Hotshotslistan

Mitt i middagen så började en märklig dramatik spelas upp ute på gatan och Wilma började med sina vaktskall (då isar det minsann i blodet kan ni tro - på riktigt) så jag fick lämna middagsbordet och gå ut för att se vad som stod på. En tjej som bor lite längre upp på gatan stod vid min trappa och frågade om jag kunde ringa polisen och när jag tittade ut på gatan så stod det bilar i kö, en övergiven barnvagn med en unge i, en kvinna som låg på alla fyra och bara baken stack ut ur häcken (?) och det var, tja hur ska man uttrycka sig för att inte överdriva; Kaotisk stämning med en klick panik på toppen. Jag hann inte ta på mig skorna förrän min mor också var med i det hela och sen rullade det på i nästan tre timmar.

 

Det visade sig att två stycken katter av rasen Helig Birma strök runt här utanför och de höll på att bli överkörda hela tiden. Eftersom flertalet som framför motordrivna fordon i Ekeby verkar ha föräldrar som är syskon eller så är de drabbade av ADHD/damp och lite mental ohälsa med begåvningsbekymmer, ja så kör de som idioter och det ska bli mig ett sant nöje att gå fram till någon som kör och ramlar med sin CP-knallert (kanske heter EU-moped) eller kraschar med bilen och säga som min morfar sa till folk som körde av vägen pga vårdlöshet:

- Jaså? Du skulle inte längre?

 

Jaja... I alla fall så låg en tjej och kröp med rumpan i vädret i mina välväxta häckar och lockade (ja jag vet inte om det egentligen var mig hon lockade - rumpan i vädret och huvudet dolt i buskagen...) fram kisekatten medan de andra hade fått tag i den andra. Alla visade sig vara kattexperter och jag skulle ta fram numret till djursjukhuset, men de ville inte svara så det fick bli polisen istället. Efter en hel del kopplande fram och tillbaka så kom jag till en tjej som hade hand om djurärende och med tre-fyra kattexperter runt mig som bråkade om det var blåmaskiga, tabby (?), chippade, örontatuerade och allt det nu var så var jag rätt så yr i bollen, men jag samlade mig och började prata med poliskvinnan:

- Hej jag har två stycken heliga katter som troligen har fått blåa maskar i sig och de verkar heta "Tabby".

- Eh??? Ja, men, eller, va? Jaha? Vill du anmäla dem försvunna då?

- Nej. Jag har hittat dem och nu är min fråga: Kan jag skjuta "jävlamöget" INNAN ni kommer eller måste jag vara lite mer formell och ta dem i en "kattafälla" och skylla på att de måste ha fått en stroke? Alternativet är att jag backar över dem när de ligger i säcken och sen placerar dem lite diskret i vägkanten så behöver vi ju inte klabba med att ni kommer ut, sa jag utan att tveka eller skratta och det blev först dödstyst i luren och alla på gården samt ute på gatan stod stilla och höll på att tappa hakorna, sen lite harkel och till sist så verkade hon i telefonen i alla fall fått tillbaka talförmågan:

- Nej, men oj, nej. NEJ! Var bor du och kan du ta allt igen. Eller: Nej du kan inte skjuta dem innan vi har kommit.

- Jag misstänkte det också för det brukar bli sådant jävla liv på grannarna när jag drar av mina hagelsvärmar efter katter, igelkottar och fåglarna, sa jag.

- Hagelsvärmar? Nej men?

- Jag bara skojar, sa jag och efter ett par sekunders tystnad så brast det för polistjejen och hon skrattade samtidigt som hon berättade för en kollega vad som hade hänt henne. Hon lovade att någon från "djurstallet" skulle ringa mig och jag tackade och hörde hur de fortfarande skrattade i polisväxeln.

 

Nu hade man fångat in båda katterna och nu var problemet: Var skulle dessa förvaras? I mitt fönster satt Wilma och hoppades att någon skulle få hjärnsläpp och komma med den briljanta idén att ta in dem här, men tji fick hon då man bestämde sig för att slänga in dem i bagaget på min bil. Tyvärr så var detta ingen smart lösning för katterna hann inte landa innan de hunnit ut igen och jakten fick börja om. Återigen så var det väldigt många viljor och när det är fruntimmer så samarbetar man lika illa i grupp som deras två hjärnceller samsas i deras skallar. Min far brukar alltid säga: "tomt som i ett kvinnohuvud" och jag måste hålla med honom - tyvärr...

