Väla: Helvetet på jorden, ja eller ännu värre...
Led alla kval innan jag satte mig i bilen och åkte ut till Väla för att använda lite av pengarna på mina presentkort på H&M samt återigen bli blåst av Kamprad. Började med H&M för att ÄNTLIGEN få lite ordentligt hårvax. Det andra jag har får jag ont i armbågarna (!) av. Armbågarna, frågar ni er? Japp! Armbågarna! Vaxet är så segt och strävt att när jag drar det i handflatorna så gör det JÄTTEONT i armbågarna. Men men... Nu har jag äntligen fått rätt vax (synd att det bästa (Sweet Georgia Brown) inte säljs mer, eller hur Thelin?) så jag slipper ta voltaren för mina inflammerade armbågar (nu var jag där igen - sorry) och kan vara fin i håret, eller nåja...
Känslan som slår mig över käften när jag stegar in på ett knökfullt Väla är skrämmande och sorglig på samma gång: Jag hatar varenda sekund och andetag inne på detta varuhus eller galleria, men jag får samtidigt en annan känsla att jag inte är ensam om detta. Överallt ser jag män stå utanför affärer, sitta på bänkar, bära kassar med ansiktsuttryck som bara ber om att få ett nackskott, ja eller en eftermiddagsmatch på Canal+ hemma i soffan. Mitt hat bottnar i alla fall inte i ett tvång eller ett martyrskap som kallas äktenskap...
Efter Väla går jag in i ombyggnadslabyrinten IKEA (hur jag kom ut därifrån fattar jag inte) för att köpa halogenlampor till min köksfläkt samt nya kolfilter till den samma. Lamporna går väl ok och jag får hjälp av en kille på över 2-meter, men sen börjar det vanliga: Klabb! Jag stegar fram till en tjej på köksavdelningen och ber om hjälp och hon är både trevlig och söt, men hon ger mig beskedet att jag får köra upp till Berga för att hämta filtren. Hade det inte varit för hon rodnade så hade jag nog blivit lite halvt otrevlig för jag hatar verkligen IKEA ibland... Nu visade det sig att hon var ganska så klipsk för hon ringde upp och hörde så att de verkligen hade grejorna. Smart tjej!
Nu gick det ju bra och på vägen ut så passade jag på att handla lite köttbullar, "äpplakaga" och en lång pizzaslize...
Men: Det dröjer tills nästa
Känslan som slår mig över käften när jag stegar in på ett knökfullt Väla är skrämmande och sorglig på samma gång: Jag hatar varenda sekund och andetag inne på detta varuhus eller galleria, men jag får samtidigt en annan känsla att jag inte är ensam om detta. Överallt ser jag män stå utanför affärer, sitta på bänkar, bära kassar med ansiktsuttryck som bara ber om att få ett nackskott, ja eller en eftermiddagsmatch på Canal+ hemma i soffan. Mitt hat bottnar i alla fall inte i ett tvång eller ett martyrskap som kallas äktenskap...
Efter Väla går jag in i ombyggnadslabyrinten IKEA (hur jag kom ut därifrån fattar jag inte) för att köpa halogenlampor till min köksfläkt samt nya kolfilter till den samma. Lamporna går väl ok och jag får hjälp av en kille på över 2-meter, men sen börjar det vanliga: Klabb! Jag stegar fram till en tjej på köksavdelningen och ber om hjälp och hon är både trevlig och söt, men hon ger mig beskedet att jag får köra upp till Berga för att hämta filtren. Hade det inte varit för hon rodnade så hade jag nog blivit lite halvt otrevlig för jag hatar verkligen IKEA ibland... Nu visade det sig att hon var ganska så klipsk för hon ringde upp och hörde så att de verkligen hade grejorna. Smart tjej!
Nu gick det ju bra och på vägen ut så passade jag på att handla lite köttbullar, "äpplakaga" och en lång pizzaslize...
Men: Det dröjer tills nästa
Kommentarer
Postat av: Anonym
Haha..det ansiktsuttrycket har man sett i många mäns ansikteSDu satte verkligen ord på det..skott i nacken :)
Ikea...det är paradiset på jorden ju..släpp in mig där och jag kan cirkla i timmar:)
Trackback
