Hotshotslistan

Vaknar innan 08:00 av att getingar surrar runt min skalle. Trodde först att det var en dålig dröm eftersom jag drömde om just getingar (faktiskt) men det var på riktigt. Det var bara att hoppa upp och gå ner till en vaken hund som hade fyllt nedervåningen av gaser från gårdagens tonfisk i olja. Fick slå upp dörrar och fönster medan jag undersökte huset efter "hunnamög" och jag hade verkligen tur när jag inget fann.

Hela tiden hördes ett himla bankande, slir-skrikande och ett allmänt byggljud och det är de driftiga grannarna som inte har vett att låta bli att väsnas innan 10:00. Över gatan ser jag hur kompostlåder pryder någon annans gräsmatta (de måste ha varit i gång INNAN 08:00!!!) och kvarteret tar verkligen för sig av det vackra vädret i kombination av ledigheten. Jag då? Jo jag chattar bort en timme, får problem med datorn, surfar runt och kollar vad som har hänt, borde ha hänt, ska hända och inte händer. Mina planer för dagen är lika svävande som Wilmas gaser och flytta fram städningen en timme eller fem är väl inget att bråka om?

När jag väl hoppat i kläderna och fått upp fyra rostade mackor så ringer "köttätaren" och vi pratar bort en knapp timme eller så. Varken jag eller han har sett Skromberga spela någon tävlingsmatch i år så vi spikade tisdagen för att se Mats Johanssons Vallåkra uppe på Bruksvallen. Det knorras rejält över utebliven speltid i truppen och det är ju knappast någon hemlighet att Skrombergas nyförvärv håller en högre standard än de som varit i truppen sedan innan. Just nu ska det väl knappast finnas något realistiskt hot mot att Skromberga tar en av direktplatserna upp i division sex, eller?

Samtalet avslutas och jag beger mig ut på min fina röda cykel för att motionera min gasande hund i det fina vädret. Det är lite lotteri om jag ska få skrubbsår, köra ut i stycket (åkern), frontalkrocka med en bil eller rent av klara mig när jag cyklar med Wilma. Jag klarade mig denna gången och kom hem i lika dåligt skick som när jag lämnade. ;-)

Väl hemma på uppfarten så hör jag hur sorlet från grannarna övergår i barnaskrik och hur tålamodet tryter på småbarnsföräldrarna bakom buskarna. Jag kan ju inte direkt påstå att jag är avundsjuk på dem och finns det något som man kan hata så är det ungar som gallskriker. Idyllen som jag skrev så varmt om igår är en balansgång i de allra flesta fall som bärs upp av lådvin, benzo, "knattingar" i uthuset, hemliga sms från toaletten och andra små hjälpmedel vi alla tar till för att hålla skenet uppe. Märk väl att jag skrev VI...

Jag förstår och kan även dela min systers avsky och nedåtseende över hur alla mäter sin lycka i barna-avlande och måste hävda sin kärlek till barnen i alla möjliga och omöjliga forum. Det jag ser och hör när jag öppnar min ganska fula dörr är inget som tyder på lycka, mysighet eller belåtenhet utan det liknar mest panikångest, tvång eller uppgivenhet. Man känner lätt igen sig för vi är ganska lika allihop, men där andra gömmer sin trötthet, bitterhet, ledsamhet och andra tillkortakommanden bakom fasaden av den lyckliga barnfamiljen, ja där lämnar jag i regel tomma oskrivna blogginlägg.

(...nu återstår det att se hur många som är 1 läskunniga 2 analytiskt begåvade 3 "normala" som en annan... =-)  )