Vakentid idag: Drygt 3 timmar...Men jag är inte rädd för att dö - längre...

Började fatta misstankar redan igår då mina ögon var helt off. Idag kom domen och jag har legat i sängen fram till 20:00 och har fortfarande ont i skallen. Mängden medicin jag har svalt idag är högt ÖVER ordinationen och ni kan tro att jag har blandat och provat mig fram för att slippa denna smärta. Vid tillfällen som dessa är jag t o m redo att ta en kula för att slippa lidandet. Japp: Så illa kan det vara och jag ska utveckla det för er.



När man har riktig migrän, ja alltså sådan när inga mediciner varker lindrar eller hjälper, då gör det så ont att man bara vill att det ska sluta. Jag vet inte om jag drömde detta eller jag bara önskade det, men det var liksom att döden kom som en befrielse. Smärtan kunde liknas vi en stor gul infekterad finne och den pulserade, värkte och malde så jag höll på att bli tokig. Mitt i allt detta kom "döden" som en stor nål och i samma ögonblick som smärtan punkterades så kom en känsla av lättnad och nästan som en berusning.

Tyvärr (eller tvärtom) var det ju inte på riktigt utan jag låg kvar i min säng och smärtan intensifierades vid min vänstra tinning och in bakom ögat och bak i örat. Dock låg hela mitt huvud i krig mot migränen och jag kände mig helt hjälplös. Det är i sådana lägen man undrar om inte döden är en dörr mot något bättre.

Nu hörs detta väldigt dramatiskt och låt mig för guds skull kraftigt påpeka att jag inte VILL dö och jag har inga som helst suiciala planer. Det är bara det att man har så fruktansvärt ont och är så förtvivlad att man bara vill få ett stopp på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0