Hotshotslistan

Det är väl dags för Pridefestivalen uppe i 08-land nu och jag tycker bara att det känns så B. Förr hade de något att kämpa för och sträva mot, men nu är ju "de" som "vi". Ja ibland tror jag att det är vi som är de och de är vi för så vanligt har det blivit att folk tycker och FÅR tycka om vem och vad de vill. Jag tycker det är bra om alla får lika rättigheter och att det värsta homofobin verkar ha lagt sig. Det har t o m gått så "långt" att jag tycker att homoadoptioner är lika självklart som om hetropar ska adoptera. Tror att jag har en ganska sund inställning till alla de sorter nu.

Här i vår lilla by som Gud har glömt bort stoltserar och promenerar en massa homopar dagligen och det är rätt kul att se två bögpar som är ute och kör lite powerwalk varje kväll. De är klädda parvis och det ser ut som på campingar förr där man och fru hade likadan träningsoveraller. Sen har de delat upp sig som så att "kärringarna" går först och männen bakom. Mannen i det ena paret har alltid en miniryggsäck med sig och det är nog tur att man inte vet vad han har i den...

Så tolerant lär jag aldrig bli... Haha

                                       
                              Bildtext: Häck-släck-våt-i-gummisäck, kanske?

Inte nog med att bänkskivan nästan är klar: Trappan är också klar till 99 %. Ska bara sätta fast den sista halkskyddsmattbiten (vilket ord!) och eventuellt måla sidan en gång till (jag har en bit att latexera - eget ord!) sen är den ruggigt klar.

Nu:


Bildtext: Detta är OTROLIGT bra för att vara jag som gjort det!

Och en till:


Bildtext: Den är dock fortfarande lika brant...

Vissa dagar är det inte roligt och då skulle man vilja ta en extra dos av Zooloft samt en riktig ordentlig benzoladdning för att bara komma ifrån tristess, oro och nedstämdheten som maler i kroppen. Många gånger överdriver man sina symptom och tycker lite extra synd om sig själv bara för att andra ska se hur tradigt man har det. Destruktiva tankar far i huvudet och rätt som det är sitter man med ett finkalibrigt vapen i ena handen och ett rep i andra.

Nu gäller detta inte mig utan min hund, Wilma, som spelar på mitt samvete för att få komma till skogen eller bara ut och gå. Hon suckar, pustar, vrider & vänder sig och ser så ledsen ut att man tror alla märgben och rökta grisöron tagit slut för alltid. Det värsta är att det funkar. Jag får så dåligt samvete mitt i min uppröjning av huset (sanering är ett mycket bättre ord) inför målningen av trappan att jag får avbryta för att köra till skogen med den lilla apan.

Både min syster och mor har sagt åt mig att hon driver med mig och jag inte kan låta henne (nu är det Wilma, min hund, vi pratar om) styra mig, men det är inte så lätt. Jag står inte ut med att hon ligger och psykar mig och ger mig dåligt samvete så jag ger mig och låter henne vinna, gång på gång. Egentligen ska jag nog inte ha så dåligt samvete för är det någon hund som har det bra så är det hon. Vi är i skogen minst fem dagar i veckan och under denna skogstur är det bara hon som ska ha uppmärksamhet. Jag får ta med mig kottar till skogen (jo det är sant) bara för att där inte är några i början på rundan då det är lövskog och jag trugar och stänker in vatten i munnen på henne för jag är rädd att hon inte dricker tillräckligt...

Jaja... Så här ser det ut när hela världen rasat samman för Wilma:


Bildtext: Åhhhh vad allt är tradigt...


Bildtext: Nähä...Ingen där heller...


Bildtext: *stön* *suck*


Bildtext: "Han bara skiter i mig..."


Bildtext: "Ser du mig överhuvudtaget?"


Bildtext: Men snälla! Jag måste aktiveras - nu, annars avlider jag på studs!


Bildtext: Nu då? Adjö...

Ok då! Nu får jag väl köra henne till skogen, men kom inte och säg att jag inte stod emot rätt länge...

Har nu varit godisfri i över en vecka och det är inte lätt när man sockerknarkat oavbrutet i tre-fyra år kan ni tro. Visst: Jag har sötat gröten en gång och ätit lite glass till jordgubbarna i lördags, men det är ytterst lite "tillsatt" socker jag kört. Ibland vill man bara skita i allt och proppa korgen i affären full med muffins, läsk och godis, men jag har stått emot - hittills.

Nu har jag precis vräkt i mig äpple, banan, ananas och jordgubbar och det var faktiskt godare och fräschare än godis. Nåja... Sen ska man inte hyckla heller: Frukt blir aldrig riktigt godis!


Bildtext: Funkar (hittills) som ersättning till godis...

Vissa dagar lever man bara upp utan att göra något alls. Som denna t ex. Gick upp lite i elva och försökte jaga ut Wilma på gräset så hon skulle kissa, men hon låg bara kvar i sin stol och glodde på mig och somnade om igen. Alltså: Hon hade inte kissat på 13-14 timmar! Jag springer ju och pissar i parti och minut och då menar jag verkligen springer.

