Hotshotslistan

Ni som hängt med ett tag vet hur det ligger till med Cobra Cai och vad vi sysslar med. Regel nr Uno: Prata så lite som möjligt om CC. Övriga regler: Lyssna och tig...

Under ett uppdrag en kväll i veckan blev det riktigt kusligt och man får väl beteckna denna incident som allvarlig eller som det heter inom kåren: "Det var glatt på gården". Patrulleringen av samhällets värsta "raka" (raksträckan på Spannmålsgatan) pågick för fullt när en otäck känsla ven som häxpipa runt mig och snart var jag en härva på spåren: "lushundabirspåret" (på ren svenska: folkölspåret). Alla vet att i Ekeby smygsups det ganska friskt och det förekommer att man gömmer spriten i jaktstövlarna i garaget (eller i källaren i Riksbyggen) för att tanten inte ska märka att man ständigt går runt med en promille i blodet. Kärringarna gör som det gjort med sina alkolistgubbar hela livet: Blundar och tänker på något anna(n)t. I alla fall... Jag och min fyrbenta kollega hittade bevis efter bevis att det har förekommit en riktig "streetbaluns" och vi började inta våra intränade positioner...

Bildtext; Urdrucken och tillknycklad Pripps Blå.

Ganska omgående började jag fatta misstankar att "Stane" kan ha med saken att göra, men efter att Korpral Conny Persson kört en snabbsök i systemet så visade det sig att han varit död ett bra tag. Mitt under vår hetsiga Walkie-Talkie-överläggning kastar jag mig ner i gropkanten för att ta skydd. Vi intar fullskalig radiotystnad...

...ssssssschhhhyyyyyyyyyy... (detta är en talande, men spänd tystnad)

Jag väser fram ett komando i min W-T: "- Fyran till fyran kom. Kom tillbaka kom - över" KCP (Korpral Conny Persson) svarar med två snabba "talknappsklick" (vår kod för att inte röja vår ånderkovver-look) och jag "briefar" honom snabbt och sakligt: "- Vi har en trolig uppgörelse i ett övergivet lastbilssläp, kom tillbaka kom. Ser ut som det kan ha förekommit både det ena och det andra. Vi tar oss en titt och, We're gåing inn, klart över kom."
"- Spela ingen hjälte utan vänta på att menige Pate malaj ansluter. Jag upprepar: Gå inte in, är beskedet KCP ger över kortvåg." Pulsen stiger och adrenalinet pumpar i kroppen på mig. Det är detta man lever för, det är detta som ger näring åt min existens tänker jag innan jag avancerar fram mot målet...


Bildtext: Trolig brottsplats

"- Det är nåt vajsing här, koooom, dom har laser." Jag är helkoncentrerad och visar upp min aldrig sinande initiativförmåga när jag läser av situationen och rappt raporterar hem til "HK" (högkvarteret). Snart öppnas hela spelplatsen upp i mitt inre och jag hittar ledtrådar och bevis i rask takt.


Bildtext: Har man hittat en blå så finns det en grön som ligger och lurar. Så har vi i Cobra Cai blivit drillade till att tänka...

Pusselbitarna faller på plats en efter en och det räcker med minsta lilla tips så har jag den jävlen, tänker jag när jag säkrat området kring bevisföremål tre. När man är så nära att man kan nästan känna smaken av avslagen Faxe i munnen så vill man bara ha mer. Min kollega W har fått korn på något stort och det visar sig att hon gör ett än större fynd än jag gjort: Kolla nedan!


Bildtext: Wilma spårade upp denna dunk och det fick uppdraget att än mer få kod lila...

Det var en vit, nästan tom, dunk som fullt synligt såg slaktad ut efter en tuff närstrid med torra strupar. Plötsligt kommer en bil körandes och slår på helljuset och avtäcker min smygarstatus. Jag tar upp min ficklampa, springer ut mitt i vägen och försöker blända fienden i bilen. Istället för att stanna och slå av helljuset och visa respekt för ordningsmakten ökar brottslingen farten och kör ännu fortare mot mig. I sista sekunden väjer trafikterroristen för mig och håller på att krascha in i det uppbrutna lastbilsflaket/släpet. Jag drar direkt slutsatsen att det var frågan om en "rengöringsoperation" där man till varje pris skulle försöka förinta brottsplatsen. Väl på fötter igen tar jag sikte mot bilen och rusar mot denna livsfarliga bandit, men precis när jag ska slita upp dörren rivstartar bilen och jag hör ett skrik från bilen. Jag ser ett mönster och i takt med att den misstänktes bakljus blir mindre och mindre blir min övertygelse större och större att detta kan vara det största som hänt sedan man tog tjuvjägaren för stöld på Matöppet för sjunde gången. När Wilma markerar ett "hett" område faller alla bitarna på plats och händelseförloppet är glasklart...


Bildtext: Här är beviset att det förekommit halsning av hembränt på öppen gata i Ekeby...

För att invagga de skyldiga i falsk säkerhet gick jag mer runt och var civil än ånderkovveragent i CC. När tillfället gavs så tog jag det blixtsnabbt och omgående hade jag fångat in en huvudmisstänkt. Som den rutinerade spaningsräv man är så fattar man att de, buset alltså, alltid återvänder till brottsplatsen. Man har liksom varit med för länge för att låta sig luras av någon fjollig Yuppiepappa med Ipod och dunjacka. Killen kan ha varit i 25-30 årsåldern och var väldigt späd. Själv har man sina kilo för att visa pondus och beslutsamhet. Efter det att jag satt fälleben på honom och lagt fram anklagelserna så fick jag ännu mer vrede på denna lilla vidriga människan. När han låg på marken med Agent Wilmas tunga och tänder i ansiktet bekänner han synder som gör mig makalöst arg!
"- Visst har man rökat en holk och skjutit in sköldpaddor i armen, men jag har inte smygsupit på ditt territorium", säger denna infångade fånen och inser inte hur chockad han gjort mig. Jag ser två mörka gestalter komma närmare och bestämmer mig för att avsluta operationen direkt. Med raska steg tar jag mig vidare in i villakvarteren för att se till så trädgårdarna är tomma från bus och att det inte förekommer några brottningsmatcher i TV-sofforna. Tyvärr kan jag inte fatta vad den jävla Yuppiejävelen har gjort sig skyldigt till: Satt eld på en hus för fåglar för att röka ut den. Det var väl det han sa: "Har rökat en och annan holk". Vilken djurplågare! Jag tror att på ställen ni inte vill erkänna att ni är på tackar er lyckliga stjärna att Cobra Cai tar hand om gator och kvarter när ni tar för er av den friheten vi ger er. Men det är dags att kanske inte ta för givet att tryggheten är en självklarhet, utan en rättighet jag och mina kolleger ger er till låns...