Hotshotslistan

Idag var det nära att folk fått lugn i sina oroliga själar när jag höll på att kvävas på uppfarten av chokladdragerade majsbollar. Ja det var inte långt ifrån att jag parkerat skorna och lagt mig på rygg för min evighetssömn så man var lite skakis efteråt om sanningen ska fram. Det är andra gången detta händer mig när jag äter choklad och första gången var på Matöppets parkering när jag åt ett impulshandlat "Flinta" för att höja blodsockret. Jag kommer ihåg att jag låg på knä och kunde inte andas och det började bli svart för ögonen. I absolut sista stund åkte skiten upp och aldrig tidigare hade Ekebyluft "smakat" bättre...

Idag var det lika otäckt när jag precis hoppade av bilen och kände att det jag precis hade svalt varken kom upp eller ner. Paniken man känner i sådana ögonblick är hemsk och jag tänkte hur illa det skulle se ut att dö mitt på ljusa dagen på sin egen uppfart. Troligtvis hade man fått ligga där utan att få hjälp då folk garanterat trott man varit pisspackad. Under tiden jag hoppade runt och slog mig själv i ryggen så kände jag hur jäkla rädd jag verkligen var och det som oroade mig mest var att jag hade Wilma i bilen. Visst är det konstigt?

I alla fall så lyckades jag till slut få ner lite av sörjan så luft sipprade ner i mina lungor. Mina ben skakade, insidan av skallen snurrade och det kändes som ett rivjärn hade våldtagit min strupe. Fy vad äckligt och "omysigt" detta var. Sist jag var lika rädd v ar när Isa satte en "caramint" i halsen på "Holtabacken" och den låg som ett lock över hennes luftintag. Då kommer jag ihåg hur rädd jag var att bli av med henne. Nu var jag livrädd över att aldrig se henne igen. Det är ju faktiskt så att det absolut sista som for runt i huvudet på mig var mina föräldrar och min syster och det var en tacksam Björn Jeppsson som drog ett par extra andetag av den svala luften bara för att känna efter hur skönt det är att vara vid liv - trots allt...


Bildtext: Så här KÄNDE jag mig precis när jag fick tillbaka luften...