilen klöv den friska vårluften som en plogbil och igen var mina tankar tudelade. Jag behövde råd - igen.
Upp ur fickan kom min väldigt funktionella telefon som är full av knappar och mottagaren av samtalet var en släkting som fullkomligt pratade mig av vägen. Vid foten av Jägarebackens norra del tacklade min kusins ord mig in på kontrollplatsen och hans förmaningar var nästan lika snusförnuftiga som andra masters i de sociala mediernas sfär. Tack vare att hans förhållande till pengar är som en talibans till hans döttrar och favoritget - de ska hållas i jävligt och omoraliskt hårt - så fick jag vända bilen och köra hem till byn igen.
Väl innanför femtioskyltarna så hade jag bytt Iphone mot "kogekorv" som nästa inköpsmål. Kan ni då förstå min besvikelse över att den var slut? Ingen Iphone och ingen "kogekorv". Fan!
