På Facebooks "statussida" söker man sympati och uppmärksamhet

Jag gillar Facebook och surfar in rätt ofta på den sajten för att, ja varför gör man det? Det har liksom blivit ett "måste" för många människor och det är ett rätt bra sätt att bara slå ihjäl lite dötid. Man får ju ett kvitto på att man trots allt inte står främst i kön av idioterna, nog står jag i den kön allt, men det finns värre spån än jag...

När jag klurat ett tag så inser jag att Facebook är vår klagomur och vissa inlägg i statusfältet är rop på hjälp, sympatisökning och vårt sociala redskap för att göra reklam för oss själva, våra liv och det vi kanske vill ha, men bara ger sken av att ha. Gränserna flyttas hela tiden fram och ibland får jag en obehaglig känsla i kroppen när jag läser vad folk skriver. För mig är det helt ok för folk att skriva vad de vill, men det är då också en självklarhet att folk får ha synpunkter på vad andra skriver och delar med sig.

Tre regler gäller för mig och dessa har jag själv satt upp:

Jag använder inte Facebook på arbetstid.

Jag är försiktig med att ladda upp bilder på sajten.

Jag är inte 100 % ärlig eller seriös i alla mina statusinlägg eller när jag kommenterar andras status.

Anledningarna är många till mina "regler" och fler borde kanske ta efter?





Kommentarer
Postat av: Danne

Är bloggen nerlagd?

2009-09-17 @ 11:28:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0