Hotshotslistan

Jag har en märklig förmåga att trassla till det för mig. Ta som i vintras/våras: Jag var übersocial och väldigt kärvänlig mot en tjej i en mataffär. Vi pratade lite och till sist frågade jag om hon hade MSN.
- Visst har jag det och det är klart att du kan få den, sa hon och skrev ner den på ett kvitto.
- Har du kille så blir jag skiträdd, sa jag lite på skoj och ännu mer på allvar och hon svarade:
- Ja jag har kille men det är ingen fara.

Jag mitt nöt tror ju gott om personer och denna tjej verkade ju ha tänt på loftet så visst hoppades jag att hon skulle godkänna min addning av henne på MSN. Det tog en dag och det tog två innan jag skickade ett mail till henne om hon fått (alla får ett meddelande att man ska godkänna att man blivit tillagd i någons MSN-lista så det är lika idiotiskt att neka att man fått ett sms eller mail) min addning. Svaret jag fick var inte från nån frisk jänta:

"Hej hej 

Jag kommer inte att adda dig!? Det kändes onödigt att ge ut min adress... det räcker att vi byter några ord när du är i affären.!

Hoppas att det inte blir några problem,..."

Jag blev lite konfunderad och fattade inte vad som hänt innanför pannbenet på denna tjej. Som person kan jag vara väldigt jobbig för jag vill alltid ha tydliga svar och VARFÖR??? är något som ständigt förföljer mig. Jag skickade ett mail till där jag bara frågade varför denna helomvändning och då kom ytterligare ett lite "udda" svar:

"Ok! Jag ska förklara, för det första är jag knappt aldirg inne på msn och när jag är det är det för att prata med mina vänner som jag inte träffar annars för att de bor längt härifrån. Jag är inte den som hänger på msn bara för att snacka massa tomt snack. oops dumt av mig att döma andra som snackar på msn. men det är så jag upplever det. För första tanken som slog mig va " Jaha och vad ska vi prata om?".

NU har jag sagt mitt!

Ha en bra dag!"

*hrm*? Eftersom jag är en feg liten skit så fick det vara med att inhandla min dagliga proviant i denna affär. Jag fick helt enkelt lägga om mina rutiner helt och hållet pga att jag inte var stark nog att ta mig i kragen och fronta fanskapet som säkerligen behöver/behövde hjälp i form av tabletter, tröja med armarna korsade över magen/bröstet och samtalsterapi med elchocker. Det är inte första gången jag råkar ut för en sådan här sak då jag får typ "gömma" mig för folk och samtidigt må jäkligt dåligt pga, tja vadå? Jag hade ju i ärlighetens namn inte bjudit ut henne eller uppvaktat henne (kanske fanns i mitt bakhuvud eller det mindre huvudet som är så skönt att tänka med...?) så det var väl inte sååååå farligt, eller?

I framtiden ska jag ta det väldigt lugnt när jag handlar och gå efter mottot: Man ska inte skita där man äter...

Eller: Gör dig inte till ett kåt åtlöje där fiskabilen parkerar på lördagsmorgnar... *hrm*