Hotshotslistan

Jag var i Mölledammarna tidigare idag och bakom mig kom en stor familj eller följe med ungar, hundar och alla möjliga kön och okönade. Visserligen ska jag inte ha skulden för att vara fiiiiiiin, smart eller ha en överdriven pli på min hund, men de där bakom hade en dum jävla unge som inte fattade ett dyft. Det började med att han sprang mot Wilma och då blev hon glad och ville leka (hoppa och busa) och vissa gånger blir hon helt till sig och, ja det kan bli ganska vilt, andra gånger märker hon att det är en dum eller elak unge och då markerar hon via ett utfall, dock och tyvärr utan anfall med bett. Jag sa till ungen som var mellan fem och åtta att han inte skulle gå så nära henne och jag SÅG i ögonen på denna lilla bastard att det var ett djävulskt misstag av föräldrarna och nog borde studsat i en gummihätta. Tror ni att detta hjälpte? Icke!



Hela tiden kom han springandes och med armarna flaxande och jag märkte hur irriterad Wilma blev så till sist sa jag till honom att hon verkligen kunde hugga honom. Givetvis vände han på klacken och sprang tillbaka till sina uppgivna/misslyckade föräldrar och sa (SKREK) att "hunden framför var livsfarlig och BRUKADE hugga". Först tänkte jag "barn" och sen gick jag lite fortare. Dock tog det bara ett litet tag innan han lämnade "skocken" och var låååååångt framför dessa igen och denna gången var ingen beredd på att han kom. Vid detta laget hade en medelsålders kvinna stannat vid samma tipspromenadsfråga som oss och från ingenstans kom ungjäveln och sprang rakt mot Wilma som fattade sig fort och vände mot honom och gjorde ett riktigt utfall. Ungen blev livrädd och tappade andan (detta är sant) och höll sig för hjärtat och satt sig ner som förstenad. Troligen sket han på sig, men jag var ju tvungen att vara vuxen och sa:
- Hon är inte farlig och fick medhåll av kvinnan som fyllde i:
- Jag har träffat den hunden innan och hon är hur snäll som helst.



Ungen satt som förstenad och ögonen var stora som tefat och han höll sig fortfarande för hjärtat och det gör han nog än... Han inväntade sina föräldrar och sen höll han sig på avstånd. Nu slapp de säker prygla honom i eftermiddag bara för att hålla honom lugn... :-)



Vad vill jag ha sagt då? Jo: Många gånger så får djur skulden för att vara aggressiva när de i själva verket bara vill freda sig. Själv är jag uppväxt med en liten dvärgpudel som markerade genom att bita i luften för att varna innan det small. Man visste att man inte skulle "störa" henne eller försöka typ bära henne för då fick man själv skylla sig. Vi ungar visste detta redan från början och det var aldrig några problem. Blev vi bitna var det ALDRG hundens fel och det var ju helt rätt. Vitanine, som hon hette, var inte någon arg eller farlig hund utan hon gillade att bli klappad, men när hon inte ville mer så sa hon till...



Och: Det är inte ungen som jag egentligen blir irriterad på utan det är hans slappa föräldrar!

Till sist: Det är lite synd att Wilma inte kan hugga på kommando...