 

Folk låg och kröp i vägkanten, i häcken, på gräset och jag har aldrig sett så många kattexperter gå bet på en och samma gång. När jag försiktigt frågade om det inte var så att det faktiskt var utekatter och att vi kanske skulle låta dem vara så blev jag idiotförklarad och satt till att passa telefonen så vi inte missade när "djurstallet" ringde. Någon kom med en hundbur och några började med dektektivarbete så t o m Palmegruppen framstod som genier. Man körde hem till folk som kunde tänkas vara ägare till Heliga Birmor och man tog sig in i trädgårdar och stod och kollade in i folks fönster om de kunde ha kattleksaker eller matskålar. Det gick till och med så långt att vissa var inne hos främmande människor och krävde att få se deras katter (detta är sant). Antalet lagar som bröts var otaliga och mitt i allt detta så stod jag som en pajas med mina mer sansade lösningar och idéer. När katterna var infångade igen så smög jag in och hämtade en kamera och fotade katterna som nu satt i en bur och sen snabbt in och la ut detta på facebook. Detta gav resultat: En tjej skrev omgående att hon trodde att hon visste vems dessa var så en bil rullade dit, men detta tips avskrevs för de såg en annan katt där...

 

Precis innan Lars på "djurstallet" ringde så klappade jag en av katterna och kände att den hade en fästing i nacken. Detta var givetvis ingen fästing utan det var antingen "chippet" eller så var det ett sår, enligt en av kattkännarna så återigen så fick jag mig en skrapa och skulle hålla mig till enklare uppgifter. Vem som helst kunde ju se att detta var innekatter och dessa hade rymt eller blivit dumpade. Det var ju bara att kolla på pälsen och hur de uppförde sig för utställningskatter förde sig på ett visst vis, ja och det förstod ju inte jag...

 

Telefonen ringde och återigen så skojade jag till det lite...

 

- Hej det är Lars på polisen. Har ni fångat in katterna?

- Tjena Lars! De ligger så fint i sina filtar och jag ska precis täcka över dem med jord. Jag la dem i en wellpapplåda för det blev ju lite "smetigt" när jag drog till med baksidan av yxan. Man vågar ju inte "vaccinera" dem med en "Gyttorp", hahahahaha!

- Vad säger du? Är de döda?

- Nja de har gått vidare vill jag hellre säga. Ni hade ju så mycket att göra och jag ska ju hinna klippa gräset också innan det blir mer regn och försent.

- Ja, men jo, eller: Är det Björn jag pratar med?

. Jajamen - i egen hög person. Nej jag bara skojar med dig! Vi har katterna i en bur så det är bara att komma.

- Hahahaha! Puh! Jag blev faktiskt lite rädd där, men jag är på väg, sa Lars och jag sprang in och kollade tips på facebook samt uppdaterade statusen.

 

Lars kom och detektiverna hade en "misstänkt" som de ville kolla upp så de körde iväg och Lars tog fram sin chipläsare och fickdator. Ganska omgående så fick en av kattexperterna en knäpp på näsan för båda katterna VAR chippade och den andra fick sig en när det visst visade sig att det var en fästing i nacken som jag sa. Nu började det hända saker och Lars ringde ägaren och denna hade i sin tur gett katterna till en som jobbade på/i hans firma och denna person bor bara en liten bit bort och det visade sig att det var i ett av husen som privatspanarna hade kollat. När Lars fick tag i de nya ägarana så blev de chockade och eftersom Lars hade fler ärende så stack han och sa att vi kunde hälsa ägarna att de slapp betala 1900:- plus moms för hans utryckning, men jag tyckte mig ana ett litet missförstånd. Snart så stod kattägarna på tomten och killen utbrast:

- Åhhhh. Sitter ni i bur? Varför har ni fångat våra katter, frågade han och då tog en av kattexperterna till orda:

- Vi har fångat era innekatter för de var ju nära att bli påkörda. De verkar ju aldrig ha varit ute och ni ska vara glada att polisen inte tog ut avgiften på 1900:-.

- Innekatter? Det är utekatter ju. Varför skulle vi betala pengar för att ni har snott våra katter och frihetsberövat dem? De sitter ju aldrig i bur? Men, jaja, tack ändå för att ni var så snälla och trodde att de var på rymmen, sa killen och gick bort och öppnade buren så katterna kunde komma ut i friheten.

- De brukar följa med oss fram till gräset när vi är ute och går och de kanske har kommit lite längre hemifrån idag, sa tjejen i kattägarparet och då tänkte jag för mig själv:

Kan det vara så att katterna har kommit till någon av kattexperterna för att kela och att denna har burit iväg med den stackars katten så den blev helt vilse? Samtidigt så har kattkompisen följt efter och då har denne blivit uppfångad av kattexpert nr 2 och sen så har förvirringen varit total? Sen har man dragit förhastade slutsatser om att dessa katter har rymt för att de var en fin ras och borde vara innekatter? Till sist så har kattexperterna varit så övertygade i sin tro att de burit runt på katterna som då både blev kelade med och desorienterade att allt bara blev pannkaka?

 

Hur som helst så var det en jäkla kväll och man har skrattat ganska mycket åt detta samtidigt som man var orolig för att det verkligen var så att katterna hade rymt och att ägarna antingen var förtvivlade eller ovetande eftersom de inte var hemma. Alla handlade i alla fall med gott hjärta och slutet blev ju gott, ja för alla utom Wilma som gärna ville ta sig en tugga av dem...