Fågelskrämd

När jag var ute med Wilma i måndags så trodde jag att hjärtat skulle stanna på mig av skräck. Blott ett par meter ifrån mig stiger två vettskrämda fasaner till skyn och skrek så jag fick en tesked tunt i...I alla fall: Hon, Wilma, är så söt när hon kommer med fasaner levande i munnen...

Bildtext: Fasanen uppe i trädet efter att både jag och han lugnat sig lite...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0