Hotshotslistan

Att sätta ett bra ord på det är omöjligt, men ”bensinstopp” är nära nog i alla fall. Är det första gången så är det knivigt att märka det och är det andra gången så tror du dig veta med dig att dra i handbromsen i god tid. Tyvärr – så enkelt är det inte. Trots att din syn blivit sämre, ditt hjärta slår snabbare och hårdare och orken är lika borta som snön i juli så gör du omstart på omstart och varje gång är svårare och tuffare än tidigare. Huvudvärken kommer hand i hand med illamåendet och snart ligger man i en hög i ett mörkt rum med en sval handduk över hela ansiktet. När du går upp har middagstid blivit sen kväll och innan du vet om det ligger du i sängen igen och trycker kudden hårt mot tinningen och har tankar om en huvudlös(are) tillvaro.

Uppgivenheten rinner i kapp med dina gömda och skamliga tårar som förvaras i smyg och istället för att verkligen lägga ner så tar den personliga stoltheten vid och håller fasaden uppe och förvandlar dig till en bläckfisk med ÄNNU fler hjälpande händer som väldigt snart kommer att drabbas av kramp, lamhet och reumatiskt värk i alla armarna. Enkelt förklarat: Du kan starta en bil med ångorna, men när dessa också försvunnit sitter du bakom ratten och ser alla andra köra förbi dig igen igen och igen.

 Alla löften och/eller förhoppningar om en ljusare tillvaro, ja bara en drägligare dag, står så långt framför dig att du undrar om du inte ser syner. Kanske naiviteten kan vara slut nu? Kanske borde man sett hur enkel man verkar? Lurad? Troligen mest av mig själv som trott och/eller hoppats... 

Om ovan handlar om kärlek? Haha! Nej nej nej...