½-dag och det var spöklikt, nästan Estoniakänsla faktiskt...
Idag är väl klämdag nummer ett och hade man haft en fackförening som verkligen gjorde något vettigt så kanske de skulle kunna göra som många andra och förhandla deras medlemmar kunde vara hemma. Mitt agg beror på att många berättat för mig att de varit hemma och fått den gamla pingstledigheten just idag om nationaldagen inträffar på en helgdag. Hängde ni med? Man tog liksom bort en "fast" helgdag och ersatte den med en rörlig. Wohaa! Kul... Rättvisetänket, solidariteten och upp till kamp känns så förlegat och sjukt bortglömt. Är det konstigt att folk inte vill vara med i facket?
Jaja... Väl på jobb var vi inte många och hade vi inte kunnat få ta ut komp klockan 12:00 så hade en frontalkrock med ett godståg varit hyfsat gött. Det är en viss känsla när telefonen är tyst, mejlen uteblir och ingen verkar vara vid liv. Ett tag dagdrömde jag att alla varit med om en olycka eller något annat hemskt och vi som arbetade var överlevande. Usch som fan var tanken för det var spöklikt och nästan obehagligt. det positiva var att jag fick gjort ett par saker som legat lika länge som Billingeosten i min kyl...
Trevligare blev det när jag kom hem och äntligen fick träffa lite folk. (jag träffade ju Mr Fire och det är alltid kul, men han är ju trots allt bara en person - än...) Stannade till hos min kusin som verkligen chockade mig: Han hade lejt ut jobb på huset! Det är nog första gången han inte själv var mitt i smeten. Istället satt han ner och beskådade de tappra arbetarna (nej - det var inte ens svartjobbare) från stolen som en greve och befallde...
Sen var jag och lämnade min röjsåg och motorsåg hos min far. Fan... Det är sååååå tradigt att inte kunna fixa i trädgården... *hrm* Det gör ju inte så mycket att farsan får se över maskinerna då jag inte är mycket att hänga i julgranen när det gäller sånt. Jag har ju andra kvalitéer...