Hungerstrejken ger resultat! "- Ska du ha maten eller?"
Ni vet när när man var liten och man hade så kul när man var ute och lekte att man glömde bort att man var hungrig. Mammorna stod på trapporna i sina förkläden och kallade på en:
- BJÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN!!! MATEN ÄR KLAR!
Man hörde men det roliga var starkare än hungern så man väntade tills stämbanden gått på morsan så slapp man skäll när man kom hem till kall mat (detta hände aldrig mig för morsan höll maten varm). Likadant var det om man ville ha något eller man var sur så skulle man inte äta. man satt jättehungrig men envisheten vann över hungern och för det mesta fick man sin vilja igenom eller halvt i alla fall.
Jag har det likadant nu, men det är jag som kallar, ställer fram och ställer in maten igen. Nej jag har inte blivit pappa och jag har ingen "köpeunge" heller, utan det är min hund som, enligt min mor och syster, driver med mig. Hon sitter ute i bilen, kopplas visserligen, och vägrar höra på min lockrop om "den goda maten" för hon vill till skogen. Det spelar ingen roll hur jag gör eller vad jag säger: Hon lämnar inte bilen - HELT ÄRLIGT.
Nu tror ni att hon kommer att vinna över mig, men ack så fel ni har. Jag ska nog få hundjävlen ur bilen. Jag ska min själ köra till skogen och gå rundan så ska ni nog se att hon hoppar av bilen när vi kommer hem! Bah! Här är det jag som bestämmer!
(FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT ATT JAG SKREV HUNDJÄVLEN, Wilma)
- BJÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN!!! MATEN ÄR KLAR!
Man hörde men det roliga var starkare än hungern så man väntade tills stämbanden gått på morsan så slapp man skäll när man kom hem till kall mat (detta hände aldrig mig för morsan höll maten varm). Likadant var det om man ville ha något eller man var sur så skulle man inte äta. man satt jättehungrig men envisheten vann över hungern och för det mesta fick man sin vilja igenom eller halvt i alla fall.
Jag har det likadant nu, men det är jag som kallar, ställer fram och ställer in maten igen. Nej jag har inte blivit pappa och jag har ingen "köpeunge" heller, utan det är min hund som, enligt min mor och syster, driver med mig. Hon sitter ute i bilen, kopplas visserligen, och vägrar höra på min lockrop om "den goda maten" för hon vill till skogen. Det spelar ingen roll hur jag gör eller vad jag säger: Hon lämnar inte bilen - HELT ÄRLIGT.
Nu tror ni att hon kommer att vinna över mig, men ack så fel ni har. Jag ska nog få hundjävlen ur bilen. Jag ska min själ köra till skogen och gå rundan så ska ni nog se att hon hoppar av bilen när vi kommer hem! Bah! Här är det jag som bestämmer!
(FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT ATT JAG SKREV HUNDJÄVLEN, Wilma)
Kommentarer
Trackback
