För gammal eller bara några steg längre fram?
Förr om åren var (hem)telefonen något man inte kunde leva utan och mobilen viktigare än nycklar när man skulle lämna hemmet. Än idag utför jag en ritual innan jag går utanför dörren och det är att en röst i huvudet säger fyra substantiv i en rytm, som en ramsa: "- Snus, nycklar, plånbok - telefon." Dock är det inte lika viktigt längre om jag bara är hemma utan det är bara när jag ska till jobb som det är mer på liv och död. Tyvärr så kan det klabba till sig då jag har fått separera bilnyckeln från husnyckeln när jag bättrar på växthuseffekten och låter bilen stå på tomgång en kvart när morgnarna är kallare än kallast. Sen har vi det här med telefonerna...
I och med att jag har jättesvårt att vakna om morgnarna så använder jag båda mobiltelefonerna och mina två "hemtelefoner" som väckarklockor. De för ett sådant oväsen att jag vill gråta och mår jättedåligt när jag våldtäktsväcks. Ringsignalerna som jag använder skär i hjärtat på mig och mina redan hårt prövade nerver får sig en sådan omgång att jag vill slipa tandborsten och köra den i min halspulsåder - varje morgon. Hur som helst så är det lätt att blanda ihop telefonerna och det har hänt mer än en gång att jag fått med mig min "hemtelefon" till jobb i tron att den är mobiltelefonen...
I alla fall så har det här med telefoner, SMS, nattliga samtal, vanliga samtal och MMS inte samma prioritet längre för mig utan när folk ringer vid 01:15 en lördagsnatt blir jag vansinnig. Nej! Jag vill inte att det kommer hit någon. Nej! Jag är inte sugen att sätta på kaffe och ta fram sprit när jag inte själv har druckit innan på dagen. Ja! Jag sover vid den tiden. Sen om det är fint eller ofint att säga till folk att jag kommer att stycka dem på uppfarten om de visar sig här, ja det får andra bedöma. En sak är säker: Jag hatar när folk ringer mig mitt i natten och om jag sover. Om de nu vill träffa mig så kunde de väl ringt tidigare, eller?
I och med att jag har jättesvårt att vakna om morgnarna så använder jag båda mobiltelefonerna och mina två "hemtelefoner" som väckarklockor. De för ett sådant oväsen att jag vill gråta och mår jättedåligt när jag våldtäktsväcks. Ringsignalerna som jag använder skär i hjärtat på mig och mina redan hårt prövade nerver får sig en sådan omgång att jag vill slipa tandborsten och köra den i min halspulsåder - varje morgon. Hur som helst så är det lätt att blanda ihop telefonerna och det har hänt mer än en gång att jag fått med mig min "hemtelefon" till jobb i tron att den är mobiltelefonen...
I alla fall så har det här med telefoner, SMS, nattliga samtal, vanliga samtal och MMS inte samma prioritet längre för mig utan när folk ringer vid 01:15 en lördagsnatt blir jag vansinnig. Nej! Jag vill inte att det kommer hit någon. Nej! Jag är inte sugen att sätta på kaffe och ta fram sprit när jag inte själv har druckit innan på dagen. Ja! Jag sover vid den tiden. Sen om det är fint eller ofint att säga till folk att jag kommer att stycka dem på uppfarten om de visar sig här, ja det får andra bedöma. En sak är säker: Jag hatar när folk ringer mig mitt i natten och om jag sover. Om de nu vill träffa mig så kunde de väl ringt tidigare, eller?
Kommentarer
Trackback
