...som en karltokig korkad (sorry) kvinna

Vaknar upp av någon gråter, skriker och gnäller och hoppar nästan ner för min berömda branta trappa för att hitta min löpande (nu måste det ha börjat på allvar) tik sitter i sitt fönster och läskar sina ögon på en gigantisk rottweilerhane. Wilma är helt skogstokig, ja som en tånårig östrogenbomb, och låter sig imponeras av denna hanes apporteringsförmåga för att få dennes uppmärksamhet för lite avelslekar.


(japp: ska putsa rutan)

Snäll (läs: dum) som jag är så låter jag henne gå ut i min (läs: vår. Det är ju Wilmas också) trädgård för att få en bättre titt på sin Romeo. Dock tycker hon bättre om att titta från sitt fönster och fantiserade troligen om att han skulle komma och klättra upp till henne. Gott nog tyckte jag och gick för att få ur mig mitt primärurin och vaska av mitt trötta fejs. När jag kom ut från toa var Wilma borta och jag letade lite härinne innan jag gick ut i trädgården. Hon var inte där heller! Den lilla slynan hade rymt och efter ett tag, efter ett par morgonröstfalsettinkallningar (undrar om någon har skrivit det ordet innan) med mysbyxor utan resår så kom hon. Men: hon fick givetvis syn på en katt och löpte amok i grannarnas trädgårdar och innan hon blint rusar över den vältrafikerade vägen hann jag bli livrädd att hon skulle bli överkörd.

Fan vilken start på morgonen/helgen!!! Nu ligger hon utslagen, men spanande efter hanhundar i sitt Juliafönster och jag har migräntendenser (allvar) när jag ryggsitter i soffan. Jag känner en plötslig sympati för alla pappor till tonårsdöttrar och hatar alla av manligt kön. Håll er undan för fan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0