Väl uppe kollade jag igenom nyhetssajterna och texttv (vissa sajter gör idiotgrejer till nyheter) och var helt matt i kroppen och fortfarande trött. Inte förrän 14:00 orkade jag ta mig ner till affären för att köpa frukost och gå en liten sväng med Wilma. När det gäller att åka bil, ja då är hon framme, men vägrar kissa i trädgården så jag måste ta på henne koppel och gå över i den lilla parken framför huset.

Sen var det samma sak efter att jag kommit hem och käkat min lättfil och mackor: Dödstrött! Jag spelade en pokerturnering (vann inget idag - f*n) och sen somnade jag i soffan och vaknade av att Wilma ville in. Sen? Jo jag somnade igen...

Nu sitter jag och är heltrött och omotiverad. Det är roligt nästan jämt...


Bildtext: Har fått se regnbågen i alla fall...Jippie!

Och: Hela huset är i en enda stor röra. Ja: Riktig röra...

Har jobbat lite denna vecka, ja jobbat på riktigt, men nu är det riktig semester. Känns som man vill skriva: Usch så skönt! Så det gör jag. Egentligen blir det inte så farligt stor skillnad mot tidigare dagar i denna vecka utan det bli bara lite mer slit hemma. Det jag ska unna mig är att vara uppe länge, vakna utan väckarklocka (att väckas av sex mobillarm, två väckarklockor och två vanliga ringsignaler är som att Michael Jacksons doktor och Vince Vega kommer och väcker mig med en adrenalinspruta i hjärtat) och göra det som faller mig in och strunta i det andra. Mitt enda egentliga mål är att komma lite närmare ordning i hus och trädgård för varje dag som går.

Jag har en syster, men ingen bror så den platsen tar nog min kusin Daniel som är lika gammal (ung) som mig. Vi har följts åt genom livet med TBV, lekis och nioårig grundskola och alltid i samma klass, i samma grupp och vi har suttit sidan om varandra i klassrummet. Sedan åtta år tillbaka har vi samma arbetsgivare och trots vi inte umgås lika tätt som vi gjorde när vi var små så träffas vi ganska ofta.

Den senaste tiden har han varit ganska nervös för han ska gifta sig i sommar. Mest nervös har han varit över svensexan (detta erkänner han aldrig) och börjat skylla på att jag ringt och ställt dumma frågor etc... Igår var han helt lugn för han visste att hans blivande fru, Madde, skulle bli kidnappad till möhippa och hade därför planerat hela dagen med sin yngsta son. Det han inte visste var att jag hade fixat barnvakt redan i slutet av maj och de andra fixat och donat med allt annat så när tjejerna sprungit in genom deras källare för att ta Madde satt han lugnt i soffan och skulle äta frukost med lille Hugo. Big misstake... Då kom vi...

Svensexan blev väldigt lyckad och både "offer" och bödlar var nöjda med resultatet som jag bifogar i en youtubelänk nedan...(den snälla versionen...)

Jag är varm. Wilma är ännu varmare. Alla tycks vara heta som kaminer och det finns lika många sätt att parera värmen som det finns människor. Min nya variant är skitäcklig, men jag hoppas vid Gud att detta är en vinnare. Jag blandar Treo och Resorb samtidigt som jag "klent" in mig i skrevet med Hydrokortison. Det sista hjälper kanske inte så mycket mot hettan, men det lindrar mina värmeutslag i ljumskarna och på insidan av låren.

Ps. TreoSorb kanske kan bli ett varumärke, men då får man köra på ärlighet i reklamen: Gör gott och smakar skit! Ds...

Ingen kan ha undgått att någon kille vid namn Michael Jackson i USA har satt skorna samt hängt upp skylten och att folk tar livet av sig för att möta honom på andra sidan och en rad andra stolligheter för dumma att ens nämnas. Jag förstår att man bli ledsen när någon nära går bort och man får destruktiva tankar, men detta i USA har blivit för bra. Nu ska jag inte dra upp alla pedofilrykten som omgav honom, men han hade en livsstil som inbjuder en att tvivla på hans omdöme. Leva med en apa, dricka mjölk och käka kakor i sängen med minderåriga (sorry) och, ja ni vet själv...

Nu ska man lägga liket i en glaskista och låta folk beskåda honom en sista gång innan han stoppas ner i jorden. Hallå? Är det värdighet? Är detta klokt? Nog för att viss musik han skrev var bra men det är ingen gud eller övermänniska vi pratar om. Att bara komma på den tanken får mig att må illa och ordet osmakligt får för mig en helt ny dimension. Låt han vara död ifred och håll inte på och gör det hela till med cirkus än det redan är och har varit. Det är bra nu. Det räcker.

Lågkonjunkturen slår som en Ingohöger och folket iklär sig rollen som Floyd Paterson på Yankeestadium när han kämpat sig upp på fötter och tror sig klarat sig, men då: Bang: En smäll i nacken och det är över och kört. Kalkat och adjö. När folk säger att det har varit i botten och håller på att vända så drabbas vi av ett nytt varsel. 40 st. Jaha? Lagom till semestrarna så går man hem i ovisshet och rädslan att kanske bara göra en kort sväng tillbaka på jobb gör att man inte känner den lättnad och glädje man ska. Tungt, hårt och rått.