Ibland...

...har man nästan gråten, nästan uppe i halsen, och ett sådant ibland är klockan 06:18 på morgonen när man har avtrubbats så mycket att man inte vaknar ordentligt av sex st mobillarm, två st på den "vanliga" telefonen och väckarklockan hörs som en vaggvisa. (lång mening - sorry) Jag är så förstörd att jag lyckats somna in, sittandes på sängkanten, och nästan önska mig vara 65 år och få vara pensionär. Visst verkar det som jag gnäller? Visst tycker ni att "han är sjukt slö som inte kan ta en morgon utan att nästan önska livet av sig"? Jag förstår det. Det är så jäkla kul att hata morgnar till den grad att man blir deprimerad. Skitkul!

Vi lever kvar i det gamla bondesverige där man skulle upp tidigare än tuppen och "det är bättre att börja tidigt och komma hem tidigt". Bah! Jävla skitsnack! Jag har börjat lägga mig tidigare (skippat Seinfeld) och går "kisserundan" med Wilma så jag är hemma innan 21:30, men det hjälper inte. Jag sover inte heller när jag kommer hem från jobb och försöker på alla sätt (har börjat äta sundare - igen...) bli så pass pigg att jag slipper ångesten över att vara svimmfärdigt trött på morgnarna. Men - det funkar dåligt.

Jag kommer inte att orka ha det så här i resten av livet. Det vet jag säkert!

Kommentarer
Postat av: Emma Nilsson

Vet inte om jag sagt de innan....men jag betalar halva resan! Jag lovar=) Jag vill träffa dig nu, om du orkar o fortf vill.

2008-11-07 @ 15:53:00
URL: http://goodliving.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0