Hotshotslistan

Började med att min mor stod i köket 06:35 imorse (nej jag bor faktiskt själv) för hon hade glömt något här igår när hon tittade till Wilma.
- Bjööööööörrrrn. Bjöööööööööööööööörn. Bjöööööööööööööööööööööööörn! É du inte uppe? Har Wilma inte varit ute och kissat än?
Alltså: Jag är väldigt glad för min mor och att jag har en så snäll mor som hjälper mig i mitt ungkarlsliv med praktiska grejer jag inte fattar (riktigt så jävligt är det inte...) och tar hand om Wilma när jag jobbar. Men: Blodet fryser till is och det är hemskt att höra att man inte har kommit upp och inte gjort det eller det - än. Missförstå inte detta nu för jag är tacksam över att något kan få upp mig. Jag vaknar inte av 7 st alarmsignaler. SJU! Tre alarm på min egen mobil, tre på jobbets mobil och sedan väckarklockan. Dock är det en mardröm att vakna så panikartat.

En stark bidragande orsak till att jag inte vaknade kan vara att jag inte somnade förrän vid fyratiden på morgonen. När jag kom hem från jobb igår hade jag ont i nacken och det kändes precis som jag stod öga mot öga med ett migränanfall. Jag tog en ny sorts medicin och vips hade jag somnat i soffan. Det visade sig att det var avslappnande i tabletterna och jag inte pallade att stå emot John Blunds eviga skyfflande av sömngrus mot mina ögon. Det där med piller kan vara lite små trevligt eller grymt obehagligt.

Obehagligt var det när jag och en f.d. flickvän reste till Rhodos och jag fick stesolid mot min flygrädsla (detta med flygrädsla ska jag gå djupare in på - var så säkra..). Jag var skräckslagen och natten innan kunde jag inte sova alls. Svetten rann och ångesten steg i kroppen för varje minut närmare Grekland jag kom. Jag tog ordinerad dos och var ändå skiträdd hela resan ner. Inte kände jag mig trött när hela kroppen var fylld med adrenalin och det är kusligt hur man kan lura kroppen med ett narkotikaklassat preparat i kroppen. Alltså: Jag var fullproppad med lugnande medel OCH adrenalin!

Vi fick vårt rum och klockan var ca 12:00. 21:00 vaknade jag och hade ingen aning om nåt. Mitt ex hade handlat och hunnit se lite av samhället under min lilla tupplur. Jag var ju helt säker på att jag hade koll på allt trots jag sovit som en nackad höna. Inte hade jag reagerat på stesolid. Bah! Vilket jävla hyckleri med lugnande! Jag hade ju varit rädd och haft örnkoll. Eller hade jag haft det? Nja... Vi satt på en restaurang inne i Rhodos stad och det kom fram ett par och pratade med min f.d.. Jag satt mest och log, nickade och gubben sa någonting till mig och jag svarade artigt rakt ut i luften. När de hade gått så utbrast jag:
- Du känner ju folk överallt! Vi är i Grekland och du bli antastad...haha...skrattade jag och fortsatte:
- Det är ju klart: Alla känner Apan eller vad det nu man säger, skrattade jag gott, men fick kväva allt skratt ganska snart när hon kallt berättade hur det låg till:
- Du! Det var ju dina kompisar! Det var ju det paret du satt och pratade med hela resan ner, ja när du inte blundade och trodde du skulle dö. Här får jag sitta och vara trevlig och du sitter som en idiot och är lika klok...

Jag höll mig ganska passiv resten av kvällen och kollade så jag inte hade ärr på kroppen efter kirurgiska ingrepp. Nån kunde ju ha opererat ut alla mina organ och sålt dem. Så jävla väck jag hade varit hela den dagen. Kanske man tagit en bit av min hjärna för så osammanhängande jag skriver just nu...haha



Patrulleringen av Ekebys gator gick bra och jag blev dyngsur. Men vårt motto i Cobra Cai är ju:
"Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder"

Ha en skön natt!

Ps. Detta inlägget ÄR väldigt rörigt, men jag hoppas ni kan läsa det utan stesolid!