Vi är på väg till Isola

Sensommaren ställdes in och hösten bröt sig igenom och gjorde dagarna kortare och fulla av regn och blåst. Tiden går fortare än vad man vill och ålderns årstider har ställt sig på september här också. Det är då man vet hur allt har varit och hur allt borde blivit, men det är ingenting som direkt skrämmer mig, ja att bli äldre. Det som skrämmer mig är att det är val imorgon och jag är oerhört rädd att allt är på väg att bli istid igen. Man behöver inte vara sosse för att vara solidarisk. Man behöver inte vara moderat för att vilja tjäna pengar. Man behöver inte vara dum i huvudet för att man är Sverigedemokrat. Men: Man måste tänka större och man måste tänka längre än till sin egen plånbok. Jag har förstått det - nu.

Egentligen skulle jag rösta på någon som såg till att jag slapp betala en massa skatt som används till en massa ungjävlar och annat som jag står utanför. Jag borde enbart rikta in siktet på något som enbart främjade mig där samhället består av barnlösa ensamboende utan bidragshjälp och som är ostraffade. Funkar det? Vill jag det? Kollektivt är ett ord som blivit fult och jag som är en av dem som rimligtvis borde vara mest individuell och tjäna mest på det individuella och borde väl då inte tänka tankar på att andra kanske behöver min hjälp, men det gör jag. Är jag helt fel ute då?

Jag vill egentligen att alla ska ha det så bra och rättvist som möjligt, men detta är omöjligt svårt. Jag vill inte att någon ska behöva neka sina ungar något. Inte heller vill jag att andra ska jobba som slavar för att någon inte ska behöva neka sina ungjävlar något. Jag vill att människor ska kunna tjäna pengar utan att allt går i skatt. Jag vill inte att några ska parasitera och lura mig och staten att de är så pass sjuka att de inte kan jobba. Det är ett svårt val i en svår värld.

Personligen så kan jag ha oerhört vänstervridna värderingar samtidigt som jag har hysteriskt högertänk och det kolliderar. Det funkar inte. Lite som att hålla på både BoIS och HeIF eller be till både gud och satan. När jag läser på sociala medier om hur svårt vissa har det med ekonomin så tycker jag först synd om dem innan det går över till en irritation och ren ilska över hur dumma dessa personer egentligen är. En person på min vänlista på Facebook gnäller ena sekunden över hur denna inte får ekonomin att gå ihop en enda månad och försöker tigga ihop möbler genom logginlägg för att i nästa sekund hurraropa: Ja min NYA dvd-spelare har kommit så det får jag fira genom pizza, vin och cigg! Lägger man till att denna personen är en ensamstående och arbetslös flerbarnsförälder med missbrukarbakgrund så blir man ganska kluven - minst sagt.

Det är här åldern, medmänskligheten och intelligensen kommer fram och berättar svaret på gåtan om varför det ser ut som det gör i världen och i Sverige. Beteende, moral och attityd. Folk som inte kan se helheten ser bara till sitt eget och det är helt förståeligt och det är inget fel på att rösta rött, blått eller blankt för det är nödvändigt att kunna välja mellan olika filosofier eller vad man ska kalla det. Det är egentligen helt ointressant hur vi röstar om inte kandidaterna här rätt beteende, moral och attityd. De som blir valda MÅSTE kunna tänka större än merparten av väljarna för annars blir det antingen som i gamla Sovjet eller som i 30-talets Tyskland.

De folkvalda måste kunna hålla styr på både de ekonomisk svaga och starka samt på de smarta och de mindre begåvade. Är det då rättvist att vissa kan skämma bort sina barn och andra inte? Nej det är det inte, men det är inte heller så jättefel. Skulle man få en mm-rättvisa så hade man fått plocka bort arvsrätt och införa att alla barn blivit placerade i ett gigantiskt internat och kommit ut efter en mall där alla börjat på noll. Vi föds inte lika, lever inte lika och vi får vara glada att vi är unika. Det man får hoppas på är att de som styr har moralen att göra det så hederligt de kan och visa med tydliga signaler vad som är rätt och vad som är fel. Alla ska i alla fall ha chansen att kunna leva ett drägligt liv och till sist så är det ändå våra egna prioriteringar och val som styr vilka konsekvenser vi får leva med.



Vänster eller höger? Wilma står i mitten, men är redo för att gå vänster...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0