Och du (jag) då? Hur jävla cool är du (jag) då?

Jag är inget vidare häftig eller speciellt orädd av mig. Mina tillkortakommanden gör att jag inte behöver tvivla på min otillräcklighet (känns som en vers ur en kenttext) och mina fobier är många. Just nu är jag ganska fylld av ångest över ett tandläkarbesök jag har framför mig imorgon så hela jag är i obalans. För att kunna genomgå ingreppet så får de ge mig lugnande, men grejen är den att jag hade ju behövt det redan idag och igår faktiskt. Det där med tandläkarbesök gör mig väldigt orolig så det där med att må bra kan vi lägga undan ett tag. Anledningen till min rädsla är att jag har så många tråkiga erfarenheter från tandläkarstolen att det räcker och blir över. De, ja tandläkarna, har brutit tänder på mig redan när jag var sex-sju år och just den första gången jag var med om något riktigt otäckt på en tandläkarmottagning så blev det ganska obehagligt. Man bröt en framtand som de skulle dra ut och slutade med att jag, morsan och tandläkaren grät allihopa.

Den senaste incidenten var när man skulle låta en helt oprövad (detta visste inte jag) tandläkare göra en visdomstandsoperation på vår lilla klinik här i Ekeby och det gick rent åt helvete. Jag påpekade redan innan man började skära i tandköttet att bedövningen inte tagit ordentligt, men "det gör den snart" fick jag bara till svar. ICKE! Jag låg i den jävla stolen i nära tre och en halv timme och plågades och inte fick de ut tanden. Det slutade med att de skickade hem mig med tandkronan av, pulpan låg helt, ja HELT öppen och resterna av tanden var så vassa att jag skar upp tungan och kindköttet. Jag fick gå ner till dem efter tre dagar så de kunde slipa till tanden och när det väl var gjort så skulle/trodde de att jag skulle betala för det. Gör man så med människor?

Inte nog med det: Jag stod på "vänt" till käkkirurgen så de skulle avlägsna resterna av tanden och den inflammerade pulpan och när jag väl kom in dit så visade det sig att jag bara hade fått en undersökningstid. Jag gick alltså i FEM dagar med en värk som inte var av denna värld innan de tog bort den. Efter några dagar så kom nästa bakslag och då hade jag ju givetvis fått en inflammation/infektion där tanden suttit och det blev antibiotika och två återbesök... Det var nog det värsta jag varit med om.

Sedan har jag blivit påtvingad tandställning och genomgått ytterligare en visdomstandsoperation (den gick faktiskt bra) samt diverse andra saker som har gjort mig skiträdd för tandläkarväsendet. Så ser ni ett nervvrak i Ekeby så är det jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0