Nattjakt

Sitter och tittar på en falsk, skenhelig apa som sover räv i sin stol. Ja det är Wilma jag talar/skriver om. Inatt skulle jag släppa ut henne i trädgården för att hon skulle få tömma blåsan en sista gång innan hon skulle drömma om Max, Merko och de andra friarna och då rymmer hon givetvis! Hon går sakta fram mot dörren och stäcker på sig, gäspar och ser helt ointresserad ut över att masa sig ut på gräset. I samma sekund som jag öppnar dörren är hon försvunnen. Hon ville inte drömma om sina fästemän utan hon ville leta upp dem. Så där står jag i kalsonger och är hundlös. Snabbt in och vräkte på mig kläderna och ut för att leta upp henne. Hon är ju "afrikafärgad" så hon är ju inte så lätt att hitta när det är mörkt. När jag väl fick syn på henne var hon flera hundra meter bort som en skugga under lyktstolpsbelysningen och när hon likt Ivanhoes häst kom galopperande mot mig väjde hon smidigt undan mina försökt till infångning. Tror jag stod i en kvart och kallade, skrek, kallade ännu mer och försökte fånga henne med mina gamla målvaktstalanger (nåja...), men tji fick jag. När jag väl fick tag i henne drog jag henne lite i örat så hon pep till. Problemet är att det nog gjorde mest ont i mig... Hatar när hon piper över att hon har eller låtsas att hon har ont.

Så ser nätterna ut hos mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0