Gräsklipparmannen (följetången) del V

Satt på mitt "lilla" kontor i förmiddags när det ringde i alla telefoner och jag trodde det var krig eller något annat samhällsfarligt på gång. Så jag knep av, reste mig, knep till och gick framåtböjd med byxorna vid anklarna mot ljudet från telefonen och svarade rappt: "Ja det är Björn". Precis när jag svarat tänkte jag efter och tänkte till lite extra för jag stod (inte stog) ganska illa rent strategiskt om någon skulle passera utanför. Det var bara att backa och knipa till lite extra... Nåja...

I telefonen var det "krämmaren" som lurat och tvingat på mig en gräsklippare. Jag tror inte det var samvetet som plågade honom utan det måste ha varit något annat, för han var på väg ut till mig för att hämta eländet. Dock visste jag att det var något skumt och mycket riktigt så bad han mig att lasta gräsklipparen, ja eller vad det nu var, och möta honom utanför Återvinningsstationen i Bjuv.
- Ja det kan jag väl göra, men kan jag få sluta "mullvada" och gå in och umgås med Lambi först, sa jag.
- Det kan självtorka, tyckte "krämmaren", men jag följde mitt hjärta och hjärna...

Väl borta i Bjuv så fick jag inte köra in på återvinningen utan "krämmaren" stod utanför och vinkade in mig till sidan. Efter att ha lyft ur åbäket så föll ett tungt ok från mina axlar, men då började trakasserierna direkt:
- Var fan är uppsamlaren? Varför har du skruvat isär den? Blablabla...
Jag blev ordentligt uppläxad och det var då jag insåg vad som höll på att hända: Han skulle lura någon annan! Inne på återvinningen jobbar hans far och han hade redan hittat kunder som var beredda att köpa den. Det var lite underligt för på bilen som de lyfte in gräsklipparen i stod det något om "gruppboende"...

Sensmoral: Lita aldrig på någon som vill ge dig VIP vid garageloppisar...De kan sälja vad som helst till vem som helst utan att skämmas...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0