När syrran förvandlar Wilma till knähund

Jag är aldrig avundsjuk på min syster eller nästan då. Vi är uppväxta med rättvisa och våra föräldrar har alltid tyckt lika mycket om oss och har aldrig typ favoriserat nån av oss. Idag kände jag ändå nästan lite avundsjuka när Isa kom hit och vi skulle till skogen med Wilma. Bara jag nämner "Lissabellen" så blir Wilma oerhört uppåt och när väl Isa kommer innanför dörren så blir hon attackerad med "pussar" från Wilma. Man blir väldigt glad när man ser det och när Isa sen sätter sig i soffan så hoppar Wilma upp till henne och ska sitta så nära det bara går. Det är här jag undrar: Eh? Varför hoppar hon nästan aldrig upp till mig? Jag tror att jag är hyfsat snäll med henne ju... Men så fort Isa kommer så ska det kelas och nästan sittas i knä. Så jag behåller min tredjeplats på hennes lista, Wilmas favoritlista, och morsan och syrran behåller den delade förstaplatsen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0