Med sådana vänner behöver man inga ovänner...
Vaknade 04:30 natten mellan lördag och söndag av att telefonen ringde. Och ringde. Ringde ännu mer. Men var det någon som pratade med mig? Tre killar fanns i lokalen telefonen stod. Japp jag fick reda på vem, men tror någon att han erkände och bad om ursäkt självmant? Trodde inte det va? Jag fick dra det ur honom. Om jag är arg? Nej, men ledsen, besviken och lite oförstående.
Redan under natten vädjade och bad jag om att telefonterrorn skulle sluta så jag skulle slippa dra ur jacket. Varför? Tja för att jag har en hjärtsjuk mor som i detta nu ligger på hjärtintensiven och ville vara beredd om något hände. Nu hände det inte i söndags utan i måndags och det blev akut inläggning...
Vad jag gjorde på natten? Jo jag vidarekopplade telefonen hem till han som ringde, men där sov bara hans sambo...Undrar om det pratades något när hon svarade halv fem på morgonen när hennes kille ringde pissfull och trodde att det var jag som skulle svara...
