Hoppas att glassarna smakar skit

Man lurar sig själv så fruktansvärt när man tror sig vara som ett rakblad på vägen under kvällspromenaden, men vaknar när man plötsligt ligger som en sköldpadda i den frusna grusen. (lååååååång mening) Oups! Hoppas fan ingen såg mig hinner man tänka innan smärtan i armbågarna och knäna får en att ändra oups till betydligt mer upphetsande fraser och ord. Samtidigt drar Wilma iväg efter en platspåse i tron att det är en kattajävel och jag åker en runda i möget igen. Ordvalet blir ännu värre och samtidigt så märker jag att en ganska stor bil står med helljuset på och en massa mörka gestalter rör sig i faggorna och plötsligt överröstas jag av: tududududu tududududu tudut tudut tudut. Glassbilen och hjärntvättade kunder till Hemglass - kom hjälp mig dö eller kör över mig lite i alla fall.

 

Jag reser mig upp ganska fort och smyger mig ojjande bort från ljuset och ljudet från den satans "Glassabillajäveln", men jag både skäms och har en stor ilska inom mig. Såg någon mig och trodde de att jag var full eller dansade breakdance? Om någon såg mig: Varför hojtade man inte och frågade hur det gick? Nu i efterhand så undrar jag både vad som hände och varför jag skämdes? Jag halkade på en isfläck som var täckt av nysnö och det är ju inget pinsamt.

 

I efterhand så önskar jag att man har pissat i Hemglass punschglass (för färgens skull) och att det som alla tror är choklad är det som jag önskar att det är. Hittar man lite könshår på isglassarna så är ingen gladare än jag. :-)

Och: Glassbilarna i Sverige är ju ganska lama och jag föredrar den Borat kuskar runt med tillsammans med sin vaktbjörn!


"& dina hjältar dog vid spisen - fick gift av TV-kockar och repriser..."

Ett tidsfördriv att dö för heter en av kents låtar från deras absolut bästa skiva, Hagnesta Hill, och det är en ganska kall, hård och ångestframkallande samling av låtar som funkar perfekt när man vill tycka lite extra synd om sig själv. Anledningen att jag kommer att tänka på låten är att Jocke Berg sjunger följande:

 

"Så stod våren utanför

I värmen blev din klänning helt förstörd

& dina hjältar dog vid spisen

Fick gift av TV-kockar & repriser"

 

...och varje gång jag slår på min TV så är det matlagningsprogram och det börjar gå mig på nerverna, men ändå händer det att jag sitter som en lobotomerad sill och tittar. Ibland retar jag mig på deltagarna för att de tror att de är duktiga för de har stått hemma i sitt lilla kök och haft sin kuvade man, ouppfostrade ungjävlar eller senila föräldrar som jury. Nästa gång så retar jag mig på att många av TV-kockarna ska vara elaka och såga folk sönder och samman och det är då jag märker att jag retar mig mest på mig själv. Min feghet och rädsla att prova nya saker. För mig är vitlök exotiskt, chili vågat och skulle jag slå lite Coca Cola i min skysås så är jag nästan lite världsvan. Man är ganska så inskränkt egentligen.

 

När jag har lagat mat så brukar jag lägga ut resultatet på Facebook eller här på bloggen och det är inte för att skryta eller visa upp hur duktig jag är. Nej det är inga avancerade maträtter jag ger mig på utan det är ganska så enkla saker jag ger mig på. Anledningen till att jag visar upp det är att kanske någon annan sitter med idétorka och snor något av mig och får en trevlig och förhoppningsvis god måltid. Jag vill åt det enkla som kan få en tradig vardagsmiddag att kanske bli lite godare och att det inte känns som man har dönat in en Billys i mikrougnen och släng fram den utan bestick.

 

Många gnäller på färdigmat och jag kan hålla med att det är tradigt många gånger att äta färdig pyttipanna, men man kan ju göra den lite roligare. Hacka en rödlök i eller släng i lite kebabkött. Ska man ha potatisbullar och väljer Felix så bryn lite purjolök i baconet och hacka lite vitkål och slå i lite olja, svartpeppar och lingon så blir det MYCKET godare. Ska man ha korv och mos så ta hacka resten av vitkålen och slå i ett par skedar bostongurka och servera detta till. Många gånger så krävs det inte alls mycket för att göra maten godare och roligare.

 

När jag tittar in på Andreas hemsida, blogg och facebooksgrupp så får jag nästan prestationsångest för de är så duktiga och kan en massa rätter som jag aldrig har hört talas om. Tack vare att jag nu tittat in där så kommer jag automatiskt att lära mig något nytt samt få inspiration till att prova något nytt och det är ju lite det som allt går ut på. Om någon snor ett recept (jag använder aldrig recept - allvar) eller några idéer från mig så snor jag något från någon annan. Perfekt!


Nu äter jag inte sååååå mycket färdigmat utan jag försöker att göra så mycket jag kan själv, men då kommer vi till det stora problemet: Tid! Jag som bor själv har kanske mer tid att stå ett par timmar i köket, men hade jag haft barn och en massa aktiviteter så hade jag kört ännu mer på halvfabrikat. Sen är jag väl lite lat i min råvarujakt också för det största jag kommer till är när jag kör utanför 50-skyltarna och beger mig till kommunens huvudorts ICA-affär. Finns det inte där så finns det inte för mig... :-)


Sen hoppas jag att det går bra för Andreas och hans polare i Sveriges Mästerkock, men i slutet av förra episoden så står Andreas med kepsen nerdragen för ögonen och det bådar väl inte så gott? Jag håller tummarna i alla fall!

 

 

 

 


Det där med att ha koll på VM-laget från 1994...

Jag kan inte förstå hur man kan missa så mycket som man gör på aftonbladet.se. Det är värre än på WT-morsornas vardagsbloggar. Claes Ingesson? Hehe! Kom igen nu!


Dulee = Senil?

Jag läser att Dulee Johnson inte är nöjd över hur AIK har behandlat honom. Enligt honom så var han med och tog upp AIK i Allsvenskan igen och spelade i Superettan med Solnalaget. Konstigt? AIK spelade i Superettan 2005 och Dulee skrev på för AIK 2006. När man sen tänker hur han tycker att han blir felaktigt behandlad och hur åtalen mot honom är illa skötta så undrar man hur han klarar ett förhör eller en rättegång? Jag tror att man kommer ihåg hurvida man var med och tog upp AIK eller inte, ja OM man har alla kossorna i ladan...

Expressens intervju med Dulee: http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.2301684/dulee-johnson-jag-ville-ta-mitt-liv

"- Jag fick inte sparken från AIK. Jag ville lämna klubben för länge sedan. Efter vi vann guldet. Jag har spelat i Sverige och gjort allt. Jag har spelat i superettan och tagit klubben upp."

Sen: Borde man inte som journalist kolla upp sådant?

Snart kommer "han dödde"...

Varför läser man inte INNAN man publicerar? Börjar bli en liten fin samling nu...


RSS 2.0