Bättre hundskit under skon än på hela kroppen...

Jag kör två mil varje lunch för att gå ut med min "mördarhund" på en kisserunda. Tycker det är djurplågeri om hon skulle varit hemma ensam i nästan tio timmar så därför "offrar" jag gärna min lunchrast så hon ska komma ut. Idag var jag lite ouppmärksam och efter en kattsafari stod jag i en stor hundskit. Ett par rejäla svordomar och ett jäkla "asande" med foten var det som behövdes för att jag kunde trösta mig med ett roligt minne:

Vi hade bastat uppe på Bruksvallen och ett par av kompisarna skulle prova på att rulla sig i snön när de var lika varma som "bastu-Bengt" och, ja: Lika småfulla också... Sagt och gjort: De sprang ut, rullade sig, kastade lite snöbollar på varandra och sprang in igen. Tyvärr så kom de in i bastun innan de duschat av sig och det var då den ene av dem sa:
- Fan vad konstigt! Du är ju alldeles lerig på hela kroppen, och ändå har det varit tjälfruset i över en månad.
Vid detta laget hade en vidrig odör börjat sprida sig i detta heta rum klätt i furu och ett par av oss hunnit fått spyorna upp och ner och upp i munnen igen. Han hade rullat sig i en gigantisk portion av hundskit! Dock ville han inte låtsas om detta utan sa såhär med illa dold skam:
- Det fattar ni väl själv att det inte kan vara! Det är ju rutten jord som jag tinat med min värme.
Rutten jord eller ej, men en sak är säker:
Hundskit är hundskit och det luktar inte viol...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0