Hotshotslistan

Ibland kan små saker få en att bli på bättre humör och man tillåter sig själv att dra på smilbanden mitt under den skånska hösten som får så många att vilja krypa upp i soffan med böcker, te och filtar (har varit på detta innan och jag vet att det är stesolidtuggning innan julhärdsmältan som folk menar). Ur högtalarna strömmade Håkan Hellströms "Man måste dö några gånger innan man kan leva" när jag stod för att svänga in på byns stora gata och jag släppte över två mammor i tjugoårsåldern med barnvagnar. De kom från Statoilhållet och den ena hade en kaffe-i-mugg-med-lock som jag såg att hon räckte över till sin väninna när jag kom i rullning igen.

Här kom jag så nära ett *naw-moment* jag kan komma och jag tyckte både att det var roligt och lite rart på samma gång. Två unga mammor som är ute och går med sina ungar samtidigt som de antagligen småpratar om eventuella framsteg som den lille gör. Mitt i detta så får troligen en annan väninna lite elakt skitsnack kastat på sig och även deras korkade killar får en och annan dräpande kommentar om hur lata och omogna de är. Dessa unga mammor bor tyvärr inte i några hippa kvarter där caféerna har parkeringsplatser för barnvagnar utan i en by som är Zoegas Skånerost i en igenkalkad kaffebryggare som en idiotisk svärmor (givetvis snackar de skit om henne också - med all rätt) köpt på Rusta.

De är så medvetna om att de befinner sig i en hopplös situation, men de vill så gärna vara som alla snygga lattemammor i bloggarna på nätet och därför flyr de vardagen genom att de dricker kaffe-i-mugg-med-lock. Själva *naw-momentet* är att de DELAR på latten och försöker fly verkligheten en liten stund mellan varven. Det var lite rart tycker jag.

När jag några dagar senare står orakad och klädd som en slusk efter en skogspromenad och vedeldningsklabb nere i byns enda mataffär så kommer en av lattemammorna med sin kille för att proviantera. Redan i bilen efter det att jag fått mitt *naw-moment* så såg jag en bild över hur de verkligen hade det och med min realistiska (negativa enligt många) inställning så var jag ruskigt nära. Det var påsar med PET-flaskor som skulle pantas, skrikande unge och inhandlingen bestod av hotdogs, snabbmakaroner, billig läsk och cigaretter, de billigaste givetvis. Dock fick jag en anledning att dra på smilbanden igen och det var när tjejen tog en tidning som riktar sig till "innetjejer". Nu vet jag att hon och hennes väninna får nya idéer och förhoppningsvis drömmar om ett roligare ställe än denna by.