"En idiot som vägrar resa..."
Det är med hög igenkänningsfaktor som jag tittar på "En idiot på resa - 2" för på många sätt känner jag som denna Karl Pilkington, på gott och ont. Jag är oerhört flygrädd, båträdd, brorädd, tunnelrädd och rädd för mycket i så stor utsträckning att det troligen hämmar min egen utveckling. Flygrädslan kom första gången 1983 och vi skulle på semester i Benidorm och jag glömmer aldrig min panik när vi skulle gå på planet och där och då så trodde jag att nu kommer jag att dö. Det tog åtta år innan jag skulle gå på ett flygplan igen och då gick det bättre, men hemresan den gången kommer jag aldrig att glömma. Nödbelysning, turbulens, luftgropar, folk som grät och mitt i detta så ville jag som sextonåring beställa Jägermeister, men vägrades beställa av livrädda flygvärdinnor.
Jag har åkt flygmaskin ett par gånger efter den gången och numera så får jag ta lugnande som inte hjälper ett dugg under själva flygfärden utan mer ger mig minnesluckor. Om någon skulle gjort ett liknande program i Sverige så hade jag nog varit den som hade gjort Karl Pilkintons jobb bäst. Tyvärr så har jag inte samma tankesätt som honom, men kanske det hade kommit fram att mina tankar och resonemang är ännu värre eller roligare?
Det är inte utan skräck jag skriver detta för det är oerhört privat och självutlämnande men lite får man väl bjuda på. Min syster tycker att jag är rolig när jag blir stirrig eller intresserad när det kommer folk gåendes utanför mitt hus. Skulle det vara ett utryckningsfordon med siréner och blåljus som är i närheten så sitter Wilma, min hund, i sitt fönster och ylar och jag försöker få en skymt av actionen.
- Hade du bott i Landskrona så hade du haft "brye" hela tiden för där kommer ett utryckningsfordon varje halvtimme och det är alltid någon som passerar, brukar min syster säga.
I måndags så var jag ute på min kvällspromenad och det blev en jäkla hjärnstress för mig kan ni tro. Jag hade bara kommit några hundra meter när jag hörde Hemglassbilens sirén ljuda och tyckte givetvis att detta var lite fascinerande och mycket korkat för vad är det för idioter som köper glass när det är 3 plusgrader, isande vind och duggregn? Sakta gick jag vidare och när sirénen ljöd igen så började jag ana oråd för det var inte samma trudelutt. Det var Glassbilen, konkurenterna, som också var ute och körde i gatorna. Samma dag? Är det konstigt att man får "brye"? Ni ser vilka problem jag brottas med under vardagskvällarna...
Väder som gör att man blir på så gott humör...
