Hotshotslistan

"-  Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättriga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp."

Stal allt ovanstående från en otroligt läsvärd bok som satte ord på många av mina egna tankar som man inte säger högt eller än mindre skriver på sin blogg av rädsla för att visa sig svag eller bara bli utstött. Boken är skriven av Mia Skäringer (ena halvan av/i Mia & Klara) och är otroligt självutlämnande och visar upp verkligheten som den (i många fall) är. Vissa saker är så hemska att man inte vill veta mer och andra är otroligt varma, hjärtliga och roliga. Kanske är det för många en typisk "mammabok" men att begränsa den till det vore som att begränsa sig själv som individ.

Jag fann "Mia & Klara" sent och såg säsong 2 före "ettan". Humorn, den svarta och sorgsna, som serien genomsyras av tilltalade mig till den grad att jag sträcksett säsongerna under en dag och nu läste boken på mindre än ett dygn i olika etapper. I sängen, på toa, i soffan och till och med under ett parti nätpoker. Nu efter att läst ut boken så fattar jag serien mer och bättre samt att jag fick svar på frågor som inte har ett dugg om Mia Skäringer att göra. Tack!

Ibland önskar jag att jag skulle släppa alla masker samt sluta skämmas för saker man är, gör, gjort och hur man ser ut, men än är man inte där. Det är inte hela världen att inte ha städat, trädgården i perfekt ordning eller mest pengar. Det allt går ut på är att våga stå för att man gillar den värld man själv lever i och våga älska sig själv. Man får lov att vara korkad, svag, avundsjuk, ledsen, elak, dum, ond, svartsjuk,  egoistisk ibland om man bara kan visa motsvarigheterna - också.

Det sista är inte lätt, men gud (nej - jag tror inte på honom eller att han skulle finnas) och alla andra ska veta att man ibland försöker vara så bra i alla andras ögon att man tappar hela sin själ och sig själv i ett djup man inte trodde fanns. Jag tror att jag är mig själv så väldigt mycket mer än många andra. Ja: Mig själv. Inte bättre och inte så väldigt mycket sämre än någon av er andra heller.

Nu ska jag fundera (och gå och duscha innan jag ska sova) på om denna blogg äntligen gått i mål och uppfyllt sitt eller rättare sagt MITT syfte...

Björn

Ps. Köp boken för den är verkligen bra! Ds.