Blundar för stjärnfall och önskar barmark och isfritt...

Folk önskar snö och jag bara skakar på huvudet åt dem för är det något som jag inte gillar så är det kall, vit, blaskig, gul och gnistrande snö. Snö är något uppfunnits för att straffa människor som mig och som bor i en form av limbo: Varken sommar eller vinter och våren är lika kall som en sen höst och hösten är inte längre som den var. Det enda roliga är när folk blir arga på mig när jag skriver eller säger att jag hoppas på en julafton med tio plusgrader, vinterlov med barmark och ett isfritt sportlov.

- Du unnar alltså inte barnen snö att leka i? Vad är du för en människa?

Nog för att jag kan känna mig jävligt utvald (utsatt ligger bättre i munnen) ibland, men att vuxna (?) människor som har ansvar för barn tror att mina önskningar styr eller ens påverkar vårt väder då undrar man om det verkligen är de som är de normala och jag som är konstig.

 

Det är nog tur att mina önskningar sällan slår in för det brukar sluta i katastrofer. En gång såg jag ett stjärnfall och önskade eller tänkte att det hade varit trevligt om det skulle kunna bli något bra med en tjej som jag tyckte om. Jag fick tjejen samt kräksjukan samma dag. Sviterna från kräksjukan blev jag av med omgående och det andra fick jag brottas med länge. Nu blundar jag för stjärnfall och därför så har jag nog räddat många från att drabbas av tråkigheter som jag önskat dem.

 

Pratade med en gammal, men jäkligt bra kompis innan i dag och det är roligt att upptäcka att riktig vänskap inte är två statusuppdateringar, en jävla massa gillande, *gumman* och annat piss på Facebook. Vi pratade om allt möjligt och han är precis som han alltid har varit: Galen.

- Fan alltså. Han blåste mig.

- Du är för snäll ju, sa jag.

- Jag har lagt en slägga, en kofot och ett bollträ i bilen och jag ska ta honom.

Det värsta är att jag inte vet om han verkligen går till handling för han var ordentligt psykad. Jag kanske inte skulle sagt att han är för snäll?

 

Annars då? Man säger att det är jul och det är så mysigt, men jag känner ingenting. Jag har käkat en jultallrik och... Nej det är allt som jag har rört vid som kan förknippas med jul. Men jag har varit i Malmö och gått på restaurang i torsdags och i går var jag i Ängelholm på middag. Kanske inte så mysigt, men jag träffade lite (trevligt) folk. Det räcker för mig. Bara det inte börjar snöa...


Bildtext: Grönt gräs den tionde december. Mmm!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0